Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

högerregeringen

SVD:s ledare visar att nu är det panik i högern

by

gudmundson

Ännu en opinionsundersökning visar att svenska väljare är trött på utvecklingen av samhället. De är trötta på fler övervakningslagar som FRA och ipred, de är trötta på att sjuka inte får del av försäkringssystemet när de blir långtidssjuka i svåra sjukdomar, de är trötta på general Björklund som vill lösa alla problem i skolan med att peka med hela armen, de är trötta på att klyftorna ökar: inte för att de rika blir rikare utan för att de fattiga blir fattigare, att a-kassan urholkas …

Det här är förstås svårt att ta för de män som hyllar högerregeringen. Så klart. Det är tungt.
Så det låtar rätt panikartat att läsa följande rubrik:

Pensionärerna har valt sida. När förstår ungdomarna att de ska följa efter?

För det första: meningen med livet är väl inte att ungdomar ska gå i pensionärernas spår? Det är en riktigt usel rubrik. Gudmundson försöker sudda bort opinionssiffrorna, men han har ett skrämmande poäng:

Oppositionen leder med 51,8 procent mot Alliansens 41,5 procent, vilket alltså ger ett försprång på lite drygt tio procentenheter för de rödgröna. Socialdemokraterna har 36,9 procent, Miljöpartiet 9,4 och Vänsterpartiet 5,5. Moderaterna tar 25,8 procent, Folkpartiet får 6,7, Centerpartiet ligger på 5,0 och Kristdemokraterna har 4,0.

För ett helt jämnt läge skulle det krävas att de borgerliga vunne över omkring 300.000 väljare från de rödgröna. Men eftersom Sverigedemokraterna här uppmäts till 5,0 procent, och eftersom SD säger sig stödja varken det ena eller andra blocket, så räcker det med att Alliansen norpar 150.000 väljare från de rödgröna för att det efter valet skulle uppstå en oklar parlamentarisk situation, snarare än en rödgrön majoritet.

Eftersom vi inte fått riktigt tydliga besked från högerns partier om de kan tänka sig reagera med hjälp av SD:s röster – är det ett skrämmande scenario Gudmundson pekar på.

En annan av SVD:s ledarskribent har tagit till storsläggan, så nu är det valrörelsen som har startat. PJ Anders Linder skrämmer för högskattepolitiken:

Högskattepolitiken känns lika kärnsvensk som midsommar och melankoli, men den är ingen urgammal tradition. Under den långa tillväxtperiod då vi blev en av världens rikaste nationer låg skatterna på ungefär samma nivå som i andra industriländer. Vid 1960-talets mitt var skattetrycket fortfarande inte högre än dagens OECD-genomsnitt på cirka 35 procent av BNP.

Högskattepolitiken är ett barn av ”det långa 1970-talet”: av Socialdemokraternas radikalisering och makt respektive borgerlighetens förvirring och vanmakt. Plötsligt fanns inga gränser för hur snabbt samhället skulle politiseras och inga gränser för vad politiseringen fick kosta. Moms, arbetsgivaravgifter och marginalskatter sågs som ymnighetshorn ur vilka ökande resurser för alltid skulle flöda.

PJ Anders Linder är rutinerad. Han vet vad som är den svaga punkt som kan hindra de rödgröna. Människor har vant sig vid jobbskatteavdraget, som gör att många får ut mellan 1.000 till drygt 2.000 mer i månaden. Utmaningen för de rödgröna är att fördela samhällets resurser så vi har trygghet vid sjukdom, trygghet vid arbetslöshet, lika skatter för pensionärer som andra och så vidare, men utan att höja skatterna.

Relaterade bloggar:
Bloggarna.se, Kent Persson, Robstens blog, In your Face och Anders Pihlblad

Relaterat: Aftonbladet 1, Aftonbladet 2, Dagens Nyheter, Expressen 1, Expressen 2 och Göteborgsposten.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Nio av tio bibliotek drabbas när oansvariga politiker leker marknad

by

bibliotek
Oansvariga politiker leker marknad med den offentligt finansierade verksamheten folkbiblioteken.
De nya reglerna gör att nio av tio bibliotek drabbas, berättar DN i en artikel i pappersversionen av tidningen.
Artikeln är underskriven av Christer Hermansson, författare och kulturchef i Strängnäs kommun.

I det nya numret av Biblioteksbladet har Åsa Ekström gjort en noggrann genomgång av folkbibliotekens ekonomiska situation inför 2010. Förutom att en mängd arbetsplatsbibliotek, biblioteksfilialer och bokbussar försvinner så blir det också minskade medieanslag och indragning av tjänster i en majoritet av landets kommuner.
Här finns Bibliotekbladet nummer 10 år 2009 som pdf.

Christer Hermansson skriver:
Det är infamt att landets kommunpolitiker ageras så kortsiktigt och ideologiskt fegt.

Ett skrämmande exempel tas upp i DN, hur det borgerligt styrda Upplands Väsby gått från anslagsfinaniserad verksamhet till: prestationsfinansiering.
Den nya finaniseringsmodellen har gjort att biblioteket nu inför 2010 tvingats säga upp fyra tjänstr.
Ersättningen bygger på öppethållande, utlåning och besök i biblioteket.
Alltså: det finns inga tankar om att biblioteken ska ha bildningsambitioner eller ta in annat är vad de många söker. Självklart kommer denna marknadsanpassning att urholka det svenska biblioteken.

Anna Skaner har också bloggat om urholkningen av biblioteken:

Med den kultursynen är det ju inte märkligt att bibliotek blir en black om foten, det är trots allt en kostnad och skall det skäras i budgeten, är ju biblioteken en utmärkt angreppspunkt. Det går alltid att hänvisa till att det finns för många bibliotek, att det är dyrt med böcker, höga hyror, dyr kunnig personal och att efterfrågan inte är lika stor på att låna en bok som att handa i en galleria. Som det lilla biblioteket i Aspudden som också det hotas av nedläggning. Förslag öppna en ölpub i en hörnet där barnböckerna står.

Om den stora massan hellre vill ha öl så lägger alltså högerpolitiker gärna ner ett bibliotek och ersätter med en pub. Det är så jag knappt kan fatta hur kulturpolitiken fått backa.

Ett annat resultat av ändrade finansieringsmodeller är vad som händer på Kulturhuset, som Svenska Dagbladet berättar:

Nu slänger Sveriges mest centrala bibliotek ut papperstidningen. Kulturhuset på Sergels torg slutar omedelbart med all tryckt dagspress och hänvisar till datorer. – Det är en omprioritering, säger verksamhetschefen Catharina Fogelström. Vad tidningsläsarna tycker har man inte frågat.

Två goda besked: KD och SD under fyraprocent-spärren

by

kristdemokraterna
Då har valåret startat. I september i år kan Sverige få en ny regering. Eller så får vi leva ytterligare fyra år med högerregeringen.
Högerregeringen har verkligen under sina hittills tre år lyckats förändra en hel del. A-kasse-ersättningen är så låg att många valt att inte vara med i a-kassorna längre. Dessutom införde högern regler om gjorde att framför allt a-kassor med anknytning till LO-yrken fick mycket högre avgifter än tidigare. Dessa förändringar infördes och sedan kom finanskris och många blev arbetslösa och fick stå ut med konsekvenserna av de sänkta ersättningarna.
Men det som definitivt gjort att många som röstade fram högerregeringen inte kommer att ge dem förnyat förtroende är två saker:
att pensionärer betalar högre procent i skatt än de som jobbar. Sverige är det enda land i världen där det är så.
att den som varit sjuk i lite drygt 900 dagar inte ska få sjukersättning utan skickat på kurs hos Arbetsförmedlingen.

Vem som helst med allra minsta sunt förstår ju att de allra flesta som är så långvarigt sjuka är svårt sjuka.
Tidningar har berättat om människor som varit dödssjuka i cancer och som inte längre får sjukpeng.

Den ena opinionsundersökningen efter den andra visar att högerregeringen inte kommer att bli vald om det vore val idag. Den senaste opinionsundersökningen visar dessutom att ett av de fyra högerpartierna – Kristdemokraterna – inte ens kommer in i riksdagen. Det är föga överraskande. Människor som har kristna ideal har svårt att se någon människokärlek i att kasta ut dödssjuka långtidssjuka människor från Försäkringskassan och att ta bort sjukpengen från dem.
För övrigt har jag svårt att se något berättigande för ett parti som för samma högerpolitik som Moderaterna men kallar sig Kristdemokrater. Det finns många kristna vars hjärta klappar för de rödgröna istället.
Det är bara rätt att Kristdemokraterna försvinner som parti. Deras medlemmar och sympatisörer kan lika gärna gå med i Folkpartiet eller Moderaterna.

Ur Expressen:

Miljöpartiet (MP) plockar popularitetspoäng även i den senaste väljarbarometern.
Sämre ser det ut för Kristdemokraterna (KD) och Sverigedemokraterna (SD) som hamnar under riksdagsspärren.

Jag tror att nu när valåret 2010 definitivt är här börjar de som tillfrågas i opinionsundersökningar att verkligen svara hur de tänker rösta. Det upplevs mer nära och mer konkret. Det tror jag är en anledning till att Sverigedemokraterna nu tycks backa. SD kanske inte kommer in i riksdagen, tvärtemot vad tidigare opinionsundersökningar tytt på. En anledning till det kan säkert vara att det nu är troligare att en röst på dem är bortslängd. De rödgröna ser ut att få egen majoritet. Och om de inte får det är frågan om SD får något inflytande.

En annan opinionsundersökning handlar om förtroendet för ministrar. Moderaternas Cristina Husmark Pehrson får bottenbetyg där. Inte oväntat alls. Hon har varit oerhört dålig i sin argumentation för att ta bort sjukpeng från svårt sjuka. Dagens Nyheter: Minst populär är socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrson (M) som efter kritiken mot sjukförsäkringssystemet får sitt betyg sänkt till 2,4 av 5.

Jag förstår inte hur högerfolk resonerar. I Orwells skräckscenarier för framtiden används nyspråk. De som styr försöker alltså förvilla begreppen genom att ge ord helt andra betydelser. Tyvärr är det ju inte något framtidsscenario. Det är så politiker ofta gör. Mary som bloggar på Mina Moderata Karameller vill inte förstå hur det upplevs om en människa är dödssjuk och ändå inte ska få sjukpeng:

I Expressen kan man läsa att de rödgröna lovar att ta bort stupstocken, som de kallar den bortre gränsen i sjukförsäkringen. Det är något så oerhört stötande att de använder uttrycket stupstock.

Stupstock eller ättestupa: det är tyvärr ord som beskriver den lag som högerregeringen nu infört. Och som troligen kommer att bli deras eget fall: deras egen stupstock om man så vill.

Relaterade bloggar:
Peter Andersson, Martin Mobergs blogg, In Your Face och Röda Berget och Rödgröna bloggen.

Relaterade artiklar:
Ledarartikel i DN: Fördel oppositionen
Dagens Nyheter
Svenska Dagbladet

En tredjedel av högerregeringens statstråd vägrade svara på fem små frågor om kultur

by

bokmassan 11
Sex av de 22 statsråden anser inte att kultur är så viktig att de vill vara med i den bok där alla riksdagsledamöter och statsråd svarar på fem korta frågor om kultur.

Gunnar Bergdahl, kulturchef på , Helsingborgs Dagblad, har gjort en stor enkät där alla riksdagsledamtöer och statstråden fått svara på frågor om vilka som är de största kulturupplevelserna de haft inom scen, bok, konst, film och musik.

Det kanske kan betraktas som fjantigt att uppta dessa upptagna politiker med sådant. Men boken är ett dokument över vår tid, den ger en bra bild av makthavarna. Kvinnor bland politiker har varit snabbare och mer noggranna med att svara och det går inte att dra slutsatser efter partifärg när det gäller vilken slags kultur en person uppskattar.

– Resultatet har blivit oförutsägbart. Kulturupplevelserna går inte att härleda ur partifärg, sade Gunnar Bergdahl på en presskonferens om boken på Bokmässan.

Leif Pagrotsky, var en av tre politiker som svarat och som var med på presskonferensen. Han har ju tidigare varit kulturminister, i den förra S-regeringen.

– Jag brukar inte svara på enkäter, vi får så många, sade han men den här fångade hans intresse.

– Fast, påpekade han: De svar man ger gäller just den dagen. Vilken är den bästa film du sett? För mig beror det på vilken dag jag får den frågan.

Skojigt att läsa i all sin enkelhet. Vi får en inblick i de folkvaldas liv och inser att de är som folk är mest. Vanlighetens riddare, Göran Hägglund, KD, tar fram två musikupplevelser som sina största: Stones konsert i Göteborg sommaren 1991 och Springsteen på Nya Ullevi sommaren 2008.

Mona Sahlin svarar kort och gott: Ullevi, 4 juli 2008.

Jag förmodar att det är samma konsert som är en av Hägglunds favoriter.

Under finansminister Borg, statsminister Fredrik Reinfeld, utbildningsminister Jan Björklund, utrikesminister Carl Bildt, integrationsminister Nyamko Sabuni och infrastrukturminister Åsa Torstensson står det dock att de tackar nej på grund av tidsbrist.

De fem enkätfrågorna är:

Vad är din största scenupplevelse?
Vilken är den bästa bok du läst?
Vad är din största konstupplevelse?
Vilken är den bästa film du sett?
Vad är din största musikupplevelse?

Fem frågor som inte borde ta så mycket tid att svara på. Egentligen

– De får dock visst stöd av Leif Pagrotsky:

– De folkvalda får så otroligt många enkäter och frågor, sade han.

Fast just det: prioritera. De sex statstråden, en tredjedel av regeringen: tycker inte att kultur är så viktig att de vill svara på fem frågor i en bok som samlat alla riksdagsledamöters svar.

Jag blir inte direkt övertygad om att de anser att kultur är viktigt. Men vad är egentligen viktigare än kultur? Som Göran Bergdahl sade under presskonferensen, i kulturen brottas människor med de stora frågorna, om livet, existensen, kärleken.

– Om hundra år är vi alla borta. Vad är de viktigare att vi ägnar tiden här åt än dessa frågor?

I Dagens Arena läser jag angående Reinfeldt:

Det gick fortare än någon kunde ana för Fredrik Reinfeldt att förvandlas till Göran Persson. Andningspauserna. Landsfadersansatsen. Och arrogansen. Arrogansen framför allt. Den drabbar ofta en och annan journalist som råkar ställa en relevant fråga till statsministern.

Jag tycker för min del att hans vägran att svara på frågor om kultur också är ett uttryck för samma arrogans.

Jag avslutar med ett citat av två av de politiker som var med på presskonferensen:

– Tänk om talmannen i riksdagen en gång kunde initiera en debatt där vi fick diskutera en bok. Det skulle bli mer intressanta diskussionetr där inte alla skulle följa partilinjen, sade Hans Wallmark, M.

– Jag tycker att kulturen borde ingå i välfärdens kärna, sade Siv Holma, ordförande i kulturutskottet, från V.


Hos HBT-sossen kan du svara på samma fem frågor som politikerna svarat på. Lämna länken till ditt svar i en kommentar hos Alexandra på HBT-sossen när du svarat och länka dit också, så kan många hitta de olika svaren.

Folkvald kultur
349 riksdaggsledamöter och 22 statsråd om kulturupplevelser
Carlssons Bokförlag
Redaktör Gunnar Bergdahl
ISBN: 978-91-7331-285-1

Relaterat:
Helsingborgs Dagblad, Svenska Dagbladet, Expressen, Kulturen, Aftonbladet och Smålandsposten.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

I familjens budget tar vi hänsyn till att babyn inte kan jobba

by

Under sedvanlig massmedial uppmärksamhet har högerregeringen idag, måndag 21 september, presenterat budget inför 2010.
Huvudinriktningen kan sammanfattas: resurser till kommuner, landsting och start av en mängd extra utbildningsplatser plus ytterligare sänkt skatt för de som jobbar.
Det finns en mängd förlorare i budgeten, som Aftonbladet tar upp:

Regeringen satsar stort på sänkta skatter och stöd till kommunerna. Helt fel tycker läsarna som vill att arbetsmarknadspolitik och skola ska få mest pengar.

Det finns alltid vinnare och förlorare i en budget. Men en sak som slog mig så starkt under presskonferens och budgetmöten idag:
När vi gör en budget i familjen tar vi hänsyn till att en del inte kan arbeta, som en sjuk pensionerad släkting, bebisar, småbarn och vi tar hänsyn till och räknar med att också vi som arbetar kommer att ha sjukperioder. För vi tror att åldrande och sjukdom och perioder av svaghet (som att vara småbarn) är naturliga delar i livet.
Men den budget som svenska staten nu ska vila på bygger på att alla ska arbeta.
Den tar inte hänsyn till perioder av mindre arbetsförmåga.

Det är det sämsta med budgeten: vad den baseras på: en bild av att svaghet är samma sak som lathet.
Har en regeringen den grundinställningen är det klart att resultatet kan bli som dagens budget.

För övrigt använder högerregeringen av nysprpåksmetoden när den säger att den inför rättvisa skatter. Det är inte rättvist att en människa har jobbavdrag ena dagen och när han/hon blir sjuk, arbetslös eller pensioner försvinner det avdraget och skatten blir högre.

Att samma person får högre skatt när han/hon är sjuk, det är inte rättvisa.

Anders Borg tar lätt på sanningen i andra fall också, som när han sade att ”S-regeringen lånade också när de tog bort arvs- och gåvoskatten 2005”

Nej, det gjorde S inte. När S avskaffade arvs- och gåvoskatten 2005 var den reformen fullt ut finansierad, genom ändrade regler för periodiseringsfonder. S-buzz redogör mer kring detta.

Och för att inte prata om den så kallade minskade skatten för pensionärer. Det blir typ en hundralapp i månaden och täcker knappt den fördyring som redan blir på grund av andra omställningar.
Och studiemedlen som höjs är i princip bara lånedelen. Studenterna får låna mer.

Relaterat:
Dagens Nyheter, Veronica Palm, Alliansfritt Sverige,
Roger Jönsson, Peter Andersson, Svenska Dagbladet, Göteborgsposten, Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,