Vidya
Adi Shakti
4
Inspelad i Salt Studio Gävle 2023
Producerad av: Vidya & Rob Luft
Prophone (distr Naxos)
Releasedatum: 17/5 2024
Vidya är artistnamnet på en intuitiv sångerska road av att improvisera. Nu släpps hennes tredje fullängdare i ett samarbete med engelska stjärnskottet Rob Luft, en prisad gitarrvirtuos som jämförts med självaste John McLaughlin. Duon omger sig med en ytterst kreativ rytmsektion i form av Magnus Bergström på kontrabas och trumnestorn Jon Fält, vilka båda tidigare framgångsrikt samarbetet med Vidya. När kvartetten körar får de sällskap av Lisa Rydberg.
Föregångaren recenserades i uppskattande ordalag av mig i JAZZ/ OJ. På Manifest-galan (nominerad i jazz-kategorin) i fjol kunde hon ses sjunga ett par låtar från den till ackompanjemang av basisten Magnus Bergström. Uppföljaren till Pappilon kretsar kring frågeställningen hur gå vidare, med anledning av att både hennes biologiska och hennes svenska mamma avlidit senaste åren. Vidya föddes i Indien men växte upp i Gävle. Utifrån den tröst en dikt skänkte började hon komponera, vilket resulterade i åtta låtar. Titeln på aktuella albumet betyder primal kraft, är en allomfattande energi sprungen ur ett hinduistiskt mantra. Budskapet låtskrivaren sänder ut handlar om att det finns en plats bortom vad vi känner till, där en ny värld är tillgänglig.
Kompromisser ratas av sångerskan som också spelar rhodes. Istället prioriteras ett djupsinnigt sökande, som ibland kan förefalla aningen ostrukturerat men aldrig halvhjärtat. Hängivna inställningen är beundransvärd, fast ur ett lyssnarperspektiv inte enbart av godo. Producerande teamet som dessutom står för samtliga spännande arr, hade ibland tjänat på att involvera ett yttre öra i processen. Råder ingen tvekan om att livsavgörande känslor gestaltas. En smaksak om man följer henne till hundra procent, eller vid ett par tillfällen ryggar tillbaka. Hennes röst omsluter genom att vara så påslagen. Det genuina bryter stundtals fram opolerat, som en lavaström med eget liv. Originellt att Vidya i vissa låtar växlar mellan engelska och svenska. Uppfordrande stämman fångar oss genom att spänna över ett stort register. Svingar sig högt för att i några passager vara mörkt beslöjad.
Trots att albumet ges ut på jazziga Prophone kan det näppeligen etiketteras under den rubriken. Kännetecknas istället av ett beatbaserat utforskande sound, delvis hemmahörande i en arty pop-tradition. Influenser hämtas också från rytmiserad världsmusik och psycedelia. Kompet är oerhört tajt, omfamnande och till sin karaktär öppensinnat. Märks med emfas att rytmtillverkare Fält och bastanta ankaret Bergström njuter av att lägga grunder till åtta bubblande, svävande harmonier. Jon Fält ges generöst med utrymme till att driva på och framför allt fylla i mönster, vilket sedan decennier blivit hans oefterhärmliga signum. Att den berömde ljuddesigern Åke Linton stått för mixning innebär att audiofiler får sitt lystmäte.
Innovativa figurerna Rob Luft framställer fascinerar, rent av trollbinder. Melodier utsmyckas sinnrikt i stick, understryker innehåll i texter och den stämning varje låt förmedlar. Man märker hur intimt Vidya samarbetet med den unga engelsmannen, att högintressanta arrangemangen gjorts gemensamt. Går igång på high life-gunget i Desert Blues, golvas av eskapaderna i Wohoo utförda i fri form stil och jublar över titellåtens ljusa budskap i skepnad av smittsamt groove. I just finalen vars förföriska tema repetitivt mässas fram av kören, utförs en anmärkningsvärd insats av Luft. För att ge en fingervisning om hur stimulerande det blir, kan sägas att ackorden låter som en korsning av Robert Fripp och King Sunny Adé.