Södra teatern

Nationalteatern på terassen på Södra teatern överträffade sig själva

30 augusti, 2012 by Rosemari Södergren

Nationalteaterns rockorkester
Terassen, Södra Teatern
Betyg 5
29 augusti 2012

Nationalteatern överträffade nog sig själv och gjorde en av sina bästa spelningar på länge när de på onsdagskvällen spelade för en helt utsåld Mosebacketerass på Södra teatern. Publik med tjejer och killar, män och kvinnor i flera generationer samlades och trängdes och dansade och sjöng med i de klassiska sångerna ”Bängen trålar”, ”Jack the Ripper”, ”Livet är en fest” och ”Speedy Gonzales”.

På väg till konserten läste jag nyheterna på Aftonbladets app på mobilen och läste där om den skrämmande nyheten att allt fler unga kan tänka sig diktatur enligt en undersökning från Göteborgs universitet. Var fjärde svensk mellan 18 och 25 år inte tycker att det är så viktigt att få leva i en demokrati och nästan var tredje tycker det vore bra om Sverige styrdes av en diktator.

Med en sådan skrämmande samhällsutveckling är det så tydligt att band som Nationalteatern behövs. Band som kan beskriva den frustration som unga som inte släpps in i samhället kan känna.

Nationalteatern började som ofta med ”Bängen trålar” och publiken var med direkt, klappade takten och när andra sången kom, ”Kolla, kolla” blev det spontan allsång. Publiken älskar Nationalteaterns sånger, det är tydligt.

De första två sångerna sjöng Mattias Hellberg men sedan tog Ulf Dageby över mikrofonen i tre-fyra sånger på raken. Det går inte att komma ifrån, för oss som hört Nationalteatern i ett par decennier och har massor av minnen från när vi hörde dem förr, för oss är det speciellt att höra Dagebys röst. Mattias Hellberg är bra, absolut, men det blir mer autentiskt Nationalteatern med Dagebys sång.

Ja det var rockigt och fullt ös och publiken var heltänd. Att ljudet var lite brötigt i förstärkarna gjorde inget, stämningen var så skön.

Ulf Dageby på gitarr och sång, Mattias Hellberg som sjöng, Håkan Nyberg på trummor, Nikke Ström på basen
och Håkan Svensson på gitarr skapade sådan stämning på Terassen att jag inte skulle förvånats om terassen hade lyft från marken. För publiken på onsdagskvällen var livet en fest några timmar. Det enda minuset är att konserten måste ha ett slut. Vi var många som gärna hade fortsatt att sjunga med och lyssna på Nationalteatern i ett par timmar till.

När extranumren kom var det först stämningsfullt och finstämt med de tre vemodiga sångerna ”Bara om min älskade väntar”, ”Ingelas sång” och ”Ljuset släcks” och sedan mer busigt med sista sången för kvällen, ”Speedy Gonzales”.

Spellistan var bra blandad, med många rockiga sånger och några mycket stämningsfulla sånger mot slutet. Egentligen ville jag att det aldrig skulle ta slut. Det var en legendarisk afton och spelningen kommer jag att minnas länge.

Läs även andra bloggares åsikter om Nationalteatern, Södra teatern, recension, rockmusik, musik, recension

Graveyard på Södra teatern – ett godkänt hantverk

8 augusti, 2012 by Rosemari Södergren

Graveyard
Södra teatern, 8 augusti 2012
Betyg 3

Förväntningarna var höga inför Graveyards spelning på terassen på Södra teatern, det märktes. Publiken var där i god tid och när det var dags för göteborgarna att äntra scenen var det knökfullt med rockare.

Graveyrad börjad med en mörk blueslåt, men sedan bar det iväg med tung rock.
– Det är gött att vara tillbaka i Stockholm, sade Graveyards sångare Joakim Nilsson och satte igång ” Ungrateful are the dead”.

Då blev det rejält drag i publiken. En tjej knuffade sig raskt fram till främsta raden, knuffades och hoppade och skuttade i takt med trummorna, med ett fullt ölglas i handen. Förvånansvört nog lyckades hon låta bli att spilla på alla som stod runt om. Tjejens sätt att helt nonchalera att hon trängde undan folk som stått och väntat länge på att stå nära scenen är en bra bild av stämningen som var ovanligt ovänlig. Jag har sett Graveyard flera gånger på andra scener och annars brukar där finnas en slags go göteborgskänsla mellan människorna i publiken.

Om den avslagna stämningen berodde på att regnet hände i luften eller om Graveyard gjorde en rätt medelmåttig spelning är svårt att säga. Eller om den goa känslan inte kan infinna sig bland stockholmare.

I och med senaste albumet, ”Hisingen Blues”, har Graveyard tagit ett kliv in i den bluesiga delen av rocken men det märktes det inte så mycket av på spelningen på Södra teaterns terass. Det var fullt ös nästan hela spelningen som varade en timme och en kvart, ungefär.

Jo, en ballad spelade bandet och med Joakims hesa bluesröst blev det stämningsfullt en stund men ganska snabbt vara det full fart och rockös med tunga trummor och bas snabbt igen.

Lite drygt en halvtimme in i spelningen kom moshpiten igång framför scenen – men förutom det var det ganska lamt bland publiken, speciellt sista halvtimmen. Stora undantaget var förstås när Graveyard spelade ”Hisingen Blues”. Då sjöng stor del av publiken med i sången.

Graveyard brukar hyllas för sina spelningar och är något av en kritikerfavorit, men spelningen på Södra teatern var en fullt godkänd rockfest men inte något utöver det vanliga. De första tjugo minuterna var av högre klass, speciellt gitarristens underbara delar – men sedan var det för mycket som var för enformigt för att imponera den här gången. Kanske har de turnerat för mycket och var oengagerade? Det var helt OK, men inte något att minnas länge efteråt.

Foto: Alex xLoizou

Läs även andra bloggares åsikter om Graveyard, Södra teatern, recension, hårdrock, Hisingen blues

Stig Vig måste haft kul där uppe när han såg vilken fest det blev på Mosebacke då Dag Vag hyllade honom

21 juni, 2012 by Rosemari Södergren

Dag Vag hyllar Stig Vig
Betyg 5
Södra Teatern
20 juni 2012

Det är massor av bilar som dundrar
Och massor av flygplan som tjuter
Det är ofta som man undrar
Vem som egentligen njuter
När dom flesta får gå till ett skitjobb
Och bo i en liten kartong
För andens behov är det stennobb
Man slår pannan blodig gång på gång

Ohlalalala, ohlalalala Tjockhult
Ohlalalala, ohlalalala Tjockhult
Ohlalalala, ohlalalala Tjockhult
Ohlalalala, ohlalalala Tjockhult

Stig Vig, alias Per Odeltorp, hyllades på utomhusscenen Terassen på Södra Teatern på Mosebacke på onsdagskvällen den 20 juni. Stig Vigs band Dag Vag tillsammans med en stor del av proggmusikens svenska stjärnor hade samlats för att spela Stig Vigs sånger och minnas honom. På scen stod bland andra Stina Berge, Nationalteatern i form av Ulf Dageby, Nikke Ström och Mattias Hellberg, Thåström, Mats Ronander, Kajsa Grytt, Internal Dread, Sture Allén och Stefan Sundström.
Husband var de som kvarvarande medlemmarna i Dag Vag med ZilverZurfarn i spetsen.

Tjockhult var startsången för kvällen och publiken var med direkt, sjöng med och dansade. Helt proppfullt var det eftersom konserten var utsåld. Konserten var dessutom premiärspelningen på Södra Teaterns sommarsäsong på utomhusscenen Terassen. Konserten varhelt utsålt och till och också väntelistan för återbud var fulltecknad.
En lång rad gästartister stod på schemat och alla spelade sånger som Stig Vig skrivit. Visst kunde de tg några minuterna mellan bytena, då artisterna skulle ställa in mikrofoner och annat, men publiken var på strålande gott humör. Ja det var en härlig, varm sommarkväll med massor musik från den gyllene svenska proggressiva musikeran.

Jakob Sjöholm från Träd, gräs och stenar var första gästen. Passande eftersom Stig Vig brukade säga att Dag Vag skulle låta som Träd, gräs stenars sista fem minuter, fast hela tiden.

Nästa artist var Kajsa Grytt som delade replokal med Dag Vag och stod på scen för första gången som körtjej med Dag Vag. Johan Johansson kom ut på scen iklädd Hammarbytröja och hyllade kittet mellan progg, rock, punk och världsmusik med full fart. När sedan Sture Allén därefter satte igång med fullt ös med låten ”Musik” då var det inte många som kunde stå still.

Stig Vig var en fantastisk låtskrivare, han var både rapp, politisk, hade humor men också svärta. Hans kanske mest politiska sång ”Slaveri” fick vi förstås också höra. Ulf Dageby bjöd på ”Låt det komma ut” och Stig Vigs brorsdotter (som jag missat namnet på) spelade en avskalad version av ”Hotell Babylon” där texten skrivits om så den handlade om Stig Vig.

Stig Vig, eller Per ”Stickan” Odeltorp, drabbades 2006 av en njursjukdom. Författaren och musikerkollegan Stina Berge, som även hon fanns på scen i går, donerade en av sina njurar. Det räddade honom sex år men han återhämtade sig aldrig riktigt. I januari i år, 2012, dog han.

Terassen på Södra Teatern fick en riktig lysande sommarpremiär med Nationalteatern, Dag Vag, Thåström med flera som hyllade Stig Vig. Jag tror att om det finns något där uppe så var nog Stig Vig glad över minneskonserten. Det snackades också 0m att det skulle bli en tradition, att en liknande konsert ska återkomma nästa år.

Relaterat: Aftonbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om Stig Vig, Dag Vag, Nationalteatern, Johan Johansson, Thåstöm, Södra teatern, Mosebacke, musik, progg, rockreggare, Träd gräs och stenar

Världens kvinnliga dramatiker träffas i Stockholm i augusti

20 juni, 2012 by Redaktionen

Afghan voices, en grupp unga tjejer från Afghanistan, Guerilla Girls on Tour från USA, skådespelerskorna Shabnam Toulei från Iran och Lana Nasser från Jordanien, den egyptiska journalisten, aktivisten och regissören Sondos Shabayak. Det står på programmet när WPIC, Women Playwrights International Conference, träffas i Stockholm och det är första gången konferensen hålls i norra Europa.

Ett pressmeddelande berättar att 260 deltagare från 46 länder kommer till Stockholm för att mötas, diskutera och utbyta erfarenheter och idéer. Det späckade programmet ger en inblick i teater från hela världen. Arabvärlden, Afghanistan, Baltikum och Afrika är i fokus.

Fem offentliga föreställningar ges, från Amman, Teheran och Berlin. Konferensen är en av årets stora teaterhändelser i Sverige. Den hålls på Södra Teatern och Dramalabbet 15-20 augusti med Riksteatern som värd.

Konferensen har temat ”The Democratic Stage” med tre Key Notes, nyckelteman för olika dagar. De är ”Arabvärlden”, ”Teater för barn och unga” och ”Afrika”. Dessutom workshops, föredrag, readings och föreställningar. Samtliga Key Notes och fem av föreställningarna är offentliga.

Från uppmärksammade Ballhaus Naunynstraße i Berlin kommer Beg your pardon av Marianna Salzmann, en stark berättelse om den unga Thea, som har svårt att finna ro i sin tillvaro. Hon är gravid och barnets pappa gläder sig. Men hon flyr utomlands, för att komma undan det traditionella liv hon vantrivs med. Resan tvingar henne gång på gång att rannsaka sig själv. Föreställningen ingår i teaternätverket Europe Now, som Riksteatern är del av. Föreställningen ges 19 augusti på Södra Teaterns stora scen.

In the Lost and Found: The Red Suitcase är skriven av Lana Nasser, Jordanien, som även spelar föreställningen. Den vann Etel Adnan Award for Women Playwrights 2011 och får nu Skandinavienpremiär. Föreställningen speglar västvärldens syn på kvinnorna i Mellanöstern. Utifrån egna erfarenheter och andra kvinnors berättelser lyfter hon sociala tabun och projiceringar. Föreställningen spelas torsdag 16 och fredag 17 augusti på Dramalabbet. Etel Adnan (f 1925), som är inbjuden till konferensen, är en amerikansk-libanesisk poet, författare och bildkonstnär. Priset finansieras av Riksteatern tillsammans med teatern Al Madina i Beirut och delas ut för tredje gången under konferensen.

Andra föreställningar att se fram mot är Autumn Dance med den iranska skådespelerskan Shabnam Toulei. Sedan 2005 lever hon i exil i Paris eftersom hon inte får utöva sitt yrke i hemlandet. Autumn Dance är berättelsen om tre kvinnor med helt olika bakgrunder. Efter att ha trotsat den iranska regimen möts de i Teherans ökända fängelse ”Evin”. Shabnam Toulei gestaltar alla tre rollerna. Spelas söndag 19 och måndag 20 augusti på Dramalabbet.

Lördagens nyckeltema är barn- och ungdomsteater som diskuteras av Suzanne Osten och Marina Barham från Al Harah i Palestina. Varför är teater viktigt för barn och unga? Sverige har ett gott renommé när det gäller barnteater. Men vad betyder det i Palestina, där Suzanne Osten gästat Al Harah?

Söndagen innehåller afrikanskt tema med samtal mellan Sydafrikas grand old lady, Fatima Dike, och den betydligt yngre Amy Jephta. Hur beskrivs världsdelen Afrika, söder om Sahara, av de kvinnliga dramatikerna? Denna dag presenteras även platsen för nästa konferens, år 2015. Cape Town.

Guerilla Girls on Tour! ger föreställningen Feminists are funny och håller även en workshop med de hitresta dramatikerna. Medlemmarna har tagit sina namn efter döda kvinnliga artister, när de framträder bär de masker för att dölja sina riktiga identiteter. Dom gör det för att belysa frågor om diskriminering och rasism i stället för att lyfta sina egna personligheter. Det är också ett sätt att förhindra att kvinnliga artister förpassas till fotnoter och historieböckernas baksidor.

Förutom föreställningarna medverkar en rad starka personligheter i konferensen. En av dom är den egyptiska journalisten, aktivisten och regissören Sondos Shabayak som deltar i protesterna vid Tahrirtorget och leder gruppen Tahrir Monologues. De arbetar nu med ett material som består av berättelser från revolutionen. I sin föreläsning kommer hon att koppla frågan om skrivande till händelser just nu, om hur storytelling blir ett möjligt sätt att spegla vad som händer när det händer snabbt. Och hur storytelling kan bidra till nytt skrivande. Tillsammans med Nidal Al-Achkar från Al Medina Theatre och Mona Knio, Beirut University, medverkar hon på temadagen om Arabvärlden torsdag den 16 augusti.

Unga dramatiker från Baltikum och Ryssland, som skriver på sex olika språk, presenterar sig i ett uttömmande seminarium. Ett annat seminarium tar upp kvinnors rättigheter och möjligheter att få uttrycka sig konstnärligt med bl a Agneta Pleijel från svenska PEN. Diskussioner förs kring hur minoriteter görs synliga på scenen och hur står det till med den kvinnliga representationen på våra scener i Sverige, England, Australien? Och vad betyder begreppet Community Theatre i olika länder?

Fakta
WPI, Women Playwrights International, är ett nätverk för kvinnliga dramatiker i syfte att stödja utvecklande kontakter över gränserna och skapa internationellt erkännande av kvinnors arbete inom teatern. I riktlinjerna står bland annat att det omfattar alla kvinnor på teatern, oavsett ras, klass, ålder, etnisk eller religiös bakgrund, sexuella preferenser eller funktionshinder. En konferens arrangeras vart tredje år, nu 2012 för nionde gången. Sedan starten 1988 i Buffalo, USA, har konferensen, en kreativ mötesplats, flyttat runt till Canada, Australien, Irland, Grekland, Filippinerna, Indonesien och Indien.
I år, den 15-20 augusti, hålls konferensen på Södra Teatern och Dramalabbet i Stockholm med Riksteatern som värd. Det är första gången den hålls i norra Europa. För att bredda kontaktytorna har särskilt fokus lagts på att nå kvinnliga dramatiker i Mellanöstern och Afrika, bl a genom samarbete med de båda teatrarna Al Madina i Libanon och Al Harah i Palestina. Ca 260 deltagare från 46 länder kommer till Stockholm.

Nätverkets hemsida hittar du här.

Mer om konferensen på Riksteaterns hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om Women Playwrights International Conference, WPIC, dramatiker, scenkonst, teater, Dramalabbet, Södra teatern

Här är sommarprogrammet på Södra Teatern med Graveyard, Jamaican Legends och The Soundtrack Of Our Lives

2 maj, 2012 by Redaktionen

Södra Teaterns program för sommaren är släppt och det är en spännande musiksommar som väntar på Södermalm. Bland annat Soundtrack of Our Lives och Graveyard spelar.

Här är delar ur programmet:

Sommarfest! Lördag den 26 maj
Södra Teatern inviger sommarsäsongen med en stor fest på Terrassen där vi bland annat hyllar Kapten Rolla som gjorde ballonguppstigningar i slutet på 1800-talet till folkets jubel. Det bar sig inte bättre än att han vid en av sina uppstigningar seglade iväg med sin ballong och förolyckades. Vi tycker den legendariska Kapten Rolla är värd en fest på terrassen. Korv till alla barn, ballongsläpp och musik. Sedan fortsätter vi fira att sommaren är här med Los Impostors i Södra Bar, Mary’s Kids och The Worthy på Kägelbanan och Yes! på Etablissemanget.

Dag Vag hyllar Stig Vig. Onsdag den 20 juni
Dag Vag med alla medlemmar genom tiderna hyllar den nyligen bortgångne Stig Vig. Delar av Sveriges artistelit tillika Stickans vänner dyker upp. Det blir en stark kväll, i nostalgi, minnen och framtidstro. Överskottet från biljettintäkterna går till fondstiftelsen för ett årligt Stig Vig-stipendium.

Tommy Löbel Swing Band – Swingmusik i världsklass
Midsommarafton och midsommardagen 22 + 23 juni
Tommy Löbel är en mycket uppskattad klarinettist, ansedd som en av Sveriges bästa inom sin genre. Tommy har gjort turnéer runt om i Europa och USA, bl.a. New Orleans Jazzfestival. I midsommar intar han traditionsenligt Terrassen.

Oumou Sangaré [MLI] + Béla Fleck [USA]. Tisdag den 10 juli
Béla Fleck anses som en av världens främsta banjospelare, en exceptionell musiker av det slag man bara stöter på någon gång i livet. 2005 tog han banjon tillbaka till dess ursprungliga hem; Västafrika. Det resulterade i samarbeten med några av kontinentens främsta musiker, bland annat sångerskan Oumoue Sangaré. Resan skildras i den prisbelönade dokumentären ”Throw down your heart”. Tillsammans genomför de en turné med en orkester bestående av skickliga musiker. Räkna med ett gränsöverskridande möte.

Syster Sol. Onsdag den 11 juli
Isabel Sandblom från Stockholm är första kvinnliga soloartist på den svenska reggaescenen. Hon började som medlem i musikkollektivet Livelihood. 2008 slog hon sig in på en solokarriär som Syster Sol. På Terrassen har hon med sig genrekollegerna i Kalle Baah.

Totó la Momposina [COL] + Celso Piña [MEX]. Drottningen av cumbia möter dragspelsrebell Måndag den 23 juni, dubbelkonsert
Södra Teatern presenterar den yppersta eliten inom Latinamerikas mest populära musikexport nu, Cumbia. Totó La Momposina är med sina dryga 70 år en av cumbians främsta. Med musikaliska rötter i en korspollinering av afrikansk, indiansk och spansk kultur har hon influerat en mängd artister, samplats och remixats flitigt. Celso Piña, sångare, kompositör och dragspelare, växte upp i de ruffigaste kvarteren i Monterrey, Mexiko, i vars trånga gränder dit inte ens taxibilarna vågar sig in. Han är helt självlärd på dragspel, något som förmodligen bidragit till hans unika sound och hederstiteln ”Dragspelsrebellen”. I det hårt segregerade samhället där de rika bor i gated communities och de fattiga i slummen blev cumbian en ventil för de lägre klasserna. Efter hand spred sig musikstilen och idag är det den tveklöst mest populära – oavsett din månadslön.

Mattias Alkberg, Jakob Hellman & Maria Eriksson med Nerverna. Onsdag den 1 aug
Nerverna är Mattias Alkbergs trogna kompgrupp. Under Jakob Hellmans återtåg 2011 var det Nerverna som backade upp honom. På Maria Erikssons (The Concretes) kommande album är de bandet i studion. Nu samlas alla tre frontfigurerna för en kväll tillsammans med Nerverna som husband. En kväll att minnas!

Cornelisdagen. Söndag den 5 aug
Sedan 1988 har Cornelisdagen arrangerats för att hylla och minnas Cornelis Vreeswijk. Arrangerad av Cornelis Vreeswijksällskapet och med en rad kända artister som brukar uppträda på Terrassen. På Cornelisdagen kungörs också årets stipendiat av Cornelis Vreeswijkstipendiet.

Graveyard. Onsdag den 8 augusti
Göteborgskvartetten Graveyards album ”Hisingen blues” har charmat såväl kritiker som publik. Framgångsreceptet stavas tung och progressiv 70-talsrock förmedlat genom ett jamartat driv. För det har bandet belönats med både P3 Guld och en Grammis. Förband på Terrassen är Factory Brains.

Balkan Beat Box [USA/ISR]. Torsdag den 9 augusti
Balkan Beat Box spelningar på Södra Teatern har varit euforiska upplevelser av svett, energi och hysteriska rytmer. Anförda av den karismatiska MC:n Tomer Youssef har bandet förgyllt scener världen över med sin mix av beats, folkmusik från Balkan och inslag från Nordafrika och Mellanöstern. Trion är aktuell med albumet ”Give”. Den och andra partypärlor kommer att höras när de återvänder med sitt liveband.

Jamaican Legends. Måndag den 13 augusti
Fyra av Jamaicas viktigaste musiker samlas för att hylla 50-årsjubiléet av nationens självständighet. Ernest Ranglin är populärmusikens fader på Jamaica och har varit avgörande för stilar som rocksteady, reggae och ska. Monty Alexander är hyllad jazzpianist sedan fem decennier tillbaka och producentduon Sly & Robbie har stor del i dub, dancehall och ragga-musikens möte med västerländsk pop. Att de fyra nu kommer stå på samma scen är inget annat än unikt.

Weeping Willows. Tisdag den 21 aug
Det är sommarkväll, den du älskar finns vid din (eller någon annans) sida, Weeping Willows på scenen. Weeping Willows storslagna och melankoliska 60-talspop blandas med blue eyed soul, gitarrpop och en del synthinslag. De har, som alla riktiga outsiders, förmågan att omsluta oss andra i sin värld och visa oss att vi lever där också. Weeping Willows har släppt en mängd album, men det är live dom ska avnjutas!

Movits! Onsdag den 22 augusti
Med sin blandning av swingjazz och hiphop har Movits skördat framgångar långt utanför Sveriges gränser. Debuten ”Äppelknyckarjazz” följdes upp av spelningar på tre kontinenter som innefattande ett omtalat framträdande i den amerikanska tv-showen The Colbert Report. Spelningen på Terrassen är en av få spelningar i Sverige under 2012 så passa på att damma av dansskorna!

Nationalteaterns Rockorkester. Onsdag den 29 augusti
Som många nog känner till är denna orkester från början sprungen ur teatergruppen med samma namn. Med andra ord talar vi om legender och ikoner i svensk musikhistoria. ”Livet är en fest”, ”Bängen trålar” och ”Barn av vår tid” är låtar som alla svenskar diggat till på fritidsgården, i gillestugan och på konserterna. Numera står Mattias Hellberg (bl a Hederos & Hellberg) bakom mikrofonen.

The Soundtrack of Our Lives. Torsdag den 30 augusti
Få svenska band kan hävda en så långsiktigt central plats på scenen som The Soundtrack of Our Lives. I april släpptes det sjunde albumet ”Throw it to the universe”, enligt bandet det sista albumet man ger ut. Men live kommer vi få se Ebbot och co framöver. En pålitlig liveakt med en bred repertoar.

Läs även andra bloggares åsikter om Södra teatern, TSOOL, Graveyard

Södra teatern

Footer

Om oss