• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Från Göteborgs Filmfestival: Recension av Udaan

31 januari, 2011 by Redaktionen


Udaan
Betyg: 4

Efter att ha smugit ut för att gå på bio med sina vänner blir Rohan (Rajat Barmecha) 16 år relegerad och tvingas flytta från internatet. Hem till sin familj. Familjen består av fadern (Ronit Roy), en man vars vardag delvis består av att jobba på industri samt att kontrollera den lilla familjen, bl.a. genom att bestämma vad Rohan ska bli. Rohan å sin sida vill inte läsa till ingenjör, utan han vill bli författare. Faderns ord är lag och han krossar snabbt Rohans drömmar, som tvingas in i en vuxenroll han inte vill ha.

Det här är en film som berör. Filmen berättas från A till B, alltså inget nytt under solen på den fronten. Men den berättelse som utspelas däremellan är otroligt fin. Vikramaditya Motwane lyckas här att förmedla sympati genom enkla medel. Mycket hänger i luften och man liksom vet vad som händer under detta tack, även om det dröjer en bit in i filmen innan man får det bekräftat. Rajat tolkar faderskaraktären på ett otroligt sätt vilket höjer mycket.
Det jag kan sakna är kvinnorna. De är på gränsen till obefintliga och jag tycker att det är tråkigt att de få som är med inte får större plats. Detta höjer visserligen kemin mellan lillebrodern och huvudpersonen, men man hade nog utan problem gett dem mer plats. Detta är en film jag starkt kan rekommendera.

Mer från Göteborg International Film Festival:
Göteborgsposten 1 och Göteborgsposten 2.

Läs även andra bloggares åsikter om GIFF, film, filmfestival, Göteborg International Film Festival, recensioner

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmfestival, Giff, Göteborg International Film Festival, recensioner, Scen

Anthony Hopkins spelar in film i Sverige tillsammans med Kenneth Branagh

31 januari, 2011 by Redaktionen


Sir Philip Anthony Hopkins, född 31 december 1937 i Margam, West Glamorgan, Wales, är en brittisk skådespelare. Hopkins är numera bosatt i USA och har dubbelt medborgarskap. Han har medverkat i cirka 100 film- och TV-produktioner. Hopkins mest berömda roll är som mördaren Hannibal Lecter i filmen När lammen tystnar, en roll som gav honom en Oscar som bäste manlige skådespelare. Hopkins har spelat samma roll i filmerna Hannibal och Röd drake.

Nu kan vi vänta en liten Clooney-effekt kanske. Anthony Hopkins kommer till Sverige för en filminspelning tillsammans med Kenneth Branagh, berättar Aftonbladet.

– Det nya projektet bygger på en annan bok av Mankell, ”Italienska skor”, säger Hopkins.
– Det handlar om en man som bor på en ö. Hela hans tillvaro vänds upp och ner när en kvinna från hans förflutna dyker upp.

Läs även andra bloggares åsikter om Anthony Hopkins, film, Mankell, Kenneth Branagh

Arkiverad under: Film Taggad som: Anthony Hopkins, Kenneth Branagh, Mankell, Scen

Kulturbloggens filmskribenter rekommenderar gratisfilmer på Voddler

30 januari, 2011 by Redaktionen


Spotify har förändrat sättet för många av oss hur vi lyssnar på musik. För filmälskare och filmintresserade finns sajter som Voddler och Headweb, för den som vill se film helt lagligt. Förutom att dessa webbplatser, som Voddler, är lagliga är det jämnare kvalitet på filmerna.
Den som hämtar hem på piratsajter riskerar både att det finns virus i filerna och att filmen inte går att spela på datorn.
När Voddler lanserades först, i första betaversionen, var jag en av de som inte fick den att fungera på någon av våra datorer. Men det var länge sedan. Nu finns sedan ett bra tag en ny version som är hur smidig som helst.

Voddler har både gratisfilmer och filmer som kostar att se. Några av oss på Kulturbloggen har roat oss att ägna några timmar åt att botanisera bland alla Voddlers gratisfilmer och valt ut några vi rekommenderar.

En fördel med sådana här filmsajter är också att det där går att hitta filmer som kan vara svårt att hitta på annat sätt. De flesta videobutiker håller bara nya filmer på lager.

Jag ser verkligen fram emot en framtid då filmarkiven är öppna och man via datorn/tv:n kan rota runt och se vad som finns och kunna betala via Internet och få tillgång till att se filmen.

Här har Rosemari, AP, Jessika Ahlström och Daniel Lundh, rekommenderat tre filmer var.

Rosemari rekommenderar tre klassiker:

Charlie’s Recreation
Charlie Chaplin från 1914. Handlingen utspelar sig i en danslokal och en överförfriskad Charlie Chaplin konkurrerar med den akrobatiska Fatty Arbuckle om en flicka.
Det är en så tidig Chaplin-film att den store Chaplin inte hunnit anlägga sin karaktäristiska mustasch ännu.
Här kan du hitta den på Voddler.

Rännstensungar
Nu pratar vi om en svensk klassiker med både Cornelis Vreeswijk, Monica Zetterlund och Anita Lindblom.
Filmen handlar om rullstolsbundna flickan Ninni som tas om hand av en fattig konstnär när hennes mamma dör. De sociala myndigheterna tycker förstås inte att det är någon bra lösning på Ninnis situation.
Här hittar du den på Voddler
Här hittar du den hos Voddler.

Sånt är livet
En svensk klassisk familjefars med Anita Lindblom. Detta är filmen där hennes stora hit ”Sånt är livet” först lanserades.
Mer om den på Voddler.

AP rekommenderar tre dramafilmer:
The Visitor
En välgjord film om illegala invånare och den mänskliga sidan av myntet. Richard Jenkins gör en av hans bästa roller som den ensamme och lite deprimerade Walter. Vad som börjar som en varm film slutar ganska tragiskt.

Tsotsi
Sydafrikas oscarskandidat år 2006 som dessutom vann ger inblick i hur det kan se ut i en afrikansk slum kombinerat med en gripande historia om unga Tsotsi som av misstag råkar kidnappa en tre månaders bebis i samband med en bilstöld.

Alpha Dog
En underskattad film baserad på den verkliga historien om Jesse James Hollywood, en knarklangare som blev en av världens yngsta någonsin att hamna på FBIs ”most wanted list”. Den har visserligen sina svaga punkter, men innehåller en duktig ung rollista med Emile Hirsch, Justin Timberlake, Anton Yelchin och Ben Foster. Varning för vulgärt språk.

Jessika Ahlström rekommenderar tre science fiction-serier:

Utav Voddlers totala utbud av science fiction/fantasy tvserier är majoriteten brittiska. Mycket bra anser jag då de oftast brukar ha bättre manus. Av de som är gratis i utbudet är det två fantasy och tre science fictionserier. Plus för stort utbud på alla nivåer av filmer/tvserier varav många bra är gratis. Minus för nästan helt ickefungerande sökfunktion, ingen egentlig fungerande genreindelning och absolut ingen alfabetisk ordning på filmerna i dessa genres.

Andromeda
Andromeda är en kanadensisk-amerikansk science fiction tvserie om 42 min/avsnitt som baseras på oanvänt material av den avlidne Star Trekskaparen Gene Roddenberry, utvecklat av Robert Hewitt Wolfe och producerad av Genes änka Majel Roddenberry. Den gick mellan 2000-2005. Huvudpersonen spelas av ”Hercules”-skådisen Kevin Sorbo.

Serien känns lite som en mix mellan ”Star Trek” och ”Farscape”. Genes influens är stark, både uniformen och skeppet känns väldigt Star Trek:iga samtidigt som annat drar åt Farscape. Helt okej underhållning att titta på om man gillar snygga rymdskepp, lagom mycket vetenskapligt snack och mera action.

Mutant X
Mutant X är en science fiction tvserie om 44 min/avsnitt som gick mellan 2001-2004, producerad av Mutant Studios. Mutant X är ett team bestående av en forskare inom genteknik, Adam, som samlat ett gäng av genmodifierade mutanter för att kämpa mot en annan forskare och dennes team. Serien utspelas i Toronto, Kanada. Skådespelaren som spelat Adam är John Shea, känd från ”Gossip Girl”.

Upplägget på historien är bra men tyvärr försvinner den i alla usla specialeffekter som pålagda ljud, dålig musik och mycket irriterade slow motion och fast cut-filmande. Det hela får serien att likna en dålig efterapning av Peta Wilsons serie ”La Femme Nikita” (1997) eller ”V.I.P” med Pamela Anderson (1998). Synd, mycket synd för utan dessa effekter hade den lätt kunnat bli en mycket bra serie.

Hyperdrive
Hyperdrive är en brittisk science fiction situationskomedi om 30 min/avsnitt producerad av BBC som sändes mellan 2006-2007. Utspelas år 2151 ombord på HMS Camden Lock om dess besättnings försök att försvara Storbritanniens intressen i ett föränderligt universum.

Som sådan är den helt klart i samma klass som många andra av dessa, inte minst ”Red Dwarf ”och ”My Hero”. Med usla och överdrivna spänningsmoment, dåliga monster och pinsamma situationer. Precis vad britterna (och många med dem) gillar i sina sci-fi serier.

Daniel Lundh rekommenderar tre skräckfilmer:

Phantasm
Don Coscarellis första Phantasmfilm från 1979 är än idag en oerhört underhållande blandning av action och skräck.
Ett par bröder tar hand om varandra efter att deras föräldrar dött, ganska snart blir de misstänksamma mot begravningsentrepenören, The Tall Man, i den lilla staden de bor i. Ortsborna försvinner mystiskt och allt pekar på att begravningsentrepenören är inblandad.
Phantasm var en sån succé att den fått tre uppföljare (hittills).

Plan 9 from outer space
Ed Woods film från slutet av 50-talet brukar omtalas som ”världens sämsta”. Det är långt ifrån sant.

Efter en filmad monolog där vi får berättat att filmen dels baseras på edsvurna vittnesutgåvor och dels behandlar framtida händelser(!) åker vi katapult in i en hjälplöst förvirrad historia om utomjordingar som försöker ta över jorden genom att göra människor till zombies. Inget i filmen ser bra ut, allra minst specialeffekterna, och skådespeleriet når ingen vidare nivå men filmen har saker som ett högt tempo, surrealistisk stämning och minst ett oavsiktligt skratt i minuten. Den är helt enkelt underhållande. Bela Lugosi, filmens odiskutabla stjärna, dog efter bara ett par dagars filmning och är ersatt av en 40 år yngre förmåga som håller en cape för ansiktet.

Ska du bara se en ”dålig” film i ditt liv, gör det till den här!

De Namnlösa
Jaume Balaguero är kanske mest känd för den omtalade [REC] men han har en hel räcka bra skräckfilmer i bagaget. Den allra mörkaste är kanske den här.

För fem år sedan hittades hennes dotter mördad och livet har aldrig blivit detsamma. En kväll får hon ett telefonsamtal från en kvinna som kallar henne mamma och uppmanar henne att komma och hämta henne. Hon får hjälp av en journalist och en ex-polis att försöka hitta sin dotter och sanningen bakom är en mörk, sjuk hemlighet.

Läs även andra bloggares åsikter om Voddler, gratis, film, recension, tips, filmtips, science fiction, skräckfilmer, klassiker, drama

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: drama, Filmtips, Gratis, klassiker, Recension, Scen, Science fiction, Skräckfilmer, tips, Voddler

GIFF: King of Devil’s Island och 127 timmar

30 januari, 2011 by Redaktionen

I fredags (28/1) öppnades portarna för Göteborgs Filmfestival och den är nu i full gång med vad som ser ut att vara rekordlånga köer. Två av filmerna som sågs under första dagen är norska King of Devil’s Island och oscarsnominerade 127 timmar. Här följer en kort summering av båda:

King of Devil’s Island

Marius Holst fjärde långfilm utspelar sig 1915 på en uppfostringsanstalt i norska ön Bastøy, en ö som blir lika mycket en del av historien som dess förtryckta invånare. Det är väldigt mycket en skildring av maktspel, den ultimata versionen.

Stellan Skarsgård spelar en perplex karaktär, svår att identifiera och intressant att studera. Är han den djävulske föreståndaren man gärna vill tro, eller är han offer för onda krafter från övriga anställda i anstalten? Samtidigt har vi ett par starka prestationer från ungdomarna, t.ex huvudkaraktären Benjamin Helstad som den tuffe men rättvise Erling.

King of Devil’s Island är en stark film som höjer tempot i takt med speltiden och har kvaliteter som påminner om Europas nya våg i 60-talet. Cinezine ger betyget 4/5.

127 timmar

En är en förskräcklig, men sann, berättelse om bergsbestigaren Aron Ralston som råkar ut för en olycka och blir fastklämd i en bergsklyfta mellan väggen och en stor sten. Att återberätta något sådant bör inte vara lätt – en man på samma plats och position under 127 timmar – men med rätt filmskapare är det heller ingen omöjlighet. Det kräver en experimentell anda, ett visionärt tänkesätt och ett oerhört kompetent objekt framför kameran. Perfekt för Danny Boyle och James Franco.

Det är en känslomässig berg-och-dalbana som ger en god inblick i huvudet på Aron i sin svåra situation. Det är svårt att tänka sig någon annan än James Franco i huvudrollen, han är den viktigaste ingrediensen i filmen och främsta orsaken till varför det fungerar så effektivt. Filmen har fått 6 oscarsnomineringar och även den betyget 4/5.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: 127 timmar, Filmfestival, kungen av bastoy, Recension, Scen

Göteborg: Peer Gynt på Stadsteatern

29 januari, 2011 by Redaktionen

Foto: Ola KjelbyeFoto: Ola Kjelbye

Göteborgs Stadsteater visar nu Peer Gynt. Att följa Peer på hans resa från skrävlande, utstött och modersbunden till rik, självuppfylld och någonstans med en gnutta självinsikt är omtumlande på både gott och ont.

Första delen förbluffar med snyggt ljus, suggestiv musik och coola scenlösningar. Samtidigt gör otydligt levererade repliker och förhållandevis platta rollprestationer, med Per Sandbergs Peer som undantag, att innehållet i texten kommer i skymundan. Det växlar mellan medömkan med Peers karaktär, som i jakten på att få vara med blir allt mer marginaliserad, och hisnande vacker scenografi, till tröghet i textläsandet och billiga fniss. Då Peers fantasier får spelrum fungerar texten som bäst. Det är dessutom fascinerande med plastens sprödhet som svävar över scenen och tar allt mer plats.

Andra delen är annorlunda – till det bättre. Scenografin, musiken och ljuset är lika bedövande vackert som i första delen. Jag vill speciellt nämna de fallande tankeljusen, Peers drömmar och misslyckanden kring allt det där han borde gjort men inte hunnit/velat/kunnat ta tag i. Den av självförakt och självgodhet uppfyllde Peer får här, tillsammans med sina medkaraktärer, till stånd en aktualitet i texten som gör den levande. Havsscenen där de drunknande slåss om att hålla näsan över vattenytan är oerhört vacker och sorgligt rolig på samma gång.

Avslutningen, när Knappstöparen till slut får med sig Peer och då Solveig förlåtande visar sig i bakgrunden, knyter ihop en ständigt aktuell diskussion om skillnaden mellan egoism och att förverkliga sig själv. Om att vara sig själv nog, eller vara den man är.

Fler recensioner finns här.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Göteborg, Kultur, recensioner, Scen, Teater

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 171
  • Sida 172
  • Sida 173
  • Sida 174
  • Sida 175
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 243
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in