• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

White Material

16 januari, 2011 by Rosemari Södergren

White Material
Betyg 3

När White Material gick upp på svenska biograferna hyllades den av kritiker som ofta gav den högt, högt betyg.

Filmen handlar om en vit kvinna, Maria Vial (spelad av Isavelle Huppert) som i ett icke-namngivet afrikanskt land hamnar mellan militärerna och rebellerna. I det blodiga inbördeskriget ligger de vita illa till hos båda sidorna.

Maria Vial vägrar att se katastrofen närmar sig och vägrar förbereda flykt. Inte ens när franska styrkor kommer i helikopter och uppmanar henne att ge sig av tillsammans med sin familj vill hon förstå hur illa läget är. Hon hakar sig istället sjukligt fast vid att skörda kaffebönorna, trots att i stort sett alla deras svarta anställda ger sig av, för att de inser hur livsfarligt det är att hamna mellan rebellerna och militärerna. Maria Vial ger sig ensam ut på bygden för att ragga upp andra som kan hjälpa till med skörden.

Filmen är inspelade med en teknik med en fladdrig kamera, vilket i början av filmen gav en känsla av att det nästan var verkligt, att det var som dokumentärt. Klippen i tid var också fladdriga och röriga, tidsperpektivet växlade mellan vad som var filmens nu och vad som hänt strax före och några dagar före.

En styrka med berättelsen är att ingen sida är skildrat i vitt eller svart, ingen är helt god eller helt ond. Rebellerna liksom militärerna utför grymt våld, men är ändå offer, speciellt känns det i magen att se småpojkar och flickor springa omkring med gevär och pistoler eller andra vapen de fått tag på, som hungriga djur.

De vita lyckas inte heller hålla ihop. De skulle ha mycket att vinna på att vara enade, men de drar iväg åt olika håll, var och en för att rädda sig själv. En försöker fly från landet, en blir rebell och mamman hakar sig sjukligt fast vid att skörda kaffebönorna. Till vilken nytt egentligen, när hon egentligen vet att kriget bankar på dörren och hennes man har sålt plantagen för att kunna fly.

Det fanns dock delar av filmen som kändes överdrivna, som att hon gick omkring i tunn klänning mitt i inbördeskriget. Det är en poetisk och starkt suggestiv, dramatisk bild, av en mager, seg, otroligt envist stark kvinna. Ändå är den svår att tro på. Om hon var så envis och tog initiativet och inte gav sig, varför gick hon omkring i klänning och inte i byxor? Det ser sjukt ut att springa omkring på grusvägarna mitt i kriget i sommarklänning.

Vissa bilder är mästerliga. Som när kameran vilar på bushen, med gul stågräs och bruna nakna trägrenar och lite gröna löv på några grenar, som om de knotiga träden fick liv träder där plötsligt fram kamouflageklädda svarta grönklädda soldater med gevär, alla i samma färgschatteringar som omgivningen.

De flesta kritiker gav betyg 5, men för mig dras betyget ner av att den är rörig i överkant, att det är svårt att veta vem som är vem och det var svårt att komma någon av personerna nära.
Av mig får den 3 strömmingar.

Malena Jansson i SVD skrev om filmen när det släpptes på biograferna:

Det är verkligen på tiden att Claire Denis får den uppmärksamhet hon förtjänar i Sverige och White material är en inte helt enkel men fantastisk introduktion till hennes universum. Liksom alla hennes filmer tjänar den på en andra titt så i den särdeles torra svenska biosommaren 2010 är detta filmen att se och se om igen.

Eva af Geijerstam i DN gav betyg 5:

I en thriller utan thrillerns konventionella mekanik, i ett psykologiskt drama utan traditionella psykologiska förklaringsmodeller gör Claire Denis det hon är allra bäst på. Med hjälp av ansikten, gester och en nästan kvävande sinnlighet koreograferar och formulerar hon i bilder de svåraste frågor men överlämnar tillsammans med filmens skeenden svaren till åskådaren.

Betyg 3 i Aftonbladet och betyg 3 i Expressen.

Kulturbloggens betyg:
3 strömmingar

(Förklaring av Kulturbloggens betygssystem: När kulturbloggare som bor i Göteborg sätter betyg blir det räker, men när kulturbloggare som bor i Stockholm sätter betyg blir det strömmingar istället).

Läs även andra bloggares åsikter om White material, afrika, recension, dvd, inbördeskrig, film

.

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: Afrika, dvd, Inbördeskrig, Recension, Scen, White material

DVD-recension: Meet Joe Black

15 januari, 2011 by Redaktionen


Meet Joe Black– (1998) – Dvd

Filmen kretsar kring den rike och mycket framgångsrike William Parrish (Anthony Hopkins) som är grundare och ägare av ett stort företag. En dag för han besök av en man som pressenterar sig som Döden, förklädd i en mans kropp och han får namnet Joe Black (Brad Pitt). Joe Black ger William ett erbjudande om att så länge han lyckas hålla hans intresse upp så ska han få leva.
Jag har läst några recensioner om filmen på nätet och förvånas över hur många som gillar den. Eller rättare sagt; hur mycket de gillar den!
Jag skulle vilja börja med att lyfta skådespelar insatserna. Tycker alla lyckas leverera bra och Anthony Hopkins är rätt man på rätt plats. Även Claire Forlani tolkar sin flick-aktiga roll på ett tillfredställande sätt.
När det kommer till handlingen så tycker jag den faller. Man har ett bra koncept. Döden vill lära känna människan bättre. Problemet är bara att man har gjort honom lite smått efter och Joe har noll koll på det mesta. De enda gångerna som han blir spännande är när han får agera döden men oj vad bra det blir då. Joe Blacks möten med en sjuk kvinna som helst av allt bara skulle vilja somna in är fantastiska. Men mellan dessa möten är han vag och så har man slängt in en kärleks historia på detta, som inte är annat än så ytlig den bara kan vara. Jag saknar ångesten i den 178 minuter långa filmen. Stundtals är filmen bra. Det som lyfter den mest är samspelet mellan Anthony och Brad, där Brad kan spela ut sin roll som Döden.
Betyg: 2 av 5 räkor

Läs även andra bloggares åsikter om film, dvd, recensions, dvd-recension, Brad Pitt, Anthony Hopkins

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: Anthony Hopkins, Brad Pitt, dvd, dvd-recension, recensions, Scen

Filmrecension: Trädet med Charlotte Gainsbourg

13 januari, 2011 by Rosemari Södergren

Trädet
Betyg: 3

Fransk-australiska ”Trädet” är en rak, realistisk, minimalistisk skildring av sorg och sorgearbete där det ändå är svårt att känna att man sett något annat än ett godkänt stilprov, skriver TT Spektra i en recension som publicerats hos BLT.

Trädet handlar om en familj som bor ute på landsbygden i Australien. När pappan dör då han kör in i ett träd vid huset där de bor blir det en tuff uppgift för mamman – spelad av Charlotte Gainsbourg – att vara ensamstående med barnen i den australiska vildmarken. Ena dottern hade en nära relation till pappan och ser sig själv som det av barnen som stod pappan närmast. Hon upptäcker att pappans själ flyttat in i det stora trädet som växer tätt invid huset. Hon tillbringar mer och mer tid där. Hon avslöjar också för mamman att pappans själ finns där. Men ingen annan får veta eller kan förstå.

Det är en vacker film, men duktiga skådespelare och bilder och det svåra i livet att leva med en sorg och gå vidare. Den har många fina delar och träffande skildringar av grannar som inte orkar med trädet som förstår marken och som blir ett hot mot alla hus i grannskapet.
Jag tycker också om den respekt som ändå visas av många vuxna gentemot den lilla flickan som vägrar låta trädet huggas ned. En respekt för ett barn som inte visas alltför ofta i verkliga livet, skulle jag vilja säga.

Fast ändå känns det som om filmen inte riktigt kommer igång. TT Spektra formulerar det rätt bra:

”Trädet” är en rak, realistisk, minimalistisk skildring av sorg och sorgearbete, där det på ytan inte händer mycket och åskådaren själv måste fylla i luckan mellan tårarna och livets långsamma pånyttfödelse. En film som mycket sakta arbetar sig fram till ett starkt klimax men som inte efterlämnar andra känslor än att man sett ett godkänt stilprov.

Film.nu skrev om filmen:
Filmen som avslutade årets ståhej i Cannes heter “Trädet” och har Charlotte Gainsbourg i huvudrollen. En “Avatar” för de som föredrar familjedramer framför actionspektakel.

Betyg 4 i Svenska Dagbladet
Betyg 4 i MovieZine.

Läs även andra bloggares åsikter om Trädet, film, recension, sorg, Australien

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Australien, Recension, Scen, Sorg, Trädet

James Bond går inte att döda

12 januari, 2011 by Redaktionen

Det har varit en skakig bana för den 23:e filmen om James Bond men det finns äntligen lite ljus i tunnelns ände. Vi får hoppas att det håller den här gången.

Inspelningen av Bond 23 planeras till sent i år för en premiär den 9 november 2012. Sam Mendes är som tur fortfarande med i projektet tillsammans med Daniel Craig. Antagligen har saker inte ändrats för den kvinnliga rollen heller, vilket skulle innebära att Freida Pinto fortfarande är aktuell. Allt som allt låter det som en attraktiv uppföljare om världens populäraste spion 007. – Cinezine.se

Arkiverad under: Film, Scen Taggad som: James Bond, Scen

DVD-recension: Centurion

12 januari, 2011 by Redaktionen

Den nionde legionen (Legio IX Hispania) har i historien blivit känd som den försvunna legionen och ingen vet med säkerhet vad som egentligen hände med alla de män som försvann. I filmen Centurion ges ett svar av vad som kanske hände någon gång år 119 vår tidräkning. Enligt legenden försvann legionen någon gång under denna period när de kämpade mot pikterna. Den 9:e legionen grundades av Pompejus Magnus och fick namnet ”Hispania” under de Catabrianska krigen 29-19 f.v.t.

Pikterna var ett folk som levde i nuvarande Skottland och har under historien fascinerat både arkeologer och
författare, exempelvis skrev den amerikanske författaren Robert E. Howard flera pulpnoveller om pikternas kung Bran Mak Morn. Det som främst har fascinerat är att att man inte heller vet så mycket om pikterna som folk och relativt få bevarade föremål finns kvar från dem. Pikterna försvann runt 900-talet och den information som vi har om dem finns främst från deras fiender.

Historien i filmen Centurion tar sin början när Quintus Dias (Michael Fassbender) lyckas fly från sina piktiska
fångvaktare efter att tidigare ha blivit tillfångatagen av den ökända hövdingen Gorlacon. Quintus räddas av den 9:e legionens befälhavare Virilus (Dominic West) som fått order om att hitta den piktiske hövdingen. Legionen har hjälp av en piktisk spejare vid namn Etain (Olga Kurylenko) vars hjälpsamhet visar sig vara något annat.

Precis som i legenden om den 9:e legionen går det illa. Nästan hela legionen fångas i ett bakhåll och general
Virilius tas till fånga. Quintus och några få överlevande samlas och försöker först rädda Virilius från pikterna och sedan ta sig tillbaka till de romerska linjerna. Under tiden börjar den forne allierade Etain att jaga dem med
sina män.

Neil Marshall, är nog mest känd för sin ultrahårda Mad Max-klon Doomsday som var något av en kalkon, men visade tydligt vart actionskåpet skulle stå. Marshall tillhör de regissörer som idag kan leverera både utstuderat och cineastiskt våld på ett mycket imponerat sätt. I Centurion består våldet mest av brutal och snabbt svärdsvingande som i mina ögon ger ett extra plus. Den som förväntar sig välklippta oxbridge-romare bör se en annan film. Romarna i den här filmen fula i mun och besitter allmänt dålig attityd något som fungerar förvånansvärt bra. Det som är något av ett minus i sammanhanget är att filmen är lite för kort. Flera av Quintus kamrater känns lite för outvecklade som runt 20 minuter film hade rättat till. Det är heller inte första gången Fassbender och West är med i samma film, de var även med i den historiska tv-serien The Devils Whore för några år sedan. Och ett extra eloge till det vackra fotot av de skotska högländerna som är minst sagt imponerande i den här filmen. Skottland har aldrig sett bättre ut på film.

Läs även andra bloggares åsikter om Michael Fassbender, Centurion, film, dvd, recension

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: Centurion, dvd, Michael Fassbender, Recension, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 175
  • Sida 176
  • Sida 177
  • Sida 178
  • Sida 179
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 243
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in