• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Takida-Robban: ”Glada budskap lämnar jag åt någon annan”

27 juli, 2011 by Jonatan Södergren

 

Deras fjärde album The Burning Heart har precis anlänt till skivbutikerna (läst den 27:e juli) och senare i sommar drar bandet ut på en tältturné tillsammans med Europe. Kulturbloggens skribent mötte upp Takidas sångare Robert Pettersson och det lät ungefär så här.

Kan du berätta lite om er nya skiva?

Det låter väldigt mycket som en ny Takida-skiva samtidigt som det är en återgång till våra rötter. Som gamla Takida med en större ljudbild.

Kan du fortfarande relatera till era tidigare skivor?

Definitivt, speciellt nu när den nya skivan på sätt och vis är ett steg tillbaka. Vi har utvecklats en hel del, då kanske det var charmigt men nu är det viktigt att det låter riktigt från första början.

Var hittar ni inspiration till er musik?

I vardagen. Förut var det jag och Thomas som skrev alla låtarna men nu bidrar hela bandet med idéer. Texterna är fortfarande en humörfråga och vi fortsätter på ett mörkt spår även om vi faktiskt har ett par låtar med positiv bemärkelse vilket är ovanligt.

Vilken sinnesstämning brukar du vara i när du skriver en låt?

När man skriver en text krävs det tyvärr att man inte mår så bra. Att sprida glada budskap lämnar jag åt någon annan. Fast när vi skriver musik är det oftast glatt. Om vi inte känner någon form av gemensam glädje i det behöver vi ju inte repa.

Läser du mycket eller vad brukar inspirera dig att skriva texter?

Jag försöker hitta en egen känsla och tycker det är roligt att experimentera med ord. I hela mitt liv har jag nog bara öppnat en bok, eller jag läste fyra terapiböcker om mindulness av några amerikanska forskare och jag känner ibland att det skulle vara kul att läsa någon biografi men jag tycker det är så tråkigt att läsa. Jag ser mycket på filmer och serier och vill ha det i bild istället.

Är Takidas musik visuell?

Det kan jag tycka fast det är väl individuellt antar jag. Vissa tycker bara att något är bra eller dåligt medan vissa analyserar varje detalj. Det är så olika för olika människor.

Hur skulle du beskriva Takidas musik?

Som enkel kommersiell rock med inslag från tyskt 80-tal med inslag från det nya amerikanska spundet.

Lyssnar du mycket på musik?

Det går i perioder, just nu lyssnar jag mycket på svensk pop som Daniel Adams-Ray och Veronica Maggio. Peter LeMarc är fantastisk.

Vad väckte ditt intresse för musik?

När en viss Michael Jackson visade sig för första gången. Jag tror det var 1986, jag var åtta år och hörde Thriller. Det var första gången jag sjung med i en låt. Men jag började spela i band relativt sent. Jag var nitton år när jag tog upp en bas och skrev en låt för första gången.

Vad är det bästa med att spela i band?

Belöningen efter att man har gjort ett verk och får komma ut och visa upp sig, att få åka på ”skolresor” som trettioåring och att få göra låtar som berör.

Hur länge föreställer du dig att Takida kommer hålla på med musik?

För några år sedan trodde jag inte att vi skulle hålla på så länge men musiken förändras och vi kommer nog att hålla på ett tag. Efter vår aktiva karriär skulle jag gärna producera något annat band.

Finns det något specifikt band du skulle vilja producera?

Det finns så mycket band som inte får den uppmärksamhet de förtjänar men kanske något Ånge-band. Det finns en stark scen i Ånge som inte resten av Sverige fått ta del av.

Hur känns det inför tältturnén med Europe?

Spänt men inspirerande. Det är också ett band som vi ser upp till så det var häftigt att de tackade ja till vår förfrågan. Det blir nog en häftig sväng.

—

Den trettonde augusti arrangeras Ljungarocken i Takidas regi. Ljungarocken är en endagsfestival som kommer äga rum i deras hemstad Ånge och utöver Takida så kommer Graveyard, Imperial State Electric och Dead by April att uppträda.

Här är en bild från Takidas releasefest som ägde rum på Hotell Lydmar den 25:e juli

Foton: Linnea Amling

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Takida, The Burning Heart

The Ark arrangerar egen festival i Småland

26 juli, 2011 by Redaktionen

The Ark gör en egen festival som går under namnet ARKEN I PARKEN där de själva spelar samt bjuder in artister som varit betydelsefulla för dem under karriären, berättar ett pressmeddelande:

”Vi ville göra något extra och unikt denna sista sommar med bandet. Att samla flera av våra artistkompisar till en endagsfestival kändes klockrent. Nu när mina kusiner från Uråsa skaffat en folkpark från 60-talet i Småland så var det givet att ha festivalen där och arrangera den tillsammans med dem. Det kommer bli en väldigt intim och speciell festival.” Säger Martin Axén från The Ark.
Festivalen äger rum lördagen den 13:e augusti på folkparken Tyrolen i Blädinge utanför Alvesta, inte långt ifrån där medlemmarna i The Ark själva kommer ifrån. Det blir bandets sista spelning i hembygden.
Arken I Parken är en heldagsfestival (kl 15 – 02) för alla åldrar och biljettantalet kommer vara begränsat.

Bokade artister är:
THE ARK – Sista spelningen i hembygden
JOJJE WADENIUS – The Arks idol sen barnsben kör låtarna från Goda’ Goda’
THE OUT – Robert Jelinek som hjälpte The Ark att få skivkontrakt kommer med sitt purfärska garage-soulband. Smålandspremiär!
PETER WAHLBECK – Bandets ständiga inspiratör
HAMMERED SATIN – Kompisglamband från LA. Första Sverigespelningen.
EGLO – Jens Andersson & Sylvester Schlegels soulband med otroliga gäster
SKILLA – Hyllat Malmöband som nyligen producerades av Jens Andersson
KITE – Medlemmar från Melody Club och Strip Music
KAKA – Richard från The Mo
OOMAIGOOSH – Persisk 70’s folkgroove
THE HECTOR – Ett band utsprunget ur Hectorklanen som ligger bakom Uråsafestivalen, Tyrolen och Kafe Deluxe.
TIN CAN COMPANY – Dansk nycirkus

Relaterat: Aftonbladet

Läs även andra bloggares åsikter om Arken parken, musikfestivaler, The Ark

Arkiverad under: Musik Taggad som: Arken parken, the ark

Marina and the Diamonds ser fram emot sin nordligaste spelning hittills (Storsjöyran)

26 juli, 2011 by Jonatan Södergren

Sedan debutskivan The Family Jewels släpptes i början av förra året har Marina Diamandis hunnit bli en av våra absoluta favoritartister. Med den teatraliska rösten och de lika genialiskt som finurligt hopsnickrade poplåtarna dröjde det inte länge innan den walesiske sångerskan blev jämförd med drottningarna Kate Bush och Madonna.

Genombrottet på Emmaboda-festivalen 2009 var bara början och det är knappast någon överdrift att påstå att hon tillhörde höjdpunkterna på Way Out West i fjol. I år har hon haft fullt upp med att turnera med Katy Perry i staterna och skriva på sin andra skiva. Den 30:e juli besöker hon Östersund för en spelning på Storsjöyran. Kulturbloggen fick ett samtal från den färgstarka sångerskan.

Hur känns det att komma tillbaka till Sverige?

Jag har inte varit där sedan november men jag har gjort en del festivalspelningar under sommaren och det har gått bra så jag ser fram emot att komma tillbaka.

Har showen förändrats sedan senast du var här?

Stilistiskt har det skett en del förändringar. Det är mörkare och mer gotiskt för att spegla skivan jag håller på att skriva men den innehåller fortfarande en del hamburgare.

Senast jag träffade dig berättade du att du ville få ut den nya skivan lagom till din födelsedag i oktober.

Haha, du har bra minne. Tyvärr kommer den inte förrän lite efter min födelsedag, troligtvis inte 2011 utan snarare i början av 2012.

Har du hunnit bestämma en titel på skivan?

Det har jag, men jag får inte avslöja den ännu.

Skiljer sig de nya låtarna från de gamla?

Det har skett en naturlig utveckling mot mörk elektronisk musik men det förekommer fortfarande levande och organiska element. Överlag är de nya låtarna mörkare och kallare än tidigare.

Kan du fortfarande relatera till låtarna på förra skivan?

Definitivt, fast vissa låtar kan jag ju relatera bättre till än andra.

Jag minns att du berättade att den nya skivan skulle ta upp teman som kvinnlig sexualitet. Tycker du att kvinnors sexualitet skiljer sig från mäns och i så fall på vilket sätt?

För att börja med att besvara den första frågan så tänkte jag att hela skivan skulle handla om kvinnlig sexualitet men i slutändan blev det bara en låt som behandlade det ämnet. Problemet med att ha en idé som man först tycker är spännande är att man tröttnar efter ett tag. Självklart skiljer sig kvinnlig och manlig sexualitet från varandra på grund av samhällets normer men inte nödvändigtvis på ett negativt sätt. Det har definitivt skett en hel del förändring inom det området de senaste femtio åren.

Kan du nämna några skivor du har lyssnat på den senaste tiden?

James Blakes skiva men vilka andra har jag lyssnat på. Jag måste se efter i min iPod. Yann Tiersens nya är antagligen min favoritskiva från det senaste året.

Hur ser en perfekt dag ut för dig?

Det är när jag är upptagen, jag gillar inte att ta det lugnt. Antingen är jag hemma i London och skriver en låt eller så är jag i New York och spela in en musikvideo. Det är vad jag älskar mest att göra.

Vilken musikvideo har varit roligast att spela in?

Hollywood var roligast men I’m Not a Robot är en annan favorit. Den blev så simpel vilket berodde på att vi inte handskades med lika mycket pengar på den tiden.

Vart ser du dig själv om fem år?

Förhoppningsvis är min musik välkänd internationellt. Jag vill kunna känna att jag har åstadkommit något. Med framgång skulle jag nog må mycket bättre.

I Are you Satisfied? sjunger du om ”an average life”, vad är ett ”average life” enligt dig?

Det handlar om att inte nöja sig med vad du får serverat framför dig utan att ständigt sträva efter att åstadkomma något i ditt liv. Det spelar ingen roll vilket yrke du har så länge du på ett personligt plan känner att du inte nöjer dig med vad du får givet. Om du bekämpar ditt öde kan du skapa ditt eget liv. Första albumet genomsyrades av att jag ifrågasatte mina ambitioner att bli känd då kändisskap utan anledning är det tommaste som finns.

Foto: Linnea Amling

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Marina and The Diamonds, Storsjöyran

Popaganda [anka] på Parkteatern kunde knappast ha blivit bättre

26 juli, 2011 by Jonatan Södergren

Solen sken när gratisfestivalen Popaganda [anka] anordnades på Parkteatern i Stockholm där bland annat band som Parker Lewis, Urban Cone och You Say France & I Whistle uppträdde.

På förhand kanske det fanns en rädsla att ”de tomma läktarna” som präglade Hultsfredsfestivalen någon vecka tidigare även skulle spöka här på Parkteatern, inte minst med tanke på vad som hade hänt i Norge dagen innan, men det var kul att se att så många hade valt att dyka upp för utöver musiken var det just den där stämningen av avslappnat parkhäng som var den mest positiva överraskningen.

Mest drag i publiken var det under Urban Cone. Urban Cone är ett nytt band från Stockholm som inte varit rädda för att visa sina framfötter på sistone. Deras elektroniska indiepop har kallats för den felande länken mellan Death Cab for Cutie och MGMT. I mina ögon är det inte längre någon tvekan om att de är mer än redo att ta över efter Miike Snow såväl hemma i Sverige som på den internationella scenen.

En annan positiv överraskning var Summer Heart som spelade någon form av lågmäld sommar-chillwave. När ”riktiga” Popaganda går av stapeln den 26:e augusti är det obligatorisk närvaro på Eriksdalsbadet för alla popälskare, med Arcade Fire som sin fetaste bokning kan det knappast bli annat än magiskt.

Foto: Emma Andersson

Arkiverad under: Musik Taggad som: Popaganda, Summer Heart, Urban Cone

Richard Thompson på Göta Källare, recension

26 juli, 2011 by Rosemari Södergren

Artist: Richard Thompson
Scen: Göta Källare
Betyg: 4

Gitarristen, sångaren och låtskrivarenRichard Thompson är född 1949 i London. 1967 var Thompson med och startade folkrockgruppen Fairport Convention. 1970 hoppade han av från Fairport Convention och spelade i många i en duo tillsammans med sin dåvarande fru Linda Thompson. De släppte flera uppmärksammade skivor, bland annat Shoot Out the Lights som 1982 utsågs till årets album av musiktidskriften Rolling Stone.

Att Thompson därför är mer känd bland en vuxen publik än tjugoåriga indiekids var tydligt på måndagskvällens konsert på Göta Källare. En stor del av publiken var medelålders. Många har följt honom redan från Fairport Convention-tiden.

Han kom in på scen utan band, bara han själv och en akustisk gitarr. Men det räckte. Och det räckte långt. Hans gitarrspel och hans kraftfulla stämma fyller hela lokalen. Thompson måste helt enkelt vara en av de skickligaste gitarristerna på akustisk gitarr.

Thompson får högt betyg för sitt framförande, sin sköna stil där han satt avspänd, leende. Med mörk basker och grånat skägg såg han ut som bilden för en fransk trubadur. Varför hans management lät meddela några minuter innan han kom ut på scen att ingen i publiken fick ta någon bild eller spela in något på video förstår jag inte. Ibland säger artister och deras management nej till fotografering för att de vill ha kontroll på vilka slags bilder som finns på artisten. Men Richard Thompson har inget att skämmas över. Att han har fyllt 60 är väl inget att dölja och han ser ju cool ut på scen.

Richard Thompson är rutinerad och bjöd på en skickligt blandad spellista med lugnare ballader och mer fartfyllda folkrockiga låtar. På de fartfyllda låtarna var det många som vaggade i takt. Det gick inte att stå stilla, rytmen tog tag i oss. I en av sångerna började publiken att sjunga med i refrängen. Tyvärr vet jag inte vad den sången heter, jag hoppas någon som var med på konserten lämnar en kommentar med låtens namn. Refrängen innehöll orden ”Rolling Sea” (tror jag).

Många av hans sånger på måndagskvällens konsert handlar om relationer och kärlek och separationer. En sång presenterade han som en sång om sex. ör övrigt beskyllde han oss svenskar för att ha uppfunnit sex.

Jag talade med flera som var där, de hade någon kompis eller släkting som tagit med dem dit och de sade: ”Gud vad bra. Jag älskar den här musiken. Jag visste inte att han var så bra.”

Han spelade i nästan en och en halv timme och sedan bjöd han på en lång rad extranummer. Jag tror att han var lika nöjd med publiken som publiken med honom, eftersom han bjöd på fler extranummer än när ha spelade i Malmö den 21 juli.

Jag har inte fått tag på den fullständiga spellistan för måndagskvällens konsert, men han spelade till stor del samma sånger som när han var i Malmö för några dagar sedan:

Kulturbolaget, Malmö, Sweden:

Bathsheba Smiles
Walking on a Wire (Richard & Linda Thompson cover)
Turning of the Tide
Hope You Like the New Me
Johnny’s Far Away
Uninhabited Man
I Want to See the Bright Lights Tonight (Richard & Linda Thompson cover)
The Sunset Song
1952 Vincent Black Lightning
I Misunderstood
Waltzing’s for Dreamers
Crawl Back (Under My Stone)
Stumble On
Good Things Happen to Bad People [New Song]
Keep Your Distance
Genesis Hall (Fairport Convention song)
The Sun Never Shines on the Poor
I Feel So Good

Extranummer:
Beeswing

Extranummer:
Persuasion
Drinking Wine Spo-Dee-O-Dee

Här är Richard Thompsons officiella hemsida.

Han spelade nyligen i Göteborg och fick mycket bra kritik för den konserten i Göteborgsposten.

Rockfoto har bilder från spelningen på Göta Källare.

Läs även andra bloggares åsikter om Richard Thompson, folkrock, musik, Göta Källare

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: folkrock, Göta Källare, Musik, Richard Thompson

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1329
  • Sida 1330
  • Sida 1331
  • Sida 1332
  • Sida 1333
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in