Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Bokrecension: Innerligt av Margaret Atwood

by

Innerligt
Författare Margaret Atwood
Utgivningsdatum 2021-08-04
Förlag Norstedt
Översättare Inger Johansson
Originaltitel Dearly
ISBN 9789113111728
ISBN ebok: 9789113111735

Om du tänkt att det är svårt att förstå lyrik, svårt att läsa poesi – då är Margaret Atwoods nya disksamling Innerligt en perfekt start att börja ta till sig lyrik. Margaret Atwood är en författare som nått stor internationell framgång med sitt skarpa och drabbande skrivande. Hennes böcker ges ut i mer än tjugofem länder och finns översatta till tjugo språk. Hennes starka romanserie Handmaid’s Tale har engagerat många och nått ut stort i tv-serien.

I inledningen till Innerligt skriver Margaret Atwood: ”Detta är de sena dikterna.” Som i många av hennes alster fokuserar hon på och lyfter de utsatta, de som är svagare, hon beskriver övergrepp på natur och kvinnoliv. Skarpt och ironiskt och av och till förvånad, häpen, sorgsen, rolig och nattsvart.

Att jag menar att denna diktsamling är bra att börja med betyder inte att den är ytlig eller enkel. Den är skriven på ett språk som är lätt att läsa, lätt att ta till sig men den saknar inte djup för att språket är okomplicerat. Den har flera nivåer och dikterna är underbara att läsa om och om igen, du kommer att hitta nya detaljer varje gång, precis som det är med bra lyrik.

Diktsamlingen har teman som ofta återfinns i poeten Atwoods lyrik: naturen under lupp, tvivlet på vår livsstil, möten med zombier, myter och legender och drabbande bilder av kvinnokroppen som slagfält. Varulvar, sirener och drömmar har sin givna plats, liksom djurliv och civilisationskritik. Dikterna tar upp livets gång och livets olika delar, både sex och förlust och sorg och åldrande men också hopp och framtid.

Margaret Atwood började faktiskt sin författarbana som poet och fick sitt genombrott med diktsamlingen The Circle Game som 1966 belönades med Kanadas främsta litterära utmärkelse, the Governor General’s Award. Innerligt är hennes första diktsamling på svenska sedan Dörren (ellerströms, 2014) och Morgon i det brunna huset (Rabén Prisma, 1996).

Fakta om Margaret Atwood från förlagets hemsida:
Margaret Atwood föddes i Ottawa 1939 och växte upp i norra Ontario, Québec och Toronto. Hon tog en BA-examen vid Victoria College, University of Toronto, och avlade MA-examen vid Radcliffe College. Margaret Atwoods författarskap har belönats med en mängd litterära priser, däribland Kanadas främsta litterära utmärkelse, Governor General’s Award för Tjänarinnans berättelse, och hon har mottagit flera hedersdoktorat. År 2000 fick hon emotta Bookerpriset för Den blinde mördaren. Margaret Atwood har publicerat mer än fyrtio böcker inom lyrik, noveller, romaner och essäistik och blev 2012 utnämnd till Companion of Literature av The Royal Society of Literature i England.

Bokrecension: Olympia av Mons Kallentoft

by

Olympia
Författare Mons Kallentoft
Serie Zackserien (del 7)
Antal sidor 391
Utgivningsdatum 2021-05-03
Förlag Bokförlaget Forum
Medarbetare Timrén, Anders (form)
ISBN 9789137156125

En lättläst, spännande och flyhänt deckare. Olympia är den sjunde boken i Zackserien som utspelar sig i en tuff Stockholmsmiljö. Har du läst de tidigare böckerna i serien vet du precis vad du har att vänta dig.

Zackserien har gått fantastiskt bra internationellt och är såld till flera länder. Jag läste denna på två dagar. Det är flyt i berättelsen, den är lättläst – vilket i och för sig också känns lite ytligt och egentligen känns boken mest som underhållning som inte säger mig något om livet. Det gör mig lite sorgsen att den stora massan så lätt tar till sig sådant som är lätt att läsa. Å andra sidan är det skickligt att kunna skriva med detta flyt. Kallentoft är en duktig berättare och säker skribent.

Fast vi ska inte låta lura oss av att berättelsen är så lättläst. Själv läste jag den på två dagar. ”Olympia” baseras löst på myten om Herkules elfte stordåd: att hämta de gyllene äpplena. Det finns en del tanke bakom Kallentofts val av berättelse. Romanen kan förhoppningsvis sätta igång ett intresse för de antika myterna som den om Herkules. Berättelsen skildrar också de stora klyftor och orättvisor som finns i vårt samhälle, om än på ett oerhört lättläst sätt.

Bokförlaget berättar om boken:
Störst av allt är girigheten
Två barn avrättas. En organisation som liknar en terrorsekt tar på sig det fruktansvärda dådet. Men vilka är de, och vad vill de? På Särskilda enheten är Zack Herry och hans kollegor satta i högsta beredskap. Zack, som nu har fått en son tillsammans med Hebe, oroar sig för att något ska hända dem. Olympia har förbjudit honom att träffa dem, och han slits mellan sin kärlek och rädslan för vad hans maktfullkomliga mor är kapabel att göra. Så sker en explosion på Grand Hôtel och Zack dras in i en grym härva som blir djupt personlig. I ett samhälle som post covid blivit alltmer ojämlikt, där vissa människor kämpar för sin överlevnad och andra vältrar sig i rikedom, kan vad som helst hända.

Bokrecension: Abel Sánchez av Miguel de Unamuno

by

Abel Sánchez
Författare Miguel de Unamuno
Serie Marismas klassiker
Utgivningsdatum2021-05-25
Förlag Marisma Förlag AB
Översättare Ulla Ericson, Henrik Bahari
Originaltitel Abel Sánchez: Una historia de pasión
ISBN 9789198691511

En fascinerande roman som det inte går att slita sig från, trots att den är så tragisk. Den gavs ut 1917 men är i sitt skildrande av det mänskliga psyket evigt aktuell.

Romanen är skriven som om den också delvis är skriven av en dess huvudkaraktär, Joaquin. Joaquin och hans barndomsvän Abel växer upp i Spanien under 1900-talets början. De är barndomsvänner och på sätt och vis bästa vänner men ändå finns alltid en konkurrens dem emellan. Abel blir en framstående och hyllad konstnär medan Joaquin blir läkare. Joaquin är alltid avundsjuk på Abels framgångar. I skolan är Joaquin alltid duktig, intelligent och ambitiös men ändå lyckas Abel ändå alltid bli mest populär. Och ännu värre blir det när Joaquin förälskat sig i sin kusin Helena och vill gifta sig med henne, men hon istället faller för Abel.

I romanen drar Joaquin själv paralleller med Bibelns berättelse om Kain och Abel och det första bibliska brodermordet. Kain odlade och Abel skötte fåren. När båda offrade åt Gud tog Guden tacksamt emot Abels offer men såg inte åt Kains offer. Det är en metafor hur orättvist livet är. Det brottas Joaquin med hela sitt liv. Varför går det alltid bättre för Abel än för honom, varför älskar alla Abel medan ingen kan älska Joaquin? Romanen kan läsas på flera sätt. Kanske är det helt enkelt Joaquin som missförstår och dömer sig själv? Kanske lyckas inte Abel med allt och kanske finns det flera som älskar Joaquin? Kanske Joaquin fixerar sig vid fel saker. Tolkar han verkligen Abel rätt?

Romanen bjuder verkligen in till att läsas på flera sätt. Jag som vegetarian kan till exempel inte ha respekt för den Gud som hellre tar emot ett dödat lamm som offer än saker som odlats. Att den bibliska Guden vände sig mot Kain och tog emot Abels offer är väldigt orättvist.

När jag läser romanen är jag inte alls säker på att Joaquin ser helheten. Han missförstår och tror alltid dåligt om sig själv. Jag blir väldigt nyfiken på hur hans uppväxt var. Hur fick han den usla självkänslan. Hur blev han behandlad av sina föräldrar?

Det är en fascinerande bok av en av Spaniens skickliga författare, Miguel de Unamuno (1864-1936). Han räknas som en av den spanska modernismens mest inflytelserika författare och filosofer. På bokförlagets hemsida är hans författarskap väl beskrivet: Hans djupt originella och många gånger psykologiska romaner är väsentlig läsning för den som vill ta del av den spanska litteraturen.

Ur Aftonbladet:
Unamuno, en av den moderna spanska litteraturens viktigaste författare, är anmärkningsvärt förbisedd i Sverige. Sedan tidigare finns blott två översättningar – båda från 1920-talet – däribland den mästerliga Dimma, en föregångare till senare tiders postmoderna fiktionslekar. Att det nystartade förlaget Marisma nu ger ut Abel Sánchez är därför en välgärning. Visst går det att hitta tveksamheter i Ulla Ericsons och Henrik Baharis översättning, men överlag fungerar den bra.

Bokrecension: Anteckningar om sorg – en besvikelse utan proportioner

by

Anteckningar om sorg
Författare Chimamanda Ngozi Adichie
Utgivningsdatum
2021-05-28
Förlag Albert Bonniers Förlag
Översättare Niclas Hval
Originaltitel Notes on grief
ISBN 9789100191610

Bokförlaget beskriver boken så här:
Sommaren 2020 förlorade Chimamanda Ngozi Adichie sin älskade far. Sorgen överväldigade henne, och komplicerades av att den inträffade mitt under brinnande pandemi – liksom så många andra var hon strandsatt långt ifrån sin familj. I den djupt personliga essän ”Anteckningar om sorg” skriver Adichie om den stora saknaden efter fadern, om sorgens väsen och om att dela upplevelsen av förlust med miljoner andra.

Denna bok är nog en av de största besvikelser jag hart inom litteratur i år. Och att den hyllas av så många litteraturkritiker gör mig modfälld.

Sorg finns det många böcker om. En del mycket gripande, andra mest till för författarens egen process av att bearbeta. Att förlora någon, en anhörig eller vän, gör att man ställs inför den största existentiella frågan om liv och död. Om man inte insett det tidigare så upptäcker man att livet är farligt, man kan dö. Inte bara kan, utan man kommer att dö. Och när någon dör så blir det så uppenbart att avslut på den relationen.

När man förlorar någon kan man bli arg, ledsen, deprimerad, ångestfylld och bitter och det kan kännas overkligt att livet fortsätter runt om. Att det finns massor av människor som fortsätter leva på som vanligt medan man själv upplever sig förlamad av förlusten.

Chimamanda Ngozi Adichies pappa var 88 år då han dog. Vet hon inte om att om man inte dör som ung eller medelålders, då dör man som gammal? Är det inte fantastiskt att hennes far fått bli 88 år. Hur kan hon överhuvudtaget tycka att det är konstigt? Jag förstår den delen av anteckningarna som relaterar till pandemin och att det är miljoner som drabbas av att förlora en nära anhörig under denna tid. Men för övrigt är det författaren tar upp sådant som finns i många andra mycket bättre, mer välgjorda berättelser om sorg.

Någonstans efterlyser jag proportioner. Författarens pappa var 88 år och de är många syskon, en stor familj och släkt som håller ihop. Jag känner tusentals som förlorat ett barn. Jag känner människor som förlorat två barn, jag känner föräldrar som förlorat sitt enda barn och de är ensamstående och har förlorat sina föräldrar och sina syskon. Kom igen Bonniers förlag, jag är faktiskt besviken på er att ni lägger ut pengar på att trycka upp detta. Har ni inga perspektiv på vad som är tragisk sorg och vad som är en naturlig del av livet?

Romanen, om den nu ska kallas roman, heter Anteckningar om sorg. Och det är precis vad det är. Ganska snabbt och slarvigt ihopsatta anteckningar. Att bokförlagen trycker upp och sedan översätter så obearbetat material gör mig besviken.

88 år misstänkte redan för
Besviken sämre än jag trodde

Bokrecension: Undergången av Malte Persson – oerhört imponerande

by

Undergången
Författare Malte Persson
Utgivningsdatum 2021-04-13
Förlag Albert Bonniers Förlag
ISBN 9789100183943

Att på 175 sidor lyrik kunna skildra framtiden och det förflutna och mänskligheten eventuella undergång är mästerligt. Malte Persson är en av de mest spännande svenska poeterna.

Undergången handlar om alltings undergång. Kanske. Om mänskligheten, om det som varit och det som kommer, eventuellt. Många lyrikböcker som ges ut är rätt tunna. Lyrik i sig är ofta mycket som kan sägas med få ord. Malte Perssons Undergången är därför i förhållande till många moderna poeters verk tung. 175 sidor där flera av dikterna är mångordiga, är lite unikt idag. Jo det finns tjockare lyrikböcker också. Men många är tunna och samtidigt kan de säga så mycket.

Hur som helst, jag är oerhört imponerad av Undergången och fastnade i att läsa den om och om igen. Speciellt vissa delar talade starkt. Den innehåller sviter av sonetter om gudar och människor och en 60 sidor lång blankvers-dikt som börjar med nutid där till och med corona finns med och tar oss baklänges tillbaka till big bang.

Malte Persson är en ord-konstnär av hög klass. Undergången talar starkt, den är skrämmande men också lekfull och ger tankar och hopp, trots allt. Han låter antikens gudar möta vår postmodernistiska tankevärld, allt finns med. Det är akademiskt kunnigt och samtidigt lättsamt, en underhållande njutning att läsa trots tragik och vemod. De existentiella frågorna, våra liv och mänsklighetens historia och samtidigt komiskt och spännande rim. Och det jag uppskattar mest av allt: han skriver oss inte på näsan vilka slutsatser vi ska ta. Om någon av våra nutida författare är värd att få en plats i Svenska Akademien är det Malte Persson. Om han däremot skulle vilja, det är en annan fråga.

Lite fakta om Malte Persson:
Han är född 1976 och bosatt i Berlin. Han debuterade 2002 med romanen Livet på den här planeten, som nominerades till Borås Tidnings debutantpris. År 2004 kom diktsamlingen Apolloprojektet som 2007 följdes av diktsamlingen Dikter. Året därpå, 2008, utkom Perssons andra roman, Edelcrantz förbindelser som nominerades till Augustpriset. År 2011 utkom sonettsamlingen Underjorden och 2016 prosaboken Om Ofissim som 2018följdes av diktsamlingen Till dikten. Persson har tilldelats en rad priser, exempelvis Göteborgs-Postens litteraturpris och Karin Boyes litterära pris, båda 2011, Karl Vennbergs pris 2012 och Tegnérpriset samma år, 2012. År 2013 fick han Svenska barnboksinstitutets Lennart Hellsing-pris. Persson erhöll 2017 Svenska Akademiens stipendium ur Gerard Bonniers donationsfond och 2021 erhöll han De Nios översättningspris. Persson är också verksam som kritiker, främst i Expressen, och översättare.

Tidigare utgivning:
Livet på den här planeten, 2002 (prosa)
Apolloprojektet, 2004 (poesi)
Dikter, 2007 (poesi)
Edelcrantz förbindelser, 2008 (prosa)
Underjorden, 2011 (poesi)
Resan till världens farligaste land, 2012 (bilderbok för barn)
Bobo i apskolan, 2014 (bilderbok för barn)
Om Ofissim, 2016 (prosa)
Till dikten, 2018 (poesi)
Undergången, 2021 (poesi)