• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Splittrad Raekwon bjuder på hitkavalkad

31 mars, 2011 by Redaktionen

Hiphopen är en kultur där endast det bästa är gott nog, att sampla innebär att ta ut det bästa av en låt för att återanvända just den delen. Den rappare som inte har ett flow eller rim som är intressanta faller platt till marken. Raekwons konsert på Kägelbanan visar upp just detta. Det är som två timmars best of Wu-Tang Clan. Publikfriande, visst, och responsen från publiken är total. Men vi är många som gärna hade sett Raekwon ge sina låtar lite längre tid, vi får bara brottstycken av klassiker som Shimmy Shimmy Ya, Protect Ya Neck och Can It All Be So Simple. Raekwon har så många ”favorite joints” han vill spela att han måste kapa ner dem till 90 sekunder och låta DJ Symphony avsluta alla med en återkommande explosion. Tempot är högt och det saktar egentligen bara ner när han gör en hyllning till Curtis Mayfield och konstaterar att hiphopen kommer från soulen. Just snygga soulsamplingar är ju något av Wu-Tang Clans signum och det är synd att dessa nyanser inte riktigt når fram i hitkavalkaden av partybangers.

Det är en radanmärkning, för en artist som får så många att tålmodigt vänta och sen oavbrutet stå och pumpa med armarna i luften i nästan två timmar en kväll mitt i veckan är en proffsunderhållare. En proffsunderhållare med en stor låtkatalog. Tyvärr får vi bara enstaka smakprov från senaste skivan Shaolin vs Wu-Tang, bland annat den på skiva något otympliga Rock ’N’ Roll, som gör sig aningen bättre live.

Raekwon har själv sagt att han inte har en aning om att han ska tillbaka till Stockholm i juni för en spelning med hela klanen. Men på sätt och vis kändes denna spelning som en uppvärmning för hela Wu-Tang Clan som spelar på Münchenbryggeriet den fjärde juni

Skriver mer om Raekwon på
http://torvind.se/?p=421 och http://torvind.se/?p=460

Läs även andra bloggares åsikter om Raekwo, hiphop, recension

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Hiphop, Raekwo, Recension

Johannes Vidén: Seabird – insiktsfull och lovar gott inför framtiden

29 mars, 2011 by Redaktionen

Artist: Johannes Vidén
Titel: Seabird
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 2011-03-09

Johannes Vidén börjar långsamt göra sig ett namn i Sverige men det har så här långt mest nått ut till musikjournalister och en ganska liten med entusiastisk skara. Albumet Seabird är inte ett försök att nå ut till den breda massan, utan mer ett sätt för Vidén att försonas med ett gäng låtar som legat i ide i 3-4 år, och det är en försoning som ger mersmak.

Det må vara Vidéns första skiva, men vi kan inte se det som hans debut, den kommer antagligen komma under hösten och då blir det på svenska och i en liten annorlunda kostym än vad vi får höra på Seabird. Vidén har låtit sångerna ligga på en hårddisk sedan 2008 och det är först nu som han har insett att låtarna är för bra för att ligga orörda.

Musiken är tidlös och består till största del av gitarr men även en smäktande trumpet och piano bidrar till en avskalad men utstuderad ljudbild. Tankarna förs till den amerikanska country-folk musiken med Townes van Zandt som den klart lysande stjärnan. Det är även van Zandt som känns som den klara inspirationskällan redan vid första låten ”From Hank to Sparrow” som tillsammans med skivans titelspår är dom starkaste låtarna.

Textmässigt så beskriver Vidén ytterst utförligt en generation födda på 80-talet som präglas av individualism och skapade behov att ha allting för att undvika att vara ingen. Trots avsaknaden av karriär, kärlek och självförtroende så landar ändå det hela i någon sorts förhoppning om att det kommer ordna sig. Texterna är skrivna med en oerhörd träffsäkerhet och även om Vidén lämnat det helakustiska bakom sig så är jag säker på att han kommer återvända till det formatet ett flertal gånger under sin karriär.

Skivan som endast är 10 låtar tenderar ibland att bli lite enformig och den ställer krav på lyssnarens uppmärksamhet, det är inga radiohits eller Ryan Adams-ballader, vilket inte heller är meningen. Hela Seabird kan ses som ett tidsdokument över en förlorad generation, som han sjunger i ”The sun also rises” så är det en generation som försöker hitta sanningen i en värld av lögner samtidigt som man förväntar sig att få allting serverat.

Att vid 23 års ålder kunna skriva så insiktsfull lovar gott inför framtiden och vi ser fram emot den svenska debuten.

Läs även andra bloggares åsikter om Johannes Vidén, skivnytt, recension

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Johannes Vidén, Recension, skivnytt

Skivrecension: The Sounds med Something to die for

28 mars, 2011 by Redaktionen

Artist: The Sounds
Titel: Something to die for
Betyg 2
Utgivningsdatum:29/3
Det är dags för det svenska The Sounds att släppa sitt fjärde album. Bandet slog igenom 2002 med skivan ”Living in America”. Gruppen kommer ifrån Helsingborg men känns mer som ett amerikanskt band. De har alltid haft ett väldigt amerikanskt uttryck, vilket är en av anledningarna till att de gått så bra utomlands.

Debuten vart otroligt hyllad och sedan dess har bandet turnerat med stora grupper som No doubt och Foo fighters.
Självklart har man en del förväntningar på nya skivan. Såhär lagom till våren vore det ju underbart med en skön platta att spela på balkongen. Efter några lyssningar på nya ”Something to die for” tvingas jag tyvärr inse att detta absolut inte är en skiva jag tänker lyssna på till sommarölen eller i festivaltältet.

Under halva första låten undrar jag om det är fel skiva jag satt på. Är det September jag lyssnar på? Dansant elektropop strömmar ur högtalarna och snart hör man Majas röst som fint trallar med. Texterna känns så otroligt opersonliga att det inte ens är roligt. Lyssnar igenom skivan tills min pojkvän kommer in och snällt ber mig stänga av innan han kastar ut stereon genom fönstret. Han älskar dock the sounds, påstår han. Det gjorde jag med. Vissa av låtarna känns som dåliga dansremixer av någonting som eventuellt hade kunnat bli bra låtar. Notera eventuellt.

Det jag saknar mest när jag lyssnar på skivan är Majas rispiga röst. Minns hur jag som tolvåring lyssnade på ”Reggie” och tyckte att hon hade den coolaste rösten på jorden. Nu känns det mest som om hon tagit sånglektioner av någon gammal 80tals donna. Det är som att halva grejen med The Sounds bara är borta.

Men jag måste säga att trotts allt så tror jag att denna skiva kommer bli en hit. Kan nästan garantera att vi kommer få höra ”Better off dead” många gånger i sommar. Själv tänker jag rota fram ”Living in america” och spela ”Hit me” på extremt hög volym, för att för mig är det The Sounds! Ses på dansgolvet.

Läs även andra bloggares åsikter om The Sounds, recension, musik

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Musik, Recension, The Sounds

Premiär med 6 mimare 6 hästar på Orionteatern

27 mars, 2011 by Redaktionen

Suzanne Berdino är tillbaka på Orionteatern med 6 Arabhingstar. Det är en upplevelse att se den här föreställningen. Hästarna, mimarna och Suzanne Berdino i samspel. Det känns som ett experiment men är faktiskt fortsättningen på en idé som redan prövats. Suzanne Berdino har varit här med sina 6 Frieser. En arbetshäst från Nederländerna. Stora, svarta och väldigt vackra. Tyvärr såg jag inte den föreställningen men jag har träffat en sådan häst. De är inte små.

Nu vet jag inte varför det kallas just mimare, min upplevelse är mer en slags dans men en föreställning i gränslandet mellan olika konstformer är det.

Gränser är föresten ett bra tema. När jag såg mimarna kunde jag inte avgjöra om det var maännniskor som försökte likna hästar eller hästar som försökte likna människor. Vi får tänka själva.

Jag satt bredvid tvp tjejer och frågade dem om de var där för att de gillade hästar. Det gjorde de men var också där för att se mimarna ”…snygga hästar kan man ju alltid se…”. De trodde att det var mycket hästfolk där. Det kan jag förstå. Det som Suzanne Berdino visar upp i sitt samspel med hästarna är säkert unikt i hästvärlden, till och med. Utan att vara expert antar jag att det krävs en stark relation till hästarna för att sex Arabhingstar skall hålla sig fokuserade så länge och så säkert som dessa hästar gör.

Det som imponerar med kunniga hästdomptörer, och särkilt med Suzanne Berdino, är hur stillsamt de kontrollerar hästarna. Låg röst och små rörelser vägleder hästarna genom föreställningen. De är väldigt duktiga, hästarna, Suzanne och alla andra medverkande.

Mimarna gör en mycket fin insatts. De får in en hel del humor i sin tolkning av hästarnas kroppsspråk. Jag kan inte låta bli att tänka att de måste ha fått lära sig en hel del om hur det är att vara häst.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Orionteatern, premiär, mimare, recension, teater

Arkiverad under: Scen, Teater Taggad som: mimare, Orionteatern, premiär, Recension, Teater

Upp med händerna – när barnen tar itu med den omänskliga utvisningspolitiken

23 mars, 2011 by Rosemari Södergren

Upp med händerna
Betyg 4

Upp med händerna handlar om några barn i en skola i Pais, i Frankrike. Händelserna utspelas i nutid, men berättas av ett av barnen fyrtio år senare. Det är ett intressant grepp, att betrakta vår tid ur framtidens ögon.

Vi får till exempel höra att barnen delades in i klasser efter ålder och hade lärarinnor som tog hand om dem. Det är något vi kanske borde göra oftare, fundera på vad i vår tid som kommer att betraktas som väldigt osmart i framtiden. Jag hade dock gärna sett mer av detta grepp i filmen.

Blaise, Alice, Claudio, Ali och Youssef och Milana är ett gäng barn och ungdomar i olika åldrar som tillsammans har hittat ett helt eget sätt att och hantera omgivningens alla krav och överleva barndomen. Milana har lätt för matematik och medan hon ser till att allas läxor görs privatkopierar de andra spel och stjäl godis. Men barnen lever under ett hot: några av dem har inte franska id-handlingar. Att de kanske bott i Frankrike sedan de var småbarn spelar ingen roll, deras föräldrar är från något annat land. När Youssef och hans familj utvisas från landet blir det plötsligt väldigt allvarligt. Milana och hennes familj har lämnat sitt hemland Tjetjenien och bor nu i Paris och alla inser att Milenas familj står näst på tur.

Filmen är väldigt ärlig i hur barnen skildras. De håller ihop och organiserar en form av lösning för att rädda Milana. Men samtidigt som de genomför sina planer bråkar de sinsemellan och är som barn är. Barnskådespelarna är suveränt duktiga.

Filmen skildrar hur barnen drabbas av de omänskliga reglerna kring id-handlingar och uppehållstillstånd i Frankrike. Det är en berättelse som skulle kunna skildrat barns situation i de flesta EU-länder, inte minst Sverige.

Toppraffel har också recenserat, gav betyg 3:

Men jag kan inte påstå att jag blev speciellt engagerad av historien. Den känns som en filmatisering av någon av 70-talets proggiga barnböcker. Och estetiskt tycker jag att filmen är trist; fotot är avskalat, det är människorna som är i centrum, miljöskildringarna saknas nästan helt. De är i Paris och Bretagne, men det skulle lika gärna kunna vara Kungsbacka en trist dag i september.
Visst kan UPP MED HÄNDERNA få en ganska solid trea i betyg, men jag kommer förstås aldrig att se om filmen, som för övrigt visades i den officiella serien i Cannes förra året.

Jag tycker dock att poängen är just att det faktiskt skulle kunna inträffa i Kungsbacka också. Vissa scener är skrämmande i sin träffsäkerhet, som när poliserna förhör en tonårspojke. Lite kul att en av rollerna i denna Sarkozykritiskt drama spelas av president Sarkozys svägerska Valeria Bruni Tedeschi.

Det som visar att handlingen utspelar sig i Frankrike är väl, förutom språket, att barnen har ett stort litterärt kunnande. Svenska barn får inte samma satsning på kultur i skolan.

Läs även andra bloggares åsikter om film, Frankrike, recension, Sarkozy, utvisning, samhälle

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Frankrike, Recension, samhälle, Sarkozy, Scen, utvisning

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 162
  • Sida 163
  • Sida 164
  • Sida 165
  • Sida 166
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 242
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in