• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Sammansvetsade surfrockare triumferar med kreativ konsekvent tyngd – Releasefest med Machetes på Pustervik

21 juni, 2025 by Mats Hallberg

foto Hanna Ullertstam

18/6 2025

Pustervik (matsalen) i Göteborg

Machetes hör personligen till kategorin ”mest givande stickspår”. Antar att jag upptäckte dem genom att Erik Ivarsson, en av bandmedlemmarna, tipsade mig om en ep 2021 som jag entusiastiskt recenserade. Kvartetten vårdar arvet efter Dick Dale med original i dennes anda i instrumentala surfrockens tecken, fast lite vildare och betydligt hårdare De består av twin-gitarristerna Erik Ivarsson och Marcus Bertilsson uppbackade av Pablo Copa på elbas och Erik Fastén bakom trumsetet. Nu släpps deras andra fullängdare med original skrivna av någon i bandet. Man förenas i sin kärlek till spaghetti-westerns och ett sound där kontinuerliga vågrörelser framställs i olika hastighet, vars blomstringstid inföll redan första halvan av 60-talet. Stilen har kommit att influera såväl garagerock som punk och heavy metal, något Machetes tagit med sig.

Bertilsson har jag bara hört live någon enstaka gång tidigare, skrev lyriskt om digital utgivning med hans The Boo Boo Bama Orchestra medan Copa setts på exempelvis Storan då han organiserade tribut till Neil Young och på Kungstorget när han lirade med Ivarsson och Lina Horner. Fastén har figurerat i flera spännande sammanhang. Har släppt skiva som singer songwriter och multiinstrumentalist, lirat med Franska trion, står för tunga rytmerna i bluesgänget Black Cat Bone och finns numera också i traditionsbundna Second Line. Ivarsson är den jag avgjort är mest bekant med musikaliskt. Hos honom kombineras melodiska ackordföljder med att sinnrikt utforska sound. Eggande spännvidden har satt avtryck på egna utgåvor, fantastiska Epidot, i Divers, Black Cat Bone och med Elina Ryd för att nämna några tongivande konstellationer.

Något om yttre förutsättningarna. Kvartettens första fysiska släpp har fått heta Caravan och lämpligt nog är titellåten först ut under cirka sjuttio minuters minst sagt potent releasespelning. Vinylen innehåller åtta låtar plus en i repris och de är oftast tämligen korta undantaget titellåten. Tippar på att de broderats ut i liveformatet när sammantaget femton låtar avverkas. Efteråt fanns exklusiva vinylen med tecknat omslag i pastellfärger till försäljning. Evenemanget sker uppe i matsalen inför en publik på uppskattningsvis 50-70 personer, skaplig uppslutning i midsommarveckan enligt Ivarsson. Recensent från GP och andra borde varit på plats för att bevaka. Nu var undertecknad, en mycket sporadisk besökare av Pustervik, enda närvarande skribent, vilket förpliktigar.

När Fastén kickade igång tillställningen och fick medmusikerna att hugga in i öppningslåten i samma millisekund, upplever jag en massiv ljudbang, behöver öronproppar. Handlar om ovana vid intima ställen med larmig livemusik och öronen acklimatiserade sig snabbt. Hade turen att ha sittplats från vilken jag då och då gick ut i rummet för att ta reda på vem av gitarristerna som var solist eller drivande i dueller. Låtlistan skänktes till mig, kan därför fastslås att första tre ösiga dängorna hämtats från sprillans färska albumet. Vi får således Bluffen går vidare följt av Elden är lös. Machetes går som väntat ut stenhårt med sin konsekvent odlade linje. De håller sig oftast till den favoritformel som definierar genren, men byter av emellanåt för att uppnå mer variation. Det låter fräckt och fräscht när spelglädje möter virtuositet. Rytmsektionen ser till att soundet är snortajt. I andra låt noteras kul taktomslag.

Love Boat Requiem urskiljer sig, tillhör absoluta topparna. Njuter av suggestiv, kringströvande tema i valstakt. Inspirerad Bertilsson är inledningsvis glödhet solist avlöst av Ivarsson på sin Gretsch i ett bluesdoftande inlägg. Dessa distinkta utbrott, ibland laddade med viss frenesi, tycks beundransvärt inarbetade då ”excesserna” hanteras med total kontroll. I vilken mån ryms element av improvisation i vad de gör? Hela tiden bäddar det makalöst flexibla kompet för begåvade gitarristernas bedrifter. Var fler än jag som efteråt kom fram och berömde Erik Fastén. Blir alldeles för futtigt att utse honom till nav eller dynamo. Superkrafter behärskas av turbo-trummisen i funktionen som oumbärlig rytmläggare. Copa uträttar storverk med sina exakt koordinerade basgångar i en mer anonym roll. Har för övrigt observerat att sättningen hos Machetes inte är den samma live som på senaste skivan.

Färska Det skenande tågöverfallet visar sig vara en slamrig, blixtrande snabb rökare. Här demonstreras bandets kommunicerande kärl idealiskt. Ivarsson glänser, Copa befinner sig i zonen när samtliga briljerar. Helt klart en hit som följs upp med originellt konstruerad låt, vars sound kan kopplas till hur ett godstågs hastighet successivt ökar. Här och åtskilliga andra skeden av konserten viner och gnistrar det om ackord som tas. Jublar I detta groove åt strängbändarnas aktioner och golvas av formidabla dialogen som förekommer emellan de båda Erik.

Som framskymtat gillas skarpt att man bryter av några gånger, ändrar tempo och inriktning radikalt. Kul att de då på bluesmanér tar ner sitt driv och sin energi, för att ”plocka utkristalliserade toner”. Finalen på aktuella albumet är en sådan melodi. Solsken vindlar sig långsamt fram á la Duane Eddy vilket alstrar en skönt inbjudande klang. En publikfriande, okomplicerad dänga också värd att särskilt lyftas fram är Deathrace In A Machetes Benz vars raka beat påminner om en mer fuzzig variant av punk-rockabilly ikonerna The Cramps. I denna tappning svänger den runt sin stam med lättsamt riffande gung. Urläckert när gitarristerna gick i clinch med varandra.

Som märks blev jag upprymd av att äntligen ha hört dem live. På slutet uppstod fler angenäma riktningsförändringar. Fastén levererade minst ett spänstigt trumsolo och bandet visade sig ha flera medryckande melodier på lager. Ett par passager lät som covers. Enligt erhållen låtlista var titlarna på extranumren Riding Carousel, Brought Knife samt Machete del Diablo. Allra sist skojar man till det genom att drastiskt gå ner i varv för att därpå stegra. Scenen lämnas med förstärkare påslagna vilket skapar karaktäristisk rundgång, kanske en blinkning i light-version till Sonic Youth (hörde dem 1997 i Stockholm avsluta med orgie i rundgång när scenen lämnats). Det tajta bandet med sitt framgångsrika originella koncept är definitivt värda stora festivalgig.

Arkiverad under: Musik, Recension

Festivalen Emmabodakalaset är tillbaka för tredje året

19 juni, 2025 by Redaktionen

Emmabodakalaset
Foto: Studio Disco Dominique

Den 25–26 juli fylls skogen runt Neonpark Rasslebyggd i Emmaboda återigen av konst, neon och indiemusik. För tredje året i rad arrangeras Emmabodakalaset – och i år tar festivalen klivet till nästa nivå med sina största artistbokningar hittills, festivalbuss och ett fortsatt starkt fokus på jämställdhet, lokal förankring och kreativitet.

Ett pressmeddelande berättar:
Bland årets akter hittas namn som Movits!, Nadja Evelina, Kasino, Svart Ridå och Division 7. Precis som vanligt blandas etablerade artister med lokala favoriter som Misfit Maniacs, Mattis, Adée och The Indigo Echoes – och inte minst Mora Träsk, som bjuder upp till dans för både stora men framför allt små.

– För oss handlar det inte bara om musik, utan om att skapa en plats där fler känner sig hemma. Vi pumpar in kärlek, värme och omtanke i festivalen – och vi hoppas och tror att det märks och känns hos våra festivalbesökare, säger Victoria Arnesson, festivalgeneral.
Nyhet: Festivalbuss från Stockholm och Göteborg
För att göra festivalen mer tillgänglig och erbjuda besökarna ett hållbart sätt att resa till och från festivalen lanseras i år en festivalbuss som avgår från både Stockholm och Göteborg, med stopp på fler orter längs vägen. Genom att boka sin plats på bussen kan man fokusera fullt ut på att festivalpeppa och samtidigt få en smidig och enkel festivalupplevelse.

Fokus på jämställdhet – både på och bakom scen
Sedan starten har Emmabodakalaset haft ett tydligt mål att skapa en jämställd festival både på och bakom scenen. Årets program har därför tagits fram med fokus på geografisk spridning, genremässig bredd och en hög andel kvinnliga akter.

– Vi vill att våra besökare ska träffa vänner för livet, uppleva sin allra första festival, upptäcka ett nytt favoritband – eller kanske äta sin första langos. Det är just de där små, stora ögonblicken vi bygger hela festivalen runt.
På Emmabodakalaset myllrar konst och workshops där besökaren har möjlighet att uppleva, skapa och utforska sin kreativa sida. Från scenerna hörs livemusik som sätter skogen i gungning. I barerna serveras lokalt bryggd öl (för de över 18 år) och när magen kurrar finns det ett utbud av typisk festival-mat. Emmabodakalaset bjuder helt klart på en festival-idyll i sommarskogen som man sent kommer glömma.

Arkiverad under: Musik, Toppnytt Taggad som: Emmaboda, Emmabodakalaset, Festival, Indiemusik

Lyssna: The Mary Onettes – “Hurricane Heart // Eyes Open (feat. Maja Milner)

17 juni, 2025 by Redaktionen

The Mary Onettes är tillbaka med nya dubbel-singeln “Hurricane Heart // Eyes Open (feat. Maja Milner (Makthaverskan)”. Nya albumet “SWORN” släpps 14 november 2025.

Ett pressmeddelande berättar:
Sveriges drömpoppionjärer The Mary Onettes fortsätter sin efterlängtade återkomst med nya dubbel-singeln “Hurricane Heart // Eyes Open (feat. Maja Milner)”, som släpps den 17 juni via Welfare Sounds & Records. Detta är det andra smakprovet från bandets kommande album “SWORN” – deras första fullängdare sedan 2014.

The Mary Onettes bildades i Jönköping år 2000 och fick ett internationellt genombrott med sitt hyllade debutalbum 2007. Med sin unika blandning av nostalgisk 80-talsromantik, filmisk ljudbild och nordisk melankoli blev de snabbt en självklar del av den globala indie-scenen. Låtar har hörts i TV-serier som Grey’s Anatomy, och 2022 upptäcktes bandet av en ny publik när låten Cry For Love användes i den japanska Netflix-succén First Love.

Efter flera års tystnad och fokus på andra projekt – där frontmannen Philip Ekström bland annat gjort filmmusik – återförenades bandet kreativt under en utekväll i hemstaden. Det blev starten på ett nytt kapitel, med albumet “SWORN” som resultat: Ett verk som låter både tidlöst och fullständigt samtida.

”Hurricane Heart” är ett svepande och känslomässigt tungt spår som visar bandets talang för atmosfäriska arrangemang och starka texter. Syskonspåret ”Eyes Open” är en storslagen och innerlig låt om att vakna upp till en ny känslomässig verklighet. Den gästas av Maja Milner från Makthaverskan och präglas av både sårbarhet och kraft.

Singeln följer upp Tears To An Ocean som släpptes i mars – en drömsk och personlig låt inspirerad av drömmar och inre förändring. Tillsammans visar de nya släppen att The Mary Onettes fortfarande är ett av Sveriges mest relevanta och känslosamma band.

Fullängdsalbumet “SWORN” släpps den 14 november 2025.

Arkiverad under: Musik, Toppnytt

Som att kliva in i en exotisk värld av latin-rytmer och beslöjad romantik – Hilde Louise Asbjörnsen & Nordic Noir på Unity

16 juni, 2025 by Mats Hallberg

foto Leif Wivatt

13/6 2025

Jazzkrogen Unity i Göteborg

Ska erkänna att denna norska konstellation inte funnits i mitt kretslopp. Upptäckten skedde istället via ett recensionsuppdrag jag villigt åtog mig utan minimal förhandskunskap. Skummade arrangörens marknadsföring och lyssnade på senaste singeln från den 49-åriga jazzsångerskan, låtskrivaren och kabaréartisten. Kompar Hilde Louise Asbjörnsen gör Anders Aarum och hans synnerligen förnämliga trio vars rytmsektion består av Jens Fossum på kontrabas jämte vikarierande trumslagare Amund Kleppan Osäker på hur länge sångerskan och trions fruktbara samarbete pågått. De tycks ha ingått i Hilde Louise Orchestra i 15-20 år. Aarum producerade den sällsamma norskans fjärde album redan 2008. Asbjörnsen har många strängar på sin lyra. Sången och komponerandet dokumenteras elegant på elva album i eget namn.

Att kalla spelningen de genomför under 65 minuter för Nordic Noir ter sig lustigt förvirrande, då mina öron uppfattar att de överlag ägnar sig åt helt andra sorters sound. Om de yttre förutsättningarna kan förtäljas att det kan ha varit premiär för professionellt besök i Göteborg. Och på en helg med sanslös Håkan Hellström-hysteri, uppladdning för West Pride och skolavslutningstider stod man sig slätt i konkurrensen. Det jämförelsevis trånga musikrummet borde förstås fyllts till bristningsgränsen. Sittandes cirka fem meter från scen blir volymen i starkaste laget, vilket innebär att öronproppar kan behövas. Man känner sig invirad i och verkligen omsluten av vitala livemusiken på Unity, en krog och scen som fått mycket positiv press till och med från tidningar i USA. Jag och kollegan Leif Wivatt närvarade på kvällens andra konsert, andra sittningen på Unity vars aktiviteter på scen började strax före 21:30.

foto Leif Wivatt

Kan vara på sin plats att ge en liten introduktion till en mångfasetterad karriär. Till ovan nämnda talanger ska visitkortet fyllas på med författare och skådespelare, enligt info från hemsida. Ett kort axplock ur hennes cv: Studerat dramatik i Oslo och bildade därpå duo som gjorde scenkonst, varit producent på tv och grundat eget produktionsbolag, vunnit tävling i kapellmästeri/ konstnärlig ledning, bildade Hilde Louise Orchestra, erhållit utmärkelser för bästa kvinnliga artist i kategorin cabaret och komedi, lovordats för solocabaré Lulu Show och för uppsättning på Edinburgh Fringe, spelat in tribut-platta till Monica Z producerad av Georg Wadenius, haft Karin Krog som medproducent, haft huvudroller i åtskilliga musikaler, bildat skivbolag samt uppträder som vokalist i olika formationer. Och för fyra år sedan skedde författardebuten med Stardust – där åtta förebilder hyllas.

Breda penseldrag bekräftar mina antaganden, är vad jag associerar till i sång och mellansnack och när jag ser Asbjörnsen dansa salsa barfota. Teatralisk gestik och melodramatisk karisma ligger i linje med hennes artistiska väsen. Undrar om Unity överhuvudtaget haft någon bokning som kan jämföras med denna. Trist då att så få hittade hit. Albumet Movies And Stories Like This på duo med Aarum som ackompanjatör från 2022 som jag fick med mig hem på vinyl, är ett alldeles utmärkt exempel på hennes avskalade drömska estetik med förställd röst. Hon och pianisten skriver eget material som lägger sig så tätt intill romantiska förlagor från en annan epok, att man högeligen förvånas över att det inte är frågan om tolkningar. Sättet att forma stämbanden som uppenbarligen faller sig naturligt för norskan, skulle kunna beskrivas som en mix av Ellen Andersson och Melody Gardot.

Anders Aarum trio har funnits i tjugofem år med skiftande rytmsektion. Han själv har varit ytterst produktiv under 2000-talet med olika samarbeten såsom Jazzmob, Funky Butt och Sonny Simmons. Att konserten trots nämnda förhållanden blir en sådan framgång ska i minst lika stor utsträckning tillskrivas hans trio. De inleder som traditionen påbjuder på egen hand. Med något enstaka undantag offentliggörs inte repertoaren av frontande kvinnan. Vet genom låtlista jag fått att det uppsluppna original där det varvas upp successivt fått titeln Saigon Flower. Trummisen förnöjer oss med sitt första break. (Apropå trion som också blev en ny upptäckt rekommenderas skarpt deras dynamiska och anmärkningsvärt diskret pulserande fullträff Oslo Puzzle, vars musik föga förvånande skrivits av ledaren vid flygeln; en man jag får möjlighet att träffa efteråt och som visar sig ha haft professor Anders Jormin som lärare.)

Därefter äntrar stjärnan scen. Nordic Noir sägs spegla essensen i klassisk swing med tonvikt på synkoperade rytmer och vibrerande solon. Under konserten känner man sig lika förvissad som på ovan nämnd duoplatta att ett antal standards tolkas. Men när jag läst facit förbluffas jag över att det rör sig om original i snarlik utlevande alternativt romantiska anda. Därutöver får vi Cornelis med norsk text av Edvard Hoem, musikalmelodin Lazy Afternoon från 1954 och de två största hits vi förknippar med Marilyn Monroe. Hajade till när Julie London lyftes fram, utgick då från att låt från hennes repertoar skulle framföras.

foto Leif Wivatt

Vad bör framhållas från impulsivt nedtecknade intryck? Till att börja med att Come Summer sinnrikt vrider sig runt sin suggestiva rot. När kvinnan med utstrålning äntrar scen etableras omgående en karibisk touch i en refräng som lyder ”We Could Be So Great”. Goodbye Lonesome förklaras vara från sofistikerade sångerskans debut och influerad av resa till Mexiko. Takter marinerade i landets musikkultur träder fram på ett förföriskt dansant vis spetsade med en dos calypso. Pianotrion och en här beslöjad röst uppvisar utsökt känsla för rytmik á la temat i Fever. I The Hours vars musik är signerad Jens Fossum utgör den samme och knäpp med fingrar enda ackompanjemang. Basisten från Trondheim som spelat med bland andra Knut Risnaes och Sigurd Köhn och släppt solo-platta sträckte skickligt ut i melodiskt broderi. Asbjörnsen medger den för nordbor sällsynta lusten att bejaka ett hjärta som klappar extra för latinska rytmer.

Enligt musikern David Bäck på plats i publiken accentuerar våra grannar i väst groove mer explicit än svenska jazzmusiker. Nämner i den vevan Sidsel Endresen och Radka Toneff. Blir förtjust i Call Back, en romantisk dänga som valsar runt. Skönt släpig sak invirad i nattklubbsmystik och en air av längtan. I en distinkt fast samtidigt gungande samba sjungs Cornelis på norska. Sent 70-tal gjorde ju Cornelis en ambitiös inspelning med norska musiker. Hur som helst tar trion sannerligen ut svängarna, triumferar i sticket.

En annan höjdpunkt är Diamonds Are A Girls Best Friend i vilken vokalist och uppbackande jazziga instrumentalister är i total harmoni. Trumslagaren Amund Kleppans bedrifter har skamligt nog inte uppmärksammats i recensionen. Han förtjänar faktiskt stora lass av beröm för sin tajming och flexibla spelstil. Han har en egen kvintett och Aloft Quartet som han turnerar med och debuterade i eget namn 2019. Han har spelat med storheter som Arild Andersen, Marius Neset, Trygve Seim, Lage Lund och Ellen Andrea Wang. Vad beträffar senaste lyckade singeln My Heart Belongs To Daddy markeras i deras version rytmen i högre grad än melodin. Basisten anför när det idkas hårdkörning i hit av Cole Porter som odödliggjordes av Asbjörnsens idol. Öppna spjäll praktiseras och livekänslan är intensiv. Självklart får vi trumsolo. Under drömska extranumret Lazy Afternoon uppstår flow när enormt inspirerad pianist upprättar dialog med osvikligt tajt rytmsektion. Musikernas magnifika interaktion med den fängslande artisten och vad de tillförde i mellanrummet, var vad som gav mig allra störst behållning. För att illustrera hur oväntat Nordic Noir-konceptet exekverades, framhöll jag efteråt för dem att jag associerade deras sväng och suggestiva sound till det som ofta Nina Simone och Cassandra Wilson omgav sig med.

Arkiverad under: Musik, Recension, Toppnytt

En helg för Cornelis – En hyllningshelg till en svensk ikon i november 2025

11 juni, 2025 by Redaktionen

Aldrig tidigare har Cornelis Vreeswijks konstnärskap hyllats i en sådan skala. Den 27–29 november 2025 samlas några av Sveriges mest älskade artister på Cirkus i Stockholm för att hedra poeten, provokatören och romantikern Cornelis – i ord, musik och anda.

Ett pressmeddelande berättar:

Cornelis Vreeswijk är en av Sveriges mest inflytelserika vissångare. Med kompromisslös ärlighet, språklig skärpa, varm humor och politiskt mod tog han sig rakt in i både hjärtat och samhällets ömma punkter. Hans sånger är lika aktuella idag som när de skrevs – om inte mer.

Under tre konserter får publiken möta tre sidor av Cornelis – romantikern, samhällskritikern och den roliga jäveln. Helgen avslutas med en priskonsert, där årets Cornelispris delas ut. Priset har delats ut sedan 1988 till artister och låtskrivare som verkar i Cornelis anda – med integritet, konstnärlig skärpa och ett personligt uttryck som inte väjer för livets skav. Pristagaren annonseras senare.

”Cornelispriset har i över tre decennier belönat artister och konstnärer som med sin kreativitet och sitt uttryck fortsätter att förnya och berika den svenska kulturscenen. Med den här helgen vill vi ge priset den uppmärksamhet det förtjänar och samtidigt visa hur levande och relevant Cornelis arv är än idag,” säger Anton Strand, advokat och ordförande för Cornelispriset.

Syftet med helgen är att lyfta Cornelispriset till den nivå det förtjänar och etablera ett återkommande kulturevenemang med en självklar plats i svenskt musikliv. Konserterna arrangeras av Jubel och Lifeline i samarbete med Cornelispriset och Stockholm Stadsmission.

”Vi beundrar och respekterar Stadsmissionens ständiga arbete för människor i en utsatt livssituation, och är övertygad om att Cornelis hade tyckt detsamma. Vi har därför valt att samarbeta med Stadsmissionen, inklusive att en viss del av biljettintäkterna skänks till dessa”, säger Olivia Welding på Jubel och Michael Henriksson på Lifeline, som står bakom ”En helg för Cornelis”.

Program – En helg för Cornelis 2025

27 november – Romantikern
Helen Sjöholm
Albin Lee Meldau
Simon Superti
Olle Jönsson
Magnus Carlson

28 november – Samhällskritikern
Stefan Sundström
Maxida Märak
Tensta Gospel Choir
Simon Superti

29 november (matiné) – Den roliga jäveln
Lill Lindfors
Moonica Mac
Lina Hedlund
Simon Superti
Sofia Karlsson

29 november (kväll) – Cornelispriset – priskonsert
Björn Dixgård
Tomas Andersson Wij
Simon Superti
Rebecka Törnqvist

Fler artister tillkommer.

Arkiverad under: Musik, Toppnytt Taggad som: Cornelis Vreeswijk, Hyllningskonsert

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 40
  • Sida 41
  • Sida 42
  • Sida 43
  • Sida 44
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in