• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Lyssna: Västerbron – Död för mig

13 februari, 2015 by Jonatan Södergren

vasterbron

Västerbron släpper alla hjärtans dag-låt, fast på fredagen den trettonde. Det är den första nya låten det Stockholmsbaserade punkbandet, som fortfarande behåller sin skånska dialekt, delar med sig av sedan släppet av deras debutalbum Idiotologi förra året.

Lyssna på låten, som heter Död för mig, här nedan (via Spotify):

Arkiverad under: Musik Taggad som: Död för mig, Västerbron

Tobias Jesso Jr: ”Jag tror inte att jag är typen som kommer att imponera på folk”

13 februari, 2015 by Jonatan Södergren

jessojr

2012 stod Jesso inför ett vägval. Som basist, bland annat åt popsångerskan Melissa Cavatti och som medlem i den The Killers-influerade gruppen The Sessions, hade han kämpat sig fram som musiker i Los Angeles med måttlig framgång. Hans visum var på väg att gå ut och han letade efter en anledning att stanna. Istället blev han påkörd av en bil när han var ute och cyklade. Dagen därpå fick han reda på att hans mamma diagnosticerats med cancer. Bruten, men inte slagen återvände han hem till Vancouver för att ta ett jobb på en flyttfirma, samtidigt som han på sin systers piano skrev de låtar som utgör hans debutalbum Goon som släpps senare i mars.

Hur kände du när du flyttade hem till Vancouver igen?

– Det kändes som att jag hade studsat runt en del, jag visste inte vad jag skulle göra, jag ville bara ha lite trygghet i mitt liv. Jag återvände till Vancouver och tänkte att jag behövde ett jobb jag skulle kunna ha en lång tid framöver. Så jag tog ett jobb på min kompis flyttfirma. Musik tänkte jag bara ha som en hobby, något jag skulle kunna lära mina framtida barn.

Varför flyttade du till Los Angeles från första början?

– Jag blev erbjuden att kompa en popartist, så jag tackade ja och de flyttade ner mig till Los Angeles, sedan blev det bara att jag stannade kvar när jobbet var klart.

Bor du fortfarande kvar i Vancouver?

– Jag flyttade precis till Los Angeles igen!

I Hollywood sjunger du om en person som först försöker lyckas, men i slutändan tror att han ska dö i Hollywood. Handlar den om dina egna erfarenheter av Los Angeles?

– Yeah, jag menar, det var delvis så jag kände. Hollywood är en konstig plats. Många hopp och drömmar kommer dit, många av dem klarar sig inte ut. Så jag var rädd att det kanske skulle vara jag.

Brukar dina låtar vara självbiografiska?

– Jag skriver om personliga saker. Vet inte om jag medvetet försöker skriva självbiografiskt, vissa låtar har jag ju bara hittat på. True Love handlar om en man och en kvinna. Vilka är de? Där berättar jag bara en historia. Men för det mesta när du skriver texter, så är det lättast att skriva om dig själv.

När började du skriva din egen musik?

– I high school. Jag köpte en gitarr från en av mina lärare. Och jag hade spelat saxofon när jag var yngre. Men jag köpte en gitarr och började skriva egna låtar när jag var tolv.

Kan du berätta om dina tidigare musikaliska projekt? Var det svårt att skriva så direkta låtar för det här albumet?

– Jag har bara spelat i band eftersom jag inte velat sjunga. Från folk-inspirerade till pop-inspirerade band. När jag sedan bestämde mig för att göra allt själv med ett piano var allt nytt. Det var nytt att sjunga, nytt att spela piano, och nytt att skriva alla texter. Allt som hände var nytt för mig, men det var riktigt uppfriskande. Jag kunde göra exakt vad jag ville!

Vad uppmuntrade dig till att bli sångare?

– Haha, jag är ingen sångare. Kanske är jag låtskrivare, sedan är jag miljoner andra saker innan jag är en sångare. Det var bara något jag gjorde. Jag trodde inte att så många skulle höra det. Kanske mina vänner, kanske skulle jag kunna visa min framtida familj att jag laddat upp en låt på YouTube. Något i den stilen. Det här var jag inte beredd på. Så jag störde mig inte på att det var min röst. När jag tänker på min röst i musikindustrin stör det mig, eftersom jag inte är en bra sångare, men när jag bara sjunger för min egen skull gör det ingen skillnad. Då är det bara min röst.

Just a Dream var den första låten du skrev när du kom tillbaka till Vancouver, eller hur? Hur kom den låten till? Försökte du medvetet skriva en låt eller kom den bara av sig själv?

– Det stämmer. Jag vaknade upp från en dröm där jag hade en fru och en 1 dag gammal bebis. Och apokalypsen var på väg. Jag åkte till jobbet den dagen och berättade för min kompis som ägde flyttfirman om drömmen. Hela idéen fascinerade mig. Var det min framtida fru jag hade sett? Jag kände inte igen henne. Jag försökte gå igenom drömmen i mitt huvud. Vad hette bebisen? Jag minns inte. Det kändes så levande, men vad hette bebisen? Och vad sade jag till den? När jag tänkte ”vad sade jag till bebisen i drömmen?”, började jag tänka ”vad skulle jag säga till min unge om jag faktiskt hade en?”. Hur säger du till en 1 dag gammal bebis att den ska dö? När jag skrev låten hade jag refrängen och melodin, och började bara sjunga ”yesterday I had a baby / now she’s one day old and she looks just like her old lady”.

Låten har en 70-tals-/singer-songwriterkänsla. Satte den tonen för de efterföljande låtarna?

– Jag lyssnade inte på 70-talsmusik, kanske gillade jag bara ackorden eftersom det var vad som kom naturligt när jag lärde mig spela piano. Jag kände till Randy Newman, men de andra jag jämförts med visste jag inte vilka de var. 70-talet var inget jag strävade efter. Jag ville bara skriva en låt och det var vad som kom ut. När jag väl började lyssna på 70-talsmusik så föll de andra låtarna in i det, men då hade jag redan skrivit en del. Mycket av albumet hade jag skrivit innan jag ens kom att tänka på att stilen var lite 70-tal.

Hade du några särskilda influenser i åtanke när du skrev albumet?

– Självklart visste jag att det skulle vara lite Randy Newman över det, eftersom det bara var jag och ett piano. Medan jag skrev demos skickade JR musik. Han skickade Todd Rundgren, Biff Rose, och massa sådant.

Hur kom du i kontakt med JR White? Var du själv ett fan av Girls?

– Jag skickade ett e-mail. Girls hade precis splittrats och jag skrev något i stil med ”det kommer att ordna sig, kompis”. Han svarade och bad mig ringa honom, vilket jag gjorde, och det var nog det bästa som någonsin hänt mig.

Utöver White har även Patrick Carney, från The Black Keys, och Ariel Rechtshaid, som är känd för sitt arbete med artister som Sky Ferreira och Blood Orange, varit med och producerat skivan. Hur var det att jobba med olika producenter?

– Det var otroligt! Jag älskar producenter eftersom de har ett så annorlunda synsätt på allt. Det var fantastiskt att hoppa runt, de var alla så olika. Var och en var bra på sitt eget sätt. Och det är skumt, producenter har någonting gemensamt. Jag kan inte sätta fingret på vad, det har jag inte lyckats klura ut än, men något är det. Jag har börjat tänka ”den där snubben är säkert producent”, så säger de ”hey, jag är producent”. Det är något med dem. De har en annorlunda personlighet än låtskrivare. Låtskrivare är ofta korta. Jag är två meter så jag kanske egentligen inte är en artist. Man ska inte hårdra, men det är roligt att så många stora låtskrivare är så små människor!

Kan du ge något exempel på vad de olika producenterna bidrog med?

– JR var mitt musikaliska uppvaknande. Jag har själv inga galna influenser, känner inte till massa band, och är ingen samlare som gräver efter sällsynta skivor. Jag har inte lyssnat på bra musik sedan jag var liten. Allt det är hans förtjänst. Jisses, vad han blev paff när jag inte kände till Biff Rose! Han lärde mig allt om vilken musik jag borde lyssna på. Pat Carney lärde mig det mesta om musikbranschen, han är otroligt smart och kan en massa, så han kunde jag alltid fråga om råd. Ariel visade hur professionell en kan vara. Det måste ha tagit två timmar att spela in Without You.

Albumet gästas även av Danielle Haim.

– Hon är min Honey Boo Boo. Jag älskar henne.

Hur fick du henne att vara med på albumet?

– Jag frågade inte ens, det bara blev så. Men jag är glad att hon är med. Hon är ihop med Ariel. Jag älskar alla Haim-tjejerna. De är som familj för mig nu!

Hur skulle du beskriva dina spelningar? Jag upplever många av dina låtar som intima, hur gör du för att det ska bli en mer kollektiv upplevelse live?

– Vet inte. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag ser inte mig själv som en performer. Men det är väl upp till folk om de vill komma på mina spelningar. Jag tror inte att jag är typen som kommer att imponera på folk med mina uppträdanden. Men gillar du mina demos är chansen stor att du också kommer gilla mina liveframträdanden, för jag kommer mer eller mindre återskapa mina demos.

True Love var med på vår lista över förra årets bästa låtar. Kan du berätta något kring hur den låten skrevs?

– Det är en av de enda låtarna jag försökt skriva om någon annan än mig själv. Jag ville skriva om ett förhållande. Vad finns det att säga mer… jag kan berätta en anekdot om hur jag skrev Hollywood istället.

Please do!

– Hollywood skrevs som ett soundtrack till en Scarlett Johansson-musikvideo. Jag spelade till den, så demon är exakt lika lång som Falling Down; Tom Waits-låten hon gör en cover på. Och hon har en musikvideo till den. Om du spelar demoversionen av Hollywood över den så märker du hur allt faller på plats.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Girls, Goon, Haim, Hollywood, JR White, Los Angeles, Tobias Jesso Jr., Vancouver

Lyssna: Chromatics – Just Like You

13 februari, 2015 by Redaktionen

chromatics

Chromatics utlovar en låt i veckan fram till att deras kommande album Dear Tommy, som följer upp 2012 års utmärkta Kill for Love, släpps i mars.

Lyssna på första singeln från albumet, Just Like You, här nedan:

Arkiverad under: Musik Taggad som: Chromatics, Just Like You

Lyssna: Florence + the Machine – What Kind of Man

12 februari, 2015 by Jonatan Södergren

florence

Ledtrådarna har strösslats ut den senaste tiden. Nu har Florence + the Machine äntligen annonserat sitt tredje album. Uppföljaren till 2011 års Ceremonials heter How Big, How Blue, How Beautiful och släpps den 1 juni. En video till titelspåret luftades tidigare i veckan, nu delar den Way Out West-aktuella artisten även med sig av albumets första singel.

– Ceremonials var så fixerad vid död och vatten, och tanken på flykt eller transcendens genom döden. Det nya albumet kom att handla om att lära sig att leva; att älska världen istället för att fly undan den, säger Florence Welsh i ett pressmeddelande.

Lyssna på What Kind of Man här nedan:

Arkiverad under: Musik Taggad som: Florence + The Machine, What Kind of Man

Blänk: Tears Run Dry

11 februari, 2015 by Redaktionen

blank2015

Blänk, duon från Sápmi/Stockholm har haft låtar på den amerikanska collegelistan och hajpas för tillfället av stora brittiska medier som The Line Of Best Fit, Clash Magazine och Wonderland Magazine för att nämna några. Ändå är Blänk, med rötterna i den norrbottniska byn Ryssbält, fortfarande relativt okända i Sverige. Nu är bandet tillbaka med ny singel och album. Albumet släpps 9 mars.

Trots att deras debutplatta ”You’ve Never Been To Sápmi” (2009) gav dem ett par singlar på P3 och tog dem på förbandsturné i USA åt rappare som Wale, Lupe Fiasco och The Cool Kids, är Blänk relativt okända hemma i Sverige. Samtidigt har de sedan debutsingeln “Shirt Off” (2008) kramats hårt av kritiker utomlands. Inte minst med sin senaste EP ”Áurinko Rising Again” (2012), som hajpades av några av Englands största musikbloggar och medier.

Nya singeln ”Tears Run Dry” är melankolisk indie-RnB som handlar om att bryta upp från en relation som håller på att förgöra en. ”Tears Run Dry” är skriven tillsammans med Noonie Bao, låtskrivare och artist som tidigare legat bakom stora hits som Aviciis Englandsetta ”You Could Be The One” och låtar med artister som Wyclef och Charli XCX för att nämna några.

Under arbetet med nya plattan har Blänk samlat några av sina bästa vänner i sin studio i Ryssbält, Kalix, för att skriva tillsammans. Albumet som fått namnet ”Only Built For Northern Lights” (släpps 9 mars) är annorlunda från allt man tidigare hört från norrbottningarna. Om debutplattan blandade mp3-beats med DIY-attityd, och EPn lät mer electronica, deep house och hiphop, så är nya plattan ett steg mot en mer analog ljudvärld. På ”Only Built For Northern Lights” experimenterar bandet lika mycket med indiepop, old school-rap och rockgitarrer, som de influerats av hembygdens samiska folkdiktare. Resultatet är en platta som både står ut på popkartan och särskiljer bandet från vad resten av Hiphop-Sverige gör just nu.

Arkiverad under: Musik

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 599
  • Sida 600
  • Sida 601
  • Sida 602
  • Sida 603
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1780
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Avicii Arena, Stockholm – 21 november … Läs mer om Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Disney+ har släppt trailern och … Läs mer om Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Filmrecension: Primetime – får många applåder

Primetime Betyg 4 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Primetime – får många applåder

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in