Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Recension: Jon Anderson – Survival & Other Stories

by

Artist: Jon Anderson
Titel: Survival & Other Stories
Betyg: 3
Releasedatum: 2011-06-15

”Jag längtade efter att få sjunga”, så skriver Jon Anderson i cd-häftet som medföljer hans nya cd Survival & Other Stories.

Efter att för några år sedan ha varit svårt sjuk en tid, vilket ledde fram till att hans hemmaband Yes ersatt honom med Benoit David, en yngre sångare från ett kanadensiskt Yes-coverband, var Jon Anderson tom på egna musikaliska idéer.

På sin hemsida satte han ut annonsen: Musiker Sökes… Skicka mig din musik, en minut av den räcker.

Musiken på Survival & Other Stories är de bidrag Jon efter denna annons fick in från musiker världen runt. Sången och texterna är Andersons.

Det hela kan om man vill vara välvillig kallas Ambient. Om man vill vara nedlåtande New-Age. Det är mycket piano, akustiska gitarrer och stråkar. Texterna kretsar mycket kring Jons tro. Vilket innebär att han lovsjunger Gud, Jesus, Buddha, Muhammad och Krishna.

Ingen av låtarna har någon nämnvärd hit-potential i klass med det som Jon gjorde med Vangelis, och melodierna är inte ens särskilt medryckande.

Jons röst är säregen och fängslande. Men när den inte någon gång bryts av med något annat melodiinstrument blir den tyvärr allt för dominerade. Vilket blir särskilt tydligt när en fiol dyker upp i Just One Man.

Det är just detta som gör Jon och Rick Wakemans nyligen släppta The Living Tree till ett bättre album än vad detta är. Ricks klaviaturljud och melodislingor kompletterar där Jons röst på ett fint sätt. En balans som saknas här.

Det som räddar albumet är den anda av ärlighet och prestigelöshet som genomsyrar det. Jon Anderson är inte ute efter att förändra världen. Efter en lång rad mästerverk med Yes och flera soloalbum (där det allra bästa heter Olias Of Sunhillow från 1976) har han ingenting kvar att bevisa.

Han talar av allt att döma sanning när han säger att han bara vill sjunga. En ambition som räcker till godkänt, men inte till mer än så den här gången.

Läs mer om progressiv rock på bloggen Universum Noll.

Låtlista:
1. New New World (04:14)
2. Understanding Truth (02:24)
3. Unbroken Spirit (03:57)
4. Love of the Live (02:49)
5. Big Buddha Song (05:31)
6. Incoming (07:56)
7. Effortlessly (03:11)
8. Love and Understanding (04:13)
9. Just One Man (04:30)
10. Sharpening the Sword (03:40)
11. Cloudz (06:06)

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Jenny Wilson & Tensta Gospel Choir och Me and My Army till Popaganda

by

Den underbara favoritfestivalen på Eriksdalsbadet i Stockholm fortsätter fylla på med bra bokningar:
Jenny Wilson & Tensta Gospel Choir och Me and My Army till Popaganda.

Kulturbloggen berättade förresten från My and My Armys spelning på Gröna Lund där det var världspremiär för en ny låt.

Här är pressmeddelandet:

Popaganda fyller på programmet och bjuder idag på två nya bokningar.

JENNY WILSON & TENSTA GOSPEL CHOIR

Jenny Wilson är en riktig Popaganda-klassiker. Under festivalens snart tioåriga historia har hon stått på våra scener åtskilliga gånger.

Med sin senaste konstellation, uppbackad av Tensta Gospel Choir, är själen och hjärtat om möjligt ännu mer i gungning. Med dubbelalbumet “Blazing” tar de den redan fenomenala “Hardships” till en nivå som kan få den mest cyniska hipster att börja tro på högre makter och den helande kraften i körsång.

– Det ska bli jättekul att spela på Popaganda i augusti. Jag gör ju endast ett fåtal spelningar i sommar och därför känns det extra kul att få avsluta på hemmaplan på Eriksdalsbadet, tillsammans med Tensta Gospel Choir, hälsar Jenny Wilson.

ME AND MY ARMY

Alla vet att Andreas Kleerup är en av de starkast lysande producentstjärnorna på den svenska pophimlen. Nu har Kleerup tagit sitt skapande till nästa nivå: han har skapat ett band, eller kanske snarare byggt upp sin armé. Med några musiker från Sveriges popelit låste han 2010 in sig i Grammofonstudion i Göteborg och klev ut därifrån med ett fantastiskt album. Samma höga kvalitet av själfulla poplåtar, men denna gång förpackat som, istället för elektroniskt och dansant – storslaget, vackert och osande av amerikansk folkrock.

I slutet av sommaren flyttar Me And My Army sina trupper till Eriksdalsbadet och vi gör bäst i att bara kapitulera, luta oss tillbaka och njuta.
Tidigare bekräftade akter:

Arcade Fire (CAN)
Lykke Li (S)
Cults (US)
The Go! Team (UK)
Architecture in Helsinki (AUS)
Delorean (ESP)
Junip (S)
Serenades (S)
Those Dancing Days (S)
Syket (S)

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Linkin Park på Globen – filmklipp och spellistan

by

Linkin Park spelade för ett utsålt Globen i Stockholm tisdag 14 juni.

Låtlistan ska ha varit följande:

The Requiem
Faint
Lying From You
Given Up
What I’ve Done
No More Sorrow
From the Inside
Jornada del Muerto
Waiting for the End
Burning in the Skies
Numb
The Radiance
Iridescent
Fallout
The Catalyst
Shadow of the Day
In the End
Bleed It Out @Info[w/ A Place For My Head verse 1 + Bridge and Drum Solo]

Extranumren:
Empty Spaces
When They Come for Me
Papercut
New Divide
Crawling
One Step Closer

Några av fansen har redan fått ut några av låtarna på Youtube.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Presskonferens med Lee Aaron, en av få kvinnor på Sweden Rocks scener 2011

by

Lee Aaron, rockmusikern som blev jazzsångerska och nu kommit tillbaka på rockscenen, hade presskonferens på Sweden Rock.
Hon är en av de mycket sällsynta kvinnorna som står på scen på årets upplaga av Sweden Rock.
Någon frågade henne under presskonferensen hur det kom sig att hon ville bli rockmusiker.
– Jag var liten flicka om min pappa kom hem med en massa skivor och en av skivorna var med Runaways och då visste jag att jag också ville bli en rockmusiker. Tjejerna i Runaways var så cool, berättade Lee Aaron.

Kul, för Joan Jett som var en av tjejerna i Runaways, spelade på Sweden Rock på onsdagen och höll presskonferens då.

– Det finns många bra tjejer som är rockmusiker, men inte så många som lyckats bli kommersiellt framgångsrika, sade Lee Aaron.
– Det är svårt att slå sig fram på rockscenen för kvinnor. Man måste vara envis, ha talang och inte ge sig.

Lee Aaron berättade att när hon gett ut sitt sjätte album hade hennes manager fått frågan om vem som skrev hennes låtar. Så kraftiga fördomar finns om kvinnor, att de inte skulle kunna skriva sina låtar själva.
– Jag skriver ju mina låtar själv, sade Lee Aaron.

Efter några år i ett rockband blev hon jazzsångerska, men nu har hon återvänt till rockmusiken.
– För fem-sex år sedan började rocken dra i mig igen, jag kände att jag hade saknat det så mycket, att dra ut med en gitarr och sjunga, berättade hon.

– Jag tycker att jag blivit bättre som rocksångerska efter att ha sysslar med jazz och blues, tillade hon

För hennes fans kom en trevlig nyhet. I höst ska hon och bandet in i studion och göra ett nytt album.

Det var förstås en stor händelse för hennes fans att hon nu efter 30 år i musikbranschen äntligen kom för att spela i Sverige. Hon berättade hur det gick till: Hon gick ut på sin Facebooksida och bad alla svenska fans att tipsa Sweden Rock om att boka henne.

– Jag är drottningen av sociala medier, sade Lee Aaron och log stort.

Foto: Anders Löwdin

Relaterat:
Sveriges Radio: Svenska fansen fick Lee Aaron till Sweden Rock

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Träd, Gräs och Stenar på Orionteatern

by

Sigge Krantz, tillsammans med de gamla medlemmarna Jakob Sjöholm, Reine Fiske och Thomas Mera Gartz bjöd på en musikresa som gick tillbaka till 60-talet. 1969 blev bandet Träd, Gräs och Stenar till. Det märks att man ville få publiken delaktig då som nu. Bandet gick i Pärson Sounds fotspår. Tungt trumspel som dunkade genom låtarna. Det är mycket tryck i spelningen.

Bandet inledde den första avdelningen som ett smygande åskväder. Sakta stegrades tonerna för att explodera. Storskogen var på gång. Här fick skogsljuden styrka och var rentav på marsch mot skogskövlingen.
Kanske uttrycket ”Gammal är äldst” kan komma till användning igen. Nog visade bandet var skåpet kan stå.
Rå ,raspig svettig melodisk kraftrock. Trummornas shamandunk visade vägen. Nog blev jag svettig av hänförelse.

Efter pausen ändrade sig spelningen något. Thomas Tidholm på flöjt och sopransax. Han sjöng sina egna underfundiga låtar. Texter som hade budskap. Låtar som ”Två blodröda segel” gav hopp inför framtiden.
Man kan dö av vilken fånig anledning som helst sa Tidholm.
Jag kommer osökt ihåg några rader av Goethe ”Lev livet mens du kan, för du är längre död än levande”.

Hela konserten var en kraftfull och tung uppvisning. Den första avdelningen manar till uppföljning i större skala. Ett band som man måste ha lyssnat på. Skaffa fram deras musik och lira hemma. Då kanske storskogen klarar sig.
Orionteatern fick beröm av Thomas Mera Gartz för sitt fina ljud.
Ingen rundgång där inte.
En härlig lokal för musik.

Foto: Hans Ernst