• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

The Fighter, recensionen

10 mars, 2011 by Rosemari Södergren

The Fighter
Betyg 4

The Fighter bygger på en sann historia om de två halvbröderna Micky Ward och Dicky Eklund. Men det är egentligen inte en boxningsfilm i traditionell bemärkelse. De två halvbröderna är boxare och boxning har en del i handlingen men filmen handlar framför allt om relationerna mellan människor i en trasig familj och om att som lillebror våga ta för sig och kräva sin rätt.

Dicky, storebror, spelas av Christian Bale, har haft en karriär som boxare, men håller på att köra sig själv i botten som narkotikamissbrukare av crack. Trots att han håller på med crack vill han vara tränare åt sin lillebror Micky.

De bor i en småstad i USA och förutom de två bröderna består familjen av sju systrar, mer eller mindre asociala som sitter hemma framför tv:n och låter deras mamma styra och ställa allt. Mamman är manager åt lillebror Micky och det ställer till det för honom. Han coachas inte med varsam kunnighet direkt.

Lillebror Micky, spelad av Mark Wahlberg, är en rätt hunsad lillebror. Men så träffar han en tjej och flickvännen ger honom råg i ryggen att börja gå sin egen väg, ta sina egna beslut – och då tar det hus i helvete. Mamma och de sju systrarna protesterar vilt.

Filmen hade en hel hög av Oscarnomineringar och fick två Oscar-statyetter för skådespelarinsatser: Christian Bale fick en Oscar för bästa manliga biroll och Melissa Leo fick priset för bästa kvinnliga biroll, hon spelar mamman.

Två välförtjänta priser: Christian Bale går alltid in till hundra procent för sina roller. Han rör sig som en nedgången knarkare och bantade för att agera som den magre crackmissbrukaren Dicky. Melissa Leo gör den vidriga mamman så trovärdigt att jag blir arg på henne.

Regissören David O. Russell har bland annat gjort filmen Three Kings tidigare. Han har studerat politik på Amherst College och tog examen där 1981. Hans politiska ådra märks i hur filmen skildrar människorna. Filmen är mycket mer än skildring av fattig underklass i Lowell, Massachusetts under 1980-talets USA än en film om en mans väg till en boxningstitel. Det är ganska skrämmande att filmens handling utspelar sig under 1980-talet. Det känns mycket mer om 1950-tal, vilket visar hur långt bort den välfärd vi ofta tar för given är för underklassen i USA.

Det var svårt att betygsätta filmen. Vi var tre som såg filmen samtidigt. En ville ge betyg 5, en betyg 3 och en ville ge betyg 4. Filmens styrka är skildringen av människorna och att det är flera överraskande vändningar i filmen. Det som kan vara negativt är att en del trots allt är ganska givet hur det ska gå. Jag kan ha lite svårt för Christian Bales sätt att spela, som kan bli för mycket. Men det är en välgjord film och engagerande på flera sätt, så betyget blev 4 av 5.

Fredrik Fyhr har också recenserat filmen.

Fler recension av The Fighter hittar du hos Kritiker.se

Läs även andra bloggares åsikter om film, recension, filmrecension, The Fighter, Oscar, Christian Bale, Melissa Leo, boxning, Dicky Eklund

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: boxning, Christian Bale, Dicky Eklund, Filmrecension, Melissa Leo, Oscar, Recension, Scen, The Fighter

Trailer till Limitless med Robert de Niro

8 mars, 2011 by Redaktionen


Limitless har biopremiär 29 april. Filmen som har Robert de Niro i en av rollerna är regisserad av Neil Burger och handlar om en reklamskribent, eller copywriter för att använda den engelska yrkestiteln som hittar en hemlig drog com ger honom superkrafter.
Han upptäcker snart att det inte bara har fördelar och vill gärna bli av med superkrafterna, samtidigt som kriminella personer börjat jaga honom.

Bradley Cooper och Abbie Cornish syns också i roll-listan.

En första trailer har dykt upp.

Läs även andra bloggares åsikter om Limitless, trailer, film, Robert de Niro

Arkiverad under: Film Taggad som: Limitless, Robert De Niro, Scen, trailer

Odjuret, en skrämmande film som inte lämnar någon oberörd

7 mars, 2011 by Rosemari Södergren

Odjuret handlar om två unga män från svensk whitetrash-miljö på landet i Halland och två unga kvinnor, den ena också från underklassmiljö och den andra kvinnan från en frikyrklig sekt.
Den har premiär 11 mars och när Kulturbloggens recensent såg filmen på Göteborgs filmfestival fick den betyg 4.
Filmens regissörer Martin Jern och Emil Larsson berättar att utgångspunkten för att göra Odjuret var att de läste om ett dubbelmord på Hallandsåsen 2004, där två unga kvinnor mördades av två unga män.

De ville veta hur något sådant kunde hända och de forskare kring det.

Det är en mörk film som målar fram en miljö där de enskilda inte har så många val. När en ung man är dömd på förhand och inte får någon chans att få jobb eller bostad, att han från början är dömd till utanförskap. Filmen ställer frågor kring hur mycket i kan påverka det som händer oss, hur stor valfrihet har den som är född i whitetrash-miljö?

Odjuret kommer att bli en film att diskutera kring. Helt klart.

För min del satt jag kvar i biosalongen en stund och orkade knappt resa mig och gå ut därifrån, det var så kraftfullt skildrat. Det jag däremot reagerar emot är att filmen mer visade hur omgivningen inte gav de utstötta någon chans, att detta mer skedde på individnivå. Det ligger ju samhällsförändringar och politiska beslut bakom det som gör att så många ungdomar aldrig kommer in på arbetsmarknaden alls.

Det ska bli intressant att följa diskussionerna kring Odjuret och jag tippar att vi här har den svenska film som kan håva in filmpriset.

Läs även andra bloggares åsikter om Odjuret, film, våld, mord, Hallandsåsen

Arkiverad under: Film Taggad som: Hallandsåsen, mord, Odjuret, Owe, Scen, våld

Alla älskar Black Swan

4 mars, 2011 by Rosemari Södergren


Black Swan
Betyg: 4

Filmen Black Swan hyllas av kritikerna. Natalie Portman fick en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll för sin tolkning av balettdansösen Nina.
Black Swan utspelar sig i balettmiljö, Nina är en hårt tränande ung balettdansös som fått chansen att få gestalta huvudrollen i den klassiska dansföreställningen Svansjön.
Nina bor fortfarande hemma hos sin mamma, som en gång fick ge upp sin karriär som balettdansös när hon blev med barn och födde Nina. Nu ska Nina uppfylla alla hennes förväntningar och bli den berömda dansös hon aldrig blev själv.

Nina är den typen av kvinna som ska göra allt perfekt, har stenhårda krav på sig själv och inte anförtror sig åt någon. Hård press från sin mamma, hård press från sig själv, hård press från teatern och hård konkurrens och ingen att prata med – dessutom verkar det som om hon sexuellt dras mer till kvinnor än till män, vilket hon inte vågar yppa för någon. Det är mycket som sägs mellan raderna – som det är med bra filmer.

Black Swan har en mängd bra skådespelarinsatser, det är en vacker film som stark mystisk stämning. Vad är verklighet och vad är det som sker inne i Nina, vad är hallucinationer och vad är dröm och fantasi och vad är det som händer? Det finns inga skarpa gränser och den som sett eller läst ”Svansjön” anar väl vad det är som är på väg att hända.

Kerstin Gezelius i DN gav betyg 5 av 5:

Och crescendot till ”Black swan”, i alla fall fram till det allra, allra sista slutet, som man kan diskutera livligt för och emot (bara en sån sak, det är ju ett tag sen), är så pompöst skrämmande och njutningsfyllt att det helt enkelt inte kan bli bättre. Nathalie Portman far som en projektil in i evigheten på svarta vingar med ett stelt grin av salig smärta över ansiktet, eller ”pain” som hon har lyckats förvandla det till. Hon är bokstavligen både dolken och såret den tillfogar. Hon är perfekt.

Filmen är välgjord, suggestiv och vacker och så stark att det gjorde ont i magen. Jag skulle vilja skaka liv i Nina, få henne att släppa taget och våga leva, få henne att göra uppror mot mamman utan att skada sig själv.
Att inte kunna göra det, ger en maktlös känsla. När en film påverkar en så kraftfullt, då är det välgjord, det går inte att komma ifrån.
Jag önskar att filmen inte bara blir mottagen som en bra filmupplevelse utan att vi också kunde prata mer om vad som händer människor som utsätts för så stark press. Den är vidrig i hur den skildrar mammans sätt att trycka ned dottern, den är skrämmande hur den skildrar det psykiska sammanbrottet och hur ensam Nina är.

Relaterat:
Svenska Dagbladet gav betyg 5 av 6.
Recension i Kulturnytt
Dagens Nyheter rekommenderar fler balettfilmer.
DN om de desajnade kläderna.
Fler recensioner:
Aftonbladet, Expressen, Kulturnyheterna, Göteborgsposten.

Läs även andra bloggares åsikter om recensioner, Black Swan, Nathalie Portman, Oscar, film, balett

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Balett, Black Swan, Nathalie Portman, Oscar, recensioner, Scen

Från premiären på Bröderna Karamazov på Stockholms stadsteater

4 mars, 2011 by Rosemari Södergren


En avskalad scen mötte oss när vi trädde in i salongen till Lilla scenen på Stockholms stadsteater och det var dags för premiär på ”Bröderna Karamazov”. Scenen var i stort sett tom, förutom några enkla pinnstolar som hänger till höger och några handspeglar som hänger i en rad till vänster. Plötsligt släcks salongen ner helt, det blir bäcksvart och fyra svartklädda män går i mörkret ut på scenen, ända fram till kanten av scenen, nära första raden av publiken. Ett lätt ljus riktas mot dem. Där står de, de fyra skådespelarna, Rolf Lassgård, Hannes Meidal, Ole Forsberg och Peter Oskarson, som också regisserar föreställningen.

Bröderna Karamazov är en roman av Fjodor Dostojevskij som utkom 1880 och var författarens sista verk. Romanen handlar om de tre bröderna Karamazov, alla representerande tre typer av ungdomar: Aljosja, den fromme troende, Ivan, den intellektuelle och tvivlande och Dmitrij, livsnjutaren. Mordet på deras fader, Fjodor Karamazov, bildar ramen för romanen. En fjärde broder finns också, en styvbror som föddes då fadern våldtog en efterbliven ung kvinna. Styvbrodern har epilepsi och får bo hos fadern som tjänare.

Pjäsen hade sin Sverigepremiär på Folkteatern i Gävle 2006 i regi av Peter Oskarson. När han nu sätter upp Bröderna Karamazov på Stockholms stadsteater är det utifrån nya förutsättningar. Med sig från Gävle-versionen har han Rolf Lassgård och delar av det konstärliga teamet.

På scen finns en stor vit rysk pälskappa. Den representerar fadern. När en skådespelare tar på sig den är han fadern. Skådespelarna turas om att bära den stora pälsen. Det får en spännande effekt, fadern är hela tiden en egocentrisk självfixerad man, men ändå annorlunda beroende på vem som axlats hans päls.

Scenlösningarna, ljussättningen och de stora klockorna vara kraftfulla ljud ekar i salen, skapar tillsammans en dramatisk känsla. För mig är detta en viktig pelare som bär föreställningen.

– Bröderna Karamazov är en av de berättelser som betytt mest för den västerländska litteraturen. Här formuleras samtidens skarpaste frågor: Vad ska jag använda mitt liv till? Vilket ansvar har jag för mina medmänniskor? Är alla människor lika mycket värda? När är det rätt att göra uppror? Hur påverkas mina livsval, min moral, min syn på mina medmänniskor, av min idé om livet?, säger Peter Oskarson, regissören i ett pressmeddelande om föreställningen.

De fyra bröderna personifierar olika förhållningssätt till livet. Rolf Lassgård gör rollen som Dimitri, den njutningslystne brodern. Han är slösaktig och ständigt pank. Ivan, den iakttagande skeptikern gestaltas av Peter Oskarson. Hannes Meidal spelar Alsjosja, den godhjärtade brodern som valt klosterlivet och i rollen som den epileptiske styvbrodern Smerdjakov ser vi Ole Forsberg.

Dialogerna innehåller mycket religionskritik.

Så här säger Ivan, skeptikern:
Om ett enda barn måste lida
För att jag
Genom att visa barmhärtighet
Ska kunna få tillträde till det eviga livet
Då tackar jag nej till det erbjudandet
Priset på harmoni är för högt
Missförstå mig inte lille bror
Det är inte Gud jag förnekar
Det enda jag gör
Är att lämna tillbaka min entrébiljett

Mycket av dialogerna förmedlar tankar kring och frågeställningar om gud, synd och evighet. Detta gör att jag lite undrar varför just denna pjäs sätts upp i Sverige idag? Sverige idag är ett mångkulturellt land men den publik som sitter i salongerna på Stockholms stadsteater ser inte ut att komma från något annan än ganska typisk traditionell svensk bakgrund. Religionen för människor idag är en personlig privat sak som inte alls handlar om tron på en allsmäktig gud. Därför blir många av de frågeställningar som bröderna brottas med inte alls engagerande. Den dömande mäktige guden har väl de flesta spolat för länge sedan? Religion idag handlar om personlig utveckling.

Jag undrar vad som skulle hända om de gudsfrågorna som bröderna Karamazov brottas med skulle möta en muslimsk publik där religionen har mycket större inflytande på samhället och politiken. Skulle delar av föreställningen bli mer aktuell och levande för dem?

För mig var den största behållningen av föreställningen dekoren, ljussättning och sättet som skådespelarna gled in och ut ur olika roller. Det förmedlade något utöver vad som sägs i ord. Skådespelarna och sönerna glider ut och in i olika roller och axlar alla faderns kappa, men gestaltar också djävulen, åklagaren, försvarsadvokaten.

I rollerna:
Dmitri m fl roller Rolf Lassgård
Ivan m fl roller Peter Oskarson
Aljosja m fl roller Hannes Meidal
Smerdjakov m fl roller Ole Forsberg

Av Richard Crane
Efter en roman av Fjodor Dostojevskij
Med musik av Stephen Boxer
Sofie Livebrant
Översättning Jan Mark
Peter Oskarson
Regi Peter Oskarson
Scenografi och kostym Peter Holm
Ljus Per Sundin
Mask Katrin Wahlberg
Sånginstudering Valery Petrov

Fotograf Carl Thorborg

Relaterat: Recension i SVD, Scenbloggen Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om Bröderna Karamazov, teater, recension, scen, Dostojevskij

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Bröderna Karamazov, Dostojevskij, Recension, Scen, Teater

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 164
  • Sida 165
  • Sida 166
  • Sida 167
  • Sida 168
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 243
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in