• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Finland

Filmrecension: Ljus i natten – borde nomineras för en Oscar

1 mars, 2017 by Rosemari Södergren

Ljus i natten
Betyg 4
Svensk biopremiär 17 mars 2017

Aki Kaurismäki, den finländska regissören till hyllade Mannen utan minne, är tillbaka med en stark, berörande film om två män med helt olika bakgrund vars livsvägar korsas och om mänsklighet och om omänsklighet.

Khaled flyr till Finland, gömd i en last av kol, på ett fartyg. Han flyr från inbördeskriget i Syrien som har dödat hela hans familj förutom hans syster, som han tappat bort under flykten.

Wikström, en medelålders försäljare av skjortor, får en dag nog av sitt liv och lämnar sin alkoholiserade fru. Han ger sig iväg, säljer av sitt lager av skjortor och beger sig till en spelhall för att bli pokerhaj.

Aki Kaurismäki har en förmåga att fånga människor som de är. Hans filmer är långt ifrån Hollywoods glittrande glamour. Här är skådespelarna inte uppsminkade utan snarare filmade fula och fyllda av skavanker.

Det är svårt att säga vilken tidsepok filmen är inspelad. Kläderna finländarna har på sig är långt ifrån moderna nu, snarare skulle jag vilja placera klädstilen till 1980- eller 1990-talet men samtidigt rapportsrs det i nyheter från stridigheter i Syrien som skedde betydligt senare.

Ljus i natten hade sin internationella premiär på filmfestivalen i Berlin 2017 och Aki Kaurismäki vann då Silverbjörnen för Bästa regi, ett mycket välförtjänst pris. Filmen skildrar människor och ger hopp om mänskligheten utan att skildra människor som bättre än de är.

Utan att komma med stora pekfingrar berättar filmen hur omänskliga många avslag på asyl är. Samtidigt som människor flyr för sina liv från Aleppo i Syrien skickas asylsökanden tillbaka dit.

För Mannen utan minne (2002) fick Aki Kaurismäke bland annat Juryns stora pris vid filmfestivalen i Cannes 2002 och en Oscarsnominering i kategorin ”bästa utländska film” samma år. I protest mot USA:s och George W. Bushs Irakpolitik, som senare gav upphov till Irakkriget, vägrade Kaurismäki dock att delta vid Oscarsgalan. Därmed kunde han inte komma i fråga för vinst i kategorin.

Många av de finska dialogerna i hans filmer är av korrekt litterärt språk, vilket är ganska sällsynt i verkligheten. Det är så också i Ljus i natten. Men även när dialogen är litterär fungerar den som realistisk. Jag tycker att Ljus i natten är minst lika bra som Mannen utan minne. Vi kan räkna med en Oscarsnominering, såvida filmen inte räknas till 2016 års filmer.

I Ljus i natten finns många musiker med som spelar och sjunger pop, visor och dansmusik på finska. Jag kan inte den finländska musikscenen så bra, så jag vet inte om det är kända finländska musiker eller inte. Det fungerar väldigt bra och ger en fördjupning till filmen och dess innehåll med musiken och sångtexterna.

I ett pressmeddelande berättar Aki Kaurismäki om sitt syfte med filmen:
Med min film försöker jag göra mitt bästa för att slå sönder det sätt på vilket Europa ser på flyktingar, antingen som hjälplösa offer eller som beräknande ekonomiska immigranter som invaderar våra samhällen, stjäl våra jobb och våra fruar, våra hem och våra bilar.
Europas historias genomsyras av konstruerade och cementerade fördomar som avger ett olycksbådande eko. Jag erkänner villigt att min film skulle kunna beskrivas som en tendensiös film som helt utan skrupler vill påverka publikens syn och åsikter genom att manipulera deras känslor.
Med insikten att jag kommer att misslyckas med mitt uppsåt återstår, hoppas jag, en rättfram och aningen melankolisk berättelse med mycket humor, men som samtidigt är en realistisk skildring av många människors öden i världen idag.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, Finland, Scen

Finland får ett feministiskt parti

16 juni, 2016 by Redaktionen

feminsim_finland
Bild: Feministinen puolue

Feministiskt initiativ har fått ett systerparti i Finland. Feministinen puolue (Feminist party) ska driva en feministisk partipolitik med målet att ställa upp i kommunvalet 2017.

Ett pressmeddelande skriver:
F! välkomnar det finska initiativet.

Den nygrundade partiet ser en tillbakagång i jämställdhetsutvecklingen och har på de grunderna startat ett feministiskt parti i Finland. Utgångspunkten för politiken är att jämställdhet, jämlikhet och mänskliga rättigheter inte är en självklarhet utan något som måste uppnås genom politiskt arbete. Grundare av partiet är Kvinnosaksförbundet Unionens ordförande Katju Aro och viceordförande Maryan Abdulkarim.

Det är ett glädjande besked att nu även Finland tar ett feministiskt initiativ och F! kommer att följa partiets väg på nära håll.

Feministiskt initiativ är ett politiskt parti med feminism som ideologisk utgångspunkt. Vår vision är ett fritt samhälle där de mänskliga rättigheterna respekteras. Fi förnyar politiken med de modigaste och mest omfattande förslagen för jämställdhet och jämlikhet mot alla former av diskriminering.

Arkiverad under: Scen Taggad som: feminism, Finland

Bokrecension: Pulkkinens Sanningen om kärlek, hemligheter och död

30 april, 2012 by Redaktionen

Titel: Sanningen
Författare: Riikka Pulkkinen
Förlag: Norstedts
ISBN10: 9113036580
ISBN13: 9789113036588

Riikka Pulkkinen skriver om förödande kärlek, hemligheter och död. För när den erkände psykologprofessorn Elsa, döende i cancer och det vuxna barnbarnet Anna återupplivar barndomens kostymlekar öppnas dörren till en väl förborgad familjehemlighet. Den klänning Anna klär ut sig i får Elsa att först stelna till, men därefter att berätta för henne om Eeva – Annas mammas barnflicka. Steg för steg rullas historien upp och förändrar hela familjens tidigare berättelser.

Anna är den som får veta, och det Eeva själv som berättar om sitt liv under några korta år under sextiotalet hos familjen där modern Elsa ständigt var på resa och fadern, konstnären Martti hemma med dottern och barnflickan. Man får följa med på en resa till det radikala Helsingsfors och uppleva den frihet som en ung flicka från landet kunde förnimma när hon sökte sig dit. Och dela en kärlek som är dömd att gå i kras. Parallellt med att hemligheten avslöjas får man följa färden mot den oundvikliga döden från flera perspektiv. Dottern Eleonooras oro och rädsla att blir övergiven, Martti som vill göra sin makas sista levnadstid till den bästa möjliga men som också är rädd. Anna som brottas med egna svarta minnen som hon undviker genom att hitta på historier om andra, och konfrontera med det som kryper fram ur de dolda gömmorna gör hennes.

Pulkkinen har ett språk som gick mig att läsa, läsa, läsa. Hon fångar stämningar och känslor utan att bli övertydlig eller klemande. Hon visar på de många tankarna, den rädsla, ilska och oro som föds när en älskad mor, mormor och maka är på väg att lämna jordelivet utan att falla i sentimentalitet. Den kritik jag har är att Elsa blir lite för positivt tecknad eftersom hon är munter sidorna igenom och den eventuella ångest hon bär på inte visar sig.

Boken föder tankar om vad det är man minns, vilka minnen som konstrueras för att de passar bättre och de lever vidare generation efter generation. Men också funderingar över vad hemligheter gör med relationer i en familj. För även om man inte pratar om dem lever de också vidare och påverkar även de som inte känner till dem. Själv funderar jag över om inte Elsa med flit lämnat kvar den där klänningen i förhoppningen att något av barnbarnen eller varför inte dottern en dag ska plocka fram den, så att hon får släppa fram sanningen i ljuset.

Jag kommer att läsa om boken men på finska, originalspråk är alltid bäst. Men jag vill ge översättaren Janina Orlov en eloge. Hon har gjort ett fantastiskt arbete med att ge boken sin svenska dräkt.

Text: Heli Kärkkäinen

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Finland

Finländsk design och musik tillsammans i festivalen MOI! i Stockholm i oktober

21 juli, 2011 by Redaktionen

Den som gillar elektronisk musik kommer att få chansen att lyssna på de bästa finländska elektrobanden på en festival i Stockholm i oktober som kommer att ha både musik och design i fokus.

Elektro och design öppnar festivalen MOI! Stockholm den 5 oktober, 2011, berättar ett presmeddelande:

Nalen och Finlandsinstitutet i samarbete med Form och Pneumatique Eletronicque presenterar den elektroniska musikens finska toppnamn Hannulelauri, Teeth och Jaakko Eino Kalevi på MOI! Stockholm festivalen den 5 oktober på Nalen.
Förutom genialiska toner bjuder kvällen på Designers’11 -utställningens vernissage, som ställer ut finska designers, belönade av formgivningsorganisationer Ornamo och Grafia. Finlandsinstitutets kulturproducent Aino Kostiainen är väldigt peppad över det kommande programmet: ”Designers’11 utställning presenterar aktuell ochinnovativ finsk formgivning. Samma principer följer kvällens öppningsklubb ”Form Meets Sound” där den elektroniska musikens intressantaste finska namn spelar fascinerande och förutsättningslösa sounds”.

Lite om banden som kommer:

Teeth tar sina influenser från moderna bas-sounds. Han har varit aktiv på klubbfronten runt omkring Europa den senaste tiden och blivit noterad av både Pitchfork och BBC Radio 1. Helsingfors klubbscens välkända duo Hannulelauri producerar musik som återspeglar 1980-talets sounds, från acid house explotion till dub techno.

Jaakko Eino Kalevis unika blandning av disco, lo-fi electronics och allt från dub till jazz har gett honom en ständigt växande fanbase sedan hans debut album år 2007. ”Finland har en otroligt månsidig och spännande elektronisk musikkultur. Att få möjligheten att hämta hit artister som Hannulelauri, Teeth och Jaakko Eino Kalevi, är ett stort privilegium för oss”, säger Fredrik Arenhag från Stockholmsbaserad klubb Pneumatique Eletronique.

Bakgrund om festivalen:

MOI! Stockholm -festivalen anordnas 5-8 oktober 2011 på Stockholms främsta musikscener. Festivalen bjuder på aktuell finsk musik, från pop till elektro och från soul till metall. Festivalen består av individuella klubbar med sina egna musikaliska inriktningar, vars artistval görs av promotorer från Stockholm. Klubbkvällar ordnas bl.a. på Debaser Slussen, Södra Teatern och Nalen. Varje klubbkväll bildar sin egen musikaliska helhet, som presenteras av etablerade arrangörer som Fritz’s Corner, Mother, Airwaves och Mokoma. Festivalens bekräftade artister är Burning Hearts, Cats on Fire, Hannulelauri, Jaakko Eino Kalevi, Kap Kap, LCMDF, Magenta Skycode, Nightsatan, Siinai och Teeth.

I samband med MOI! Stockholm -festivalen ordnas även You Say Hej We Say Moi, en mötesplats för alla de som arbetar och verkar inom svensk och finsk musikindustri.

Mer om festivalen på dess hemsida och på Nalens hemsida och hos Finlandsinstitutet och Club Pneumatique.

Läs även andra bloggares åsikter om Finland, design, elektronisk musik, musikfestivaler, Stockholm

Arkiverad under: Musik Taggad som: design, Finland, Stockholm

Finland i en klass helt för sig i semifinal 1 i Melodifestivalen

10 maj, 2011 by Rosemari Södergren


Finlands bidrag till Eurovision i år är nog det bästa bidraget i tävlingens historia sedan Cliff Richard tävlande med ”Congratulations”. Det finska bidraget framför av en tjugoårig ung man ensam på scen. Hans artistnamn Paradis-Oskar kommer från filmen Rasmus på Luffen.

Han tävlade i den första semifinalen och tog sig vidare till finalen. Där blir han farlig. Han borde vinna.
Hans sång och framförande är klassisk popmusik när den är som bäst, det är Peter, Paul och Mary kryddat med Bob Dylan, Donovan och Paul McCartney och omskakat med de bästa indieartisterna av idag.

Så skönt med en artist som vara helt ensam på scenen och ändå fylla upp den, som inte behöver ett tjog dansare och en mängd effekter, bara en gitarr och sin sång.

Det näst-bästa bidraget i semifinalen var, enligt mig, Norge. Som tyvärr inte gick vidare.

De länder som gick vidare var:
Serbien, Litauen, Grekland, Azerbajdzjan, Georgien, Schweiz, Ungern, Finland, Ryssland och Island.

För övrigt var de flesta låtarna ganska lika varandra. Rysslands 23-årige popartist påminde i stil och låt om Eric Saade, fast inte i utseendet. Ryssen är blond och ser mer ut som en amerikansk James Dean-kopia.

Tekniken strulade som bara den och inga kommentatorer släpptes igenom. Bara i början av sändningen och i slutet hördes de svenska kommentatorerna, som kommenterade via telefonlinje. Oftast tycker jag kommentatorer har en tendens att förstöra programmen, eftersom de har sådana behov att lyfta fram sig själva och sitt kunnande och tyckande. Men kvällens svenska kommentatorer höll en lagom profil.

Jag tycker det är lite av en skandal att en så bra låt som det norska bidraget inte gick vidare

Relaterat:
Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen 1 och Expressen 2.

Läs även andra bloggares åsikter om Finland, Paradis-Oskar, Eurovision

Arkiverad under: Scen Taggad som: Eurovision, Finland, Paradis-Oskar

  • Gå till sida 1
  • Gå till sida 2
  • Gå till sida 3
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Mikael Jensen

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

Utländska casino med Zimpler
Hitta och jämför casino utan svensk licens hos CasinoUtanGränser.se/casino-utan-licens/


Vill du veta allt om casino utan svensk licens gå in på Casinofia
nya casinon utan svensk licens
Sugen på att testa nya casinon utan svensk licens? Gamers.nu/casino-utan-svensk-licens/ har all info du behöver innan du sätter igång.


Hos casino-utan-svensk-spellicens.com hittar du de senaste spelsajterna som inte har licens i Sverige.

Nytt

Bokrecension: En lockton i ödemarken av David Thurfjell – en bok för var och en som inte blundar för de existentiella frågorna

En lockton i ödemarken: om människans … Läs mer om Bokrecension: En lockton i ödemarken av David Thurfjell – en bok för var och en som inte blundar för de existentiella frågorna

Recension av tv-serie: Detektiven från Beledweyne – högsta betyg

Detektiven från Beledweyne Betyg 5 Visas … Läs mer om Recension av tv-serie: Detektiven från Beledweyne – högsta betyg

Teaterkritik: Beautiful Souls – drabbande och vackert performanceverk som lockar vardagszombien ut ur dimman

Beautiful Souls Av Tana … Läs mer om Teaterkritik: Beautiful Souls – drabbande och vackert performanceverk som lockar vardagszombien ut ur dimman

Filmrecension: Förlorade illusioner

Förlorade illusioner Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Förlorade illusioner

Dramatens höstprogram: Från Europa 1900-tal på 100 minuter, det äldsta bevarade dramat till nyskriven pjäs om den första rumpan

Hösten bjuder på Europas historia på 100 … Läs mer om Dramatens höstprogram: Från Europa 1900-tal på 100 minuter, det äldsta bevarade dramat till nyskriven pjäs om den första rumpan

Pontus Stenshäll tar sig an Kafka på Göteborgs stadsteater

Pontus Stenshäll tar sig an Franz Kafkas … Läs mer om Pontus Stenshäll tar sig an Kafka på Göteborgs stadsteater

Lena Endre samarbetar med Thomas Ostermeier på Dramaten i monologen Vox humana

Thomas Ostermeier står för regi i … Läs mer om Lena Endre samarbetar med Thomas Ostermeier på Dramaten i monologen Vox humana

Filmrecension: Dungeons & Dragons: Honor Among Thieves

Dungeons & Dragons: Honor Among … Läs mer om Filmrecension: Dungeons & Dragons: Honor Among Thieves

Finessrika arr genererar svindlande skönhet – PianoBasso i Frölunda Kulturhus

Frölunda Kulturhus 24/3 … Läs mer om Finessrika arr genererar svindlande skönhet – PianoBasso i Frölunda Kulturhus

Teaterkritik: Körsbärsträdgården på Dramaten i regi av Thalheimer – en satirisk historia

Körsbärsträdgården Av Anton … Läs mer om Teaterkritik: Körsbärsträdgården på Dramaten i regi av Thalheimer – en satirisk historia

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Casinogringos
Jämför casino utan licens på onlinecasinos.se
Svenska casinobonusar

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Balett
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 
Kurs i Lenormand med internationellt intyg

Shiba - urhunden med stil

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2023 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in