Under sedvanlig massmedial uppmärksamhet har högerregeringen idag, måndag 21 september, presenterat budget inför 2010.
Huvudinriktningen kan sammanfattas: resurser till kommuner, landsting och start av en mängd extra utbildningsplatser plus ytterligare sänkt skatt för de som jobbar.
Det finns en mängd förlorare i budgeten, som Aftonbladet tar upp:
Regeringen satsar stort på sänkta skatter och stöd till kommunerna. Helt fel tycker läsarna som vill att arbetsmarknadspolitik och skola ska få mest pengar.
Det finns alltid vinnare och förlorare i en budget. Men en sak som slog mig så starkt under presskonferens och budgetmöten idag:
När vi gör en budget i familjen tar vi hänsyn till att en del inte kan arbeta, som en sjuk pensionerad släkting, bebisar, småbarn och vi tar hänsyn till och räknar med att också vi som arbetar kommer att ha sjukperioder. För vi tror att åldrande och sjukdom och perioder av svaghet (som att vara småbarn) är naturliga delar i livet.
Men den budget som svenska staten nu ska vila på bygger på att alla ska arbeta.
Den tar inte hänsyn till perioder av mindre arbetsförmåga.
Det är det sämsta med budgeten: vad den baseras på: en bild av att svaghet är samma sak som lathet.
Har en regeringen den grundinställningen är det klart att resultatet kan bli som dagens budget.
För övrigt använder högerregeringen av nysprpåksmetoden när den säger att den inför rättvisa skatter. Det är inte rättvist att en människa har jobbavdrag ena dagen och när han/hon blir sjuk, arbetslös eller pensioner försvinner det avdraget och skatten blir högre.
Att samma person får högre skatt när han/hon är sjuk, det är inte rättvisa.
Anders Borg tar lätt på sanningen i andra fall också, som när han sade att ”S-regeringen lånade också när de tog bort arvs- och gåvoskatten 2005”
Nej, det gjorde S inte. När S avskaffade arvs- och gåvoskatten 2005 var den reformen fullt ut finansierad, genom ändrade regler för periodiseringsfonder. S-buzz redogör mer kring detta.
Och för att inte prata om den så kallade minskade skatten för pensionärer. Det blir typ en hundralapp i månaden och täcker knappt den fördyring som redan blir på grund av andra omställningar.
Och studiemedlen som höjs är i princip bara lånedelen. Studenterna får låna mer.
Relaterat:
Dagens Nyheter, Veronica Palm, Alliansfritt Sverige,
Roger Jönsson, Peter Andersson, Svenska Dagbladet, Göteborgsposten, Expressen.
Läs även andra bloggares åsikter om högerregeringen, ekonomi, politik, BP10, höstbudget, budget, skatter, skattepolitik, jobbavdrag
Nu är det väl precis det Alliansregeringen gör – tar hänsyn till att vi har olika faser i livet. Men lika naturligt är väl att när vi inte arbetar så kan vi inte ha samma ekonomiska standard som de som arbetar. det är väl ändå en självklarhet och framförallt rättvist?
Jag kan inte förstå det rättvisa i att en person får högre skatt så fort han/hon blir sjuk eller gammal.
Jag köper inte det. Inte för att jag tror livet i sig någonsin blir rättvist. Men vi kan bygga samhällen där det inte är en katastrof att bli sjuk eller gammal eller arbetslös.
Hej, ett bra inlägg som lyfter upp visa tankar till ytan!
Minskad skatt för den som arbetar skapar valfrihet. Med jobbskatteavdraget kan vi gå ner i arbetstid och få mer tid till våra barn. Det finns alltid två sidor av myntet.
Givetvis bör man få behålla merparten av sin lön. I dagsläget försvinner 60-70% om man räknar in arbetsgivaravgifter (ca 30%), kommunalskatt (ca 30%), statlig skatt (20%) och värnskatt 5%. Att man får behålla en tredjedel av lönen är ynkligt.