Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

SVT

”En hederlig jul med Knyckertz” – julkalender med varm och mysig touch

by

En hederlig jul med Knyckertz
Betyg: 4
Start 1 December 2021 i SVT, SVT Barn och SVT Play

Manus: Anders Sparring

Regi: Leif Lindblom

Medverkande skådespelare: Axel Adelöw, Paloma Grandin, Gizem Erdogan, David Sundin, Claes Malmberg, Vanna Rosenberg, Filip Berg, Gunnel Fred, Julia Dufvenius, Nova Tiwana, Peter Apelgren, David Nzinga och Elisabeth Wernesjö m fl

”En hederlig jul med Knyckertz” SVT:s julkalender 2021. Gizem Erdogan och David Sundin samt Axel Adelöw och Paloma Grandin spelar huvudrollerna. Bild: Martin Moberg, Kulturbloggen

Julkalendern anno 2021 ”En hederlig jul med Knyckertz”, som sänds i SVT både i tablå-TV och på SVT Play fr o m i övermorgon och hela vägen fram till julafton 24 december, utspelar sig i en kan man lugnt konstatera knasig tvärtomvärld med en varm och mysig touch.

Årets julkalender bygger på böckerna om familjen Knyckertz, som är skrivna av Anders Sparring, som också står för manus och böckerna är illustrerade av Per Gustavsson. Hur blir det då, håller berättelsen när den byter format? Ja, det får man säga ändå.

För Mormor Stulia ska ju få komma ut ur finkan dagen före julafton och Ture (Axel Adelöw) är överlycklig över att hela familjen äntligen kan fira jul tillsammans. Men det är det där med att vandra den smala vägen, det är inte det som gäller som man kan förstå av namnen.

Pappa Bove (David Sundin), mamma Fia (Gizem Erdogan) och lillasyster Kriminellen (Paloma Grandin) har ju annat än ett laglydigt liv i tankarna. Och 11-årige Ture har bara 24 dagar på sig att få dem med på att ärlighet varar längst och till jul ska man dessutom vara snäll.

Men det är ytterst ovisst om det ska gå. Det ser inte bra ut, då det inom familjen planeras en stöld av en mycket värdefull julstjärna, Rosen från Sinai, som återfunnits efter att ha varit försvunnen i över 100 år. Mamma Fia ser här sin chans att göra århundradets kupp.

På något sätt måste Ture försöka stoppa sin familj från att stjäla stjärnan. För en jul i finkan är verkligen inget han önskar sig i julklapp. Där startar årets handling i julkalendern, så hur kommer det att gå? Klarar Ture av att stå upp för den han är och till slut kunna stoppa sin tjuvaktiga familj? Och får de en mysig familjejul tillsammans precis som Ture så mycket önskar sig?

För i grund och botten finns faktiskt förutsättningar för Ture ska uppnå sitt mål då det finns en värme i familjen Knyckertz, både pappa Bove och mamma Fia är både kärleksfulla och ansvarstagande föräldrar. Men som sig bör är det först den 24 december får vi se upplösningen, den 1 december sänds första delen på en sevärd julkalender för hela familjen.

Recension: Julkalendern ”Mirakel” – magisk berättelse mellan julen 1920 och 2020

by

Mirakel
Betyg: 4
Start 1 December 2020 i SVT

Manus: Peter Arrhenius, Sara Young och Fredrik Agetoft. 

Regi: Calle Åstrand. 

Medverkande skådespelare: Sarah Rhodin, Bibi Lenhoff, Johan Glans, Annika Andersson, Joel Adolphson, Babben Larsson, Maja Rung, Andreas Rothlin Svensson, Emanuel Kielin, Dragomir Mrsic, Emil Brulin, Ossian Nordh, Therése Lindgren m fl.

Berättarröst: Sten Ljunggren

(Skärmdump: SVT Play, 5 december 2020, Martin Moberg, Kulturbloggen)

Årets julkalender i SVT som är den sextionde i ordningen, har titeln ”Mirakel” en finurlig titel visar det sig. Då bl a de två huvudpersonerna heter Mira (Sarah Rhodin) och Rakel (Bibi Lenhoff), men också det faktum att julkalendern detta på många sätt mycket speciella år, kretsar kring framställa energi på ett icke tidigare skådat och helt klimatvänligt sätt det med hjälp av ett konstgjort litet svart hål (!).

Ja, det är sannerligen ett mirakel i sig att ens kunna skapa ett sådant kosmiskt ytterst kraftfullt fenomen i ett helt vanligt laboratorium och därefter kunna kontrollera utan att det spårar ur. Men det är just vad det gör, det händer ett tekniskt missöde för forskarna Vilgot (Johan Glans) och Anna-Carin (Annika Andersson). För det lilla maskhålet sliter sig för att sedan snabbt dra iväg och där tar årets julkalender sin spännande början.

Året allt detta speciella händer är det år som vi kallar nutid år 2020, det förlupna maskhålet försvinner snart till vindsvåningen på en gammal herrgård, som numera är ett HVB-hem, där flickan Mira bor sedan hennes föräldrar omkom i en bilolycka. Och så öppnas portalen genom maskhålet mellan år 1920 och år 2020.

Mira, som väntar på att bli adopterad, tar sig upp på vindsvåningen och då händer det hennes innersta personlighet faller genom maskhålet, och förflyttas till samma herrgård 100 år tidigare, år 1920. Samtidigt sker samma förflyttning exakt samma tidpunkt 100 år tidigare, när flickan Rakel, som bor i samma herrgård med sin familj, på andra sidan vidrör maskhålet och hennes personlighet förflyttas till Miras kropp i HVB-hemmet år 2020.

Ett klassiskt sätt att skifta själ eller personlighet, som har provats förut i filmhistorien framför allt i Hollywood-filmer att vips försättas i situationer i en helt annan kropp i interaktion med andra som är vana vid att man är och beter sig på ett specifikt sätt. Men så är man inte på det förväntade sättet, vilket leder till roliga förvecklingar och det sker i ”Mirakel” också.

Men det alldeles nya här är sättet detta oväntade skifte sker på genom ett litet konstgjort maskhål på en vindsvåning på en gammal svensk herrgård. Och att det sker i en brytningstid för både Mira och Rakel, båda vill att det ska hända något speciellt nu i juletid. Och det får de verkligen vara med om, sannerligen. Men kommer de att komma hem var och en till ”sin” tid?

Den lilla osäkerheten är bra att den finns där, en sorts cliffhanger som gör att man oberoende ålder faktiskt vill titta på vart avsnitt fram till julafton. Jag kan konstatera att den bärande berättelsen i årets julkalender den håller måttet. Detta då den bl a knyter an på ett bra sätt till en av vår tids största globala utmaningar – klimatförändringarna.

Det får manusförfattarna till genom att helt enkelt t ex att låta julmånaden december 1920 vara mycket kall och snöfylld, medan det år 2020 runt samma herrgård istället råder barmark och det är sydsvenskt vintergrått. Men också själva antitesen mellan 1920 och 2020 lyfts fram bra i årets julkalender, det har ändå gått 100 år, det utan att på något sätt skriva år 1920 på näsan.

Ta t ex synen på energi och hur man producerar den, och tillgängliggör densamma – nu 2020 är inte kol så klockrent att bygga samhällets samlade energibehov på även om en liten ”tur-kolbit” vackert lagd på en sammetskudde på den gamla herrgården år 1920 ger sken av det motsatta. Tycker att ”Mirakel” är en både bra och sevärd julkalender, som sänds på SVT 1 resp SVT Barn och på nätet (SVT Play) fram till den spännande upplösningen den 24 december.

Mediernas frihet och oberoende – viktigt att värna

by

(I takt med stigande väljarstöd, vågar SD släppa mycket kontroversiella och problematiska förslag likt detta – skärmdump: SVT Text)

Vi skriver idag 29 februari 2020 i almanackan, och under de två månader som gått till dags dato, har det hänt en del i svensk inrikespolitik som påverkar grunderna för vårt grundlagsskyddade demokratiska styrelseskick. För Sverigedemokraterna har lagt två ytterst kontroversiella och problematiska förslag som berör mediernas frihet och oberoende. Bara att det läggs sådana förslag, är faktiskt allvarligt. Det ena som Aron Emilsson, SD:s kulturpolitiska talesperson ville få riksdagens kulturutskotts bifall till (förslaget avslogs tack och lov) handlar om att företrädare för SVT, UR och SR skulle kallas in till utskottet för att där stå till svars för program och avsändare misshagliga för SD. Bara detta förslaget i sig vittnar om ett tydligt antidemokratiskt synsätt, som fått genomslag i spåren på SD:s framgång i opinionsmätningarna under senare år.

Men det skulle snart komma ett etter värre förslag, som jag ser det. Linus Bylund, SD:s representant i SVT:s och SR:s ägarstiftelse tyckte att det var på sin plats att driva igenom idėn om att skrota presstöd och filmstöd, slå ihop och banta public servicebolagen och straffa partiska journalister. Ja, du läste rätt att enskilda journalister anställda i de berörda public servicebolagen ska kunna få sparken om de befinns vara partiska eller antidemokratiska (!!). Och det ska komma från Bylund som representerar ett parti med tydligt högerextrema värderingar. Man skulle gå ännu längre än så och säga att SD har de ideologiska rötterna i svensk nazism och fascism och ha fog för det.

Förslagen som Emilsson och Bylund lagt, är alltså ämnade att omkullkasta två vitala förutsättningar i en demokrati. Mediernas möjligheter att fritt kunna arbeta och granska bl a den politiska makten. Uppenbart stör detta med pressfrihet och yttrandefrihet SD så pass att man vill strama åt möjligheterna för det fria demokratiska samtalet, och det är samtidigt tydligt vilken politik på medieområdet som SD vill föra om man får chansen efter valet 2022. Precis som redan har skett i Polen och Ungern. Två länder vars auktoritära och konservativa regimer är förebilder för SD, så särdeles förvånande att de vill göra likadant i Sverige är det inte. Att det är viktigt att stå upp för de grundläggande demokratiska värderingarna, går inte att blunda för längre. Det är dags att sluta normalisera det SD står för och så otvetydigt vill uppnå.

Kanske är det den essentiella insikten som nu lett fram till att Ulf Kristersson, partiledare för Moderaterna, publicerat sitt ställningstagande i ett inlägg på Facebook. Där tar Kristersson ställning mot SD:s förslag, och det är bra att han gör det. Med tanke på att det talas om ett konservativt block i riksdagen bestående av SD, M och KD så kanske man kan se Kristerssons reaktion som början på slutet för ett regeringsalternativ som vi idag ser de bisarra konsekvenserna av i bl a Hörby och Sölvesborg där SD leder politiska styret. Står man upp för de grundläggande demokratiska värderingarna, så betyder det i detta fallet att mediernas frihet och oberoende där public service ingår inte kan naggas i kanten. Inte ens ”bara lite lite grann”…

Lena Endre läser ”Nyårsklockan” i SVT på Nyårsafton

by

Sanna Nielsen och Lena Endre. Foto: Ulrika Malm/SVT

Skådespelaren Lena Endre får i år det traditionstunga uppdraget att läsa Lord Alfred Tennysons dikt ”Nyårsklockan”. Programledare för sändningen från Sollidenscenen på Skansen är tvåfaldiga Kristallen-vinnaren Sanna Nielsen.

Ett pressmeddelande:

– Jag är både hedrad och glad för detta fina uppdrag. Känner historiens vingslag och kollegornas andedräkt i nacken med en viss bävan. Men otroligt glad är jag, säger Dramatenskådespelaren Lena Endre.

– Det är en ära att få leda nyårssändningen för SVT! Jag kan inte tänka mig att fira ett nytt år på bättre sätt än att få göra det tillsammans med så många människor som är med oss på plats och som tittar på programmet just då, säger Sanna Nielsen.

Det nya året in rings varje år på Skansen i Stockholm. Direkt från Sollidenscenen bjuder Sanna Nielsen på egna hyllningar till två av sina artistförebilder från två olika generationer: Barbra Streisand och Celine Dion. Till sin hjälp har hon kören GET UP Soul Choir. Vi får även höra operatenoren Rickard Söderberg framföra ett oväntat örhänge från Nancy Sinatra & Dean Martin – i duett med Sanna Nielsen.

Tousain ”Tusse” Chiza gästar med en popkaramell, liksom Melodifestivalaktuella Victor Crone som framför en av årets största radiohits, sin ”Storm”. Vi får höra en duett mellan konstnären Stina Wollter och Anna Stadling – som tolkar en låt från Bob Dylan. Jakob Hellman firar 30 år som artist och är på Skansen för att framföra en älskad klassiker. Fler artister tillkommer och de medverkande artisterna ackompanjeras av ett band under ledning av kapellmästaren Johan Granström.

Första gången Nyårsklockan lästes på Skansens nyårsfirande var 1895. Från 1928 fick övriga Sverige möjlighet att vara med och fira via radio. Från 1977 har SVT varit på plats på Sollidenscenen på nyårsafton. Mellan 1977 och 1982 var det Georg Rydeberg som avslutade året med att läsa Nyårsklockan. 1983 tog Jarl Kulle över traditionen med den klassiska inledningen ”Ring, klocka ring …”. Mellan 1997 och 2000 läste Margaretha Krook den välkända raderna och därefter var det Jan Malmsjö som läser Tennysons dikt för Skansens publik och tv-tittarna från 2001-2013. Sedan 2014 har Loa Falkman (2014), Malena Ernman (2015), Pernilla August (2016), Krister Henrikson (2017) och Mikael Persbrandt (2018) läst de välkända orden Ring klocka ring….

SVT1 tisdag 31 december 2019 kl 23.15: Tolvslaget på Skansen.

På juldagen kommer sista säsongen av Fröken Frimans krig

by

Dramakomedin Fröken Frimans krig blev när den kom snabbt en av Sveriges populäraste och mest älskade dramaserier med drygt 1,6 miljoner tittare bänkade framför varje avsnitt. I jul möter vi för sista gången Dagmar Friman och hennes vänner, med Sissela Kyle, Maria Kulle, Frida Hallgren, Sofia Ledarp och Lena T. Hansson i huvudrollerna.

Serien som skildrar kvinnors kamp i Sverige för rösträtt och andra rättigheter har varit intressant att följa och har tagit upp olika aspekter i kampen för kvinnors situation och barns utsatthet och fattigdom.

De olika karaktärerna symboliserar olika förhållningssätt. Vi har Dagmar, huvudpersonen (spelas av Sissela Kyle), som väl närmast kan placeras någonstans mellan socialdemokratin och liberalismen. Hennes bror Axel (spelas av Gustaf Gustaf Hammarsten) är absolut en liberal. Kinna (Sofia Ledarp) drar utan tvekan mot Vänsterpartiet. Motståndaren Frithiof Johannesson (Allan Svensson) är förstås en ärkemoderat medan hans fru Rut Johannesson (Ulla Skoog) är väl mer kristdemokrat, fast det partiet fanns inte på den tiden förstås. Emmy (Maria Kulle) och hennes make så småningom, Alf Persson (Lennart Jähkel) är väl en slags centerpartister.

Denna nya och sista säsong kommer att glädja alla som älskar denna serie och dess karaktärer. Det blir kärt återseende, men det känns också att det är dags att ta adjö av serien. Denna sista omgång har tre avsnitt och det blir aldrig full fart på handlingen som mer små-puttrar fram i lugnt mak trots att den tar upp riktigt stora händelser som en stor strejk och den fackliga kampen, som var väldigt orättvis mot kvinnor i början där männen inte accepterade kvinnor som medlemmar, för kvinnor hade lägre löner och om de var medlemmar skulle det hämma männens lönekrav, var åsikten.

Det första avsnittet av dessa tre sänds i SVT på juldagen och seriens handling beskrivs av SVT så här:
Gamla vänskaper prövas och nya kärlekar kommer in, när förändringens vindar blåser över både samhället och huvudpersonernas liv i den fjärde säsongen av Fröken Frimans krig.
Året är 1908, ett år innan storstrejken i Sverige. Oro och dåliga tider präglar landet. Arbetarrörelsen är på frammarsch, något som bekymrar många företagare. Splittringen märks också för Dagmar Friman och hennes lilla grupp, när de möter fabriksarbeterskan Margit och beslutar sig för att ta strid för kvinnor som inte släpps in i fackföreningarna. Kvinnornas lägre löner försämrar nämligen utgångsläget för männens kamp för anständigare löner.
Handlaren Frithiof Johannesson och hans fru Rut försöker istället hitta sätt att sko sig på de dåliga tiderna. Men de saknar startkapital. När de ber Frithiofs förmögne men gnidne Onkel Hiram om ett lån, får det konsekvenser som ingen av dem önskat sig.
Änkan Alma får också känna av konsekvenser, när hon svarar på en bekantskapsannons i en tidning för att bryta sin ensamhet. Mötet med den till synes förmögne Sievert Lindberg blir en prövning, både för Alma och hennes lojala vän Emmy.
Flera nya namn sällar sig till seriens redan stjärnspäckade ensemble: Johannes Brost som Almas uppvaktande Sievert Lindberg, Björn Gustafson som Frithiofs Onkel Hiram, Ia Langhammer som fabriksägarinnan Fru Blanck och Electra Hallman som fabriksarbeterskan Margit Larsson.
Den fjärde säsongen är liksom tidigare skriven av Pernilla Oljelund. Harald Hamrell regisserar. Serien är producerad av Maria Nordenberg.

I rollerna:
Dagmar: Sissela Kyle
Kinna: Sofia Ledarp
Lottie: Frida Hallgren
Emmy: Maria Kulle
Alma: Lena T Hansson
Karin: Sofia Rönnegård
Jon: Kristoffer Berglund
Axel: Gustaf Hammarsten
Frithiof Johannesson: Allan Svensson
Rut Johannesson: Ulla Skoog
Tomasine: Ellen Jelinek
Alf Persson: Lennart Jähkel
Ernst Recke: Magnus Krepper
Margit Larsson: Electra Hallman
Fru Blanck: Ia Langhhammer
Onkel Hiram: Björn Gustavsson
Tage Larsson: Mats Blomgren
Gunnar: Edvin Ryding

Svensk dramaserie i 3 avsnitt.
25 december kl 21.00 i SVT1.