Ett informellt samtal om den nuvarande situationen
Av Tomas Alfredson och John Ajvide Lindqvist i samarbete med några barn
Regi Tomas Alfredson
Dramaten
Premiär 8 november 2012
Vuxenvärlden speglad med barns ord – Tomas Alfredsons och John Ajvide Lindqvists projekt avslöjas hänsynslöst vilka barn vuxna är. Och bland det roligaste jag sett på scen i år är det, jag tror ingen kan hålla sig för skratt när skådespelarna låter orden flöda.
En enkel scen med bara ett stort sammanträdesbord, lagom för fem personer att samlas kring. Fem vuxna samlas kring bordet som när vi kikar mer noggrant har påfallande likhet med möbler från dagis.
Allt som sägs i föreställningen kommer från barnamun. Tomas Alfredson och John Ajvide Lindqvist har samlat in citat av barn som är mellan fem och sju år och sedan har de klippt ihop citaten till en slags dramatiskt skeende.
Handlingen: fem vuxna varav tre är män och två är kvinnor, i dresscode kostym och vit skjorta. De samlas för ett möte där de ska utföra något odefinierbart samarbete med de väntar på någon han som ska komma och samtidigt konkurrerar de om vem som ska vara chef.
Det är inte handlingen som är det viktiga och sanningen är väl att den rent dramaturgiskt är rätt tunn – det är hur sakerna sägs och görs som är så ofantligt roligt och träffande. Skådespelarna är skickliga och pendlar mellan att i rörelser och gester agera mer som vuxna och ibland tätnar det till och de är barn ända ut i den stampande foten.
Och vi skrattar och skrattar. Ibland skrattar vi för att vi så tydligt känner igen barns språk och sätt att tala: ”Du är den dåligaste samarbetaren jag har haft”. Ibland skrattar vi för att det blir så tydligt hur barnsliga vuxna ändå är, vuxna är egentligen bara barn som hunnit fylla några år till.
De fem skådespelarna, Irene Lindh, Per Mattsson, Ivan Mathias Petersson, Jennie Silfverhjelm och Jan Waldekranz agerar drivet och kroppsspråket är oerhört viktigt för helheten – som blir en skrattfest som är lagom lång. Föreställningen är en timme och tjugo minuter och längre går inte att fylla med en handling som på ytan egentligen inte är mycket till handling. Det som sägs, sägs mellan raderna – och det är roligt och det är oerhört träffande.
Ja om vi alla släppte fram barnet i oss skulle kontorslivet bli både roligare och ärligare. För alla är barn, innerst inne. Dags att sluta låtsas något annat.
Av Tomas Alfredson och John Ajvide Lindqvist i samarbete med några barn
I rollerna Irene Lindh, Per Mattsson, Ivan Mathias Petersson, Jennie Silfverhjelm, Jan Waldekranz
Regi Tomas Alfredson
Scenografi och kostym Jan Lundberg
Ljus Rudi Schuster
Peruk och mask Mimmi Lindell
Musik Adam Nordén
Koreografi Catharina Allvin
Bilderna är från repetitioner:
Fotograf Roger Stenberg
Läs även andra bloggares åsikter om Dramaten, Tomas Alfredson, John Ajvide Lindqvist, teater, scenkonst, teaterkritik
