Artist: Christopher Owens
Titel: A New Testament
Betyg: 3
”Tanken är att jag nu kan göra massa olika saker som kanske inte hade varit lika enkla att genomföra som Girls. Med ett band bygger folk upp förväntningar, det ska låta på ett visst sätt och då är det svårare att acceptera dramatiska förändringar,” berättade Christopher Owens när jag mötte upp honom i samband med släppet av solodebuten Lysandre för ett år sedan. ”Jag vill göra album som kanske har lite mer musikaliska koncept. Jag skulle tro att varje album kommer ha ett mer sammanhållet sound”.
Nu är den tidigare Girls-sångaren tillbaka med sitt andra soloalbum A New Testament och om det nu inte skulle framgå från omslaget så är konceptet tydligt: country och gospel med rötter i det traditionellt amerikanska, samtidigt hörs det direkt att det är ett Christopher Owens-album med uppriktiga texter som gärna kretsar kring hans egen historia som de flesta av oss antagligen är välbekanta med vid det här laget. Albumets gospel-doftande höjdpunkt Stephen behandlar till exempel hans uppväxt i den kringresande sekten Children of God och relationen till hans far som lämnade familjen efter att Owens bror Stephen vid två års ålder dog av lunginflammation då sekten vägrade söka medicinsk hjälp.
Soundmässigt är det något av en tillbakagång till San Francisco-bandets lysande sista album. Men om Lysandre charmade oss med sitt återkommande ledmotiv som framfördes i olika arrangemang genom albumet känns A New Testament som ett något ojämnare verk. Dock med några höjdpunkter: utöver redan nämnda Stephen så skulle låtar som Nothing More Than Everything to Me med den medryckande refrängen ”oh my honey bee / you’re nothing more than everything to me”, It Comes Back to You som tycks komma från samma plats som de mest hjärtskärande spåren på Father, Son, Holy Ghost, desto muntrare Over And Above Myself som med textrader som ”let’s make something beautiful together /…/ let’s make something permanent forever” bubblar över av kärlek, och Never Wanna See That Look Again kunna kämpa om att placera sig på listan över Owens bästa. I längden har jag dock svårt att uppskatta country-soundet; för min del får Christopher Owens gärna återvända till att skriva lo-fi-pärlor (såsom Lust for Life, Hellhole Ratrace och Alex) som är briljanta i sin simplicitet.
Bästa spår: Nothing More Than Everything to Me, Stephen, Over And Above Myself