Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Parkteaterns premiär med Bröllopet i strålande sommarväder

by

Parkteatern är uppskattad av stockholmarna. Det är ett som är säkert. 18.00, en timme före föreställningens start, var det nästan fullsatt i Vitabergsparken där det var premiär för Parkteatern 2011 med Bröllopet.
Att det är gratis är förstås ett skäl till att det lockar. När det dessutom var strålande sommarväder gjorde inte saken sämre. Människor hade picknickkorgar med sig, satt och käkade och drack lite öl eller läsk, eller medhavd vin – pratade och myste i den sköna sommarkvällen. Arrangörerna passade också på att bjuda på lite reklamteater en halvtimme före premiärstart. Några skådespelare från andra kommande Parkteaterevenemang visade upp sig.

Humöret var absolut på topp bland de flesta, unga som gamla. Där syntes småbarn och där syntes barn i skolåldern och där syntes män med käppar och damer med rullator och allt däremellan.

Bröllopet är en komedi av Bertolt Brecht. Parkteaterns ensemble hade tagit fasta på just det ordet också: komedi.
Ett bröllopståg med en kvinna i helvitt långklänning och hennes smokingklädda nyblivna make och några bröllopsgäster och tre musiker gick fram till scen längs med publiken. När de klivit upp på scenen kom två bröllopsgäster inklivande från några platser mitt i publikhavet. Sådan närhet till publiken kan skapa en bra känsla av delaktighet för publiken.

Scenen består av en stor husfasad som bakgrund och enkla träbord och trästolar runt om på scen. Bröllopsgästerna får ganska snart reda på att allt i huset: stolar, bord, skåp, är hemmagjort. Den nyblivna maken har ägnat alla lediga stunder, sena kvällar och tidiga morgnar, åt att själva snickra ihop allt, till och med limmet som han använt har han blandat ihop själv.

Bröllopsfesten börjar med av brudens pappa berättar en dålig historia, som ingen tycker är rolig. Sedan skruvas det upp under festens gång tills det inte finns mycket av lycka kvar.

Parkteaterns uppsättning av Bröllopet är rejält skruvad, fast mer åt buskis- och revy-hållet tyvärr. Jag förstår att det är frestande att ta till sådana manér just på utomhusscener, där det inte finns plats för finlir.

Visst, föreställningen skildrar något som de flesta känner igen: Lite för mycket vin, lite för långa tal och många hemligheter som ska gömmas. En kamp för att hålla skenet uppe och ytan intakt i mötet mellan vänner och generationer. Vad gör man inte för att hålla fasaden uppe?

Föreställningen kommer säkert att locka fullsatta parker under sommaren. Parkteatern är populär och buskis också.
Dessutom är föreställningen bara en timme, så också vi som föredrar Brecht-pjäser spelade på annat sätt, har ändå en trevlig kväll i parken.

Regi Dritëro Kasapi
Scenografi Sven Haraldsson
Kostym Sven Haraldsson
Mask Erika Nicklasson
Rekvisita Anja Liedtke
Koreografi Bernard Cauchard
Regiassistent Palmer Lydebrant
Kompositör Nils Personne
Musik Leif Ottosson, Miriam Oldenburg, Lauri Antila
Medverkande Eva Rexed, Jonas Kruse, Lars Lind, Hanna Dorsin, Francisco Sobrado, Lisa Werlinder, Steve Kratz, Sofia Zouagui

Bilden ovan:
Fotograf Carl Thorborg
Bildtext Francisco Sobrado, Hanna Dorsin, Lars Lind, Eva Rexed, Jonas Kruse, Lisa Werlinder, Steve Kratz, Sofia Zouagui i Bröllopet – en musikalisk komedi av Bertolt Brecht.

Relaterat: Svenska Dagbladet

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Death Cab For Cutie: Codes And Keys, överträffar mina förväntningar

by

Artist: Death Cab For Cutie
Album: Codes And Keys
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 1 juni 2011

Jaha.. Death Cab For Cutie. De har inte legat mig särskilt varmt om hjärtat tidigare egentligen. Jag har tragglat mig igenom I Will Follow You Into The Dark, som för övrigt är en väldigt fin låt, på gitarren och Soul Meets Body var min ringsignal under en lång tid. Låtar som var med i serien The Oc satte sig snabbt på hjärnan, men jag har aldrig tagit mig tiden att upptäcka så mycket mer än så.

Codes And Keys, ja. Jag hade hoppats på mer akustiskt, lite mer ”I Will Follow You Into The Dark”, så som min bild av Death Cab alltid har varit. Men det behövs inte, skivan når högt över mina förväntningar ändå. Vissa låtar påminner lite för mycket om varandra ibland, enligt mitt tycke, men det finns ändå någonting som gör att musiken inte blir långtråkig att lyssna på.

Låt nummer tio, St. Peter’s Cathedral, tycker jag är en av de bästa låtarna på skivan. Man får vänta i nästan två minuter innan det händer något spännande, men det är värt väntan då den skiljer sig lite ur mängden från de andra låtarna på skivan. Sen är den väldigt skön att lyssna på också, det får inte glömmas bort. När det gäller vissa band som inte förmedlar något speciellt i varken text eller sångväg så får det gärna vara mycket sus och brus i vägen, men när det gäller ett band som Death Cab där sångaren Ben Gibbard har en sådan grymt skön röst och texterna ibland gör en hel låt, så gillar jag när text och sång står i fokus.

Skivans andra spår, som har samma namn som själva albumet, är också en favorit. En humörhöjare, om man kan kalla det så, som kommer att spelas ofta i min (önskar att jag kunde säga Iphone, men…) mobil i sommar.

Sammanfattning:
Jag velar mellan att ge Codes And Keys 3 eller 4, av 5 möjliga. Men måste nog landa på 4 ändå, då de flesta låtarna blir bättre och bättre för var gång jag lyssnar.

Motivering:
Den har nått över mina förväntningar, är behaglig att lyssna på och har, som alltid, fina texter som gör låtarna värda att lyssna igenom flera gånger. Det finns inget som får mig att placera skivan i ett dåligt fack, det enda som jag saknar är lite mer variation. Och … lite mer ”I Will Follow You Into The Dark”…

St. Peter’s Cathedral

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Relaterat: Aftonbladet och Svenska Dagbladet.

Den vita katten av Holly Black, en slags Harry Potter-copycat

by


Holly Black är ingen nybörjare inom fantasy-genren. Hon har skrivit Spiderwick-serien. Nu har hon startat en ny serie – Berörarna – där magi ingår. Första boken i serien är ”Den vita katten”.
Holly Black är en driven författare och berättelsen börjar med hög fart och spännande. Men några kapitel in i boken blir det rörigt och svårt att riktigt fatta tycke ens för huvudpersonen och jag får tvinga mig själv att fortsätta att läsa.

Cassel Sharpe kommer från en släkt som i århundraden kunnat manipulera känslor, minnen, lycka och död – de är berörare. Det de kan utföra är delvis magi. Beröring eller magi är dock olagligt, vilket gör dem alla till brottslingar.

Men Cassel, som är bokens huvudperson och den yngste sonen till en känsloberörare, har inte den förmågan. Han har i stället en mörk hemlighet: för tre år sedan dödade han sin bästa vän Lila.Bit för bit börjar Cassel pussla ihop trassliga minnesfragment. Under bokens gång upptäcker han att det finns en konspiration långt mer komplicerad och farlig än han kunnat ana.

Jag älskar Harry Potter-böckerna och den värld av magi som finns där. I ”Den vita katten” har jag svårt att fängslas av människor och miljön. Kanske för att händelserna far iväg för snabbt, att vi inte får riktigt vila i magiska miljöer. Kanske för att det är lite för rörigt med för många personer inblandade.

Den vita katten
Originaltitel: The Curse Workers – White Cat
Författare: Holly Black
Förlag: B Wahlströms
Serie: Berörarna 1
Utgiven: 201105
ISBN10: 9132159161
ISBN13: 9789132159169

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Amorphis: The Beginning Of Time, recension

by

Artist: Amorphis
Album: The Beginning Of Time
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 27 Maj 2011

Amorphis, veteranerna inom melankolisk metal, är återigen tillbaka, nu med sin tionde skiva, den här gången med Väinämöinens resor från finsk mytologi somgenomgående tema.

Det första jag kom att tänka på när jag spelade upp skivan för första gången var hur lika Nightwish de har blivit. Introt till ”Battle For Light” skulle nog inte kunna bli mycket mera likt. Och mycket riktigt får jag snart läsa att ingen mindre än Nightwishs Marco Hietala ligger bakom produktionen och stora delar av skivans vokala delar har spelats in i hans hem.

Den här gången är det inte lika hårt och tungt som tidigare; bandet verkar ha ändrat sin riktning lite åt det progressiva hållet istället. Den försämrar dock inte skivan. Den mörka, melankoliska stämningen finns kvar och bidrar till att skivan förblir spännande och underhållande rakt igenom.

Sången är tyvärr inte lika vass på ”The Beginning Of Time” som den var på ”Skyfoger” och det är det enda som i min åsikt väger ner skivan. En skiva som annars kunde ha varit bandets dragplåster.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Carolina Gynnings debutroman Laura – Flickan från havet, som ljudbok, recensionen

by

Vem visste att Carolina Gynning kunde skriva? Hennes debutroman Laura – Flickan från havet blev utgiven den 4e maj. Boken finns dessutom som ljudbok där Carolina själv är uppläsaren.

Laura – Flickan från havet handlar om enäggstvillingarna Laura och Vanessa. De är mycket olika. Laura är tillbakadragen och jobbar som guide på Moderna Museet, medan Vanessa är den utåtriktade, sexiga tvillingen som är chef över Sveriges mest framgångsrika skvallertidning. På utsidan verkar Vanessa helt perfekt, om man bortser från hennes själviska attityd. Laura har alltid varit avundsjuk på sin syster. Men det finns någonting om Vanessa som inte Laura vet om, någonting mörkt och farligt.

Familjen åker till Thailand för att fira pappans 60-årsdag i 2004. Föräldrarna omkommer i tsunamin och Vanessa är försvunnen, troligen död. Laura är ensam och traumatiserad.

Laura tar över sin systers liv när hon kommer tillbaks till Sverige. Laura kan äntligen bli den lyckade affärskvinnan det alltid var menat att hon skulle bli. Hon spelar sin syster så bra att det nästan är felfritt, men folk märker fortfarande att någonting har hänt med Vanessa sedan tsunamikatastrofen. Men när Laura upptäcker hennes systers dolda liv som hallick är det för sent att göra någonting annat än att fortsätta.

Jag skulle säga att boken är skriven på ett väldigt rått språk. Den är väldigt detaljrik. Ingenting censureras, speciellt inte det våldsamma sexet. Grovt språk och könsord används ofta.

Som ljudbok blir det här ibland svårt att lyssna på, men det känns nästan som om det är det som är meningen.

Boken börjar som vilken tjejbok som helst med killproblem och huvudpersonen har svårt att synas, men den förvandlas snabbt till någonting mycket djupare när Vanessa och hennes kompis Charlotta lockas in i prostitutionlivet i London.

Frågan på allas läppar är går det verkligen att lyssna på Carolinas röst i en ljudbok? Svaret är ja, det går faktiskt förvånansvärt bra. Det är lite ovanligt att höra en ljudboksuppläsare prata på skånska men man märker knappt av det när man väl kommer in i berättelsen. Dock förstärker Carolina Gynnings röst tonårstjej-känslan i hela berättelsen.

Laura – Flickan från havet är första delen i vad som planeras bli en hel serie om tvillingsystrarna Laura och Vanessa.

Laura : flickan från havet
Författare: Carolina Gynning
ISBN10: 918660306X
ISBN13: 9789186603069

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,