Häromdagen kom nyheten om att den högerliberala tankesmedjan Timbro lierar sig med lilla Teater Brunnsgatan 4, en sådan där teater som Bengt Ohlsson förmodligen avfärdar som ”experimentteater” som ”vanligt folk” skiter i, skriver Helena Lindblad i DN:
Källarteaterns chef Martina Montelius och Timbros Marie Söderqvist ska med gemensamma krafter skapa en kulturellt debattklubb. Timbro står för cashen. I onsdagens ”Kulturnytt” i P 1 beskrev Söderqvist samarbetet så här: ”Martina Montelius sätter sig i kapitalets knä och jag drar in lite kultur i högersfären.” Teatervärlden liknar filmbranschen, det är kapitalintensivt att spela kvalificerad teater, även om man naturligtvis kan göra enormt mycket scenkonst för de 15 miljoner som en ordinär svensk långfilm kostar.
Det här är intressant på flera sätt, förstås.
Att någon har tillgång till kapital behöver inte nödvändigtvis betyda att den personen står till höger. Att Teater Brunnsgatan 4 får möjlighet att med finansiellt stöd från Timbro genomföra mer genomarbetade projekt betyder inte nödvändigtvis att de säljer ut sin konstnärliga frihet. Alla måste försörja sig, utom de som är extremt rika. Alla som skriver eller skapar något kan därför tänkas ta hänsyn till den som försörjer dem.
Jag tror egentligen att det är kapitalet som har mest att vinna på att stödja kulturen. Kultur utvecklar människor, får deras fantasi att växa, ger insyn i andra sätt att leva, andra sätt att tänka, andra sätt att reagera. Men kultur får vi uppleva miljöer vi aldrig annars kommer till. Kultur sätter igång processer inne i oss, i hjärna och i hjärta.
Forskare måste ha förmågan att se nya spår, tänka nytt, se utanför det förväntade. Kultur ökar den förmågan.
Kapitalintressen investerar ofta i forskning. Därför mår både kapitalister och forskare bra av att möta kultur.
Timbro är högerkrafternas tankesmedja. Jag tycker därför det är extra spännande att Timbro valt att samarbeta med en teater som är delvis experimentell. Om Timbro hade gått in i en mer nöjesinriktad privatteater som mest har storsäljande komedier på repertoaren hade det inte varit lika spännande. Nöjesteatrarna klarar sig dessutom ofta rätt bra själva. (Inte alltid, men ofta.)
Jag undrar bara varför vänsterkrafterna inte stöder kulturen mer? Kulturrådet brukar väl räknas till vänstern, men den organisationen är inte särskilt nyskapande. Tänk bara på hur Kulturrådet fortsätter att alltid bara stödja samma projekt (som gårdagens besked att av 109 kulturtidskrifter som får stöd har 101 haft stöd redan tidigare år.)
När ska vänsterns tankesmedjor och finansiella muskler våga ge stöd åt nya krafter?
För övrigt tror jag inte kultur är mer vänster än höger. Kultur är till sin natur antingen underhållande eller rebellisk, i och med att den testar gränser. Dessa gränser har dock inte nödvändigtvis med partipolitik att göra. Kulturen är större än så. Mycket större än partipolitik.
Att dela in politiken i höger och vänster är bara ett sätt att se på saken. Livet och existensen är mycket större än så. Bra kultur ger människor inspiration och insikt och för den delen också tillfällig underhållning för att stå ut med livets djupa dalar.
Relaterat om kulturdebatten om vänster och höger:
Sven Wollter, Barth-Kron och Ola Larsmo.
Läs även andra bloggares åsikter om kultur, kulturpolitik, Kulturrådet, Teater Brunnsgatan 4, Timbro
