• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

samhälle

Lagen mot åldersdiskriminering ska skärpas – jag hånskrattar: den fungerar ju inte ens nu

15 maj, 2012 by Rosemari Södergren

Skärpt lag mot åldersdiskriminering, rapporterar Aftonbladet.
Regeringen vill förbjuda åldersdiskriminering på alla områden i samhället. I dag gäller förbudet mot åldersdiskriminering endast arbetslivs- och utbildningsområdet.

Visst är det vackert tänkt. Men när åldersdiskrimineringen i arbetslivet inte minskat på något sätt – hur trovärdigt blir det att regeringen vill ta itu med den inom fler områden? Javisst, det är bra tänkt. Människor diskrimineras på grund av ålder i många sammanhang.

Vad kan göras?
Visst vore en åtgärd troligen hyggligt effektiv: att alla rekryteringsföretag som rekryterar på uppdrag inte får ha formulär där de som söker jobb ska ange födelseår. Fast å andra sidan visar ju datum på betyg och intyg en hel del. Om en person har tjugo års erfarenhet efter examen på högskolan då är han eller hon förmodligen minst 45 år.

När vi närmar oss 50 blir vi helt ointressant för de flesta svenska arbetsgivare: och det gäller partier som Socialdemokraterna och Moderaterna och de flesta fackförbund likaväl som medier som Aftonbladet och TT. Alla sorterar bort arbetssökande som fyllt 50.

Jag tror det här med åldersdiskriminering är oerhört svårt att ta itu med, det handlar om attityder och fördomar. Arbetsgivarna har fördomen att det tror att människor som jobbat med något i tjugofem år har sämre erfarenhet och sämre förmåga att göra bra ifrån än en som jobbat tre år.
Vad är annars förklaringen till den utbredda åldersdiskrimineringen?

Många med invandrarbakgrund reagerade starkt på statsminister Reinfeldts uttalande om att arbetslösheten egentligen inte är så hög i Sverige, om man tittar på etniska svenskar mitt i livet.

TT: Hur länge ska man vänta innan man stimulerar ekonomin? Till tio procents arbetslöshet? Det är nu en arbetslöshet som ni beskrev som massarbetslöshet 2006.

– Det är inte korrekt att beskriva Sverige som i ett läge med massarbetslöshet. Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet. Vi beskrev då (2006) ett vidare utanförskap som handlade om att en stor del av de som var i arbetsför ålder, men som inte jobbade, inte beskrevs som arbetslösa. Och utanförskapet har minskat, säger Reinfeldt.

Lika nonchalant som Reinfeldt är mot människor med annan etnisk bakgrund än svensk, lika nonchalant är han här mot människor under 30 och över 50. Att unga inte får jobb är en katastrof för samhället och för den enskilda, precis som det är illa för samhället att vi som är 50 sorteras bort om vi inte vara smarta nog att hänga oss stenhårt fast vid tidigare jobb eller av något skäl blivit arbetslösa efter 45.

Så som sagt: med en sådan statsminister har jag inte stort hopp om att lagen mot åldersdiskriminering ska skärpas på allvar.

PS: Ett bevis för hur djupt fördomar mot människors ålder sitter: se hur lite som skrivs om åldersdiskrimineringen.

PS2: Reinfeldts uttalande betyder alltså att han erkänner att jobbskatteavdragen varit en vinst för vit män mellan 30-40 år. För alla som inte är etniska svenska mitt i livet är andelen som inte har den typ av arbete som ger jobbskatteavdrag ökat – och därmed har dessa människor förlorat ännu mer under alliansregeringens år vid makten.

PS3: För övrigt undrar jag vad som är statsministerns definition av etnisk svensk. Min mamma var från ett annat europeiskt land, är jag därmed oetnisk svensk?

Relaterat:
Alliansfritt

Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, socialdemokraterna, moderaterna, Reinfeldt, arbetslivet, arbetsmarknad, fördomar, diskriminering

Arkiverad under: Krönikor Taggad som: arbetslivet, arbetsmarknad, diskriminering, Fördomar, Reinfeldt, samhälle, socialdemokraterna

Andersson och Johansson dominerar – SD ropar nog efter vargen utan täckning

13 maj, 2012 by Rosemari Södergren

Dagens stora nyheter vittnar om en stor bluff. Tror jag.

Sverigedemokraterna är med 6,6 procent Sveriges fjärde största parti i Sifos väljarundersökning för maj, uppger bland annat Dagens Nyheter.

Förmodligen gick SD framåt i och med att deras partiledare Jimmie Åkesson fick vara med i partiledardebatten i SVT. Han gjorde väl inte något särskilt övertygande intryck, men å andra sidan bet han ingen, han såg ut som en vanlig människa och inte det monster som SD utmålas som.

Kanske är det vad som banar väg för dem, att alla målar fram dem som värsta monstren?

Hur som helst: Åkesson lyckades ju få fram sitt argument i nästa vartenda ämne: det var den dåliga invandrarpolitikens fel.
Den dåliga skolan, arbetslösheten … ja det mesta.

Jag tänkte: om det är så att islam är på väg att ta över det västerländska samhället, om det nu är sådan stor fara: då borde väl det märkas i efternamn?
Men de absolut i särklass vanligaste efternamn i Sverige är fortfarande Andersson och Johansson.
Enda skillnaden är att Andersson tycks vara på väg att gå om Johansson på förstaplatsen.

Ja när vi har sådana häftiga nyheter i Sverige behöver svenska journalister tack och lov inte göra som de brittiska, hitta på nyheterna. DN:
Reportrarna kunde till och med hitta på sina artiklar när de inte fann en tillräckligt spännande berättelse ute i verkligheten, enligt den forne reportern på News of the World.

– Jag hittade på historier om langare och nynazister, människor som sålde vapen och falska dokument, säger Graham Johnson.

Relaterat:
Aftonbladet, Svenska Dagbladet, och bloggaren Svensson och SVT Nyheter 1 och SVT 2.

Läs även andra bloggares åsikter om Medier, politik, Sverigedemokraterna, samhälle, Andersson, efternamn, Johansson

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik Taggad som: Andersson, efternamn, Johansson, Medier, Politik, samhälle, sverigedemokraterna

Ministern – en annorlunda politisk thriller

9 maj, 2012 by Redaktionen

Ministern
Betyg: 4
Svensk biopremiär: 18 maj 2012

I ”Ministern” får vi följa den franska transportministern Bertrand Saint-Jean och hans vardag som är präglad av politiskt spel, krishantering och en gnutta privatliv.

Filmen inleds med en trafikolycka där många ungdomar förorsakats och ministern måste reda ut och hantera konsekvenserna av denna. Detta är början på en historia där vi får följa Saint-Jean i hans arbete inom politiken. Rävspel, media och kampen mellan statligt eller privatiserat är grundpelarna i historien.
Ministern är en film där vi på ett nytt sätt får se hur det går till i maktens korridorer. Det är inte bara ministern själv som står i centrum utan hela hans team av rådgivare, chaufförer, säkerhetsvakter, etc. Filmen är väldigt spännande och medryckande. Man knyter an direkt till huvudkaraktärerna och sympatiserar med dem och deras arbete.

Det som fick mig att gilla denna film var att den är välgjord och den är trovärdig, filmen känns väldigt ärlig. Det är främst Saint-Jean i egenskap av minister vi får följa men vi får även se hur han försöker väva in sitt privatliv i sin politikerkarriär. Det finns inslag av krokodiler, drömmar, moral och fest. Att man på en gång får respekt för och gillar Saint-Jean gör att man gillar filmen. Olivier Gourmet i rollen som transportministern gör en strålande insats.

Ministern borde man se om man gillar spänning på en annan nivå än vad en ”vanlig” thriller har att erbjuda. Att filmen är fransk gör den ännu bättre. Vi får ta del av den franska mentaliteten som enligt mig är en blandning av öppenhet och hårdhet, vilket jag tycker är tilltalande. Filmen har tidigare fått bra recensioner och belönats med många priser. Och det är en film jag tror att många kommer att tycka om.

Text: Lisa Pousette Blomé

Läs även andra bloggares åsikter om film, samhälle, politik, Frankrike, recension, filmrecension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, Frankrike, Politik, Recension, samhälle, Scen

Neds – en diskbänksrealistisk käftsmäll

6 maj, 2012 by Rosemari Södergren

Titel: Neds
Betyg 4
Släpps på dvd och bluray 9 maj 2012

”Neds” är en hård skildring av klass-samhället och det nästintill omöjliga att ta sig ur socialt utanförskap och är skrivet och regisserat av den brittiske samhällskritiske regissören och skådespelaren Peter Mullan som själv spelar rollen som den försupne våldsamma fadern.

Handlingen utspelar sig i 1970-talets Glasgow, i Skottland. Skolpojken John är huvudkaraktären och filmen börjar med att han hyllas på skolavslutningen, han är en av de elever som gjort bäst ifrån sig och får ett pris för att han varit duktigast i sin klass. Han mamma, lillasyster och moster är med honom på skolavslutningen. De strosar omkring på skolgården tillsammans med John, tar en bild tillsammans med skolans rektor. John har en strålande framtid, eller? Under ytan anar vi något, vi känner att det är något som inte stämmer i alla fall. Plötsligt, när John står ensam en stund, kommer en ung man med tröja med luva över huvudet och lutar sig mot John och viskar åt honom att han ska få stryk, han ska bli dödad när han kommer till den nya skolan i höst.

John berättar inte om hotet för sin mamma eller moster, men han blev rädd. När han sitter hemma i lägenheten och mostern talar med honom om hans framtid, om att han kanske borde bli journalist och mostern öser över honom argument om att han kan bli vad han vill, då svarar han väldigt buttert, enstavigt.
Det är en suverän scen som känns i magen. Mosterns på gränsen till hysteriska försök att indoktrinera självförtroende i John får oss att känna att där finns mycket under ytan. Johns pappa kommer in i rummet för att hämta något. Fadern säger inget, är bara där en kort stund, men han påverkar hela atmosfären, allt blir tyst den stunden.

Scenen förebådar det vi senare får veta, att pappan är svårt alkoholiserad och dessutom misshandlar han sin fru, Johns mamma. Det är ett tungt socialt arv John bär med sig. Dessutom har han en äldre bror, Benny, som sporadiskt är hemma. Benny är en gangster och är ute och slåss.

Benny är den person John vänder sig till för att få hjälp mot hotet att bli slagen när han börjar i den nya skolan. Benny och en av hans gängkamrater misshandlar den hotande unge mannen medan John får se på.

Det är dock inte bara en fördel att ha en gangster till storebror. När John börjar i nya skolan blir han inte placerad i klassen med de bästa eleverna, trots att han har toppenbetyg. Rektorn litar inte på John, eftersom han är bror till Benny som relegerats från skolan.

Kan John bryta det sociala arvet när klass-klyftorna är så starkt fixerade i det skotska samhället? Han bor i ett fattigt området med en alkoholiserad far, en kriminell bror och med våldsamma ungdomsgäng i området. John sliter hårt för att göra bra ifrån sig i skolan, tar sig upp i den bästa klassen och under ett sommarlov blir John vän med en ung man från överklassbakgrund. Den rike unge mannens mamma uppskattar dock inte vänskapen och stänger dörren för den. Där någonstans brister det för John.

Neds är en förkortningar av ”Non-Educated Delinquents” – vilket säger en hel del. När våldet, gängmentaliteten, drogerna och kriminaliteten hugger tag i ungdomarna hänger de inte med i skolan längre. Utbildning är vägen till en bättre framtid. Att hålla fast vid att utbilda sig när alla krafter motarbetar de unga från de socialt utsatta områdena – det kräver en omänsklig styrka, nästan.

”Neds” har beskrivits som ”en diskbänksrealistisk käftsmäll” och den har belönats med BAFTA för Bästa manus och Bästa regi. Utan tvekan är det en stark film som jag tror ingen kan se utan att bli berörd. John är inte någon ängel, som tittare kan jag känna ilska mot honom redan i början när han låter sin bror misshandla den unge mannen som hotat honom. Samtidigt förstår jag varför han gör så. Ur hans synvinkel är det enda vägen att gå. Vem av de vuxna skulle kunna skydda honom bättre?

Filmens styrka ligger också i att John är mänsklig, han gör dumheter, han tappar sugen – och ändå finns där lite hopp. Där finns en kraft i honom som vill något mer.

Läs även andra bloggares åsikter om film, Peter Mullan, diskbänksrealism, Glasgow, klassklyftor, ungdomsgäng, samhälle

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: diskbänksrealism, Glasgow, klassklyftor, Peter Mullan, samhälle, Scen, ungdomsgäng

En lång rad mänskliga rättigheter kränks för att vi ska kunna köpa billiga kläder

4 maj, 2012 by Rosemari Södergren

Fattigdom, undernäring, långvariga separationer från barnen och boende i slum. Så ser livet ut för många av de 3 miljoner textilarbetande kvinnorna i Bangladesh som syr våra kläder. Deras usla villkor är en förutsättning för att vi ska kunna köpa billiga kläder i de västerländska butikerna.
Swedwatch har nu släppt en rapport som skildrar de förhållanden som arbetarna i klädindustrin lever under.
Bakom rapporten står även P&L Foundation, RFSU, Svenska kyrkan och Finnwatch.

Ett pressmeddelande berättar:

Idag släpper Swedwatch en rapport som är baserad på djupintervjuer med 30 kvinnor i Dhaka som arbetar på fabriker som syr kläder åt svenska, europeiska och amerikanska märken.

– 30 års blomstrande klädindustri har inte har kommit kvinnorna till del. De betalar ett högt pris för våra lågpriskläder, säger Viveka Risberg, kanslichef på Swedwatch.

– Trots allt CSR-arbete i Bangladesh så saknas förutsättningar för textilarbetande kvinnor att leva ett värdigt liv, säger Michael Toivio på Peace & Love Foundation.

En lång rad mänskliga rättigheter kränks till följd av låga löner och långa arbetsdagar. Trots massiv övertid tjänar textilarbetarna inte tillräckligt för att ha råd med näringsriktig mat, mediciner, menstruationsskydd eller en värdig bostad. Kvinnorna utsätts också för trakasserier och sexuella övergrepp i den trångbodda slummen där de lever och på sin väg till och från jobbet.

Många kvinnor lever separerade från sina barn mot sin vilja på grund av långa arbetsdagar och undermålig barnomsorg. Efter 12-timmarsskiften tar hushållsarbetet vid.

– De här kvinnorna har en dubbel börda. Samtidigt vilar hela industrin på kvinnorna, som utgör 80 % av arbetskraften. Därför bör kvinnors rättigheter tas i särskilt beaktande av både staten och företagen, säger Gunilla Hallonsten, Svenska kyrkans policychef.

Den expansiva textilindustrin står för 80 procent av Bangladesh exportintäkter. Många klädföretag har arbetat länge med så kallat CSR-arbete, Corporate Social Responsibility. Swedwatch har intervjuat Axstores, Gina Tricot, H&M, KappAhl, Levi Strauss & Co, Lindex, M&S, MQ, New Wave Group, RNB och Tesco om deras CSR-arbete i Bangladesh.

En film om de kvinnliga textilarbetarnas tuffa livsvillkor finns att se på Swedwatch hemsida. Swedwatch rapport visar att företagens initiativ måste breddas då kvinnornas livssituation hänger samman med deras arbete. Swedwatch uppmanar företag och myndigheter att verka för värdiga livsvillkor för de textilarbetande kvinnorna.

Här kan du läsa hela rapporten.

Läs även andra bloggares åsikter om Bangla Desh, klädindustrin, samhälle, Swedwatch, globalisering, mode, kläder

Arkiverad under: Kulturpolitik Taggad som: Bangla Desh, globalisering, kläder, klädindustrin, Mode, samhälle, Swedwatch

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 9
  • Sida 10
  • Sida 11
  • Sida 12
  • Sida 13
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 64
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Wasteman

Wasteman Betyg 3 Svensk biopremiär 5 … Läs mer om Filmrecension: Wasteman

Recension: Terra bjöd in halva indie-Sverige – och bjöd på årets bästa konsert

Terra med Vänner på Orionteatern - Betyg … Läs mer om Recension: Terra bjöd in halva indie-Sverige – och bjöd på årets bästa konsert

Recension: Markus Krunegård – Två kvällar på Orionteatern, två helt olika upplevelser

Markus Krunegård på Orionteatern 28 och … Läs mer om Recension: Markus Krunegård – Två kvällar på Orionteatern, två helt olika upplevelser

Filmrecension: Backrooms

Backrooms Betyg 4 Svensk biopremiär 29 … Läs mer om Filmrecension: Backrooms

Hyfsad tribut låter oss ana den hyllades storhet – En kväll till Tottas minne på Stora Teatern

24/5 2026 Stora Teatern i … Läs mer om Hyfsad tribut låter oss ana den hyllades storhet – En kväll till Tottas minne på Stora Teatern

Tal R på Millesgården väcker trötta sinnen med lekfull skaparglädje och mystik

Millesgården Tal R - Elefanten i … Läs mer om Tal R på Millesgården väcker trötta sinnen med lekfull skaparglädje och mystik

Debuterar med sinnrik estetik om mödosam process – Chiasmus av August Björn

August … Läs mer om Debuterar med sinnrik estetik om mödosam process – Chiasmus av August Björn

Teaterkritik: Galeasens Eurotrash träffar mitt i prick som en aktuell spegel. Våra psykiska besvär i Europa, vår flykt från skuld, men också hur band skadas i en nutida schweizisk överklassfamilj – drabbad av världskrig och nazism – blir kännbara.

Eurotrash (sedd 25 maj 2026) Scen … Läs mer om Teaterkritik: Galeasens Eurotrash träffar mitt i prick som en aktuell spegel. Våra psykiska besvär i Europa, vår flykt från skuld, men också hur band skadas i en nutida schweizisk överklassfamilj – drabbad av världskrig och nazism – blir kännbara.

Drömska förflyttningar med fransk klang – Ship Song på Kinesiska Muren

Manus & regi: Emilie … Läs mer om Drömska förflyttningar med fransk klang – Ship Song på Kinesiska Muren

Kganye på Fotografiska iscensätter folkliga myter och berättelser som fortlever i demokratiprojektets moderna RDP-bostäder i Sydafrika.

/ Lebohang Kganye - Le Sale ka … Läs mer om Kganye på Fotografiska iscensätter folkliga myter och berättelser som fortlever i demokratiprojektets moderna RDP-bostäder i Sydafrika.

Enastående samarbete och uppdatering av sound – Nordan med Lena Willemark & Ale Möller på Stora Teatern

21/5 2026 Stora Teatern i … Läs mer om Enastående samarbete och uppdatering av sound – Nordan med Lena Willemark & Ale Möller på Stora Teatern

Lotta Antonsson på Fotografiska – Vaneseendets trygga objekt för begär biter tillbaka som lockande mysterium

Lotta Antonsson - I Am … Läs mer om Lotta Antonsson på Fotografiska – Vaneseendets trygga objekt för begär biter tillbaka som lockande mysterium

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in