Flamingo 10/8
3
Första gången jag sätter mig in i musiken från en stor talang bördig från Haugesund i vårt västra grannland. Susanne Sundför (stavar med norskt ö) har besökt WOW tidigare, både under eget namn och som gäst med house-ambient duon Röyksopp. Såg fram emot möjligheten att närmare få studera 38-åringens kompositioner live. Uppträdandet var förlagt till största scenen sen eftermiddag. Beslöt mig för att i den behagliga solen stå ganska långt fram bland den inte särskilt månghövdade publiken (förflyttade sig runt på området gjorde främst tiotusentals ungdomar inriktade på showtime från Markus Krunegård och den lika omåttligt populäre Benjamin Ingrosso).
Döm om min förvåning när inklusive artisten tolv personer kunde beskådas, varav tre kvinnor på kör. Noterar skapligt ljud där varje instrument hörs även om basen typiskt nog ligger något för högt. Vi vana besökare vet att oftast uppstår en rytmisk ljudmatta på WOW som behöver hanteras. En annan anmärkningsvärd företeelse var förekomsten av exceptionellt många klaviaturinstrument på scen, vilka togs bruk i stigande omfattning. Utan att direkt prägla soundet gav de på ett diskret sätt smakfull inramning. Och i låtar med accentuerat beat sysselsattes rytmsektion desto mer.Det stora sällskapet äntrar Flamingo utan att publiken knappt tar notis, efter att Sundför sittandes vid orgeln sjungit a cappella i Ashera´s Song.
Saknar tyvärr uppgift om vem som gör vad. Skulle kunna vara Gard Nilssen bakom trumsetet och André Roligheten växlande emellan tenor- och barytonsax, två musiker vilka medverkar på aktuella albumet. Åtskilliga byten av instrument och positioner sker i en konsert utan naturligt centrum. Det är som om den oerhört mångsidige vokalisten, klaviaturspelaren och kompositören lustfyllt vill exponera vad hon influerats av. Fascinerande med drastiska omväxlingar, men kasten gör det samtidigt komplicerat att komma in en spelning GP:s bedömare tydligen föll för. Den prisade innovatören har släppt sex studioalbum, varav det senaste i fjol och toppat försäljningslistor i hemlandet.
Jämte hantverkskunnandet vad gäller låtskriveri är förstås sopranens röst en hisnande tillgång, antingen den i högt register drillar iväg eller erbjuder en botten av tung kraft i pulserande up tempo melodier. Sjungs både på norska och engelska och när hon sträcker ut blir det gärna ordlöst. Sundförs stämma korsar popsouligt stuk med innerlig gospel och glider i andra avdelningar över i folk-electronica och stampa-taken-dängor. Rösten och utforskande attityden placerar henne i den vida kategori norsk-svenska Ane Brun, Eivör från Färöarna och samiska Mari Boine tillhör. Förvirras av hur stilar avlöser varann och tempon ständigt skiftar. Sundför täcker onekligen stora sjok på den populärmusikaliska paletten. Förmodar att andra glatt rycktes med där jag mest upplevde en osammanhängande resa, vilket sammantaget gjorde mig konfys. Fast självklart väcktes en nyfikenhet på hur skivorna låter.
Artisten med den förtrollande rösten uttrycker tacksamhet gentemot såväl oss i publiken som till sina vänner på scen. En varm stämning sprider sig när hon går ut till oss på rampen till toner av ett taktfast beat. Ännu mer jubel uppstår när den svarta körsångerskan ges utrymme att trycka upp emotionella nivån till max i gospel-urladdningar. Snacka om extatisk inlevelse!
LÅTLISTA: 1. Ashera´s Song 2. Kamikaze 3. White Foxes 4. Turkish Delight 5. Alyosha 6. Undercover 7. Accelerate 8. Fade Away 9. Memorial 10. I Resign 11. Blómi 12. Slowly 13. Fare Thee Well (källa: Setlist. fm)