• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Skivrecension: Balroynigress med "Dress the Ship in Black"

27 december, 2010 by Rosemari Södergren


Ingenting är fixerat och stelnat, allt rör sig mellan form och formlöst, tillblivelse och upplösning: landskap, kroppar, ögon, huvudet, submarin vegatation, oändlighet.
Det skrev Peter Cornell i Expressen i september 2009 och är ett sätt att försöka beskriva Balroynigress musik.

Bakom Balryonigress ligger musikskaparen Erik Jeor. Hans medproducent och vän Joachim Ekermann har skrivit om honom:

I princip varje kreativ impuls måste prövas hela vägen ut. Och om han vid något tillfälle under processen finns att en sång behöver justeras, om än en liten smula, börjar han ofta om på ett nytt vitt ark. Men inte på ett modfällt sätt, utan med förnyad entusiasm.

Att lyssna på Balroynigress album Dress the Ship in Black är som att vara med på en slags resa i ett mystiskt landskap. Musiken är indie, men också klassisk och också delvis pop. Den går inte att greppa riktigt, men är mycket vacker och det är musik jag vill lyssna på hundra procent. Det är inte skvalmusik och ingen hissmusik utan just musik som bär sig själv som en berättelse.

Erik Jeor är inte bara musiker utan också bildkonstnär, vilket helt klart märks i musiken som bär starka bilder.

Arbetarbladet gav betyg 4:

Hade Erik Jeors Balroynigress kommit från andra sidan Atlanten hade musikreportrarna på kvällstidningarna kissat på sig av hänförelse.
Orsaken är att detta är ett svenskt Midlake, fast förankrat i en mörk, murrig amerikansk tradition parat med skörheten hos Will Oldham och med några stänk av Fleet Foxes här och där. Sämre referenser kan man ha.

Det har nog sina sidor att släppa ett album i mitten av december. Hur stor chans har ett album med release 15 december att komma med i redaktioners urval av årets bästa album? Det är synd, för Balroynigress album ”Dress the Ship in Black” borde ha stora chanser att kvala in bland årets bästa skivor.

Tyvärr hittade jag inte klipp på Youtube med spår från nya albumet. De spår som finns på Youtube med Balroynigress gör inte riktigt rättvisa åt det nya albumet, som inte är lika jazzigt som dessa klipp. Nya albumet är mycket, mycket bättre än dessa klipp berättar.

Relaterat:
Svenska Dagbladet och Göteborgsposten.

Läs även andra bloggares åsikter om Balroynigress, recension, skivnytt

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Balroynigress, Recension, skivnytt

Skivtips: Kristina Westin med In the back of my mind

27 december, 2010 by Redaktionen

Samma dag som Olof Palme blev mördad satt Kristina tillsammans med sin jazzsjungande mamma och sin ena bror på ett tåg från Östersund till Stockholm/Arlanda. Därifrån skulle de sedan flyga till Puerto Rico på Kanarieöarna. Kristina som var väldigt ung vid den här tiden hade ingen som helst aning om att hon bar på en extrem flygfobi förrän det var dags att gå ombord på planet. Med stegrande puls försökte Kristina håll sig fast i flygtrappan fast besluten om att stanna kvar på jordytan.

Att flyga har inspirerat Kristina till ett av spåren på albumet ”In the back of my mind” som hon släppte 1 december.

Om du gillar tjejer med gitarr som sjunger tänkvärda sånger om livet och om känslor ska du kika närmare på Kristina Westin. Ett ämne som återkommer i flera av sångerna är att bli sviken av någon man älskar.

Det är soul och det är mjuk rockmusik och det är country.

Läs även andra bloggares åsikter om Kristina Westin, flygrädsla, recension, skivnytt, singer/songwriter

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: flygrädsla, Kristina Westin, Recension, singer/songwriter, skivnytt

Ett av årets bästa album: Eldkvarn med Kärlekens väg

25 december, 2010 by Rosemari Södergren


Flattr this

Kärlekens väg är det tredje albumet från de spelningar Eldkvarn gjort i Annedalskyrkan i Göteborg.

Spelningarna är inte som vanliga konserter, de möter delvis kyrkans liturgi, del blir som Plura säger:
– Mässan Kärlekens väg är varken en konsert eller en regelrätt gudstjänst, utan något som går hand i hand.

I ”Kärlekens väg” möts det rockigt, lite skrovliga och kyrkans tro på kärlekens kraft. Jag är verkligen ledsen att jag missat alla dessa spelningar med Eldkvarn i kyrkan. Jag var på väg en gång, men kom lite sent och då var det helt fullsatt. Jag förstår det så väl. För när en rockband som Eldkvarn gör sådana här spelningar blir det ett intressant möte. Både den som är kyrkligt engagerad och den som bara är ett fans till Eldkvarn får ut massor och lär sig säkert något nytt i detta möte.

Mässan Kärlekens väg firades en kall vinterkväll under Gudstjänstefestivalen den 12 mars 2010 i Annedalskyrkan och filmades och sändes av SVT samt även i P1 under våren. CD:n är bandad i, precis som livet, en enda lång tagning.

Kärleken är julens budskap – och på så sätt är det här albumet den optimala julskivan. Fast det ett budskap som värmer året om och låtarna förmedlar många känslor och fina gitarrspår. För mig har albumet varit en kär vän hela denna kalla höst och iskyliga vinter.

Jag är långt ifrån ensam om att älska detta album. Markus Larsson i Aftonbladet gav betyg 4:

Serien innehåller några av de vackraste ögonblicken i Eldkvarns karriär, som nattvarden i ”Nånting måste gå sönder” från ”Kärlekens törst”. Vemodet och värmen i Pluras bästa låtar påminner alltid om psalmer.
Därför känns det som att musiken hittar hem efter att ha tagit en lång omväg på studioalbum och konsertscener. Den tolv minuter långa versionen av ”27” är exempelvis helt andlös.

Fler recensioner som är lyriska eller åtminstone mycket positiva:
Arbetarbladet, Expressen, Göteborgsposten, Helsingborgs Dagblad och Smålandsposten.

Läs även andra bloggares åsikter om Eldkvarn, gitarrspel, julskivor, Annedalskyrkan, Kärlekens väg, recension

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Annedalskyrkan, Eldkvarn, gitarrspel, julskivor, Kärlekens väg, Recension

Easy A – inte bara rolig

22 december, 2010 by Redaktionen

I efterdyningarna av en liten vit lögn om att ha förlorat sin oskuld, upptäcker Olive Penderghast att hennes nya bad-girl image har en uppsida: hon blir äntligen uppmärksammad.

Det är inte ofta man får se en uppriktigt smart “high school”-film, vilket är precis vad Easy A är. Det må vara en komedi, men i själva verket är det en intressant modern granskning av 1800-tals romanen “The Scarlet Letter” om hur ett dåligt rykte sprids och påverkar den berörda. I samband med dagens sociala nätverk är detta ett högst relevant ämne som debutantregissören Will Gluck väljer att skildra genom en amerikansk skola.

Det är inte alltid humorn fungerar med risk att det ett fåtal gånger hamnar i löjlighetsträsket, men för det mesta hålls en fin balans där det aldrig blir tråkigt men inte överdrivet heller, tillräckligt för att behålla ett leende i mungipan under hela speltiden. Easy A är ett bra bevis om att det fortfarande går att göra bra filmer om ungdomar i knepiga situationer, en era som för det mesta dött ut tillsammans med John Hughes. – Cinezine.se

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: easy a, emma stone, Komedi, Recension, Scen

Nowhere Boy – en film om John Lennons uppväxt

22 december, 2010 by Rosemari Södergren


Nowhere Boy har släppts på dvd för ett tag sedan. För en musikälskare som jag är det givetvis obligatoriskt att se filmen. Jag hann inte se den när den gick på bio så det fick bli en dvd-hyra istället.

Den handlar om John Lennon när han var 16 och 17 år och handlar mer om honom och hans relation till sin mamma och moster än om Beatles, även om både Paul och George hinner komma in i Johns liv och de spelar tillsammans i ett band, då döpt till Quarrymen.

Johns mamma var en livlig och varm människa, men skör med psykiska problem. John växte därför upp hos sin moster istället.

När filmen kom på bio fick den bra kritik, Aftonbladet var lite snål med betyg 3 men både Expressen och Kommunalarbetaren gav betyg 4 och Svenska Dagbladet gav betyg 5.

John var en tonåring, snodde skivor och rökte och raggade tjejer och var grov i mun, men han var väldigt frustrerad också och slogs en del. Filmen är bra och som ofta med brittiska skådespelare av hög kvalitet. Men den unge mannen som spelar John Lennon är rätt muskulös och kraftig, vilket inte riktigt är den bild jag har av John Lennon. Jag har alltid tänkt mig John Lennon mer smal och inte som någon slagskämpe. Å andra sidan är det här John Lennon som 16-åring. Han kan ha varit vild på att slåss då och lugnat ner sig som vuxen.

Fast hur sant allt i filmen är kanske inte är det viktiga, det är en film och regissör och producent måste ha konstnärlig frihet. Filmen är välgjord med bra musik och det är kul att se kläderna och livsstilen från 1950-talet i Liverpool.

Fler recensioner: Göteborgsposten, Helsingborgs Dagblad, Kulturnyheterna, MovieZine och Sydsvenskan.

Läs även andra bloggares åsikter om film, Beatles, John Lennon, recension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Beatles, John Lennon, Recension, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 184
  • Sida 185
  • Sida 186
  • Sida 187
  • Sida 188
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 242
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in