
Red Sparrow
Betyg 4
Premiär 2 mars 2018
Regissör: Francis Lawrence
En spionthriller med mycket action, våld och sex. Baserad på CIA-veteranen Jason Matthews bok Red Sparrow från 2013.
Red Sparrow är historien om den unga och vackra Dominika Egorova (Jennifer Lawrense) som efter en olycka på scenen måste ge upp sin karriär som prima ballerina. Med den olyckan försvinner också hennes förmåner från operan, som lägenheten och hjälpen till hennes sjuka mamma(Sakina Jaffrey) . Hon blir tvungen att ta ett uppdrag från sin farbror Ivan Egorov (Mattias Schoenaerts) för den ryska säkerhetstjänsten. När det uppdraget är genomfört står hon inför valet : samarbeta vidare eller dö.
Hon blir skickad till skolan för Red Sparrows där allt går ut på att förföra och försvara för statens skull. Inget våld är för stort eller förnedring för mycket för att tjäna statens syften.
Här gäller ovillkorlig lydnad under rekorns (Charlotte Ramplings ) ledning. Dominika blir en skicklig förförerska i statens tjänst. Med kroppen som vapen inleder
Parallellt med historien om Dominika får vi se historien om Nathaniel Nash (Joel Edgerton) en amerikansk kontraspion med mycket muskler och alltid hög moral. En man som gör allt för att skydda sin mullvad.
Lawrense är bra i rollen som Dominica. Vacker och iskall i alla situationer utom i omvårdnaden om mamman, där lite mänsklighet kommer fram. Också Schoenaerts är bra i rollen som farbrodern utan känslor. Att han är skrattretande lik en yngre Putin är ett bra val. För övrigt ett erfaret skådespelargalleri som är bra men några mer djuplodade roller finns inte i det här manuset. Här är mer aktion än psykologi. Mer hårdkokt sex än lidelse. Sex som maktmedel eller medel att kunna döda någon. Mycket blod och uppfinningsrika tortyrmetoder. När Dominika är inne på andra varvet i sin spionkarriär börjar filmen att kännas något för lång.
Jag tycker att det är en bra spionfilm med mycket action hela tiden. Att det är en amerikansk film märks tydligt med alla dessa onda karaktärer på motståndarsidan men bortser man från den ensidigheten kan man se den som en spännande film. Mycket händer hela tiden och den som gillar tortyr, blod och våldsamma sexscener på film kommer att uppskatta den här filmen. Andra får blunda ibland och titta när de många vackra exteriörerna från Moskva och Budapest visas.
Om det här är underrättelsetjänstens syn på världen förstår man att det Kalla kriget aldrig kommer att sluta.


Dramatens uppsättning av Tony Kushners Angels in America ger mig känslan av att uppleva en tv-serie som scenkonst. Då syftar jag på kvalitativa tv-serier. Utbudet av tv-serier har ökat och breddats enormt under sista året. I en tv-serie kan regissör och manusförfattare fördjupa skildringar av karaktärer och bredda dramat på ett helt annat sätt in i en långfilm på knappt en timme. Angels in America med sina två delar på tre timmar vardera blir som en fascinerande tv-serie på scen.
Lite konstigt känns det när jag kommer direkt från premiären av Perestrojka med skildringar av människor som mår så dåligt för att de inte kan leva öppet med sin sexualitet och jag sätter på tv:n hemma och ser fjärde deltävlingen av den svenska uttagningen till Melodifestivalen där allas rätt att vara den man är lyfts fram som ledmotiv. Det är lätt att tänka att det som skildras i Angels om America är historia. Homosexuella har samma rättigheter som andra och aids-epidemin har bromsats med nya mediciner.
















Diane Kruger fick pris för bästa kvinnliga huvudroll i Cannes filmfestival för sin roll som Katja. Hon är enastående.