Utan nåd
Betyg 4
Svensk biopremiär 2 mars 2018
En tysk film som är skickligt komponerad, stark och är så äkta. Om sorg, om hämnd och om det tyska samhället och jakten på nazister. Dramatisk, trovärdig, berörande.
Människor som drabbas av tragedier och måste bästa outhärdlig sorg skildras ofta klichéartat i många filmer. Varje sorg är unik och varje människor sörjer på sitt sätt, så det går inte att ha en mall att bedöma, det är något som jag känner med magkänslan. Det finns olika slags sorger – men när det sker i vad vi ända in i vårt innersta känner som fel ordning, när föräldrar måste begrava sitt barn, denna sorg går aldrig över och går inte att jämföra med andra sorger. I Utan nåd får vi möta en ung mamma, Katja, som inte bara förlorar sin son, hennes man dör samtidigt och de mördas i ett terrordåd.
Diane Kruger fick pris för bästa kvinnliga huvudroll i Cannes filmfestival för sin roll som Katja. Hon är enastående.
I ena sekunden lever Katja ett lyckligt liv med sin man och lilla son, i nästa sekund har hennes liv förvandlats till en mardröm när hennes son och man förintas i ett terrordåd. Katja är övertygad om att
nazister ligger bakom medan poliserna i början fastnat för att det har med kriminella turkiska grupper att göra, eftersom Katjas man Nuri hade turkiskt ursprung suttit fyra år i fängelse för knarklangning.
Om du sett den hyllade tyska miniserien om ”NSU – hatets underjord” som visar i Sveriges television 2017 känner du igen lite av sättet att berätta en historia. Utan nåd har beröringspunkter med tv-serien som båda skildrar den underjordiska nynazistiska rörelsen. I Utan nåd ser vi hur den nazistiska rörelsen i Tyskland har förgreningar och kontakter med högerextremister i andra EU-länder som Gyllene Gryning i Grekland.
Utan nåd är en mänsklig högst trovärdig berättelse om Katja och hennes smärtsamma väg att bearbeta sorgen samtidigt. Katja slits mellan att fly från verkligheten med droger och tankar på hämnd.
Filmen är regisserad av Fatih Akin vars genombrott Mot väggen belönades med Guldbjörnen i Berlin 2004. Framgången fortsatte sedan med Vid himlens utkant som knep utmärkelsen för bästa manus i Cannes 2007.