• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Intervju med Lloyd Cole

12 september, 2010 by Rosemari Södergren


Lloyd Cole är tillbaka med ett nytt album och en turné. Skivan har fått bra kritik och hyllas av Aftonbladet som hans bästa på 15 år.

Jag tyckte det var extra kul att få chansen att träffa Lloyd Cole eftersom han är webdesigner också. Hans hemsida är en av de snyggaste artistsidorna på webben. Han berättade att han själv gjort all design på den och att han tycker att den förmedlar det han vill säga med musik.
– Jag har inte gjort all programmering men all design, berättade Lloyd Cole.

Jag bad honom berätta lite om varje spår på det nya albumet. Han var inte helt förtjust i den frågan:
– När jag väl skapat en sång och är klar med den har jag inte mer att säga. Sången finns och det är upp till lyssnaren att hitta något i den, sade han.
Men som den artige man han är berättade han ändå lite om varje spår:

Like A Broken Record
– När jag hade gjort musiken till den tänkte jag att jag använder några få ackord, i stort sett samma som på många andra sånger jag skrivit. Så den handlar om sådant, tanken att jag redan gjort sången.

Writers Retreat
– Det var fjärde eller femte försöket att sätta text till en sång jag skrivit på i flera år. Till slut, halvvägs in i albumet kom texten. Jag gillar ljudet och rytmen av orden i titeln: ”Writers Retreat”.

The Flipside
– Kommer från idén att det finns en sång i en jukebox, den där sista sången för kvällen. Det är en alkoholist som sitter där ensam och det är den sista sången. En melankolisk sång om förtvivlan.

Why In The World?
– Kom ur en enkel melodi, bara kom direkt. Den påminner mig lite om Iggy Pops ”What in the world”.

Westchester County Jail
– En sång om ett fängelse.

If I Were A Song
– Om hur något litet kan betyda mycket. En sång kvar vara enkel men betyda mycket för många. Eller om den betyder något för en enda person är den värd att skapas.

That’s Alright
– Bara en enkel sång.

Oh Genevieve
– Den sång som var allra enklast att skapa. En gammal man har chansen att träffa en kvinna som han vara när för länge sedan och sedan blev de åtskilda. Hans längtan tillbaka präglar hans tankar.

Man Overboard
– Lite skämtsam sång.

Rhinestones
En enkel kärlekssång
Double Happiness
Den är nästan bara instrumental och är rätt personlig: om att ofta antingen bli dubbelt lycklig eller dubbelt olycklig eller förtvivlad.

Albumet har en intressant bakgrund. För att få ekonomi till att kunna spela in albumet gjorde han en insamling bland sina fans.
– Mina fans har betalat 40 procent av inspelningskostnaderna, berättar Lloyd Cole.
När vi träffades hade han själv stått för 20 procent. Men genom turnén hoppades han att få tillbaka en del av det han lagt ut.

Han fick också med alla sina favoritmusiker.
Drums, percussion – Fred Maher
Bass – Rainy Orteca
Keyboards – Blair Cowan
Guitars, banjo – Matt Cullen
Guitars, mandolin, vocals – Mark Schwaber
Pedal Steel – Bob Hoffnar
Piano, violin, guitar, vocals – Joan Wasser
Harmony vocals – Dave Derby & Kendall Meade

– Jag epostade musikerna i mitt drömband för den kommande inspelningen. Jag förklarade att betalningen var dålig och att där inte fanns något förhandlingsutrymme. Alla svarade ja!

Dags att ta bort en felaktig uppgift som ofta florerar. Lloyd Cole är inte skotte, vilket det ibland står i faktasamlingar. Däremot bodde han i Glasgow och pluggade på universitetet där när han var med i det skotska bandet The Commotions som slog igenom under 1980-talet. Det var så hans musikkarriär startade. Sedan dess har han försörjt sig som musiker, även om han också jobbar en del som webbdesajner och frilansjournalist.

När bandet slog igenom och han hoppade av sina studier hade han bara omkring tre månader kvar till examen.

Jag frågade om vad som inspirerar honom.
– Jag vet inte, jag förstår inte inspiration. Men jag vet att man måste leva och träffa människor, uppleva saker.

För att ta vara på när inspiration kommer bär Lloyd Cole alltid med sig en anteckningsbok, där han kan snabbt skriva ner en fras, eller något han ser. Han använder också röstmemo-funktionen i sin IPhone.
– Där kan jag tala in något snabbt och jag kan fånga några ackord eller gitarr-slingor, säger han.

Här är hans turné i Sverige:
17 november – Malmö, KB
18 november – Stockholm, Södra Teatern
19 november – Uppsala, Katalin
20 november – Göteborg, Stenhammarsalen

Mer om Lloyd Cole och nya albumet Broken Record.

För några år sedan gjorde Jan Gradvall en mycket bra intervju med Lloyd Cole, som du kan läsa på Lloyd Coles hemsida.

Recensioner av Broken Record:
Dagens Nyheter, Expressen, Svenska Dagbladet, Sonic och Helsingborgs Dagblad.

Läs även andra bloggares åsikter om intervju, skivnytt, Lloyd Cole, musik, singer/songwriter

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Intervju, Lloyd Cole, Musik, singer/songwriter, skivnytt

Vinn biljett till föreställningen om 27 Club, musikerna som alla dog när de var 27

11 september, 2010 by Rosemari Södergren

Ni har säkert hört talas om 27 Club, den exklusiva samlingen musiker som alla dog när de var 27. Om klubben där legender som Jimi Hendrix, Janis Joplin, Jim Morrison och Kurt Cobain är medlemmar och som gärna kopplas samman med mystiska dödsfall, våld, droger och rock ’n roll.

Nu berättas historien om 27 Club för första gången i Sverige, på Maximteatern i en musikal regisserad av Jonas Inde.
Medverkande i föreställningen på Maximteatern i Stockholm är Louise Hoffsten, Freddie Wadling, Jan Åström, Markus Fagervall, Conny Bloom, Matts Alsberg, Micke Nilsson, Peder af Ugglas och Jonas Inde.

Kulturbloggen har fått tag på några biljetter till en av de allra sista förhandsvisningarna före premiären.

Vi har hem biljetter till föreställningen den 27 september.

Vi tänkte låta er tävla om biljetterna.

Så här gör du för att ha chans att vinna en biljett eller två biljetter:

Svara på följande frågor

1. Hur gammal var Jimi Hendrix när han såg Elvis Presley uppträda live?
2. När valdes Janis Joplin in i Rock and Roll Hall of Fame?
3. Från vilken artist citerade Kurt Cobain en rad ur en låt i sitt avskedsbrev när han dog?
4. Vad står det på dödsattesten som dödsorsak för Jim Morrison?

Skriv en motivering på högst tre meningar om varför du ska vinna biljett.

Ange om du vill vinna en eller två biljetter.
Skriv ”27 Club” som ämnesrad i mailet
Maila svaren till
tavla snabela kulturbloggen punkt com
Glöm inte att lämna din postadress och ditt telefonnummer, så vi kan meddela om du vinner och posta biljetten eller biljetterna till digl

Vi måste ha ditt tävlingsbidrag senast söndag 19 september 12.00.
Måndag 20 september meddelar vi vinnarna.

Här kan ni läsa mer om produktionen:
http://www.ringside-event.se/forestallningar/27club.html
http://www.facebook.com/profile.php?id=582051805#!/27clubsweden?ref=ts

Relaterat: Göteborgsposten.

Läs även andra bloggares åsikter om Kurt Cobain, Jimi Hendrik, 27 Club, tävling, Maximteatern, Jim Morrison, Janis Joplin

Arkiverad under: Musik, Scen, Teater Taggad som: 27 Club, Janis Joplin, Jim Morrison, Jimi Hendrik, Kurt Cobain, Maximteatern, tävling

Black Mountain och Citay till Sverige

11 september, 2010 by Redaktionen

23 september – Göteborg, Pusterviksbaren/Woody West
25 september – Stockholm, Debaser Slussen/Fritz’s Corner

Support: Citay

BLACK MOUNTAIN
Black Mountains retrofyllda psykedelia-rock består av tunga 24-karats riff och coola vintagemelodier som ekar av ett sinnesvidgande sent 60-tal och storslaget tidigt 70-tal. Det Vancouverbördiga bandet kastar sig med dödsförakt ut i ringen, vilt svingande med klassiska rockstorheter som Black Sabbath, Velvet Underground, Led Zeppelin, Jefferson Airplane, Spacemen 3 och landsmannen Neil Young & Crazy Horse. Stephen McBeans Black Mountain har sedan den självbetitlade debuten och mindre mästerverket ”In The Future” lett utvecklingen bland samtida likasinnade band som Brian Jonestown Massacre, The Besnard Lakes, Sleepy Sun och Black Angels. Gänget fungerar lite som den kanadensiska alternativscenens supergrupp med flera förgreningar i andra framgångsrika projekt som folkrockpsykedeliska Pink Mountaintops (Stephen McBean), folk-indieduon Lightning Dust (sångerskan Amber Webber och organisten Joshua Wells) och skruvade alt-countrybandet Blood Meridian. De har sedan debuten tillhört ett av indielabeln Jagjaguwars (Bon Iver, Okkervil River mfl) stoltaste flaggskepp. Samma bolag släpper i dagarna efterlängtade nya albumet ”Wilderness Heart”. Årets coolaste rockögonblick och ett måste för vänner av Dead Meadow, Howlin’ Rain och Graveyard.

CITAY
San Fransiscobuktens Citay fyller sin progressiva indie-folk-rock med högflygande Beach Boys-harmonier och episka Allman Brothers-gitarrer till drivande Fleetwood Mac-popmelodier. Sällan har tung, grandios psykedelisk rock tillåtits låta så här sommarvarm, svävande och melodiös. Låtarna är storslaget spirituella utan att förlora fotfäste, med befriande jordnära akustisk folkpopgrund till det suggestiva stoner-svänget och det stratosfäriskt vackra oljudslandskapet.

Läs även andra bloggares åsikter om Black Mountain, konserter, rockmusik

Arkiverad under: Musik Taggad som: Black Mountain, Konserter, Rockmusik

Stockholm rockar loss i Gamla Tryckeriet: Stockholm Rock Out, dag 1

11 september, 2010 by Rosemari Södergren

Gamla tryckeriet i Alvik är en bra lokal för en hårdrockfestival. Ni vet, en stor lokal med industri-känsla med höga pelare och högt i tak. Där arrangeras Stockholm Rock Out i helgen. På fredagseftermiddagen 10 september ylade de första gitarrerna igång och första trumvirvlarna angav takten.

Om du gillar hårdrock bör du ta dig till Alvik och det Gamla Tryckeriet, Hårdrockfesten fortsätter från lunch och långt in på natten på lördagen. Sedan återkommer festivalen 16 oktober, så vi har en chans till att uppleva äkta hårdrocksatmosfär.

Men också om du gillar lite nya upplevelser tipsar jag dig att dra dit: Det är skön stämning, skönt folk och det är roligt att se alla som ansträngt sig och färgat håret mörkt eller ljust, har hårdrockskläder och attiraljer. När det gäller hårdrock är publiken lika kul att se på som banden. Andra är lite enklare, i
jeans och tshirt – avslappnad, prestigelöst och rebelliskt. vi behöver sådant som motvikt till det alltför städade arbetslivet på Stockholms-kontoren.

Mina tankar kring banden är utifrån min synvinkel, jag lyssnar mycket på musik men inte så mycket på metal och hårdrock, så det blir lite utifrån en indiepopälskares synvinkel.

Tyvärr missade jag första bandets spelning: Killer Clan av FUN. Nästa band var Dirty Penny. Riktigt rå rock med en gitarrist med bar överkropp. Sångaren påminde mig på något sätt om Axl Roses, jag vet inte varför. De två sista låtarna de spelade var riktigt bra, speciellt den där gitarristen hade ett långt soloparti. Tyvärr vet jag inte vad de låtarna heter, men kanske något fan till Dirty Penny hittar hit och kan berätta det i en kommentar.

Som alltid på en festival hittar jag ett nytt favoritband också. Ett band jag inte hört tidigare men gillar så mycket att jag kommer att ha koll på det i fortsättningen och försöka få tag på skivor från dem.
Jag hittade inte bara ett sådant band utan två: det norska hårdrockbandet Wig Wam och det italienska Killing Touch.

När Wigwam kom in på scenen var lätt absurt: basisten och gitarristen hade cowboyhattar som om de kom från Texas. Som tur var gjorde de inte det.
Sångaren Glam hade en åtsittande overall som smet längs kroppen som tajts. Han jobbade mycket med att få igång publiken, han försökte få dem att klappa med, sjunga med och med jämna mellanrum ropade han ”How are you Stockholm?”
De tog en halvtimme men sedan fick bandet igång publiken riktigt bra. En och annan hade mumlat något om norska hårdrockband, men jag tror de fick ge sig för norrmännen raka hårdrockspop.
Till sista låten kom Glam in som indianhövding med en enorm fjäderskrud.
Då fick han verkligen igång nästan hela publiken att sjunga med i refrägen: ”Living in my fantasy”.

Ett annat band med rak hårdrock är Killing Touch. Det var första gången bandet spelade i Sverige, berättade sångaren på scenen. Bandet hade en medlem på keyboard, vå gitarrister, en basist, en trummis och sångare.
Jag gillar när banden har en keyboard med också, det blir en annan klang i hårdrocken som jag lättare faller för.

Damn Delicious var också kul att höra, även om trummorna rätt ofta dominerade rätt mycket. Finns det någon hårdrockstil som heter trummetal?

Star rats kör en mer industrismutsig rock och har en sångare som pratade mer än sjöng.
Den genren kallas ”Sleazerrock” berättade en man i publiken. Jag vill beskriva det som att hiphop möter deatchmetal. Fast nu är jag ingen expert på hårdrocksgenre.

Pretty Boyfloyd var en positiv bekantskap också.
– De kör klassisk glamrock från tiden innan Nirvana kom och förstörde, sade en man i publiken som väntat på just den spelningen
Många gillade bandets musik helt klart, det var en hel del som dansade med.

Riktigt kul var det att se Lizzy Borden som spelar bloddrypande hårdrock. Sångaren kom först in i dödens svarta kåpa och med två striptease-dansöser vid din sida. Efter några låtar kom han in vitsminkad och läskig. Efter ytterligare någon låt kom han in med en dödsskalle i handen.

Arrangörerna av Stockholm Rock Out är jätteaktiva på Facebook där du kan följa en hel del av vad som händer backstage också. Filmklipp med artister och intervjuer och mycket mer, hittar du där.

Övriga banden som spelade på fredagen var Chris Laney och U.D.O.

Jonas var med och tog massor av bilder, så det kommer fler inlägg från Stockholm Rock Out på Kulturbloggen och vi ska dit på dag 2 också.

Läs även andra bloggares åsikter om Wig vam, Stockholm Rock Out, hårdrcok, rockmusik, Alvik, Lizzy Borden, Killing Touch

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Alvik, hårdrcok, Killing Touch, Lizzy Borden, Rockmusik, Stockholm Rock Out, Wig vam

Recension från Hoffmaestro & Chraas spelning på Gröna Lund

11 september, 2010 by Jonatan Södergren

När Sveriges uppenbarligen populäraste partyband invigde hösten (eller sa farväl till sommaren, hur man nu vill se på det…) på Gröna Lund blev nöjesfältet totalt slutsålt. Redan innan bandet ens hade hunnit gått upp på scen var arrangörerna tvungna att stänga portarna för att det hade kommit så mycket folk. Det måste ha varit någon form av publikrekord.

Jag är faktiskt relativt nyfrälst när det gäller Hoffmaestro & Chraa och har fortfarande svårt att placera dem inom en viss genre. Det är mycket reggae- och ska-influenser men även en del hip hop, pop och elektroniskt om du frågar mig. Framförallt är det att se de elva personerna i bandet stå och trängas på en scen men ändå göra allt i sin makt för att liva upp stämningen hos publiken till max som är grymt.

Exempel: De har en slags dans där de uppmannar publiken till att springa åt både höger och vänster som alla musikintresserade borde ha varit med om åtminstone en gång.

Även om det kanske var i trängsta laget så var det en minnesvärd spelning. En sådan konsert jag aldrig kommer att glömma. Ljudet var kanske inte det bästa men det kompenserades med ös på såväl scen som från publikens sida.

Här är ett klipp som innehåller Highway Man, deras kanske mest kända låt:

Arkiverad under: Musik Taggad som: Gröna Lund, Grönan, Hoffmaestro, Hoffmaestro & Chraa

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1519
  • Sida 1520
  • Sida 1521
  • Sida 1522
  • Sida 1523
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in