• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Joe Bonamassa

Skivrecension: Joe Bonamassa – Different Shades of Blue

27 september, 2014 by Rosemari Södergren

joebonamassa_differentshadesofblue

Artist: Joe Bonamassa
Titel: Different Shades of Blue
Betyg: 4

Joe Bonamassa har slagit till igen – med ett äkta tungt bluesalbum. Han har allt det som en stor bluesartist ska ha: gitarrfärdigheten, den hesa känslan i rösten med ångest och djup.

Tolv har hans album har nått förstaplatsen på Billboards lista för bluesalbum och han fick en Grammynominering 2013 för sitt samarbete med Beth Hart på albumet Seesaw.

Albumet är hans första studioalbum på två år. I ett pressmeddelande berättar han att han hade höga ambitioner och i förberedelserna ingick att inte släppa något material under 2013. Istället lade han mycket tid i Nashville och skrev låtar tillsammans med Jonathan Cain från Journey, James House som skrivit låtar för bland andra Diamond Rio och Martina McBrice och Jerry Flowers som skrivit låtar för Keith Urban.

Resultatet blev ett fylligt, tidlöst och rockigt bluesalbum med rejäla rötter från jazzbluesen. Gitarrer som skriker av ångest och däremellan brakar det loss i rocktakter. I flera låtar får han mig att tänka på Gary Moore, en av bluesens giganter, som ju tyvärr lämnat tiden. Tack och lov att det finns återväxt. Joe Bonamassa är en av de bästa bluesmusikerna idag. Joe Bonamassa är född 8 maj 1977 i New Hartford, New York, och albumdebuterade 2000 med A New Day Yesterday. Joe började spela gitarr redan som ett litet barn vid 5 års ålder, och vid 12 år började han spela professionellt. Han spelade med stora stjärnor som till exempel B.B. King. I och med albumet ”Differens Shades of Blue” visar han att han helt växt in i bluesrocken.

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: blues, Joe Bonamassa, skivrecension

Skivrecension: Joe Bonamassa – Driving Towards The Daylight

21 maj, 2012 by Rosemari Södergren

Artist: Joe Bonamassa
Titel: Driving Towards The Daylight
Betyg 4
Släpps 23 maj

Joe Bonamassa är född i maj 1977. Jag kan knappt fatta att han inte är född på 50- eller 60-talet. Hans bluesröst är så fylld av livserfarenhet. Det är äkta klassisk blues med så mycket känsla i som kommer ur hans gitarr och hans röst.

Nya albumet är mycket väl komponerat och sammansatt. Där är några rivigare, rockigare spår och där är underbara balladen ”Driving Towards The Daylight” och där är vemodiga ”A Place In My Heart” som rymmer så mycket äkta blues att det knappt går att låta bli att gråta.

”Driving Towards The Daylight” är en av de bästa bluesplattor som släppts på länge. Det är blues hämtat från dess rötter: rivigt, vemodigt, stökigt och med en gudomligt gitarrspel.

Fem av spåren har Bonamassa skrivit: det stökiga öppningsspåret Dislocated Boy, titelspåret och första singeln Driving Towards The Daylight, I Got All You Need, Heavenly Soul samt Somewhere Trouble Don’t Go. Bland övriga låtar kan nämnas Bonamassas versioner av Tom Waits New Coat Of Paint, Bill Withers Lonely Town, Lonely Street och A Place In My Heart av Bernie Marsden. Plattan avslutas med en duett med den Australiske nationalklenoden Jimmy Barnes på hans hit från 1987 Too Much Ain’t Enough Love.

Joe Bonamassa släpper inte bara nytt album ny i vår. Hans nya web-TV-serie Countdown To Daylight hade premiär 3 april och har sänt en gång i veckan tio veckor. Serien innehåller några aldrig tidigare visade intervjuer och scener från inspelningen av nya plattan:

”Driving Towards The Daylight” är Bonamassas trettonde. Plattan är producerad av Kevin ”Caveman” Shirley som bland annat producerat Black Crowes, Aerosmith, Led Zeppelin och Europe. Detta är parets sjunde samarbete. Shirley har den senaste året även producerat Bonamassas bäst säljande platta Dust Bowl (2011),

För att utmana Bonamassa och sätta honom i ett nytt sammanhang anlitade man en unik grupp musiker som inkluderade Aerosmiths gitarrist Brad Whitford, gitarristen Blondie Chaplin, trummisen Anton Fig, keyboardisten Arlan Schierbaum, basisterna Michael Rhodes och Carmine Rojas, gitarristerna Pat Thrall och Harrison Whitford (Brads son!) samt Jeff Bova & The Bovaland Brass på blås. Resultatet blev ett riktigt bluesalbum som det osar från.

Här hittar du Joe Bonamassas You Tube-kanal.

Relaterat: Intervju i Aftonbladet med Joe Bonamassa.

Läs även andra bloggares åsikter om blues, Joe Bonamassa, musik, skivrecension

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: blues, Joe Bonamassa, Musik, skivrecension

Joe Bonamassa på Cirkus – på första raden satt prins Carl Philip

21 mars, 2012 by Redaktionen

Joe Bonamassa
Cirkus, Stockholm
Betyg 4

Att sälja slut Cirkus i Stockholm är egentligen ingen konst, men att göra det tre gånger är något stort. Den 34-årige amerikanen Joe Bonamassa har lyckats göra det tre gånger (en gång tillsammans med Black Country Communion). Redan när han kliver på scenen i ett moln av rök som lyser upp och blänker svart så bjuds han på publikens jubel och applåder. Han vet verkligen hur gitarren ska tas, varje liten sträng som han klingar på fylls med melodier i sång och ekande. Man ryser på ett glädjande och uppmuntrande sätt. Publiken som mest är äldre gillar verkligen vad de ser. Trots Joes unga ålder är han en legend. Han är hur grym som helst genom att få fram de långa dirrande ljuden på ett musikaliskt, nästan konstnärligt sätt. Jag är inte direkt ensam om att tycka det.

På den första raden precis framför scenen satt nämligen ingen mindre än prins Carl Philip. Han satt med två styck säkerhetsvakter bredvid sig och diggade bluesen. Under korta stunder tog han även fram sin telefon som han filmade och fotograferade med. Han såg ut att njuta av den nästan två timmar långa konserten.

Text och foto: Calle Andersson

Läs även andra bloggares åsikter om Joe Bonamassa, bilder, blues, musik, konsertbilder

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: bilder, blues, Joe Bonamassa, konsertbilder, Musik

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Betyg 5 (5) Det är inte direkt enkelt … Läs mer om Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Teaterkritik: Vad är en vuxen och var är de? På Moment Teater

Vad är en vuxen och var är de? … Läs mer om Teaterkritik: Vad är en vuxen och var är de? På Moment Teater

Trollhättan Jazz & Blues 2026 – Sedvanliga kontraster, några toppar och god stämning på välorganiserad musikfest

6-7/11 2026 Folkets Hus i Trollhättan … Läs mer om Trollhättan Jazz & Blues 2026 – Sedvanliga kontraster, några toppar och god stämning på välorganiserad musikfest

Rebecka Hemse tilldelas Michael Nyqvist Foundation Award

Skådespelaren och regissören Rebecka … Läs mer om Rebecka Hemse tilldelas Michael Nyqvist Foundation Award

Recension: Hets på Café 44 – större än Kent blev de aldrig, men roligt har de fortfarande

Det finns något charmigt med kortlivade … Läs mer om Recension: Hets på Café 44 – större än Kent blev de aldrig, men roligt har de fortfarande

Människor vid livets vägskäl står i centrum i Riksteatern vårrepertoar 2027

Maria Kulle i Det är ju dej. Foto: Sofia … Läs mer om Människor vid livets vägskäl står i centrum i Riksteatern vårrepertoar 2027

Filmrecension: Arne goes to Space – varm film om det viktigaste i livet

Arne goes to Space Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Arne goes to Space – varm film om det viktigaste i livet

Suggestivt och drömskt om vartannat i förförisk drapering – The Other Language av Nuaia

Nuaia The Other … Läs mer om Suggestivt och drömskt om vartannat i förförisk drapering – The Other Language av Nuaia

Lysande uppsättning svidande vidräkning med gränslösa, bortskämda nyrika – Pinter! Pinter! Pinter! på Göteborgs Dramatiska Teater

Tre pjäser av Harold Pinter: … Läs mer om Lysande uppsättning svidande vidräkning med gränslösa, bortskämda nyrika – Pinter! Pinter! Pinter! på Göteborgs Dramatiska Teater

Recension: Miss Li firar 20 år – men var tog den vilda publiken vägen?

Miss Li, Avicii Arena, Betyg: 3 … Läs mer om Recension: Miss Li firar 20 år – men var tog den vilda publiken vägen?

Teaterkritik: Caligula – raffinerat otäckt

Marcus Vögeli i Caligula, premiär 6 … Läs mer om Teaterkritik: Caligula – raffinerat otäckt

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in