Trummor & Orgel, Strand
Betyg: 4
Vad Trummor & Orgel lyckas åstadkomma med enbart två instrument är utan att överdriva stundtals helt fenomenalt. Det är samspelt och talangfullt. I sina bästa stunder är det lika groovy dansant som 90-talets Madchester-scen (för visst är det inte helt olikt typ The Charlatans).
Förutom i två låtar där Promise and the Monster bidrar med sång är det faktiskt rent av oklanderligt. Visst, Billie Lindahl är en skicklig sångare – och jag vill inte nedgradera henne på något sätt – men faktum är att Trummor & Orgels låtar, åtminstone i mitt tycke, helt enkelt gör sig bättre instrumentalt.
Höjdpunkten var Worlds Collide som spelades näst sist. Allting blev plötsligt snäppet mer drivande, medryckande och ”in-your-face”. I den bästa av världar hade Trummor & Orgel – ett band som inte ens har en sångare – varit lika stora som Lady Gaga.
Även det lite mer proggiga förbandet Träd, Gräs & Stenar stod för en rätt så mäktig upplevelse med sina feta gitarrer och texter med underliggande politiska budskap. Framför allt var det imponerande att se ett band som efter mer än fyrtio år tillsammans fortfarande har sin värdighet i behåll.