Tre år har gått sedan The Drums senast släppte ifrån sig en låt. Nu är Brooklynbandet tillbaka med sitt tredje album Encyclopedia. Kulturbloggen ställde några frågor till bandets ena hälft Jacob Graham.
Från att ha varit en kvartett är ni nu en duo. Hur påverkades albumet av att antalet bandmedlemmar skalades ner?
Egentligen var det ingen större skillnad eftersom Jonny och jag alltid har gjort det mesta av studioarbetet själva. Men på ett annat plan, eftersom vi spelade in albumet i hemlighet, kände vi verkligen att vi hade friheten att göra precis vad vi ville. Just därför tycker jag att det här albumet är mer intressant. Det är som ett musikaliskt äventyr fyllt med twister och vändningar.
Producerade ni albumet på egen hand?
Allt vi har släppt har vi producerat själva. Vi är riktiga control freaks så det kommer nog aldrig hända att vi samarbetar med någon utomstående producent. Hellre låter vi dåligt än som någon annan.
Hur kom ni fram till titeln Encyclopedia?
Vi hade ingen titel förrän albumet var så gott som färdigt. Då lutade vi oss tillbaka, gick igenom allt vi hade spelat in och kände att Encyclopedia passade både musikaliskt och estetiskt.
Var det något ni försökte göra annorlunda från de två första albumen?
När vi bildade bandet för flera år sedan hade vi en idé att vi ville kombinera 60-talet och girl groups med Factory och Sarah Records. När vi påbörjade arbetet med Encyclopedia var vår tanke att kombinera råa, trashy gitarrer med majestätiska synthar. Det är en otydligare idé än den ursprungliga, men just på grund av vagheten var det roligare och mer mystiskt för oss.
Det har gått tre år sedan ni släppte Portamento. Hur har bandets betydelse för er förändrats under den perioden? Var ni vid något tillfälle på väg att splittras och vad har era soloprojekt haft för inverkan på The Drums av idag?
Att ta ledigt från The Drums och arbeta på musik på våra egna håll gav oss nya färger att leka med. Jag kände att jag kunde vässa mina egna musikaliska verktyg på ett nästan meditativt sätt. Vi tänker på att splittras hela tiden, men vi tänker även på att inte splittras. Det är lustigt, det är som att vi tänker ”det här är mitt liv, är det verkligen vad jag vill hålla på med?” för att sedan tänka ”well, vad skulle jag annars göra?”.
Albumet inleds med Magic Mountain och slutar med en låt som heter Wild Geese; två låtar som tycks komma från två vitt skilda platser. Var spektrumet av ljud och variationsrikedomen något ni medvetet hade i åtanke?
Jag tycker att de två låtarna kommer från liknande platser; att känna sig annorlunda och utanför. Skillnaden mellan Magic Mountain och Wild Geese är vart de tar vägen efter den utgångspunkten. Den ena är mer ungdomligt naiv, att man håller sig undan och stänger ute världen, men när vi når slutet av albumet har vi lärt oss att motsatsen, att öppna sig och våga lita på andra, är ett bättre alternativ. Att det finns styrka och glädje i att vara fler. När det gäller sounden på Encyclopedia ville vi packa in så mycket som möjligt. Vi ville skapa ett färgrikt spektrum av smutsiga gitarrer, skimrande snythar och allt däremellan.
Ni har nämnt att Let Me inspirerades av händelserna i Ryssland. Vilket mottagande fick låten när ni för inte så länge sedan framförde den live i Ryssland och kan du vidareutveckla vilka ämnen det är låten tar upp?
Vi öppnade faktiskt vårt set i Moskva med Let Me. Mottagandet var bra, men du vet, man uppfattar inte alltid texten live. Låten handlar om att folk som är annorlunda måste kunna få vara sig själva. Självmordsstatistiken hos HBTQ-ungdomar är oroväckande hög, ändå kan folk vara så onda att de säger åt dessa ungdomar att gå och dö. Let Me vänder på det och säger att alla som inte accepterar homosexualitet kan gå och dö. Givetvis vill vi inte att någon ska ta livet av sig, det är bara vårt (ska vi säga punkiga?) sätt att kasta ljus över situationen.
Hur har turnén gått än så länge? Hur väl går de nya låtarna ihop med de gamla?
Det har gått väldigt bra. Det gamla och det nya fungerar bra ihop. Vi har spelat låtar från hela vår bakkatalog, så långt tillbaka som från vår första EP Summertime, så det är en blandad kompott.
Det känns som att ni har fört in lite mörkare teman i era låtar. I takt med den utvecklingen, kan ni fortfarande relatera till låtar som Let’s Go Surfing?
Inte alls, ärligt talat kunde vi aldrig relatera till den låten. Det var bara ett roligt litet infall som fick ett eget liv.
Ni har tidigare nämnt svenska band som The Embassy och Tough Alliance som influenser. Har ni hittat några nya svenska band som ni tycker om på sistone?
Inga nya, men en artist vi älskar men inte pratat om så mycket är Joel Alme. Han är fantastisk. Och så jämn. Han sjunger alltid om den som kom undan. Vi älskar dig Joel!