• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension: Katie Says Goodbye

15 januari, 2018 by Rosemari Södergren

Katie Says Goodbye
Betyg 3
Svensk biopremiär 19 januari 2018
Regi Wayne Roberts

En skildring av ett maskrosbarn som växer upp nästan helt övergivna och svikna av de som borde värna om dem. Katie Says Goodbye är en stark film som inte går att se oberörd. Den rör om i känslorna. Den är en välgjord film med enastående skådespelare. En film som berättas i stort sett utan de klichéer som vi sett i så många amerikanska filmer.

Katie är en ung kvinna ute på amerikanska landsbygden, i en liten håla i Arizonas öken. Hon drömmer om att flytta till San Francisco och att utbilda sig till skönhetsexpert och jobba med att klippa människor och sminka dem, hjälpa människor att bli vackra. Hon försörjer sig som servitris på en vägsylta och hon tjänar extrapengar genom att sälja sex till några stamkunder.

Hennes mamma är helt under isen och klarar inte av att sköta något jobb eller någon relation. Mamman stjäl regelbundet från Katie och har flera olika män som kommer hem och har sex med henne, oftast gifta män vars fruar och barn blir både sårade och arga. Mamman ställer inte upp på sin dotter ett enda dugg medan Katie försörjer sin mamma. Jag blir så ledsen över sådana skildringar. Det är så hemskt och så vidrigt. Hur kan det ens förekomma?

Katie har nästan samlat ihop tillräckligt mycket för att kunna ge sig av. Hon är så ömsint mot sin mamma att hon till och med samlat ihop en summa som hennes mamma ska ha för att kunna klara sig när Katie ger sig av. Då, när det är nära för Katie att äntligen kunna ge sig av dyker en tystlåten man upp på bygdens bilverkstad. Mannen heter Bruno och har suttit i fängelse. Katie bestämmer sig för att han är hennes livs kärlek. Hon raggar upp honom.

Mitt hjärta gråter när jag hur godhjärtad hon är. Hon kan säga till Bruno att hon älskar honom. Men han får knappt ur sig ett ord. Han är helt stel och trist. Det är en sidan stark bild av hur människor ser genom rosafärgade glasögon när de blir förälskade. Katie ser egentligen inte vem eller hurdan Bruno är.

Filmen är oerhört sorglig och det gör ont i mig att följa Katies liv, ändå förmedlar den hopp. Det finns något i Katie som är som de växter som kan ta sig fram på de mest ogästvänliga platser, som kan slingra sig fram i små sprickor i asfalt.

Katie Says Goodbye är den amerikanske regissören Wayne Roberts långfilmsdebut och utgör den första delen i en planerad trilogi där den andra delen Richard Says Goodbye är under postproduktion.

Katie spelas av Olivia Cooke, född 1993 i Oldham, Greater Manchester. Hon är en brittisk skådespelare och är främst känd för sin roll som Emma Decody i amerikanska TV-serien Bates Motel och i rollen som Rachel i Me and Earl and the Dying Girl. Håll ögonen på henne, henne kommer vi att se mer av.

Katie Says Goodbye vann Impact Award på Stockholm Filmfestival 2017.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, Folkets bio, Recension, Scen

Primärt sidofält

Nytt

Teaterkritik: Vad är en vuxen och var är de? På Moment Teater

Vad är en vuxen och var är de? … Läs mer om Teaterkritik: Vad är en vuxen och var är de? På Moment Teater

Trollhättan Jazz & Blues 2026 – Sedvanliga kontraster, några toppar och god stämning på välorganiserad musikfest

6-7/11 2026 Folkets Hus i Trollhättan … Läs mer om Trollhättan Jazz & Blues 2026 – Sedvanliga kontraster, några toppar och god stämning på välorganiserad musikfest

Rebecka Hemse tilldelas Michael Nyqvist Foundation Award

Skådespelaren och regissören Rebecka … Läs mer om Rebecka Hemse tilldelas Michael Nyqvist Foundation Award

Recension: Hets på Café 44 – större än Kent blev de aldrig, men roligt har de fortfarande

Det finns något charmigt med kortlivade … Läs mer om Recension: Hets på Café 44 – större än Kent blev de aldrig, men roligt har de fortfarande

Människor vid livets vägskäl står i centrum i Riksteatern vårrepertoar 2027

Maria Kulle i Det är ju dej. Foto: Sofia … Läs mer om Människor vid livets vägskäl står i centrum i Riksteatern vårrepertoar 2027

Filmrecension: Arne goes to Space – varm film om det viktigaste i livet

Arne goes to Space Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Arne goes to Space – varm film om det viktigaste i livet

Suggestivt och drömskt om vartannat i förförisk drapering – The Other Language av Nuaia

Nuaia The Other … Läs mer om Suggestivt och drömskt om vartannat i förförisk drapering – The Other Language av Nuaia

Lysande uppsättning svidande vidräkning med gränslösa, bortskämda nyrika – Pinter! Pinter! Pinter! på Göteborgs Dramatiska Teater

Tre pjäser av Harold Pinter: … Läs mer om Lysande uppsättning svidande vidräkning med gränslösa, bortskämda nyrika – Pinter! Pinter! Pinter! på Göteborgs Dramatiska Teater

Recension: Miss Li firar 20 år – men var tog den vilda publiken vägen?

Miss Li, Avicii Arena, Betyg: 3 … Läs mer om Recension: Miss Li firar 20 år – men var tog den vilda publiken vägen?

Teaterkritik: Caligula – raffinerat otäckt

Marcus Vögeli i Caligula, premiär 6 … Läs mer om Teaterkritik: Caligula – raffinerat otäckt

Filmrecension: Sjung för mig Arja – ett mästerverk helt enkelt

Sjung för mig Arja Betyg 5 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sjung för mig Arja – ett mästerverk helt enkelt

Genom natten – En röst som fyller Nalen – och träffar rakt i hjärtat

Betyg 4 (5) Det är Genom Natten som … Läs mer om Genom natten – En röst som fyller Nalen – och träffar rakt i hjärtat

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in