
Ghostland
Betyg 2
Svensk biopremiär 4 maj 2018
Regissör. Pascal Laugier
Filmen börjar bra med en mor och hennes två döttrar på väg till ett ärvt hus på landet. Döttrarna, Beth och Vera, smågnabbas på syskons vis om vem som är mest älskad av modern.
När en stor mystisk bil dundrar förbi och dyker upp flera gånger under färden vinkar de och ger sedan fingret. När färden slutar vid det ärvda huset är det allt annat än vanligt hem de kommer till. Rummen är fyllda av dockor, uppstoppade djurhuvuden, mystiska kinesiska skåp och mycket underlig inredning. När mörkret har lagt sig kommer den mystiska bilen och två udda personer bryter sig in. Sedan börjar skräcken.
Sexton år senare återvänder Beth (Crystal Reed) till huset på landet efter ett telefonsamtal. Hon har bildat familj med man och barn och blivit en berömd skräckboksförfattare. Hennes mor (Mylène Farmer) och systern Vera (Anastasia Phillips) bor kvar i huset. Vera som är paranoid av skräckupplevelsen vårdas av modern. Än en gång upprepas historien och Beth blir indragen. Så börjar skräcken igen och mardrömmen fortsätter.
Det är en bra historia och den börjar bra med krypande obehag. Men filmen övergår snabbt till en film med alltför mycket effekter och våld. Det är ett dragande och släpande av kroppar runt hela huset, huvuden som dunsar i trappsteg och en jätte som kastar alla i väggen. Man hinner inte bli rädd för allt sker alldeles för mycket hela tiden.
De som gör alla onda saker ser ut som en utvecklingsstörd jätte och en transvestit. Det stör mig att man har valt två sådana personer som onda. De flesta livsfarliga personer ser ju faktiskt helt normala ut. Nu blir det som diskriminering av två redan utsatta grupper. Jag tycker hela filmen känns overklig och saknar något att identifiera mig med som kan göra att jag n lever mig in i filmen och därmed och också uppleva skräcken. Trots att filmen är 90 minuter tycker jag att den känns lång.
På filmens plussida är Crystal Reeds och Anastasia Phillips insatser. Fina skådespelare som gör bra insatser. Dessutom kan säkert många som spelar spel uppskatta tempot och
att mycket händer. Filmen har fått flera filmpriser.
Skådespelare: Crystal Reed, Anastasia Phillips, Myléne Farmer, Taylor Hicks med flera.

David Bermann (spelas av Moritz Bleibtreu) vill liksom hans vänner ta sig till Amerika. Men resan dit är dyr. Bermann är en duktig försäljare och har en lysande idé: att sälja sängkläder och handdukar till uttråkade hemmafruar. Bermann har ett problem med att få gång affärsverksamheten. Han får inte tillstånd att driva affärsverksamhet. Han är nämligen misstänkt för att ha samarbetat med nazisterna.


Isle of Dogs – ”Hundön” – utspelar sig i Japan, ”tjugo år fram i tiden”. I den fiktiva staden Megasaki City har den onde, kattälskande borgmästaren Kobayashi bestämt att alla hundar måste förvisas till ”Skräpön”, som ligger strax utanför staden, på grund av deras osanitära hälsotillstånd vilket enligt honom har en negativ inverkan på stadens invånare. Detta verkställs snart och alla hundar, både tama och hemlösa, förvisas till den närliggande ön som även fungerar som en dumpningsplats för stadens sopor. Således får alla ge upp sina älskade husdjur som snart hamnar i undernäring, sjukdom och misär. Detta accepteras av de flesta utan vidare, trots forskares löften om att snart ha kommit fram med vaccin för hundarnas sjukdomar (som senare visar sig vara skapade av borgmästaren själv, i en konspiration för att bli av med hundarna, som han hatar). En som vägrar gå med på detta är Atari, borgmästarens adopterade son, som på grund av de nya lagarna har blivit frånskild sin privata livvaktshund, Spots. I ett räddningsförsök kapar han ett propellerplan och flyger ut till ”Skräpön”, där han snart kommer i kontakt med ett pack hundar som hjälper honom med hans uppdrag.
Filmen handlar således om Ataris kamp för att hitta Spots och för att rädda hundarna från ”den slutgiltiga lösning” som hans adoptivfar planerar – med hjälp av ”Wasabigift” tänker denne göra sig kvitt hundarna en gång för alla. Till sin hjälp har Atari hundarna på ön och redaktionen för skoltidningen på en av stadens skolor, där den energiska amerikanska utbytesstudenten Tracy Walker gör sitt bästa för att vaska fram sanningen i den pågående, smutsiga konspirationen. Kända Hollywood-skådespelare står för de engelsktalande rösterna, b.la. Harvey Keitel, Edward Norton, Scarlett Johanssen, Bill Murray och Tilda Swinton. En rolig sak är att Yoko Ono står för rösten för den assisterande forskaren till Professor Watanabe, forskaren som kommer på vaccinet till hundarna (hennes karaktär i filmen heter också Yoko Ono).
Världens superhjältar plus asaguden Thor måste ingripa förstås. Ja det är en historia vi hört berättas i många versioner många gånger tidigare. Den här gången på ett långtråkigt manér. Filmen är den tredje i Marvels filmserie om Avengers. Det är en uppföljare till The Avengers (2012) och Avengers: Age of Ultron (2015), och är den nittonde filmen från Marvel Cinematic Universe (MCU). Filmen är regisserad av Bröderna Russo och skriven av Christopher Markus och Stephen McFeely.
Men trots återseendet blev filmen en stor besvikelse. Visst finns det några roliga skämt då publiken skrattar men i övrigt är denna två och en halv timme långs film långtråkig. Jag somnade nästan. Explosioner och explosioner . Suck.