Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Recension Stratovarius: Elysium

by


Stratovarius med albumet Elysium

Betyg: 2+ (räkor)

Finska hårdrocksbandet Stratoviarous nya skiva Elysium inleds med singeln Darkest Hours och det är en stark öppning men en låt som är ganska tydligt singelbetonad och inte lämnar några större spår efter sig. Däremot sätter andra låten, just Elysium, tonen för resten av skivan genom en lugn inledning och sedermera en femton minuter lång, bombastisk utsvävning i både sång och orgel, visserligen vackert på sina ställen men ändå kanske något onödigt långt.

Det är rent allmänt mer orgel än vanligt, på vissa låtar är det lugnare än vad som brukar känneteckna bandet och det är egentligen bara Event Horizon som låter väldigt mycket klassiskt Stratovarius. Sedan bandets gitarrist och anförare Timo Tolkki hoppade av har kompositionen spretat mer än vanligt och Elysium är inget undantag. Det hörs att alla bandmedlemmar numera bidrar med egna låtar och ibland blir det bra, ibland mindre bra.

En del av låtarna fastnar faktiskt. Fairness Justified, till exempel, där Matias Kupiainen står för ett av skivans få men fina gitarrsolon. Avslutningen av Fairness Justified är också bra, ett mäktigt sjung-och-svara mellan en kör och sångaren Timo Kotipelto. Just den är ett av det starkaste spåren, även om Infernal Maze är min favorit i sin domedagsliknande skrud av operabetonat svårmod.

Vissa låtar kunde jag däremot nästan hoppat över. Balladen Move the Mountain och The Game Never Ends är inga höjdare direkt. Infernal Maze är klart bästa låten på skivan och Stratovarius skulle nog behöva koncentrera sig mer på att hålla ihop kring en eller två bra låtskrivare istället för att springa iväg åt olika håll och dölja hela kalaset med väldigt mycket pompösa refränger och storslagna orglar.

Relaterat: Göteborgsposten

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Från premiären för Idlaflickorna av Kristina Lugn

by

Premiär för Kristina Lugns Idlaflickorna. Plats: Dramaten, lilla Målarsalen.

Det är första gången Stina och Ylva Ekblad spelar mot varandra. Mycket fint spel kring vad som händer när en före detta Idlaflicka reser på husmorssemester med sig själv.

Just bilden av Idlaflickor får en speciell betydelse (åtminstone för mig) när ord och mening bollas fram och tillbaka och förvandlas på vägen. Ja, så här är det väl att söka saningen om sitt liv. Precis som i verkligen är det egna självet den elakaste kritikern.

Kristina Lugn är expert på att sammanfatta komplicerade begrepp med få ord. Det kan bli väl tätt ibland, många ”one-liners” men upprepningar och bilderna som skådespelarna skapar hjälper. Resultatet är en spännande och minnesvärd teaterkväl. Publiken är med hela vägen till slutet och det är mycket skratt och en hel del igenkännande inför det livsdilemma som presenteras.

Pjäsen blir väl emottagen och vi släpper inte taget förrän  Kristina Lugn själv kommer fram och tar emot våra applåder. Vi tackar!

Om pjäsen:

I rollerna Stina Ekblad, Ylva Ekblad

Regi  Vibeke Bjelke
Scenografi och kostym Kari Gravklev
Ljus  Ellen Ruge
Peruk och mask Mimmi Lindell

Premiär 22 januari, Målarsalen

Svenska Dagbladet

Dramatens blogg

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Nypremiärer på Dramalabbet visar vägen för ny, svensk dramatik

by

Dramlabbet har nypremiär för Tillbakagång och Kusiner, från 2010 års Festival för ny dramatik.

Kulturbloggen var på festivalen sommaren 2010 och då skrev vi så här.

Det är ett kärt återseende när Tillbakagång och Kusiner har nypremiär. Båda pjäserna är enaktare och har vunnit på att ha spelats några gånger sedan sist.

Tillbakagång

Skulle jag sammanfatta hur jag uppfattar den pjäsen i ett två or blir det mer drama. Det har kommit till lite musik (vilket är trevligt men jag är inte säker på att det behövs) och mer rörelse. Erik Magnussons precisa stil vinner på det utökade spelutrymmet. Jag tyckte jag förstod bättre nu än första gången. Pjäsen var också roligare.

Tillbakagång är skriven av Helena Granström och spelas av Erik Magnusson. Regi står Camilla van der Meer Söderberg för.

Kusiner

Kusiner är både skriven och spelas av Eva Johansson och Louise Löwenberg. Två kusiner träffas regelbundet och har sex. De dras till varandra men sätter inga ord på sin relation eller sina känslor. De vet vad de vill men kan inget säga. Det uppstår en hel del komik i dansen runt retrosoffan.

Pjäsen har många bottnar men sex, lust och genusperspektiv är framträdande tema. Eva och Louise gör sina roller med känsla och inlevelse.  Och visar att de står för det de sa efter pjäsen ”…det är pjäsen som skall vara i fokus, inte skådespelaren”.

Regiöga var Fijona Jonuzi

Föreställningen producerades av Emelie Bergbohm.

Läs mer om föreställningen och Dramalabbet.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Kulturbloggen recenserar: Love and other drugs

by

Love and other drugs
Betyg 3 strömmingar av 5

När jag såg ”Brokeback Mountain” fastnade jag för den mörkhårige mannen i relationen. Alla pratade om att det var genombrottsfilmen för Heath Ledger som ju senare dog så tragiskt i en överdos av piller. Men för mig var behållning den andre skådespelaren, Jake Gyllenhaal. Sedan dess har jag hållit utkik efter honom i filmer.

Han spelar huvudrollen, läkemedelsförsäljaren Jamie Randall, i Love And other drugs. Hans rollinsats är ett skäl till att filmen får betyg 3.

Jamie Randall är en ung man som är ovanligt bra på att flirta och ragga kvinnor. För bra för sitt eget bästa. Han har svårt att behålla något jobb eller klara något utbildning eftersom det alltid trasslar med alla kvinnohistorier. När han får jobb som läkemedelsförsäljare går det ändå hyggligt och när han dessutom får börja sälja det nya läkemedlet Viagra, då gör han succé.

Han träffar en kvinn, Maggie spelad av Anne Hathaway, som har Parkinsons sjukdom. Hon vill inte ha någon fast relation utan vill bara ha sex. Säger hon. Vilket ju gör att de passar väldigt bra ihop, eftersom ingen av dem vill ha några fasta relationer.

Jake Gyllenhaal och Anne Hathaway blev båda Golden Globe-nominerade för sina insatser i filmen som regisseras av Edward Zwick ( som tidigare regisserat bland annat ”Blood diamond” och ”Den siste samurajen”). I övriga roller ser vi bland annat Hank Azaria, Oliver Platt och Judy Greer.

Filmen handlar helt enkelt om för många saker. Driften med korruptionen inom läkemedelsbranschen, relationer och den är samtidigt en romantisk komedi som en allvarlig berättelse om att mogna som människa.

Regissören Edward Zwick kan sitt hantverk och Jake Gyllenhaal och Anne Hathaway är mycket duktiga skådespelare, så jag tycker inte det är ett bottennapp, men om filmen hade skalat bort vissa delar och fokuserat mer på berättelsen om korruptionen inom läkemedelsbranschen tror jag den blivit mycket bättre.

Filmen är rätt omtalad också för att det är en hel del sexscener där du nästan får se de två huvudkaraktärerna nakna, och för den delen en hel del andra skådespelare också. I USA tror jag det kan räcka för att locka storpublik. Men på den svenska filmscenen räcker det inte.

Fast den har sina poänger och speciellt det som skildrar miljön kring läkemedelsindustrin och deras relationer till läkarna höjer filmens kvalitet.

Fler recensioner:
Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen, Göteborgsposten, Svenska Dagbladet, Sydsvenskan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Boktips: Röd Skymning från nystartade fantasyförlaget Ascentoria

by

Röd skymning är den första boken i en fantasyserie om händelser i en fantasyvärld. Men det är dessutom den första boken som ges ut av det nystartade fantasyförlaget Ascentoria.

Fredrik Lindblom från bokförlaget och som också är författare till boken presenterar förlaget i ett mail:
Vi är ett litet förlag som satsar stort på högkvalitativa utgivningar. Under tre års tid har vi jobbat intensivt med ett projekt som går under titeln ”Röd skymning”. Denna bok kommer att lanseras i alla större internetbokhandlar och många fysiska bokhandlar den 17:e januari 2011.

Röd skymning handlar om Theresa. Hon förlorar hela sin familj när förvildade soldater bränner ner byn och skövlar allt i sin väg. Theresa tas om hand av den rättframme generalen Premanos och blir som en dotter till honom, så nära relation får de. Hon vill inget hellre än att bli soldat, driven av viljan att hämnas.

Hon blir soldat och får ge sig iväg ut i kriget där hon möter både falskhet, mod och feghet, ja som livet är och som människor i krig är. Bokförlaget skriver:.Den behandlar ett flertal större ämnen, men i fokus ligger kamratskap, ära, sorg, kärlek, mod och högmod.

Bokens styrka är att det är en äventyrsbok i fantasymiljö. Det händer massor och det är spännande. En fördel är också att till skillnad från så många andra böcker inom fantasyvärlden är kvinnor delaktiga i kamp och strid. Inte så att det är jämställt, men det är rätt likt som det faktiskt är i vår vanliga värld under 2000-talet. En annan kvalitet med boken är att den är i mycket bra tryck, med många fina illustrationer.

Däremot tycker jag att dialogerna är lite krystade, stela. En hel del i det som sägs i dialogerna borde lyfts in i beskrivningarna istället. Det är som i Liza Marklunds deckare om kvällstidningsreportern Annika Bengtzon där personerna åtminstone i de senaste böckerna talar som om de ständigt läste upp en rapport. Människor pratar inte som om de läser upp en faktabok, varken poliser eller fantasykaraktärer.

Röd skymning
Författare: Fredrik Lindblom
ISBN: 9789197930901
Förlag: Ascentoria

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,