• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Premiär för Motherdog på Göteborgs stadsteater: En otämjd urkraft släpps loss på Stora Scen

16 januari, 2018 by Redaktionen

En otämjd urkraft släpps loss på Stora Scen. Premiär för Motherdog 19 januari. Foto: Ola Kjelbye.

Vilka skulle vi varit om vi inte påverkats av samhället. Hur är det att leva helt utanför traditionella sociala koder? I ett koreografiskt skådespel på Stora Scen undersöker den belgiske koreografen och regissören Hans Van den Broeck den fantasieggande myten om den förvildade människan som en ren och oförstörd varelse. Urpremiär för Motherdog den 19 januari 2018.

Ett pressmeddelande berättar:
I januari släpps en otämjd urkraft loss på Stora Scen. Skådespelare och dansare ger sig tillsammans ut i ett alternativt, nästan filmiskt universum där nya lagar råder, Motherdogs lagar.

Flocken är en tillflyktsort för sex strandsatta individer, från början uppfostrade av en herrelös hund – The Motherdog. De lever i ett matriarkat i samhällets utkant. Nyfikna på världen utanför men också starkt misstänksamma mot det mänskliga sättet att leva.

Hans Van den Broeck är en belgisk regissör, koreograf och konstnärlig ledare för den kända performance-gruppen SOIT. Som dansare medverkade han i ett flertal uppsättningar av Alain Platel och blev senare koreograf for danskollektivet les ballets C de la B.

Motherdog
Urpremiär 19 januari Stora Scen

Text: Hans Van den Broeck, Max Bolotin, Sara Tuss Efrik
Regi: Hans Van den Broeck
Med: Kim Theodoridou Bergquist, Hannah Alem Davidson, Gizem Erdogan, Johan Gry, Ludde Hagberg, Ali Jalal, Su-Mi Jang, Johan Karlberg, Lisa Lindgren, Jesper Söderblom

Scenografi och kostym: Hans Van den Broeck
Scenografi och kostym assistenter: Jim Junebro, Karin Weststrand, Peter Wickenberg
Mask: Evalena Jönsson Lunde
Musik: James Brown
Ljus: Giacomo Gorini
Ljud: Karin Bloch-Jörgensen
Dramaturger: Joel Nordström, Lu Moons

Arkiverad under: Scen, Teater Taggad som: Göteborgs stadsteater, Scen, Scenkonst, Teater

Filmrecension: Katie Says Goodbye

15 januari, 2018 by Rosemari Södergren

Katie Says Goodbye
Betyg 3
Svensk biopremiär 19 januari 2018
Regi Wayne Roberts

En skildring av ett maskrosbarn som växer upp nästan helt övergivna och svikna av de som borde värna om dem. Katie Says Goodbye är en stark film som inte går att se oberörd. Den rör om i känslorna. Den är en välgjord film med enastående skådespelare. En film som berättas i stort sett utan de klichéer som vi sett i så många amerikanska filmer.

Katie är en ung kvinna ute på amerikanska landsbygden, i en liten håla i Arizonas öken. Hon drömmer om att flytta till San Francisco och att utbilda sig till skönhetsexpert och jobba med att klippa människor och sminka dem, hjälpa människor att bli vackra. Hon försörjer sig som servitris på en vägsylta och hon tjänar extrapengar genom att sälja sex till några stamkunder.

Hennes mamma är helt under isen och klarar inte av att sköta något jobb eller någon relation. Mamman stjäl regelbundet från Katie och har flera olika män som kommer hem och har sex med henne, oftast gifta män vars fruar och barn blir både sårade och arga. Mamman ställer inte upp på sin dotter ett enda dugg medan Katie försörjer sin mamma. Jag blir så ledsen över sådana skildringar. Det är så hemskt och så vidrigt. Hur kan det ens förekomma?

Katie har nästan samlat ihop tillräckligt mycket för att kunna ge sig av. Hon är så ömsint mot sin mamma att hon till och med samlat ihop en summa som hennes mamma ska ha för att kunna klara sig när Katie ger sig av. Då, när det är nära för Katie att äntligen kunna ge sig av dyker en tystlåten man upp på bygdens bilverkstad. Mannen heter Bruno och har suttit i fängelse. Katie bestämmer sig för att han är hennes livs kärlek. Hon raggar upp honom.

Mitt hjärta gråter när jag hur godhjärtad hon är. Hon kan säga till Bruno att hon älskar honom. Men han får knappt ur sig ett ord. Han är helt stel och trist. Det är en sidan stark bild av hur människor ser genom rosafärgade glasögon när de blir förälskade. Katie ser egentligen inte vem eller hurdan Bruno är.

Filmen är oerhört sorglig och det gör ont i mig att följa Katies liv, ändå förmedlar den hopp. Det finns något i Katie som är som de växter som kan ta sig fram på de mest ogästvänliga platser, som kan slingra sig fram i små sprickor i asfalt.

Katie Says Goodbye är den amerikanske regissören Wayne Roberts långfilmsdebut och utgör den första delen i en planerad trilogi där den andra delen Richard Says Goodbye är under postproduktion.

Katie spelas av Olivia Cooke, född 1993 i Oldham, Greater Manchester. Hon är en brittisk skådespelare och är främst känd för sin roll som Emma Decody i amerikanska TV-serien Bates Motel och i rollen som Rachel i Me and Earl and the Dying Girl. Håll ögonen på henne, henne kommer vi att se mer av.

Katie Says Goodbye vann Impact Award på Stockholm Filmfestival 2017.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, Folkets bio, Recension, Scen

Vårens svenska filmpremiärer 2018

15 januari, 2018 by Redaktionen

Vårens svenska filmpremiärer i kollage.

Eva Green, Suzanne Reuter och en man med 23 förhållanden. Par i kris, familjer i fara och världens längsta smörgåstårta – från Pakistan till Ydre. Detta är ett axplock av vad man kan förvänta sig av de sammanlagt 20 svenska filmer som presenterades på Filminstitutets och Film&TV-producenternas gemensamma presskonferens den 15 januari 2018.

Här är en lista över vårens svenska filmpremiärer:
ed – För kärlekens skull* av Hannes Holm – premiär 3 januari (Nordisk Film)
Euphoria* av Lisa Langseth – premiär 2 februari (SF Studios)
Hjärtat* av Fanni Metelius – premiär 14 februari (TriArt Film)
Agatha – granndetektiven av Karla von Bengtsson – premiär 16 februari (Folkets Bio)
Stålkrigarinnor av Jelena Mila – premiär 18 februari (Jelena Mila)
Innan vintern kommer* av Stefan Jarl – premiär 23 februari (Folkets bio)
Tårtgeneralen* av Filip Hammar och Fredrik Wikingsson – premiär 7 mars (SF Studios)
Vad ska folk säga?* av Iram Haq – premiär 9 mars (Folkets bio)
Amatörer* av Gabriela Pichler – premiär 16 mars (TriArt Film)
The Deminer* av Hogir Hirori – premiär 16 mars (Filmcentrum)
Toppen av ingenting? Av Måns Månsson och Alex Petersén – premiär 16 mars (Njutafilms)
Krocken av Lena Koppel – premiär 23 mars (Folkets bio)
Jimmie* av Jesper Ganslandt – premiär 13 april (TriArt Film)
Händelser i Ydre av Alexander Rynéus, Malla Grapengiesser, Per Bifrost – premiär 13 april (Folkets Bio)
Trädgårdsgatan av Olof Spaak – premiär 27 april (Lucky Dogs)
Lida* av Anna Eborn – premiär april/maj (Folkets Bio)
Charmören* av Milad Alami – premiär 18 maj (Folkets Bio)
Anders, jag och hans 23 andra kvinnor av Nahid Persson – premiär 25 maj (Folkets Bio)
Lasse-Maja det första mysteriet* av Josephine Bornebusch – premiär juni (SF Studios)
Den blomstertid nu kommer av Crazy Pictures – premiär sommaren (SF Studios)

* Har fått stöd från Svenska Filminstitutet

Arkiverad under: Film, Scen Taggad som: Filmpremiären, Scen, Svensk film, Våren 2018

Dokumentären om Rikard Wolff inviger dokumentärfilmfestivalen Tempo

15 januari, 2018 by Redaktionen

Tio svenska långfilmsdokumentärer har nominerats till tävlingen Tempo Documentary Award. Festivalen invigs med Rikard, om nyligen bortgångne Rikard Wolff – en av Sveriges största och mest omtyckta artister och en ikon inom hbtq-rörelsen. Rikard är en av de dokumentärer som speglar det övergripande temat för festivalen: Persona.
Svensk premiär blir det också för Cinema Pameer, vars handling kretsar runt en biograf i Kabul och samtidigt ger en inblick i det vardagliga livet för den afghanska befolkningen.

Ett pressmail:

De nominerade filmerna i Tempo Documentary Award 2018
Cinema Pameer av Martin von Krogh
En bra vecka för demokratin av Cecilia Björk
Leva. Älska av Mette Aakerholm Gardell
Lida av Anna Eborn
Lyubov – kärlek på ryska av Staffan Julén
Rikard av Julia Stanislawska
Silvana – Väck mig när ni vaknat av Mika Gustafson/Olivia Kastebring/Christina Tsiobanelis
Stronger than a Bullet av Maryam Ebrahimi
That Summer av Göran Hugo Olsson
The Deminer av Hogir Hirori

Bland de nominerade dokumentärerna finns That Summer, vars titel hänvisar till sommaren 1972. Genom unikt återfunnet material berättas historien om den excentriska moder-dotter-duon ”Little Edie” och ”Big Edie” i deras förfallna hem i East Hampton. Materialet är inspelat åren innan premiären av Grey Gardens (1975) och var början på en film av Peter Beard och Jackie Onassis yngre syster Lee Radziwill som aldrig blev till.

Kärlek är ett tema som genomsyrar många av de nominerade filmerna. I Leva. Älska möter vi några av de äldre på ”Regnbågen seniorboende”, Sveriges första boende för hbtq-personer. Många äldre tvingas åter in i garderoben när de flyttar till äldreboenden men på Regnbågen startas nya vänskaper, romanser och liv! I Lida skildras livet för en äldre kvinna ur den svenskspråkiga minoriteten i Ukraina som inleder en romans med en rysk man. Dokumentären Lyubov – kärlek på ryska bygger på ett urval av de intervjuer nobelpristagaren Aleksijevitj gör för sin nästa bok om kärlek. Silvana – Väck mig när ni vaknat är en intim kärlekshistoria och en resa genom artisten, feministen och antirasisten Silvanas liv i offentligheten och privat.

I motsats till kärlek skildras också krig: i Stronger than a Bullet möter vi fotografen Saeid Sadeghi som fotograferade Iran-Irakkriget på 80-talet, vars fotografier har använts i propagandasyfte. Den irakiske åttabarnsfadern Fakhir som porträtteras i The Deminer, väljer att försöka rädda oskyldigas liv genom att själv utsätta sig för ständig livsfara när han desarmerar minor i det krigshärjade Mosul.

Dokumentären En bra vecka för demokratin åskådliggör på ett skarpt sätt Sveriges största politiska evenemang: Almedalsveckan. Filmen vänder blicken mot kulisserna snarare än mot scenen, visar nervositeten under talarnas förberedelser och beskriver det massiva medieuppbådet och hur politiska händelser skildras.

Tempo Documentary Award arrangeras i samarbete med Svenska Filminstitutet och Influence Film Club. Priset är 75.000 kronor och går till filmens regissör.

Samtliga nominerade filmer visas under Tempo Dokumentärfestival 5–11 mars, 2018. Priset delas ut till vinnaren på avslutningsgalan lördagen den 10 mars.

Arkiverad under: Film, Scen Taggad som: Dokumentärfilmfestival, Filmfestival, Scen

Filmrecension: The Commuter

12 januari, 2018 by Birgitta Komaki

The Commuter
Betyg 3
Svensk biopremiär 12 januari 2018
Regissör Jaume Collet-Serra

Replik från filmen: Vad anser Gud om pengar? Kolla vilka han ger dem till.
Joanna (Elizabeth McGovern) och Michael (Liam Neeson) lever ett vanligt medelklassliv. Han en f.d polis som har blivit säljare av försäkringar och pendlar med tåget till jobbet varje dag. Tills den dag han får sparken eftersom han kostar mer än han drar in. 60 år med två huslån och en son på väg till college. När han blir tilltalad på tåget och erbjuden en stor summa pengar för att hitta en viss person på pendeln så slår han till.

Så länge Michael drar genom vagnarna i jakten på ledtrådar är filmen verkligen ett mysterium. Ett mysterium han försöker lösa likt en detektiv genom att prata med passagerarna på tåget. Det är bra och spännande men väldigt långt. När erbjudandet han fått utvecklar sig till dödshot mot hans familj blir filmen mer action för att helt plötsligt bli rena katastroffilmen. (Död mans grepp verkar inte finnas på amerikanska tåg.) Ett schablonartat slut avrundar filmen.

Liam Neeson gör huvudrollen i filmen. En sliten 60-åring som inte är någon superhjälte längre och som tvekar mellan vad som är rätt och vem
som skall räddas. Jag tycker om hans spel och att filmen berör moraliska dilemma. Många andra fina skådespelare, Elizabeth McGovern , Sam Neil, Veraa Farmiga och Patrick Wilson är med men ingen har fått någon dominerande roll att använda sin kapacitet på.

Historien är spännande men blir så småningom allt för osannolik för att den ska behålla spänningen. Delarna hänger inte ihop och när filmens slut kommer känns det som regissören har tröttnat på filmen. Jag tycker ändå att den är sevärd för den första halvan av filmen och för Liam och de andra skådespelarnas skull.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, Liam Neeson, Recension, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 55
  • Sida 56
  • Sida 57
  • Sida 58
  • Sida 59
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 243
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in