• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

En förhandstitt på Horrible Bosses

10 augusti, 2011 by Redaktionen

Titel: Horrible bosses
Betyg: 2
Premiär: 12 augusti 2011

Horrible Bosses är en amerikansk grabbfilm men det finns väldigt lite jag känner igen mig i här.

Det är roligt att se Donald Sutherland men han dör tyvärr i de första tio minuterna. Jamie Foxx hänger med som mordkonsult och han gör faktiskt filmen uthärdlig.

Handlingen:

För Nick, Kurt och Dale finns det bara en sak som gör deras dagar lite mer uthärdliga: drömmen om att slippa sina odrägliga chefer. En blöt kväll bestämmer de sig för att det är dags att gå från fantasi till handling och där och då gör de tre vännerna en plan för att göra sig av med sina respektive arbetsgivare för gott.

Som sagt är Jamie Foxx den stora behållningen i den här filmen. Han har vunnit flera Oscar, bland annat för sin roll som Ray Charles i Ray från 2004 och är bemärkt för att han spelar piano själv i filmen.

Humorn i filmen kretsar kring kiss, bajs, knark och sex och det blir väldigt tröttsamt. Budskapet är att du som människa är ett offer för omständigheter eller andras nycker.

Nä, det är nog en alldeles för allvarlig syn på den här filmen och Jamie Foxx är faktiskt värd att sitta kvar för. Men jag saknar kombinationen intelligens och humor som en gång fanns till och med i amerikanska filmer. Människor är ju inte så här dumma.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om premiär, recension, film, Jamie Foxx, Donald Sutherland

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Donald Sutherland, Jamie Foxx, premiär, Recension, Scen

Kvinnorna på sjätte våningen, recension

10 augusti, 2011 by Rosemari Södergren

Titel: Kvinnorna på sjätte våningen
Betyg: 3
Svensk premiär: 12 augusti 2011

Monsieur Joubert är en stel och försiktig aktiemäklare i Paris i 1960-talets Paris. Han äger också en fastighet där han bor tillsammans med sin fru och deras två söner, när de inte är på internatskolan, vill säga. När Jouberts mamma dör vill frun rensa bort saker efter mamman, men då blir hembiträdet så arg att hon säger upp sig. Hembiträdet har varit i familjen i mer än tjugo år och känner sig som en i familjen. Fast riktigt en i familjen är hon ju inte. När hon packar sina saker och drar har hennes arbetsgivare ingen aning om vart hon åker.

Nå, livet måste förstås gå vidare och en bättre ställd familj i över medelklassen måste självklart ha ett nytt hembiträde. Den här gången rekryterar den franska rikemansfamiljen en spansk flicka. Spanska hembiträden är på modet, de är ofta billigare än de franska och jobbar fler timmar.

Monsieur Joubert hyr ut sjätte våningen i sin fastighet åt spanska hembiträden och en av dem har en systerdotter, Maria, som behöver ett jobb och får jobbet.

Av en tillfällighet kommer Monsieur Joubert upp på sjätte våningen. Han får då se vilken misär de spanska hembiträdena lever i, men en toalett som det är stopp i och inga handfat på rummen och bara kallt vatten att tvätta sig i. Det blir en chockartad upplevelse för Monsieur Joubert. Att det är sådana klyftor mellan hans liv och deras, det tar på honom och ger honom något att tänka på. Han tar också itu med det och kallar genast in en rörmakare som får laga toaletten.

Den första timmen av filmen är rolig och en varm berättelse om två samhällsklasser som stöter emot varandra, de lågavlönade föraktade spanska hembiträdena och de välbeställda mer eller mindre fisförnäma fransmännen.

Filmen är snyggt filmad med miljöer och kläder från den tidsepoken och många duktiga skådespelare imponerar. Flera scener är riktigt roliga, som när Maria ska provjobba en dag och alla hembiträden rycker in och hjälper henne att ta hand om alla disk, städning, tvätt och strykning. Första två tredjedelar av filmen håller den hög kvalitet, framför allt för att den hyggligt undviker klyschor och skildrar människor trovärdigt.

Monsieur Jouberts fru är visserligen en bortskämd och självfixerad kvinna men är ändå intresserad av sitt hembiträde. Mitt i sin jagfixering vill hon ändå vara en slags väninna till hembiträdet, vara någon hon kan tala med och få råd av. De arbetande spanska hembiträdena har sin stolthet och vet att de aldrig på riktigt kan bli vänner med arbetsgivarna. Filmen har flera intressanta aspekter, som sönerna som kommer hem och vill vara revolutionära samtidigt som de är skitstövlar mot de anställda.

Sista tredjedelar verkar det däremot som omanusförfattaren och regissören haft svårigheter att sy ihop berättelsen. Fast det fanns flera utlagda trådar som inte följdes upp och egentligen kunde gett ett mer dynamiskt slut. Sista halvtimmen blir seg och känns konstruerad. För att inte förstöra för den som tänker se filmen ska jag inte berätta vad som händer då. Det som är mer romantiskt lagd kan dock köpa den delen också och då kanske de ger filmen ännu högre betyg. Det är lite en fråga om tycke om smak.

Dessutom är det nästan alltid roligt att se en välgjord europeisk film.

Regi: Philippe Le Guay

I rollerna: Fabrice Luchini (Paris, Intima Främlingar), Carmen Maura (Allt om min mamma, Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott), Lola Dueñas (Gråta med ett leende, Tala med henne) med flera.

Originaltitel: Les femmes du 6ème étage

Regi: Philippe Le Guay
Skådespelare: Fabrice Luchini, Sandrine Kiberlain, Natalia Verbeke, Carmen Maura, Lola Dueñas
Land: Frankrike
Originaltitel: Les femmes du 6ème étage

Läs även andra bloggares åsikter om film, Paris, Kvinnorna på sjätte våningen, filmrecension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, Kvinnorna på sjätte våningen, Paris, Scen

Captain America – the first avenger – en enda lång gäspning

9 augusti, 2011 by Rosemari Södergren

Titel: Captain America – the first avenger
Betyg: 1
Premiär: 12 augusti 2011

Captain America – the first avenger är ytterligare en film om en superhjälte och seriefigur. Det har varit många filmer i den genren i år, kanske lite av en inflation av seriehjältar. Inte många av dessa filmer har varit stora filmupplevelser. Det är inte Captain America heller.

Först och främst är filmen för lång. Den är två timmar och fyra minuter – men även om den hade hållit sig inom normallängd hade den varit seg. Jag tror inte ens att älskare av action och kulsprutedueller orkar med stridsscenerna, som inte tillför något till berättelsen, inte är spännande. Även om en berättelse om en seriefigur och superhjälte aldrig är trovärdig måste den ändå vara trovärdig inom sin berättelses ramar. Det är inte händelserna i Captain America. Superboven Johann Schmidt (spelad av Hugo Weaving) förlorar den ena striden efter den andra bara för att dyka upp igen på en ny stridsscen ännu mäktigare, farligare och med ännu fler soldater.

Första femton-tjugo minuterna av filmen började lovande. Den unge Chris Evans är en rätt blåst ung amerikansk man i USA under andra världskriget. Han är liten och vek, kan inte slåss, har astma och flera andra medicinska problem. Trots det är han envist fixerad vid att han vill ut i kriget för USA. Han söker värvning om och om igen, men blir givetvis inte godkänd. När Chris gör ännu ett hysteriskt försök att bli antagen till armén blir han iakttagen av Dr. Abraham Erskine (spelad av Stanley Tucci). Doktorn har forskat fram en slags medicin/drog som kan ge en man superkrafter.

Steve godkänns och får rycka in i armén där han hamnar i en trupp under ledning av Colonel Chester Phillips (spelad av Tommy Lee Jones). Soldaterna utsätts för ett antal prov och får veta att en av dem ska bli uttagen till ett specialuppdrag (som är att få superkrafterna.)

Steve Rogers (spelad av Chris Evans) är minst av alla, med sämst kondition och svagast, visar sig dock vara både smartast och ha störst mod. Givetvis vinner han utmaningen och får superkrafter. Den biten av filmen är visserligen förutsägbar, men ändå dramatisk underhållande. Det är ju faktiskt smartare att göra den svagaste länken starkast, de starka är ju redan starka.

Sedan börjar historien bli totalt långtråkig. Filmens bov har också superkrafter och han är med i Hitlers armé men vill ha eget världsherravälde. Han sviker Hitler och startar ett eget krig och i jämförelse med honom blir ju till och med Hitler och hans kumpaner vettiga.

Johann Schmidt, en bov som föds ur Hitlers arme men överger och sviker Hitler och är ett ännu större monster. Nej, det blir bara för mycket. Trots att rollen spelas av en av mina favoritskådespelare är det varken roande eller spännande eller engagerande.

Jag såg förhandsvisningen i 3D och om du av något skäl ändå ska se filmer: försök slippa den i 3D-version, om det nu finns någon sådan. 3D fungerar inte, människorna blir som genomskinliga. Det är först i eftertexterna som det blir någon stuns i 3D. Ja, eftertexterna är tecknade. 3D fungerar hittills bara bra i animerade filmer.

Berättelsen är alltför förutsägbar, det blir aldrig spännande. I princip är det inget som överraskar mer än att första halvtimmen har en hygglig berättelse.

För den som liksom jag är genomtrött på alla filmer som hyllar våld som lösning på konflikter och filmer som oreserverat hyllar den traditionella mansrollen blir filmen en enda lång gäspning. Det hjälper inte ens att Tommy Lee Jones gör en bra roll och Hugo Weaving är med.

Rollista:
Chris Evans – Steve Rogers/Captain America
Hayley Atwell – Peggy Carter
Sebastian Stan – James ”Bucky” Barnes
Tommy Lee Jones – Överste Chester Phillips
Hugo Weaving – Johann Schmidt/Red Skull
Dominic Cooper – Howard Stark
Richard Armitage – Heinz Kruger
Stanley Tucci – Dr. Abraham Erskine
Toby Jones – Dr. Arnim Zola
Neal McDonough – Timothy ”Dum Dum” Dugan
Derek Luke – Gabe Jones
Kenneth Choi – Jim Morita
JJ Feild – Montgomery Falsworth
Bruno Ricci – Jacques Dernier
Samuel L. Jackson – Nick Fury (cameo)

Här är filmens officiella hemsida.

Uppgifter om Captain America från Wikipedia:
Captain America är en fiktiv superhjälte skapad av Jack Kirby och Joe Simon under andra världskriget. Figuren har sedermera blivit en av hörnstenarna i Marvels serieuniversum, såväl i sin egen tidning men även som en av hörnpelarna i tidningen om superhjältegruppen Avengers. Han uppträdde första gången i Timely Comics Captain America Comics #1 som gavs ut i mars 1941. Hans alterego är Steve Rogers.
Kända serieskapare som arbetat med Captain America är, förutom Simon och Kirby: Stan Lee, Jim Steranko, Roger Stern, John Byrne, J.M. DeMatteis, Mike Zeck, Mark Gruenwald och Mark Waid.

Läs även andra bloggares åsikter om Captain America, film, filmrecension, seriehjälte

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Captain America, Filmrecension, Scen, seriehjälte

Recension av Poesi, filmen

6 augusti, 2011 by Redaktionen

Titel: Poesi
Premiär: 5 augusti
Betyg: 4

”Poesi” är en sydkoreansk film om Mija, en kvinna i 60-årsåldern. Hon bor med sitt barnbarn Wook och jobbar som hembiträde för att kunna försörja dem. Mija är i ett tidigt stadium av Alzheimers, sakta men säkert börjar orden försvinna från henne. Hon börjar gå på poesikurser där hennes lärare lär henne studera vardagen för att kunna fånga ord och skriva poesi.

Mija börjar se positivt på världen och allt verkar vara frid och fröjd, tills det kommer fram att Wook varit inblandad i en gruppvåldtäckt vilket resulterat i ett flickan tagit livet av sig. De andra pojkarnas fäder samlas med Mija för att diskutera situationen och hur de ska köpa sig loss. Och därifrån går det sakta neråt. Den enda trösten Mija har nu är poesin.

”Poesi” är en väldigt fin film. Den är inte superdramatisk eller superspännande. Mestadels så tycker jag att den bara rullar på e ett chillat tempo, men det är någonting med filmen som gör att man sitter kvar och tittar. Man känner så hårt för Mija, man vill att allt ska gå bra för henne,. Men vill hoppa in i rutan och sjunga kareoke med henne så att hon slipper sjunga själv, ge henne en kram och säga att allt kommer lösa sig. Skriva poesi med henne.

Filmen är gjord av Lee Chang Dong som tidigare varit kulturminister i Sydkorea.

Relaterat: Recension i DN

Läs även andra bloggares åsikter om filmrecension, poesi, sydkorea, film, filmer

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, Filmrecensioner, Poesi, Scen

Grattis, här är vinnarna av biljett till filmen Poesi

5 augusti, 2011 by Redaktionen

Poesi är en sydkoreansk film som har svensk premiär 5 augusti. Kulturbloggens tävling om biljetter till filmen är nu avslutad och här är de fem vinnarna som får en biobiljett med posten:
Sandra Sporrenstrand i Stockholm
Rune Klüft i Bunkeflostrand
Kjell Persson i Malmö
Per Liljedahl i Malmö
Moa Lundin i Malmö

Tävlingsfrågan löd:
I Döda poeters sällskap proklamerar läraren John Keating att hans elever genom poesi ska komma närmare skönheten och meningen med livet. Vad heter skådespelaren som gestaltade denna frispråkiga lärare?
1. Tom Hanks
X. Robin Williams
2. Billy Crystal

Rätt svar var: Robin Williams

Vi lottar ut fribiljetter till fem vinnare.

Poesi har premiär: 5:e augusti

Spelas på:
Zita och Victoria i Stockholm
Hagabion i Göteborg
Elektra i Västerås
Kino i Lund

 

Läs om filmen på Folkets bios hemsida.

 
’
Läs även andra bloggares åsikter om tävlingar, vinnare, biljetter, Poesi, film, Folkets bio

Arkiverad under: Scen Taggad som: biljetter, Folkets bio, Poesi, Scen, Tävlingar, vinnare

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 151
  • Sida 152
  • Sida 153
  • Sida 154
  • Sida 155
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 243
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in