Nowhere Boy har släppts på dvd för ett tag sedan. För en musikälskare som jag är det givetvis obligatoriskt att se filmen. Jag hann inte se den när den gick på bio så det fick bli en dvd-hyra istället.
Den handlar om John Lennon när han var 16 och 17 år och handlar mer om honom och hans relation till sin mamma och moster än om Beatles, även om både Paul och George hinner komma in i Johns liv och de spelar tillsammans i ett band, då döpt till Quarrymen.
Johns mamma var en livlig och varm människa, men skör med psykiska problem. John växte därför upp hos sin moster istället.
När filmen kom på bio fick den bra kritik, Aftonbladet var lite snål med betyg 3 men både Expressen och Kommunalarbetaren gav betyg 4 och Svenska Dagbladet gav betyg 5.
John var en tonåring, snodde skivor och rökte och raggade tjejer och var grov i mun, men han var väldigt frustrerad också och slogs en del. Filmen är bra och som ofta med brittiska skådespelare av hög kvalitet. Men den unge mannen som spelar John Lennon är rätt muskulös och kraftig, vilket inte riktigt är den bild jag har av John Lennon. Jag har alltid tänkt mig John Lennon mer smal och inte som någon slagskämpe. Å andra sidan är det här John Lennon som 16-åring. Han kan ha varit vild på att slåss då och lugnat ner sig som vuxen.
Fast hur sant allt i filmen är kanske inte är det viktiga, det är en film och regissör och producent måste ha konstnärlig frihet. Filmen är välgjord med bra musik och det är kul att se kläderna och livsstilen från 1950-talet i Liverpool.
Fler recensioner: Göteborgsposten, Helsingborgs Dagblad, Kulturnyheterna, MovieZine och Sydsvenskan.
Läs även andra bloggares åsikter om film, Beatles, John Lennon, recension