• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Förföriskt sammanbundna melodier i gränsland – For The Dreamers av Josefine Lindstrand

21 november, 2024 by Mats Hallberg

Josefine Lindstrand

For The Dreamers

4

Inspelad i Norge

Producent: Josefine Lindstrand

O-Tone Music/ Edel

Releasedatum: 27/9 2024

Efter att ha lyssnat igenom det femte albumet från Josefine Lindstrand ett antal gånger, kan konstateras att jag kommit i kontakt med hennes musik alldeles för sällan. Starkaste upplevelsen av kompositören, sångerskan och klaviaturspelaren härrör sig från Stockholm Jazzfestival 2015. Då uppförde hon i Kulturhuset med ett fåtal instrumentalister hon fortsatt jobba med och kör, en tvådelad nostalgiskt inlindad svit betitlad Mirages By The Lake (Grammisnominerad när musiken långt senare kom på skiva) om minnen från uppväxten av en naturskön plats. För tre år sedan träffade vi efter att hon spelat keyboard i Thomas Backmans kvartett i Mölndal. Det är den ynkliga erfarenhet jag erinrar mig på rak arm, varför jag gläds åt mitt recensions-ex. Artisten har skrivit verk för kör, storband och film. Varit sångerska i ett brittiskt band med Django Bates och uppträtt med pianisten Uri Caine och Metropole Orchestra, därtill ackompanjerat flera svenska populära popartister.

Lindstrand har tilldelats priser såsom dansk Grammy och Jazz-katt och nomineringar av den jazz-scen där hon ,märkligt nog, oftast framträder. När hon får fria händer att skapa egen musik hamnar hon i mycket begränsad utsträckning inom genren. En förvisso väldigt vidsträckt genre. Delar därför inte skivbolagets lansering av henne som hyllad jazzsångerska. (Samma missvisande prefix sätts på Stina Augustdottir.) 43-åringen undandrar sig skarpa definitioner. För mig är hon en spännande singer songwriter vars kompositioner av arty pop med sfärisk textur genom sina inslag av electronica med ambient-stråk och lyrisk kammarjazz leder tanken till Kate Bush, Björk och Jenny Wilson med flera.

Vem gör vad på The Dreamers? Så gott som all engelskspråkig text och musik signeras Lindstrand som dessutom både producerat och arrat materialet. Texten till singeln In My Craft Or Sullen Art kommer från Dylan Thomas medan Sara Teasdale skrivit texten till Flame And Shadow. All sång framförs av artisten som spelar orgel och synt (juno-60). Hennes team består av Jonas Östholm vid flygeln, norske trumpetaren Gunnar Halle, Per-Ola Landin på kontrabas, rytmläggaren Fredrik Myhr (trummor, slagverk och marimba) samt Thomas Backman trakterandes diverse blåsinstrument – klarinett, basklarinett, flöjt och altsaxofon. På ovan nämnd singel gästar den renommerade Marius Neset på tenorsax. Neset, Landin och Östholm har jag hört live ett antal gånger.

Skivan inspelad enligt uppgift i spektakulär norsk studio är ett slags konceptalbum där lyssnaren tas med på en resa genom huvudet på den skildrande stämman. En röst på samma gång självklar som skör, tvetydighet som enbart ska ses som en styrka. Blir förtjust i hennes fäbless för utvidgande uttryck och hur olika formationer av instrument integreras och byts ut. Att kompositören lustfyllt realiserat ambitiösa idéer blir uppenbart, vilket renderar i ett sound som överlag förtrollar. Bästa tänkbara ljud framhäver dynamiken i melodierna. Låtarna genomsyras huvudsakligen av raka beats vilka stryks under med instrumentala utsmyckningar.

Till verktygslådan adderas som möjligen framgått doser av mystik och minimalism, mycket attraktiva komponenter för oss lyssnare. Utan att stöta bort befinner sig kreatören och hennes medhjälpare oftast bortanför huvudleden. Flame And Shadow är ett lysande exempel. Låten kan förefalla småknepigt utmanande genom sina aviga takter, fast vad den gör är snarare skärper ens uppmärksamhet och engagemang. Blir varse att bedömningen kan skilja sig åt vid olika lyssningstillfällen. Även om man kan anse att den pretentiösa lutningen tippar över i Utopia och då tar fasta på ett experimenterande man kan ställa sig frågande till, känns projektet mestadels konstnärligt fullgånget.

Vissa gånger jag lyssnat har jag funnit avslutande kompositioner för eteriska, för diffusa. Men när jag lärt känna dessa sånger har min syn på dem förändrats och helheten kan omfamnas. Albumet fascinerar genom sitt djup. En bonus som inte nämnts är fantastiskt stämningsfulla features på bland annat piano, trumpet och basklarinett. Sista minuternas musik från artisten och Jonas Östholm tar andan ur en med sin magiska minimalism.

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner, Toppnytt

Laleh firar 20 år som artist och åker ut på sommarturné 2025

20 november, 2024 by Redaktionen

Laleh firar 20 år som artist och åker ut på sommarturné 2025, berättar ett pressmeddelande:
Ända sedan genombrottet 2005 har den skygga Laleh varit noggrann med att musiken skulle tala för sig själv. Under dessa 20 år, och otaliga hits senare, har vi nu börjat lära känna denna unika artist lite mer och hennes plats i vår musikhistoria. Ingen är riktigt som Laleh, det finns bara en Laleh och hon har minst sagt gått sin egen väg.

’Svensk viskonst blandas upp med modern popgenialitet – på både svenska och engelska har hon lyckats hitta ett eget språk, som talar direkt till vårt innersta, en ärlig poesi som vill sätta ord på det vi egentligen känner.

På den kommande turnén ska Laleh fira denna böljande musikaliska resa tillsammans med publiken och försöka förstå allt som hänt under dessa fullspäckade 20 år.

Laleh är musiker, sångare, låtskrivare och producent. År 2005 tog hon Skandinavien med storm med första singeln “Live Tomorrow”. Sedan dess har hon levererat klassiker som ”Some Die Young”, ”Colors” ”Bara Få Va Mig Själv” ”En stund på jorden” ”Goliat” och ”Det kommer bli bra”.

Hon har även skrivit låtar och producerat hits åt bland andra Adam Lambert, Demi Lovato, Ellie Goulding och Shawn Mendes. Laleh har även brutit ny mark som kvinnlig artist i Sverige. 2005, blev hon första kvinnan någonsin att vinna en Grammis för Årets producent. 2022 intog hon ett utsålt Ullevi i Göteborg, som den första svenska kvinnliga huvudakten. 2023 blev hon den första svenska kvinnliga artisten att genomföra en egen konsert på Tele2 Arena i Stockholm.

Sommaren 2025 blir det jubileumsturné med 17 stopp över hela Sverige.

Turnéplan

27 juni, Uppsala, Botaniska Trädgården Premiär !
4 juli, Töreboda, Töreboda Kanalfestival
5 juli, Oskarshamn, Latitud 57
11 juli, Höga kusten, Naturscen Skuleberget
12 juli, Rättvik, Dalhalla
16 juli, Visby, Krusmyntagården
17 juli, Öland, Borgholm Slottsruinen
18 juli, Varberg, Socitetsparken
31 juli, Karlskrona, Karlskrona Skärgårdsfest
1 aug, Eskilstuna, Strömsholmen
2 aug, Östersund, Storsjöyran
8 aug, Helsingborg, Sofiero Slott
9 aug, Huskvarna, Folkets Park
15 aug, Göteborg, Trädgårdsföreningen
16 aug, Linköping, Stångebro
22 aug, Örebro, Gustavsvik
23 aug, Stockholm, Ulriksdals Slott
30 aug, Sarpsborg, Sarpsborgfestivalen (NO)

Arkiverad under: Musik, Toppnytt

Svensk metal får egen utställning på Kulturhuset

18 november, 2024 by Redaktionen

Ika Johannesson, foto: Matilda Rahm

Den 13 februari 2025 öppnar den största utställningen hittills om svensk metal på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. En extrem och aggressiv genre som är hyllad över hela världen. I utställningen Total metal får besökare följa scenens utveckling, från trånga tonårsrum till internationella arenor. Utställningen är kurerad av journalisten och författaren Ika Johannesson i samarbete med Kulturhuset Stadsteatern.

Ett pressmeddelande berättar:
– Jag vill visa kraften och passionen som har skapat och fortsätter att driva den här scenen. Hur viktig musiken och sammanhållningen är. Jag ser också fram emot att visa vilket rikt kulturarv det som många avfärdar som oväsen faktiskt vilar på, säger Ika Johannesson.

För 40 år sedan startade den extrema metalscenen som ett obskyrt undergroundfenomen, en välbevarad hemlighet för de mest dedikerade. Idag är svensk metal en internationellt erkänd kultur, sedan länge omfamnad i de finare salongerna.

Utställningen Total metal tar besökaren med till starten: ungdomsupproret i opposition mot vuxenvärlden och det etablerade samhället. En identitetsstark subkultur som i sin längtan att krossa alla gränser – estetiska, musikaliska, moraliska – värkte fram death metal och black metal.

I utställningen kommer besökare bjudas in att uppleva genren genom scenkläder, fanzines, demokassetter, rekvisita, konstverk, t-shirts och rörligt material. Saker som aldrig tidigare visats för den breda massan.

– Metalscenen förenar generationer och musikälskare. Den väcker nyfikenhet och inspirerar andra konstformer. Kulturhuset Stadsteatern är platsen för en utställning som visar upp och undersöker metalmusiken samt dess kultur och historia, säger Maria Patomella, utställningsansvarig på Kulturhuset Stadsteatern.

Gästcurator Ika Johannesson
Utställningen är kurerad av Ika Johannesson tillsammans med Kulturhuset Stadsteatern. Ika Johannesson är kulturjournalist sedan 25 år, med fokus på musik och alternativ populärkultur. 2011 skildrade hon den svenska döds- och black metal-historien i reportageboken Blod Eld Död (med Jon Jefferson Klingberg). De senaste åren har hon främst jobbat på SVT Kultur som frilansande programledare.

Utställningsperiod: 13 februari- 21 september 2025

Arkiverad under: Musik, Toppnytt

Lyssna: Joshua Radin – Same Star

17 november, 2024 by Redaktionen

Joshua Radin har släppt nya singeln ”Same Star” . Lyssna här nedanför.
I januari 2025 åter Joshua Radin på Europaturné med Ellen Krauss och de avslutar med spelning på Södra Teatern i Stockholm på Alla Hjärtans Dag 2025, samma dag som det nya albumet ”One Day Home” släpps.
Joshua Radin ”Same Star” är den tredje singeln han släpper från kommande albumet ”One Day Home”. Han fortsätter albumets unika format genom att släppa två versioner av låten, både den ursprungliga versionen och en pianotolkning som släpper in lyssnarna i Joshuas värld och lyfter fram texten i en avskalad sättning.

Om den nya singeln säger Joshua Radin:
– This isn’t just a romantic song, but also a song for anyone who wants to tell their loved ones that even though the geographical distance between them might seem daunting, we’re all looking up into the night’s sky seeing the same star.

Same Star är tredje låten från albumet, ”Let Me Be Right” och ”I Believe I’m Falling” har redan släppts tillsammans med sina pianoversioner. De har introducerat lyssnarna till det nya råare, ärligare soundet som Joshua tar fram på sitt kommande album. Med varje låt bjuder Joshua in till en mer privat sida av sig själv, med fokus på skrivandet om kärlek, saknad och avstånd.

Joshua kommer ursprungligen från Ohio, men har bott i New York och LA större delen av sitt liv. De senaste åren har han kallat Stockholm sitt hem. Flytten har fått inspirationen att sjuda och det kommande albumet innehåller 13 nyskrivna låtar.

Joshua blev ett känt namn i Sverige 2008 när han släppte albumet ”Simple Times” som innehåller radiohiten ”I’d Rather Be With You” som tog sig till #1 plats på svenska radiolistan. Joshua framträdde i Allsång på Skansen, Nyhetsmorgon, Morgonkrysset och God Kväll och blev ett välkänt inslag i den svenska musikscenen.

Joshus musik har hört av miljarder människor världen över genom hans medverkan i TV-serier som Scubs, One Tree Hill och han blev tillfrågan av Ellen DeGeneres att spela på hennes bröllop. Han även även engagerad i välgörenhet, senast för världens största adoptionsbyrå för hundar, North Shore Animal Reque, där han donerade alla intäkter för sin låt Here, Right Now till föreningen.

Turnédatum i Europa (med Ellen Krauss):
Sunday January 26th – Thekla – Bristol, UK^
Tuesday January 28th – The Bodega Social Club – Nottingham, UK^
Wednesday January 29th – Jazz Cafe – London, UK^
Thursday January 30th – The Deaf Institute – Manchester, UK^
Friday January 31st – Cottiers Theatre – Glasgow, UK^
Sunday February 2nd – Brudenell Social Club – Leeds, UK^
Tuesday February 4th – TivoliVredenburg – Utrecht, NL^
Wednesday February 5th – Frannz Club – Berlin, DE^
Thursday February 6th – Christianskirche – Hamburg, DE^
Friday February 8th – Hotel Cecil – Copenhagen, DK
Friday February 14th – Södra Teatern – Stockholm, SE

^with Ellen Krauss

Arkiverad under: Musik, Toppnytt Taggad som: Joshua Radin

Trollhättan Jazz- & Bluesfestival 2024 dag 2

15 november, 2024 by Mats Hallberg

9/11 2024

Folkets Hus i Trollhättan

På grund av annat inplanerat kulturevenemang i Landvetter, avstressande gourmet-dinerande på Skanshof samt bristfälliga tågförbindelser, missar jag Ladies Got The Blues med bland andra Lisa Lystam plus drygt en kvart av spelningen med OLLI SOIKELLI och hans trio. Den finske gitarrfantomen bor sedan tio år tillbaka i New York och anger på hemsidan att elva album med honom finns till försäljning (somliga under eget namn). Hörde den fingerfärdige gitarristen under festivalen 2019 med samma sättning och pianist. Denna gång utdelades beröm till den signerande gitarristen, vars största förebild och drivkraft är Django Reinhardt. Sedan lång tid existerar ett framgångsrikt samarbete med rumänske pianisten Marian Petrescu och för den såväl stadiga som flexibla rytmiken under konserten på Hebeteatern (som vanligt i idealisk ljudåtergivning) ansvarar kontrabasisten Rune Fog-Nielsen från Köpenhamn.

Slås av hur sinnrikt konserten verkar satts samman, antar att trion excellerat i ett par tempofyllda melodier före min ankomst. Soikelli visar ömsom diskret, ömsom utan ”filter” vilken fabulös teknik han besitter i en mycket inspirerande och intim miljö. På vad som förefaller vara ett halvakustiskt instrument framförs kompositioner med plektrum av bland andra John Lewis, Oscar Peterson och Duke Ellington, märkligt nog tre eleganter vid flygeln. Lämpar sig utmärkt att sätta ljuset på sådana giganter när Petrescu finns på scen, lägger in hisnande passager och därtill interagerar raffinerat med sin ”arbetsgivare”. Berikar genom att exponera sin exceptionella förmåga. I bakgrunden binder basisten snyggt samman melodier. jämte att exekvera ett ljuvligt feature.

Merparten låtar spelas förhållandevis nedtonat vilket överraskar en smula. Stämningen kullkastas då pianisten i en bossa av Oscar Peterson fladdrar med sina fingrar över klaviaturen, så att liknelsen med lärkvingar ligger nära till hands. Nordborna är inte sena att hänga på. Vi får reda på att huvuddelen av repertoaren hämtas från gitarristens senaste skiva. Kulmen nås när han till rungande bifall varsamt tar sig an en sugande blues och får mig att tänka på Barney Kessel. I särklass mest virtuosa alster utgör extranummer. En fröjd att få ta del av synkade trions fortissimo i Wes Montgomerys Jingles.

Somliga akter utgjorde för mig helt oskrivna blad, varav ett sådant var powertrion under gitarristen HEDVIG MOLLESTADS ledning. Sedan 2011 har hon med sin ohämmade flirt med metal-genren släppt minst sju plattor på Rune Grammofon och samarbetat med bland andra Jon Eberson och Trondheim Jazz Orchestra. HM3 består av förutom den explosive strängbändaren den bastante basisten Ellen Brekken trakterandes både el- och ståbas och Ivar Loe Björnstad bakom trummorna. Själva definierar de sin musik som utåtriktad och progressiv instrumentalrock. Gick in i Kongressalen med en positiv förväntan baserat på vad jag läst. Konstaterar efteråt att de onekligen är en attraktion live och genom sättet de utstrålar självförtroende skulle HM3 platsa på Sweden Rock, blev dock knappast lockad av att lyssna på dem i inspelad form. Det kändes litegrann som en kul överkörning. Att trion omhuldas av en vidsynt jazz-scen förbluffar. Också underligt att ofta positionera sig i massivt larmigt sound med drygt femtio år på nacken utan (falsett)sång.

Trion som turnerat i Europa, Asien och USA börjar i lite mystisk dov anda. Svajarm tas i bruk och det mullras från trumsetet. Byggs upp för den uppseendeväckande braka-lös-med maxad-energi – anda som genomgående präglar tillställningen. Inga titlar aviseras tyvärr, vilket ger dokumentationen ett famlande utseende. för en novis som undertecknad. Det liras kompromisslös skitig rock, snabbt och muskulöst med ackordföljder i fullt ställ. Inte utan att man tänker att frontande kvinnor tagit sig in på manligt territorium. Mollestad formligen älskar att lägga in kopiöst med dist och attack i sitt spel. Hårdkörningen rör sig stundtals i trakterna av Black Sabbath och hur de kunde jammade, en referens som indikerar hur tajta den skickliga norska trion är. Att tempon varieras och klanger framhävs i långsamma passager upplevs befriande för en ovan lyssnare.

Trumslagaren vet vad han sysslar med, framstår primärt som funktionell kraft vars hålla-sig-på-mattan-attityd får kvinnorna att stråla. Ellen Brekken uppvisar anmärkningsvärda kvaliteter vars krön är läckra framtagandet av melodistämman i ett publikfriande solo. Konserten klimax inträffar efter knappt en halvtimme i ett kluster där toner utvinns på gitarren för att övergå i metal-excesser. Mollestads influenser märks ( Steve Vai, Alan Holdsworh, Tommy Iommi, och ibland korsas Eddie Van Halen med Jeff Beck). Pedaler används förstås flitigt. I ett spektakulärt inslag (se bild ovan) manglar gitarrist och basist bland publiken uppe på långborden. Ett fett, supertungt sound brakar loss i ett slags shuffle och då uppstår ett sanslöst påslag av adrenalin. Ibland sker abrupta stilbrott genom tassande rytmer eller atmosfäriska ambient-passager. Blir upprymd av osannolika kontraster, sanslöst adrenalinpåslag och den rockigt råa attityden.

I Hebeteatern bjuder SCOTT HAMILTON & JAN LUNDGREN TRIO på underskön, medhårsstrykande jazz. I likhet med instrumentkollegan Harry Allen har han sedan sent 70-tal hållit en svindlande hög utgivningstakt, varav jag recenserat senaste cd:n Classics. Sett den utsökte tenoristen med delvis samma sättning på exempelvis Skeppsholmen, Liseberg och i Ljungskile med Jesper Thilo. Önskas äventyrliga utflykter och tuggmotstånd har du kommit fullständigt fel. Snacka om mjuklandning efter fyrverkeriet från HM3.

Senaste gången jag på samma scen hörde Jan Lundgren vid flygeln, Hans Backenroth på kontrabas samt danske batteristen Kristian Leth eggade de varandra till stordåd i samspråk med Ulf Wakenius. Jag som fått förmånen att ofta lyssna på den nordiska högpresterande trion, noterar att man i denna konsert i första hand backar upp den amerikanske saxmannen. Hamilton presenteras som en av våra förnämliga uttolkare av swingtraditionen. Kvartetten känner varandra väl vilket nämnda Classics är ett av många bevis i och med att saxofonisten här omger sig av samma nordbor.

Kvartetten sätter igång i übersofistikerad stil i låt från sprillans färsk skiva, åtföljd av delikat utsmyckat ballad där Leth befinner sig i framkant tillsammans med den timide stjärnan. In The Still Of The Night (C. Porter) artar sig till en mästerlig tolkning. Får vad som kan benämnas gåshud i denna sprittande svängiga sak, vars sound minner om andra softa ikoner. Syftar främst på Paul Gonsalves, Ben Webster och Stan Getz. Auktoriteten Lundgren färgar kompositionerna genom sina subtila, enastående löpningar medan Backenroth står för utsökt stadga jämte ett par förväntade features.

I´ve Grown Accustomed To Her Face ur My Fair Lady från nya skivan uppnås fulländning. Det kryddas med aptitliga aktioner från rytmläggaren jämte ett förtjusande solo med stråke av Backenroth. Lyckorus sprids från scen genom outsägligt vacker musik, vars sound erinrar om finalen på festivalen på Skeppsholmen 1987 med Stan Getz kvartett. Sticker ut mest gör ett bidrag Lundgren lanserar, nämligen Blues In Octaves av Jan Johansson från 1964 beskriven som udda i dennes produktion. Förvånande nog kompletterar Hamilton med oemotståndliga fraser. En ljuvlig konsert för finsmakare vilka ibland kan föredra musik utan krångliga tillsatser.

foto Bitte Sjöholm

FRANSKA TRION utmärks av en egensinnig, helt unik framtoning vilket i mångt och mycket beror på Matti Ollikainen. Hans bitterljuva fyndiga rim, rösten vars karaktäristiska stil delar folk i två läger (blev väl en smärre folkstorm när trion var husband i På spåret på SVT), samt oförställda schwunget parat med en karismatisk rytmsektion. De är flitiga i skivstudion (14 album) drivna av flödande kreativiteten från den till Göteborg inflyttade tornedalingen – självbiografiska debuten i bokform (som jag läst) bär titeln Trasiga toner från Tornedalen till Franska trion. Värt att flika in att Ollikainen därtill basar för en ypperlig jazzig trio vars lysande konsert på Valand i fjol recenserats här samt att annan skribent intervjuade honom i Kulturbloggen för ett par år sedan.

Sedan många år tillbaka kamperar han ihop med mångsidige Viktor Turegård på kontrabas. Efter fruktansvärda förlusten av den särpräglade, pådrivande trumslagaren Thommy Larsson 2019 har flera trummisar förekommit i Franska trion, oftast Christopher Cantillo (Dina ögon, Viva Black mm). På festivalen i Trollhättan där de lirade för sex år sedan sitter Anton Jonsson bakom trummorna, en av de fyra rytmläggarna på Dom ensammas planet som jag recenserade (4/5).

Blir begeistrad av en tillställning där allt stämmer, vilket FT själva inte var omedvetna om. På slutet vågade sig kompositören på att ta emot beställningar, favoriter från fans såsom singeln Midsommar där högtiden sågas. Glada låtar varvas konserten igenom med sorgsna på okomplicerat manér, intensivt ösiga med allvarsamt reflekterande, fast bottenplattan utstrålar en underbart skruvad humor de är tämligen ensamma. Samtidigt väcker låtskrivaren vår medkänsla. Typiskt för FT är också att de likt Ramones ogillar pauser och genomgående struntar i att ge oss titlar på låtarna.

Oavsett om boogie á la Jerry Lee (vilket innebär vildsint sväng), bluesiga tongångar eller tragikomiska ballader liras anför Ollikainen med finess och den elastiska rytmsektionen fyller i genom att verkligen vara på tårna. Jonsson glänser polyrutmiskt uppfinningsrikt i flera egna avdelningar. Tvära kast har varit ett idiom för dem under en drygt tjugoårig karriär. Att gå ”all in” är själva grejen med en fantastisk liveakt jag hört på tidigare festival i staden, Nef, Scandic Europa, Liseberg, Göteborgs 400-års kalas etc. Tillbaka i grått igen artar sig till en hejdundrande final.

Borde ha åkt efter den kultförklarade gruppens storartade insats. Var inte mottaglig för mer högoktanig livemusik. Ehuru kompetent förmådde jag inte tillgodogöra mig Tove Gustavssons bluesrock. Trots hennes meriterade far Kjell (har eller har haft en utmärkt rhythm & blues -orkester och spelat med bland andra Bill Öhrström och Peter Carlssons ) såg till att tajmingen satt som den skulle, blev jag lite blasé.

Arkiverad under: Musik, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 52
  • Sida 53
  • Sida 54
  • Sida 55
  • Sida 56
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in