Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

bilder

Kulturbloggen från pressträff med Albert Watson som ställer ut på Fotografiska

by

En leopard och Mick Jagger flyter in i varandra i bilden. Det är ett berömt foto, taget av den legendariska fotografen Albert Watson.
Den bilden är tagen analogt och inte skapat efteråt i något bildprogram. Det berättade Albert Watson när han träffade medier på en pressträff inför öppningen av hans utställning på Fotografiska i Stockholm, som har premiär fredag 25 mars.

– Jag tog en filmrulle med ansiktet på leoparden och sedan använde jag samma filmrulle när jag tog porträtt på Mick Jagger. På fyra av rutorna flöt gepardens ansikte och Mick Jagger ihop så bra att de fungerade som en bild, berättade Albert Watson.

Albert Watson startade sin skapande karriär som grafisk designer och filmare. När han sedan fick en kamera i handen kände han starkt att det var hans favoritsätt att uttrycka sig. Det märks så tydligt i hans bilder att han har denna tredelade bakgrund, hans bilder är så mycket: de är desajnade, de utstrålar film, de är fotografiska verk och de har dessutom något att säga. Albert Watson är aldrig neutral, hans bilder har samhällskritik och lämnar aldrig betraktaren oberörd.

Han är fascinerande för att hans värld av bilder sträcker sig över alla genrer och tekniker, han går inte att placera in ett fack. Även om han fotograferat många kända människor har han också fotograferat dokumentärt och skildrar vanliga människor. Som när han varit i Marocko och skildrat människor där, då valde han att därefter bege sig till Las Vegas för att fotografera en värld som står i hur stor kontrast som det går gentemot det strikta livet för slöj- och burkbeklädda kvinnorna i den muslimska världen.

– Inför utställningen i Stockholm vill jag att besökarna ska bli överraskade. Det blir en stökig men spännande presentation av mitt liv som fotograf, helt i avsaknad av någon kronologisk ordning, berättar Albert Watson.

Han har fotograferat det mesta, från glamourösa porträtt av Naomi Campbell, Mick Jagger och Jack Nicholson till dokumentära omvärldsskildringar i böcker om Marocko och Las Vegas. Från färg till svartvitt, från dödsdömda fångar i Louisiana till annonskampanjer för Chanel och Levi´s.

– Inkonsekvensen är min konsekvens, sade han på pressträffen. Och då gäller det både val av projekt som objekt som fotograferas.

Albert Watson är från Skottland, han föddes 1942 och har mer än 200 Vogueomslag och 650 reklamkampanjer bakom sig. Han slog igenom 1973 med ett svartvitt porträtt av regissören Alfred Hitchcock som håller en plockad gås, fotograferad för en utgåva inför jul av modetidningen Harper´s Bazaar.

Mer om Albert Watson på Fotografiska:

För den bredare publiken blev Watson ett namn med boken Cyclops (namnet syftar till att han saknar synen på ena ögat). Den släpptes 1997 och imponerar med sin detaljkänsla och tekniska perfektion. Vid sidan av Hitchcockporträttet är bilden av en ung Kate Moss en av Watsons mest legendariska. Moss plåtades för tyska Vogue, naken på ett hustak, i början av sin karriär, bara 17 år gammal. Bilden togs i naturligt ljus i Marrakech 1993. År 2007 såldes bilden för 100 000 dollar på auktion på Christie’s i London. Utställningen på Fotografiska är ett retrospektiv av Albert Watsons klassiska porträtt, landskapsbilder och hans färgstarka modebilder.

Vid sidan av de kommersiella uppdragen har Watson alltid ägnat mycket tid åt sina privata fotoprojekt. Han har publicerat ett antal fotoböcker: Cyclops (1994), Maroc (1998) och en retrospektiv bok kallad Albert Watson (1997). Under 2010 utkom en bok om Watsons Las Vegas-projekt, Strip Search samt en modebok, UFO: Unified Fashion Objectives.

Fotoindustrins bibel Photo District News har utsett Watson till en av de tjugo mest inflytelserika fotograferna någonsin. Han har vunnit många priser och ut märkelser och har haft soloutställ ningar på några av världens mest framstående museer, exempelvis Galleria d’Arte Moderna i Milano, Kunst Haus Wien och FotoMuseum i Antwerpen.


Golden Boy, New York City, 1990 © Albert Watson


The God Sign, Route 15, Las Vegas, 2001 © Albert Watson

Monkey With Gun, New York City, 1992 © Albert Watson

Kate Moss, Marrakech, 1993 © Albert Watson

Albert Watson, foto: Linnea Hedlin

Bildcredits på bild överst: Mick Jagger, Los Angeles, 1992 © Albert Watson
Bildcredits bilder i texten: Halima Ben Taj, Essaouira, Morocco, 1998 © Albert Watson och Alfred Hitchcock, Los Angeles, 1973 © Albert Watson

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Bilder från visningen av True Grit på Berlin Film Festival

by

Filmregisserande bröderna Coen är tillbaka. Nästan alla filmer de gör blir succén. För ”No country for old men” fick de Oscar för bästa film. Fast jag tycker ju att andra av deras filmer är bättre.

Nu är det tillbaka med en Vilda Västern-film, ”True Grit”. Bara i USA har ”True grit” hittills spelat in mer än en miljard kronor, och den är nominerad till tio Oscar.

Den handlar om en 14-årig riktig tuffing till tjej som lejer en prisjägare och beger sig med honom in i vildaste området för att jaga sin pappas mördare. Jag såg filmen igår och recension kommer. Filmen visade samtidigt på filmfestivalen i Berlin och där var både regissörerna och de flesta av filmens skådespelare på plats. Jeff Bridges och Josh Brolin var där, men inte Matt Damon.
Här är bilder från Berlin-visningen och längst ner en trailer för ”True Grit”.

Skådespelarna Josh Brolin, Hailee Steinfeld och Jeff Bridges.


Josh Brolin


Regissörerna Ethan och Joel Coen.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Barnpornografi eller serier? – det är frågan

by


Att hovrätten valde att döma en känd serieöversättare för barnpornografibrott är inte enbart huvudlöst.

Hovrätten fastslog tingsrättens dom den 28 januari i år som gäller misstanken om att en i mangakretsar känd översättare hade bilder som kan tolkas som barnpornografiska. Det har framkommit att bilderna, som är tecknade, kommer från serier där det går att tolka att dessa har någon form av sexuell natur. Med betoning på ”tolkar”.

I sin nit att hitta och försvara det som alltid i sådana här sammanhang brukar spåra ur; att som det heter skydda
barnen. Vilken normal person kan någonsin diskutera utifrån ett perspektiv som inte skydda barnen? Man har bedömt att lagen gäller både för riktig barnpornografi (där det finns riktiga och levande offer) och en tecknad dito. Här skiljer sig många serieälskares uppfattning från den bedömning som hovrätten har gjort. Bedömningen som hovrätten har gjorts att det hela skall tolkas som att detta är samma sak, personer som läser den här typen av serier är pedofiler.

De flesta inser att detta är absurt förutom hovrätten. I sin nit att följa lagen har man i min mening gjort ett övergrepp på översättaren. Det går inte att tolka domen på något annat sätt.

Det hela har utvecklats till något större; det är en fråga om yttrandefrihet att även kunna läsa, teckna och inneha
serier som innehåller vad många bedömer som dålig smak. Att ha dålig smak är än så länge inte brottsligt.

Men tanken svindlar när man läser hovrättens slutliga svar. Den väg som man har valt istället är att bestämma vilken smak som är moraliskt försvarbart. Det är en utveckling som är mycket farligare än vad lagen säger sig skydda.

Relaterat: Mårten Schultz skriver om domen, Aftonbladet, Dagens Nyheter och Anna Troberg och Henrik Alexandersson.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Kulturbloggen från presslunch med Sarah Moon inför utställningen på Fotografiska

by

Går det att fånga ögonblicket?
Sarah Moon är en fotograf vars bilder genom att leta efter ögonblick fångar de existentiella frågorna. Hon är fotograf som fotograferat mycket mode, men hennes bilder är mycket mycket mer än modefoton.
För första gången ställs bilder från henne ut i Sverige, i en utställning som öppnar 14 januari på Fotografiska.
Dagen före var pressfolk och Kulturbloggen inbjuden till en lunchvisning med Sarah Moon. Fisksoppa av yppersta kvalitet serverades och Sarah Moon berättade om sina tankar kring sina bilder.
Hon berättade att hon såg svartvit fotografering som ett helt annat sätt att berätta med bild än med färgfoton.

– Färger är ett annat sätt att kommunicera, sade hon.

Många av Sarah Moons bilder kan tyckas vara suddiga, eller oskarpa, ett sätt att förstärka intrycket av ögonblicket som kom och är förbi. Men hon sade att hon inte medvetet gör bilderna oskarpa.
– Eftersom många bilder tas i skuggan blir det så. Det är tekniken som gör att det inte blir stark skärpa, påpekade hon.

Ibland var det lite svårt att förstå vad hon sade. Hon är en smal kvinna med kortklippt mörklockigt hår i pagefrisyr och det var svårt att tro att hon snart fyller 70, hon utstrålar ungdomlighet. Hon talade med tillbakadragen, eftertänksam kanske rentav lite blyg röst.

Sarah Moon är en levande legend, skriver Fotografiska i pressmaterialet. Och det är sant. Hon är en av vår tids mest renommerade samtidsfotografer, filmskapare och konstnärinnor. Hon har under se senaste 35 åren gestaltat kvinnor, djur, byggnader och natur i sitt originella, magiska universum.
Som det står i pressmaterialet:
Hennes modebilder med sin avsaknad av klichéer gjorde henne känd med det är bara en liten del av hennes fotografiska arkiv. Hennes bilder lever på en mystisk plats mellan vakenhet och dröm, konst och mode.

Fotografiska visar nu de mest publika och personliga bilderna ur Sarah Moons rika konstnärskap. Utställningen ”Sarah Moon 12345” är Fotografiskas huvudutställning under vintern/våren 2011 och innehåller över 200 bilder och två filmer och visar mellan den 14 januari och 17 april.

Hon berättade också att varje gång bilderna visas blir det som att bilderna säger något nytt, eftersom de sätts upp på nytt sätt med andra bilder omkring sig.
– När du sätter samman två bilder skapar de tillsammans en tredje bild, sade Sarah Moon.

Bilderna Sarah Moon skapat för de franska modehusen Chanel och Cacharel brukar sägas tala ett egensinnigt poetiskt språk, både vad gäller plats och person. Ofta tar hon bara bilder på kroppen och huvudet kommer inte med alls. Hon berättade att det var för att ansikten kan berätta en egen historia och ibland är det inte det hon vill fånga. När hon fotograferar är det personerna hon vill fånga på bilden, inte kläderna. Hon lägger ned mycket tid på att hitta personligheten, karaktären. Eller som det står i pressmaterialet:

Allt som oftast representerar Moons bilder ett sökande efter det svårfångade, oväntade ögonblicket, ibland både melankoliskt och makabert men alltid i rörelse. Hon planerar och iscensätter sina bilder minutiöst för att sedan vänta in det oväntade, ofta oskarpa ögonblicket i en förtrollande ljussättning.
– För en tiondels sekund ser jag en gnista av skönhet passera. Den lilla händelse som jag nästan missade och aldrig kommer att få uppleva igen, berättar Sarah Moon.

Bilden ovan är ett självporträtt taget av Sarah Moon.
Här är fler bilder från utställningen:





Relaterat: Dagens Nyheter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Förbjudet för svenska hockeydomare att publicera bilder på Muhammed på Facebook

by


En svensk hockeydomare har stängts av sedan han publicerat en karikatyr av profeten Muhammed på Facebook. Enligt Aftonbladet har även Säpo kopplats in.

Det var strax innan jul som Svenska hockeyförbundets domar- och säkerhetschef Peter Andersson kallade den allsvenske hockeydomaren till ett personligt möte. Med på mötet som hölls på förbundskansliet vid Globen var också tävlingschefen Mikael Lundström.
Enligt uppgifter till Sportbladet ska den nu avstängde domaren då ha konfronterats med uppgifter om att han publicerat en karikatyr av profeten Muhammed på sin Facebook-sida. Säkerhetschefen ska också ha haft en utskrift av domarens Facebook.
– Domaren ska ha erkänt att han lagt upp bilden och hänvisat till yttrandefriheten, säger en källa.

Det är helt sjukt.
Vad hade hänt om en annan domare lade in en karikatyr på Jesus eller på Buddha? Skulle den domaren också bli avstängd? Eller har islam en särskild gräddfil som gör att just deras religion inte får kritiseras med humor?

Vad har Svenska hockeyförbundet för anknytning till islam som gör att de har rätt att stänga av en domare för att han haft en bild på Facebook?

Vad har vi hamnat i för samhälle? Ska människor stängas av från sina uppgifter utan rättegång till och med?

Apg 29 är en blogg som drivs av en aktiv kristen man. Han reagerar kraftigt och skriver så här:

Snacka om att böja sig i fruktan för Islam som är orsakad av terror!
Lägg märke till att jag bara skrev ”Muhammed”, inte ”profeten” eftersom Muhammed är en falsk profet.
Jesus säger att han är den förste och den siste. Ingen kommer före Jesus och inte heller efter. Därför kan inte Muhammed komma efter Jesus som profet. Varje fall inte som en sann profet, men som en falsk!

Vad skulle hända om denna bloggare jobbade inom Svenska hockeyförbundet? Hans åsikter är rätt kraftiga, han anser ju till och med att Muhammed är en falsk profet.

Den hälsosamme ekonomisten påpekar:

Något som är mer skrämmande är terrorismen är faktiskt samhällets reaktioner för att skydda sig mot terrorismen. De visar nämligen att terroristerna nått framgång i att strypa yttrandefriheten i Sverige. Kan en hockeydomare publicera en muhammedkarikatyr?

I ett demokratiskt land med yttrandefrihet borde det bara vara innehavaren av de kommersiella rättigheterna till bilden som skulle kunna ha synpunkter på detta. Skulle han kunna publicera en karrikatyr av Jesus? Om svaret på den frågan är JA, så bör svaret på den andra frågan också vara JA.

Ja det är skrämmande. Alltså har terrorn redan vunnit: vi har inte längre yttrandefrihet.

Relaterat: Svenska Dagbladet

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,