• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Christian Bale

The Dark Knight Rises – amerikansk propaganda när den är som bäst

18 juli, 2012 by Jonatan Södergren

The Dark Knight Rises
Betyg: 4
Regi: Christopher Nolan

The Dark Knight Rises, det tredje och sista kapitlet av Christopher Nolans Batman-saga, utspelar sig åtta år efter Harvey Dents död i föregående filmen The Dark Knight. En enslig Bruce Wayne på kryckor flyttar tillbaka till sin herrgård i Gotham bara för att mötas av en stad som är på väg att ödeläggas av korruption och lögner. Vi blir snabbt varse om att behovet av den mörka riddaren är större än någonsin.

Istället för mer etablerade Batman-fiender såsom The Riddler och The Penguin har valet av skurk som bekant fallit på den minst lika ondskefulla Bane, genialiskt porträtterad av brittiska skådespelaren Tom Hardy. Redan i öppningsscenen får vi bevittna Banes kallblodighet, men kanske mest skrämmande är hans följeslagares fullständiga fanatism och oräddhet inför att offra sina egna liv i genomförandet av den övergripande planen att krossa såväl Gotham som den västerländska civilisationen. I Bane är nämligen all världens anti-amerikanska värderingar samlad. Kommunism, anarkism och terrorism – allt förpackat i samma muskulösa monster. Troligtvis är tanken att väcka rädsla hos de amerikanska biobesökarna, men det går även hem hos mig – The Dark Knight Rises är amerikansk propaganda när den är som bäst.

Till skillnad från Heath Ledgers roll som Jokern i The Dark Knight känns Bane som en mer verklig fiende. Hans illgärningar grundar sig i någon form av rationalitet. Med lika mycket hjärna som rå styrka är Bane dessutom intressant eftersom han är den första Batman-skurken som faktiskt kan besegra den mörka riddaren. Han känns rent av oövervinnelig, men trots att mörkret sprider sig som en löpeld hela filmen igenom finns det hopp för Gotham. En ljusglimt är till exempel den unga polisen John Blake som spelas av Joseph Gordon-Levitt och får en framträdande roll. Även symbolism spelar en stor roll. Vad innebär egentligen titeln The Dark Knight Rises och är Batman hjälten Gotham förtjänar?

The Dark Knight Rises är en fängslande actionfilm med bra tempo, känslor som får en och annan opera att blekna i jämförelse och en handling som med råge är tillräckligt intressant för att de hundrasextiofyra minuterna inte någon gång ska kännas särskilt långa. Som vanligt när det gäller Christopher Nolans filmer måste jag åtminstone vid några tillfällen vrida mig i biostolen för att kunna hänga med i filmens dramatiska vändningar. Vi får återigen träffa bekanta ansikten i form av Christian Bale, Michael Caine, Gary Oldman och Morgan Freeman men min personliga favoritkaraktär är Selina Kyle, eller Catwoman även om hon aldrig kallas så under filmens gång, som får något av en Robin Hood-roll. Dessutom resonerar The Dark Knight Rises skrämmande väl med världens samtida politiska klimat och rörelser som Occopy Wall Street.

Arkiverad under: Film, Filmrecension Taggad som: Bane, Batman, Catwoman, Christian Bale, The Dark Knight Rises

The Fighter, recensionen

10 mars, 2011 by Rosemari Södergren

The Fighter
Betyg 4

The Fighter bygger på en sann historia om de två halvbröderna Micky Ward och Dicky Eklund. Men det är egentligen inte en boxningsfilm i traditionell bemärkelse. De två halvbröderna är boxare och boxning har en del i handlingen men filmen handlar framför allt om relationerna mellan människor i en trasig familj och om att som lillebror våga ta för sig och kräva sin rätt.

Dicky, storebror, spelas av Christian Bale, har haft en karriär som boxare, men håller på att köra sig själv i botten som narkotikamissbrukare av crack. Trots att han håller på med crack vill han vara tränare åt sin lillebror Micky.

De bor i en småstad i USA och förutom de två bröderna består familjen av sju systrar, mer eller mindre asociala som sitter hemma framför tv:n och låter deras mamma styra och ställa allt. Mamman är manager åt lillebror Micky och det ställer till det för honom. Han coachas inte med varsam kunnighet direkt.

Lillebror Micky, spelad av Mark Wahlberg, är en rätt hunsad lillebror. Men så träffar han en tjej och flickvännen ger honom råg i ryggen att börja gå sin egen väg, ta sina egna beslut – och då tar det hus i helvete. Mamma och de sju systrarna protesterar vilt.

Filmen hade en hel hög av Oscarnomineringar och fick två Oscar-statyetter för skådespelarinsatser: Christian Bale fick en Oscar för bästa manliga biroll och Melissa Leo fick priset för bästa kvinnliga biroll, hon spelar mamman.

Två välförtjänta priser: Christian Bale går alltid in till hundra procent för sina roller. Han rör sig som en nedgången knarkare och bantade för att agera som den magre crackmissbrukaren Dicky. Melissa Leo gör den vidriga mamman så trovärdigt att jag blir arg på henne.

Regissören David O. Russell har bland annat gjort filmen Three Kings tidigare. Han har studerat politik på Amherst College och tog examen där 1981. Hans politiska ådra märks i hur filmen skildrar människorna. Filmen är mycket mer än skildring av fattig underklass i Lowell, Massachusetts under 1980-talets USA än en film om en mans väg till en boxningstitel. Det är ganska skrämmande att filmens handling utspelar sig under 1980-talet. Det känns mycket mer om 1950-tal, vilket visar hur långt bort den välfärd vi ofta tar för given är för underklassen i USA.

Det var svårt att betygsätta filmen. Vi var tre som såg filmen samtidigt. En ville ge betyg 5, en betyg 3 och en ville ge betyg 4. Filmens styrka är skildringen av människorna och att det är flera överraskande vändningar i filmen. Det som kan vara negativt är att en del trots allt är ganska givet hur det ska gå. Jag kan ha lite svårt för Christian Bales sätt att spela, som kan bli för mycket. Men det är en välgjord film och engagerande på flera sätt, så betyget blev 4 av 5.

Fredrik Fyhr har också recenserat filmen.

Fler recension av The Fighter hittar du hos Kritiker.se

Läs även andra bloggares åsikter om film, recension, filmrecension, The Fighter, Oscar, Christian Bale, Melissa Leo, boxning, Dicky Eklund

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: boxning, Christian Bale, Dicky Eklund, Filmrecension, Melissa Leo, Oscar, Recension, Scen, The Fighter

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Frida och Fritiof
Mikael Jensen

Spel kan skapa beroende

Viktigt om spel
Casino utan svensk licens

Nytt

Teaterkritik: Antigone in Molenbeek och Tiresias

Två olika pjäser, två olika kvinnor. … Läs mer om Teaterkritik: Antigone in Molenbeek och Tiresias

Titta/lyssna: Porter Robinson – Look At The Sky

Den 23 april 2021 släpps det första … Läs mer om Titta/lyssna: Porter Robinson – Look At The Sky

Svenska Baletten-utställningen på Dansmuseet förlängs

Dansmuseet har lånat in samtliga … Läs mer om Svenska Baletten-utställningen på Dansmuseet förlängs

Dokumentär om isländska Hatari prisnominerad på Göteborgs filmfestival

Tips inför Göteborgs … Läs mer om Dokumentär om isländska Hatari prisnominerad på Göteborgs filmfestival

Sveriges största dramatiker, Lars Norén, har gått ur tiden

Sveriges största dramatiker, Lars Norén, … Läs mer om Sveriges största dramatiker, Lars Norén, har gått ur tiden

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Online casinon utan svensk licens
https://casinoutansvensklicens.casino
https://vasacasino.se/, men bilden alt text:
Casinogringos
casinonutanlicens.nu
Casinoutanreg.com
Spela casino utan licens på casinoorbit.com
Svenska Casinobonusar

Kategorier

  • Blandat
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2021 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in