Att hovrätten valde att döma en känd serieöversättare för barnpornografibrott är inte enbart huvudlöst.
Hovrätten fastslog tingsrättens dom den 28 januari i år som gäller misstanken om att en i mangakretsar känd översättare hade bilder som kan tolkas som barnpornografiska. Det har framkommit att bilderna, som är tecknade, kommer från serier där det går att tolka att dessa har någon form av sexuell natur. Med betoning på ”tolkar”.
I sin nit att hitta och försvara det som alltid i sådana här sammanhang brukar spåra ur; att som det heter skydda
barnen. Vilken normal person kan någonsin diskutera utifrån ett perspektiv som inte skydda barnen? Man har bedömt att lagen gäller både för riktig barnpornografi (där det finns riktiga och levande offer) och en tecknad dito. Här skiljer sig många serieälskares uppfattning från den bedömning som hovrätten har gjort. Bedömningen som hovrätten har gjorts att det hela skall tolkas som att detta är samma sak, personer som läser den här typen av serier är pedofiler.
De flesta inser att detta är absurt förutom hovrätten. I sin nit att följa lagen har man i min mening gjort ett övergrepp på översättaren. Det går inte att tolka domen på något annat sätt.
Det hela har utvecklats till något större; det är en fråga om yttrandefrihet att även kunna läsa, teckna och inneha
serier som innehåller vad många bedömer som dålig smak. Att ha dålig smak är än så länge inte brottsligt.
Men tanken svindlar när man läser hovrättens slutliga svar. Den väg som man har valt istället är att bestämma vilken smak som är moraliskt försvarbart. Det är en utveckling som är mycket farligare än vad lagen säger sig skydda.
Relaterat: Mårten Schultz skriver om domen, Aftonbladet, Dagens Nyheter och Anna Troberg och Henrik Alexandersson.
Läs även andra bloggares åsikter om manga, barnporr, hovrätten, juridik, yttrandefrihet, smak, bilder