• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Usher till Sverige

29 september, 2014 by Jonatan Södergren

usher

– With The UR Experience, I want to give my fans an ever-changing live show full of surprises and special guests. I am really excited to be with my fans and give them an Usher experience like they’ve never seen or heard before, hälsar Usher i ett pressmeddelande. I början av 2015 beger sig världsstjärnan ut på turné på fyra år. Lördagen den 21 februari landar turnén i Stockholm för en konsert i Ericsson Globe.

”Usher är en av de största. Han upptäcktes för 20 år sedan genom talangjakten ’Star Search’ och har sedan dess blivit rankad som en av de bäst säljande amerikanska artisterna genom tiderna, med över 50 miljoner sålda album. Han har vunnit åtta Grammys. Billboard har utnämnt honom till 2000-talets näst mest framgångsrika artist och hans succéalbum ’Confessions’ från 2004 har rankats som 2000-talets mest framgångsrika, även det av Billboard.

Usher arbetar just nu på sitt åttonde album och förbereder sig för turnén. Tidigare i år avslutade han filminspelningen av kommande filmen ’Hands on Stone’ där han spelar boxaren Sugar Ray Leonard. Filmen släpps i början av nästa år och är en filmatisering av boxarmästaren Roberto Durans liv och Usher spelar där bland annat mot Robert De Niro. Som om detta inte vore nog avslutade Usher också nyligen andra säsongen som coach i amerikanska ’The Voice’ där han visat sina färdigheter då hans adept Josh Kaufman vann hela säsong 6.

Usher kan mycket, men om man bara ska uppleva någon av alla hans talanger så är det tveklöst på en scen man ska uppleva honom. Få bjuder på en sån show som Usher. Vi ses i februari!”

Nedan ser du en turnétrailer:

Arkiverad under: Musik

Skivrecension: Christopher Owens – A New Testament

28 september, 2014 by Jonatan Södergren

christopherowens

Artist: Christopher Owens
Titel: A New Testament
Betyg: 3

”Tanken är att jag nu kan göra massa olika saker som kanske inte hade varit lika enkla att genomföra som Girls. Med ett band bygger folk upp förväntningar, det ska låta på ett visst sätt och då är det svårare att acceptera dramatiska förändringar,” berättade Christopher Owens när jag mötte upp honom i samband med släppet av solodebuten Lysandre för ett år sedan. ”Jag vill göra album som kanske har lite mer musikaliska koncept. Jag skulle tro att varje album kommer ha ett mer sammanhållet sound”.

Nu är den tidigare Girls-sångaren tillbaka med sitt andra soloalbum A New Testament och om det nu inte skulle framgå från omslaget så är konceptet tydligt: country och gospel med rötter i det traditionellt amerikanska, samtidigt hörs det direkt att det är ett Christopher Owens-album med uppriktiga texter som gärna kretsar kring hans egen historia som de flesta av oss antagligen är välbekanta med vid det här laget. Albumets gospel-doftande höjdpunkt Stephen behandlar till exempel hans uppväxt i den kringresande sekten Children of God och relationen till hans far som lämnade familjen efter att Owens bror Stephen vid två års ålder dog av lunginflammation då sekten vägrade söka medicinsk hjälp.

Soundmässigt är det något av en tillbakagång till San Francisco-bandets lysande sista album. Men om Lysandre charmade oss med sitt återkommande ledmotiv som framfördes i olika arrangemang genom albumet känns A New Testament som ett något ojämnare verk. Dock med några höjdpunkter: utöver redan nämnda Stephen så skulle låtar som Nothing More Than Everything to Me med den medryckande refrängen ”oh my honey bee / you’re nothing more than everything to me”, It Comes Back to You som tycks komma från samma plats som de mest hjärtskärande spåren på Father, Son, Holy Ghost, desto muntrare Over And Above Myself som med textrader som ”let’s make something beautiful together /…/ let’s make something permanent forever” bubblar över av kärlek, och Never Wanna See That Look Again kunna kämpa om att placera sig på listan över Owens bästa. I längden har jag dock svårt att uppskatta country-soundet; för min del får Christopher Owens gärna återvända till att skriva lo-fi-pärlor (såsom Lust for Life, Hellhole Ratrace och Alex) som är briljanta i sin simplicitet.

Bästa spår: Nothing More Than Everything to Me, Stephen, Over And Above Myself

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: A New Testament, Christopher Owens, Girls

Skivrecension: Joe Bonamassa – Different Shades of Blue

27 september, 2014 by Rosemari Södergren

joebonamassa_differentshadesofblue

Artist: Joe Bonamassa
Titel: Different Shades of Blue
Betyg: 4

Joe Bonamassa har slagit till igen – med ett äkta tungt bluesalbum. Han har allt det som en stor bluesartist ska ha: gitarrfärdigheten, den hesa känslan i rösten med ångest och djup.

Tolv har hans album har nått förstaplatsen på Billboards lista för bluesalbum och han fick en Grammynominering 2013 för sitt samarbete med Beth Hart på albumet Seesaw.

Albumet är hans första studioalbum på två år. I ett pressmeddelande berättar han att han hade höga ambitioner och i förberedelserna ingick att inte släppa något material under 2013. Istället lade han mycket tid i Nashville och skrev låtar tillsammans med Jonathan Cain från Journey, James House som skrivit låtar för bland andra Diamond Rio och Martina McBrice och Jerry Flowers som skrivit låtar för Keith Urban.

Resultatet blev ett fylligt, tidlöst och rockigt bluesalbum med rejäla rötter från jazzbluesen. Gitarrer som skriker av ångest och däremellan brakar det loss i rocktakter. I flera låtar får han mig att tänka på Gary Moore, en av bluesens giganter, som ju tyvärr lämnat tiden. Tack och lov att det finns återväxt. Joe Bonamassa är en av de bästa bluesmusikerna idag. Joe Bonamassa är född 8 maj 1977 i New Hartford, New York, och albumdebuterade 2000 med A New Day Yesterday. Joe började spela gitarr redan som ett litet barn vid 5 års ålder, och vid 12 år började han spela professionellt. Han spelade med stora stjärnor som till exempel B.B. King. I och med albumet ”Differens Shades of Blue” visar han att han helt växt in i bluesrocken.

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: blues, Joe Bonamassa, skivrecension

The Drums: ”Folk som är annorlunda måste kunna få vara sig själva”

26 september, 2014 by Redaktionen

drums

Tre år har gått sedan The Drums senast släppte ifrån sig en låt. Nu är Brooklynbandet tillbaka med sitt tredje album Encyclopedia. Kulturbloggen ställde några frågor till bandets ena hälft Jacob Graham.

Från att ha varit en kvartett är ni nu en duo. Hur påverkades albumet av att antalet bandmedlemmar skalades ner?

Egentligen var det ingen större skillnad eftersom Jonny och jag alltid har gjort det mesta av studioarbetet själva. Men på ett annat plan, eftersom vi spelade in albumet i hemlighet, kände vi verkligen att vi hade friheten att göra precis vad vi ville. Just därför tycker jag att det här albumet är mer intressant. Det är som ett musikaliskt äventyr fyllt med twister och vändningar.

Producerade ni albumet på egen hand?

Allt vi har släppt har vi producerat själva. Vi är riktiga control freaks så det kommer nog aldrig hända att vi samarbetar med någon utomstående producent. Hellre låter vi dåligt än som någon annan.

Hur kom ni fram till titeln Encyclopedia?

Vi hade ingen titel förrän albumet var så gott som färdigt. Då lutade vi oss tillbaka, gick igenom allt vi hade spelat in och kände att Encyclopedia passade både musikaliskt och estetiskt.

Var det något ni försökte göra annorlunda från de två första albumen?

När vi bildade bandet för flera år sedan hade vi en idé att vi ville kombinera 60-talet och girl groups med Factory och Sarah Records. När vi påbörjade arbetet med Encyclopedia var vår tanke att kombinera råa, trashy gitarrer med majestätiska synthar. Det är en otydligare idé än den ursprungliga, men just på grund av vagheten var det roligare och mer mystiskt för oss.

Det har gått tre år sedan ni släppte Portamento. Hur har bandets betydelse för er förändrats under den perioden? Var ni vid något tillfälle på väg att splittras och vad har era soloprojekt haft för inverkan på The Drums av idag?

Att ta ledigt från The Drums och arbeta på musik på våra egna håll gav oss nya färger att leka med. Jag kände att jag kunde vässa mina egna musikaliska verktyg på ett nästan meditativt sätt. Vi tänker på att splittras hela tiden, men vi tänker även på att inte splittras. Det är lustigt, det är som att vi tänker ”det här är mitt liv, är det verkligen vad jag vill hålla på med?” för att sedan tänka ”well, vad skulle jag annars göra?”.

Albumet inleds med Magic Mountain och slutar med en låt som heter Wild Geese; två låtar som tycks komma från två vitt skilda platser. Var spektrumet av ljud och variationsrikedomen något ni medvetet hade i åtanke?

Jag tycker att de två låtarna kommer från liknande platser; att känna sig annorlunda och utanför. Skillnaden mellan Magic Mountain och Wild Geese är vart de tar vägen efter den utgångspunkten. Den ena är mer ungdomligt naiv, att man håller sig undan och stänger ute världen, men när vi når slutet av albumet har vi lärt oss att motsatsen, att öppna sig och våga lita på andra, är ett bättre alternativ. Att det finns styrka och glädje i att vara fler. När det gäller sounden på Encyclopedia ville vi packa in så mycket som möjligt. Vi ville skapa ett färgrikt spektrum av smutsiga gitarrer, skimrande snythar och allt däremellan.

Ni har nämnt att Let Me inspirerades av händelserna i Ryssland. Vilket mottagande fick låten när ni för inte så länge sedan framförde den live i Ryssland och kan du vidareutveckla vilka ämnen det är låten tar upp?

Vi öppnade faktiskt vårt set i Moskva med Let Me. Mottagandet var bra, men du vet, man uppfattar inte alltid texten live. Låten handlar om att folk som är annorlunda måste kunna få vara sig själva. Självmordsstatistiken hos HBTQ-ungdomar är oroväckande hög, ändå kan folk vara så onda att de säger åt dessa ungdomar att gå och dö. Let Me vänder på det och säger att alla som inte accepterar homosexualitet kan gå och dö. Givetvis vill vi inte att någon ska ta livet av sig, det är bara vårt (ska vi säga punkiga?) sätt att kasta ljus över situationen.

Hur har turnén gått än så länge? Hur väl går de nya låtarna ihop med de gamla?

Det har gått väldigt bra. Det gamla och det nya fungerar bra ihop. Vi har spelat låtar från hela vår bakkatalog, så långt tillbaka som från vår första EP Summertime, så det är en blandad kompott.

Det känns som att ni har fört in lite mörkare teman i era låtar. I takt med den utvecklingen, kan ni fortfarande relatera till låtar som Let’s Go Surfing?

Inte alls, ärligt talat kunde vi aldrig relatera till den låten. Det var bara ett roligt litet infall som fick ett eget liv.

Ni har tidigare nämnt svenska band som The Embassy och Tough Alliance som influenser. Har ni hittat några nya svenska band som ni tycker om på sistone?

Inga nya, men en artist vi älskar men inte pratat om så mycket är Joel Alme. Han är fantastisk. Och så jämn. Han sjunger alltid om den som kom undan. Vi älskar dig Joel!

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Encyclopedia, The Drums

Alvvays till Sverige

26 september, 2014 by Redaktionen

alvvays

Soldränkt och smågullig pop har du säkert hört förut men just Alvvays bjuder på något extra, skriver Luger i ett pressmeddelande. Med en extrem förkärlek till C-68 och jangliga gitarrer skapar de tillsammans något som är bättre och sötare än katter på internet. Den 6 februari kommer de till Stockholm för en spelning på Debaser Strand.

”Barndomskompisarna Molly Rankin och Kerri MacLellan växte upp som grannar på den kanadensiska ön Cape Breton lyssnandes till Teenage Fanclub och Belle & Sebastian. Med flertalet kärleksrelaterade hjärtesorger i bagaget flyttade Molly och Karri till Toronto där de träffade de övriga bandmedlemmarna Alex O’Hanley, Brian Murphy och Philip MacIsaac. Även de uppväxta på en kanadensisk ö.

Det självbetitlade debutalbumet spelades in i Chad VanGaalens Yoko Eno-studio och mixades av Graham Walsh (Holy Fuck) och John Agnello (Sonic Youth, Dinosaur Jr., Kurt Vile). Under sommaren 2014 släpptes debutalbumet av Polyvinyl i USA och Transgressive Records i Europa med en efterföljande hyllningskör bestående av både kritiker och nya popkompisar.

Även om Alvvays musik är det bästa soundtracket till varma sommarnätter med bad och hångel, så är det ändå otroligt välbehövligt att bandet nu kommer till Sverige för första gången i februari nästa år. Är det något vi verkligen behöver då så är det något varmt, soligt och sött att dränka våra öron i för att göra vintern lite kortare”

Nedan ser du bandets musikvideo till Archie, Marry Me:

Arkiverad under: Musik

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 660
  • Sida 661
  • Sida 662
  • Sida 663
  • Sida 664
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1780
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Avicii Arena, Stockholm – 21 november … Läs mer om Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Disney+ har släppt trailern och … Läs mer om Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Filmrecension: Primetime – får många applåder

Primetime Betyg 4 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Primetime – får många applåder

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in