Digitaliseringen av kulturarvet har varit en fråga som fackförbundet DIK, akademikerfacket för kultur och kommunikation, har drivit länge. Nu förverkligas detta, eller åtminstone i viss mån, i Kulturarvslyftet. Regeringen har beslutat att 800 miljoner kronor ska användas under tre år för att digitalisera kulturarvet. Knappt två tredjedelar av detta ska användas för att människor med funktionsnedsättningar som varit arbetslösa under lång tid ska få arbete. 270 miljoner kronor ska användas för att avlöna och utbilda handläggare till digitaliseringen. 4.400 personer ska få sysselsättning under dessa tre år. Handläggartjänsterna ska ge jobb för utbildade kulturarbetare, i vissa fall kan det ge jobb åt arbetslösa kulturarbetare, i andra fall kan redan anställda få uppdraget och då blir deras tjänster lediga för andra under tiden.
– Det är bra att arbetsmarknadspengar förs över till kulturdepartementet. Det hade varit ännu bättre om denna överföring gjorts permanent, säger Karin Linder, ordförande i DIK, Akademikerfacket för kultur och kommunikation.
Riksdagen klubbade igenom beslutet om budgeten i början av december. Förordningen till Riksantikvarieämbetet, som ska ansvara för handledar-delen ska det tas beslut om i mitten av december. Efter årsskiftet ska Riksantikvarieämbetets ansvar starta.
En del kritik har framförts mot projektet, bland annat har röster hörts som uttryckt tankar som:
– Hur kan någon säga att det är ett bra förslag att de som är mest utsatta ska göra ett kvalificerat arbete för lägst betalt.
De långtidssjuka som får dessa arbeten ska få ersättning enligt lönebidrag, vilket betyder 16.700 före skatt. En del av det arbete som ska utföras i samband med att ta vara på kulturarvet är kanske inte det mest kvalificerade: det kan handla om att rensa bort sly kring hembygdsgårdar och att föra över bilder, som kan vara ett ganska mekaniskt arbete. Men ersättningen är ändå väldigt låg, efter skatt blir det cirka 10.000 kronor. Vem kan försörja en familj och betala hyra med den lönen?
Å andra sidan har de som kan få dessa arbeten varit arbetslösa i många år och är vana vid ännu lägre inkomst. Att människor med funktionsnedsättning kan få chans att få in en fot på arbetsmarknaden är ju bra. Ja, projektet är till stor del ett arbetsmarknadsprojekt.
Karin Linder tror att det kommer att ta tid innan projektet fått fart.
– Väldigt många människor ska anställas. Det kommer att ta tid föratt gå igenom förutsättningarna. Sedan ska arbetsförmedlingarna hitta människor som kan och vill söka jobben.
Karin Linder berättar att DIK gjorde en enkät som visar att det är få kulturinstitutioner som vågat planera för kulturarvslyftet. Det är för många osäkra faktorer. De vet inte hur mycket de själva måste skjuta till, exempelvis. Det kommer att behövas datorer, lokalhyra till lokaler och kanske vill de skjuta till för att lönen ska bli bättre.
Att projektet har en tydlig arbetsmarknadsprofil är uppenbart. Men det är samtidigt en kultursatsning – och det är viktigt att detta görs genomtänkt, menar Karin Linder:
– Det är viktigt att regeringen säger att det är kultursatsning, då måste man ha formulerade kulturpolitiska mål som sedan går att utvärdera. Det ska vara möjligt att jämföra och att genomföra,
Karin Linder hoppas också att projektet görs med Open Source och öppna API:er till så stor del som det är möjligt. Det får inte bli så att en institution digitaliserar innehåll i en slags databas och en annan gör det på ett helt annat sätt.
Relaterade artiklar:
Sveriges Radio
Artikel hos DIK
Läs även andra bloggares åsikter om Karin Linder, Kulturarvslyftet, kulturpolitik, arbetsmarknad, politk, samhälle, DIK