Charleys Tant var ett beställningsuppdrag till författaren Brandon Thomas från den engelska landsortskomikern W.S. Penley. Thomas skrev det första utkastet på två månader och läste upp det för Penley, som skrattade så ohejdat att han ramlade av stolen och låg hjälplös på golvet. Det berättas bland annat i Wikipedia.
Nyss hemkommen från premiären på Charleys Tant på Odenteatern känner jag mig ovanligt upprymd och glad. Att skratta lär vara bra för hälsan och jag skrattade i kväll säkert nästan lika mycket som Penley gjorde när han hörde pjäsen första gången.
Det är en fars som utspelar sig i 1950-talet på en pryd skola för unga män. Att träffa flickor på rummen utan att ha någon vuxen som förkläde var absolut förbjudet. De tonårsstinna unga männen Jack och Charley är båda förälskade i varsin flicka. De vill så gärna, så gärna bjuda hem flickorna som snart ska tvingas iväg på en resa till Skottland.
Räddaren i nöden är Charleys rika tant som ska komma från Brasilien. Jack och Charley bjuder in de två unga flickorna till en lunch då tanten ska vara med.
I sista sekund kommer återbud från tanten och de unga männen kommer på den briljanta idén att låta en vän, Lord Babberly, klä ut sig och spela tant.
Javisst, det låter som en kul men töntig pjäs. Själva formen för föreställningen, farsen, gör att rollerna är mer typer. Det blir förvecklingar och krångel och kärlek med förhinder på flera håll och kanter. Jack har en far i övre medelåldern som är änkling och som blivit av med sina tillgångar och de båda unga flickorna har en elak förmyndare. Sådant kan bli buskis och gammal unken revy. Men det tar inte lång stund innan föreställningen och handlingen fick mig att förbehållslöst skratta.
Klas Ahlstedt som Lord Babberly utklädd till rundhyllt brasilianska är underbar. Jag gillade femtiotalsstuket i dekoren med Elvis, James Dean och Marilyn Monroe, skivspelaren och de unga männens pomaderade hår. Jag gillar också hur handlingen inte vara utspelade sig på scenen, att trädgården till exempel var vid den ena sidan istället för på scenen.
Det är något särskilt med Odenteatern också. Den är liten och var man än sitter i salongen är man nära skådespelarna. Själv satt jag på allra första raden och skulle kunna ta på skådespelarna.
Det berättas att när Londons teaterdirektörer blev erbjudna pjäsen var inte alls roade. Alla returnerade pjäsen. Penley och Thomas var dock övertygade om att teaterexperterna hade fel och att pjäsen var en guldgruva. De skaffade själva finansiärer och satte upp pjäsen i landsorten. Charleys Tant fick sin urpremiär i februari 1892 i Bury St. Edmunds i Suffolk, ca 15 mil norr om London. Pjäsen blev mycket riktigt en framgång. I december 1892 lyckades herrarna ta sig in på Royalty Theatre i London med sin pjäs. Charleys Tant blev en publiksuccé och spelades för utsålda hus i fyra år. Uppgifter i Wikipedia berättar också att pjäsen har översatts till alla möjliga språk, även esperanto, och vid ett tillfälle kunde man konstatera att Charleys Tant spelades på inte mindre än 48 olika platser runt hela jordklotet samma kväll.
Själv hade jag i alla fall en riktig rolig kväll och blev så pigg av att skratta att jag satte mig och skrev det här direkt. Annars brukar jag vänta och sova på saken innan jag skriver en teaterrecension. Trots att jag egentligen är någon stor fan av just farser, jag är kanske lite humorlös på den fronten, hade jag jättekul.
Visst är det mycket som blir som man förväntar sig, men ändå blev det några oväntade vändningar. En sak i slutet var en överraskning, som jag inte vet om det var Odenteatern och dess regissör som skruvat till eller om det är så i grundmanus. Det ska jag inte avslöja, men jag ska själv försöka få tag på grundmanus och se hur det är.
I rollerna:
Lord Babberly………………… Klas Ahlstedt
Charley………………………… Jesper Sjölander
Jack…………………………….. Viktor Björnberg
Kitty…………………………….. Anna Rydgren
Amy…………………………….. Erica Lernehav
Donna Lucia…………………… Catharina Gallon
Spettigue & Frank……………. Magnus Westling
Relaterat:
Kulturdirekt
Läs även andra bloggares åsikter om Odenteatern, Charleys tant, Klas Ahlstedt, fars, humor, Brandon Thomas, komedi, teater, skratt