• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Urban Cone

Urban Cone: “Vi har precis upptäckt mimosa”

1 september, 2015 by Jonatan Södergren

cone

Med sitt andra album, Polaroid Memories, i ryggen har Urban Cone turnerat världen runt. På Popaganda gjorde de en efterlängtad spelning på hemmaplan. Kulturbloggen mötte upp alla fem medlemmarna – Rasmus Flyckt (sång/synth), Magnus Folkö (trummor), Tim Formgren (gitarr), Emil Gustafsson (sång/bas) och Jacob William Sjöberg (synth) – efteråt.

Hur kändes det att spela hemma i Stockholm igen?

Tim: Det händer inte så ofta att vi spelar i Stockholm längre, och det är så jävla kul att spela här hemma, så det kändes skitbra. Bra väder och sjukt peppad publik.

Magnus: Det är vårt sista gig på väldigt länge. Det kommer dröja ett tag innan vi spelar igen.

Rasmus: Det blev en avslutning, både på sommaren och vår turné. Vi kommer gå in i studion direkt och jobba på massa nytt. Nästa gång vi gör en Stockholmsspelning kommer vi ha ny musik.

Har ni några låtidéer ännu?

Jacob: Vi har en del skisser, men vi kan verkligen inte säga någonting om det. För vi vet knappt själva hur det kommer bli.

Rasmus: Vi har mycket demos som vi ska sätta oss och jobba med under hösten. Sedan in i studion så får vi se vad som händer där.

På vilka sätt trot ni att det kommer bli en utveckling från senaste albumet?

Rasmus: Det är nästan för tidigt att säga, för när vi sitter i studion poppar det upp saker hela tiden.

Emil: Vi har precis upptäckt mimosa, som vi aldrig har druckit förut. Så det kanske blir någon slags mimosa-inspirerad skiva.

Rasmus: En trend är att vi alltid åker till ett nytt ställe och gör musik. Så vi kommer isolera oss på något nytt ställe. På första skivan var vi mestadels hemma hos mig, sedan isolerade vi oss i en studio på söder och nu kommer vi isolera oss någon annanstans.

Ni spelade bland annat i Australien tidigare i år. Hur har turnén varit?

Emil: Det var otroligt kallt i Australien, vi trodde att det var sommar där året om. Det var naivt av oss. Så vi hade bara på oss en jacka när man kanske behövde lite mer. Men det var jäkligt kul och läskigt att åka dit. Man har drömt om det sedan man var liten, så kommer du dit och spelar inför massa folk. Det är helt absurt.

Ni spelade även på Bananpiren under Way Out West.

Rasmus: Det måste jag säga att det lätt var en av de bästa Sverigespelningarna. Det var en så osvensk vibe. En stor lagerlokal. Så otroligt Berlin. Det var smutsigt, vi började sent som fan och alla var astaggade. Det var nästan så man började prata engelska med roddaren.

På ert senaste album, Polaroid Memories, känns det som att nästan vilken låt som helst skulle kunna vara singel. Var det en ambition ni hade på förhand?

Emil: Jag tror inte att vi tycker att alla låtar är hittar, snarare tvärtom. Melodierna i låtarna är så jävla viktiga för oss. Det är kanske därför det uppfattas som väldigt singelmässigt. även om inte vi ser det så. Melodier är allt.

Rasmus: Det viktiga är att det finns en röd tråd, vilket jag inte tycker finns på första skivan. Det sitter ihop på ett sätt som vi är väldigt stolta över.

Tim: Vi ville försöka fånga vårt livesound på skiva. Det tycker jag att vi gjorde. Nu kommer vi göra något annat. Vi kanske vill fånga hur vi låter i replokalen. Eller i rymden.

Rasmus: Vi kommer göra något annat nu, det kommer inte låta likadant. Det kommer låta som Lorentz featuring Orup.

Min favoritlåt på albumet är avslutningsspåret, Never Gonna See You Again.

Emil: Lite kuriosa är att vi byter instrument, det gjorde vi här också.

Rasmus: Jag spelar trummor, Emil spelar synth, Tim spelar gitarr – så det är inte så mycket som händer på hans front, Jacob spelar bas och Magnus spelar gitarr.

Emil: Det finns ett hemligt spår på skivan också. Finns på baksidan av en singelvinyl. Den låten heter iallafall Polaroid Memories, och det är ingen som har hört den vilket är ganska kul. Det kanske är den bästa låten.

Rasmus: Just Never Gonna See You Again sticker ut lite, så det är kul att du gillar den. Som du påpekade – att varje låt uppfattas som en singel och att det finns väldigt tydliga melodier överallt – men den är verkligen så långt ifrån det du kan komma.

Emil: Det finns inga melodier i den låten!

Jag tycker ändå att det finns en tydlig melodi som kommer in där i slutet.

Rasmus: I outrot, ja. Vi ville avsluta det på ett annat sätt.

Det är som att jag känner igen melodin, samtidigt som jag inte riktigt kan placera vartifrån.

Emil: Vi snor ju allt, så det är inte så konstigt!

Rasmus: Jag förstår vad du menar, den har någon slags hook samtidigt som den är väldigt annorlunda.

Tim: Det är vårt första gitarrsolo någonsin. Och vi har aldrig distat en orgel förut, så den är väldigt speciell.

Hur kom låten till?

Rasmus Först hade vi en demo som lät helt annorlunda. Den var för glad. Gick i dur och var superpoppig. Den var vidrig. Men vi satt och jammade, så körde vi den i halvtempo och det lät mycket coolare. Motsatsen till vad det först var. Jag tror aldrig att vi gjort en låt på det sättet tidigare, att det varit en sån stor skillnad från hur det först lät.

Foto: Emma Andersson

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Popaganda, Urban Cone

Titta: Urban Cone – Sadness Disease

8 oktober, 2014 by Redaktionen

Urban ConeMain3_PhotoJohnArthurLOW

Stockholmskvintetten Urban Cone albumdebuterade med Our Youth 2012. Nu har de delat med sig av en musikvideo till sin nya singel Sadness Disease som du kan se längre ned i det här inlägget. Vi ställde fem snabba frågor till bandet:

Det var ett tag sedan vi hörde från er, men nu har ni släppt den nya singeln Sadness Disease. Vad kan vi förvänta oss av er framöver?

– Sadness Disease är den första singeln från vår skiva som kommer i början av nästa år. Vi kommer spela live nu en del av det som är kvar av året och nästa år kommer vi dra ut på turné. Vi saknar turnerandet väldigt mycket!

Berätta om bakgrunden till Sadness Disease. Hur kom låten till och vad ville ni uttrycka med den?

– Idéen bakom Sadness Disease är det sjuka idealet vi lever med varje dag. Att känna sig ful, otillräcklig, ha prestationsångest. Hur destruktivt det är. Perfektion existerar inte och det är något vi önskar kunna förmedla. Även om det finns en hel del melankoli i texten finns det en massa glädje i musiken. T.ex. lead-synthen i låten är en delfin som är samplad och vi har aldrig haft så roligt som vi hade när vi spelade in den här låten. Man kan t.o.m. höra oss glädjeskrika i outrot av låten.

Berätta lite om idén bakom och inspelningen av musikvideon?

– Vi vill att folk ska bli glada och vilja dansa av vår musik. Även om Sadness Disease har en tyngre sida, var ambitionen alltid att den ska göra dig glad. Musikvideon handlar om en tjej som är inlagd på ett sjukhus. Hon är deprimerad och känner sig just otillräcklig. Vi bryter oss in på sjukhuset och tar henne till ett ställe med massa kärlek och musik.

På vilka sätt har ni som band utvecklats sedan ni släppte ert debutalbum?

– Vi har utvecklats så otroligt mycket. Allra mest av varandra. Vi har skrattat, gråtit och skrikit på varandra och verkligen insett hur mycket vi behöver varann. Det fanns en tid då vi inte trodde att vi skulle kunna fortsätta som band. Vi behövde göra något drastiskt och vi beslöt oss för att i princip bosätta oss i studion för att hitta varann igen. Genom musiken och glädjen vi finner i att göra musik med varandra, kom vi ur det starkare än någonsin.

Har dynamiken mellan er som grupp förändrats? Har några nya influenser smugit sig in i ert sound?

– Vi har varit ute och turnerat så galet mycket efter vår första skiva. Och det är just det som fått oss att hitta vad vi tycker är vårt rätta sound. Det ska vara organiskt och det ska vara en massa spelglädje. I princip allting du hör i Sadness Disease och kommer höra på vår skiva är live. Vi vågar även utlova en del glädjerop!

Arkiverad under: Musik Taggad som: Sadness Disease, Urban Cone

Track-by-Track med Emil Heró

5 november, 2013 by Jonatan Södergren

hero

Många känner till Emil Gustafsson som basist och sångare i elektroniska popbandet Urban Cone, men den 8 november debuterar han på egna ben — under namnet Emil Heró (Heró är ett släktnamn med rötter i Frankrike) — med fyra-spårs-EP:n 1992.

– I Urban Cone är vi ett band, med mitt sidoprojekt står jag ensam. Det finns ups and downs med båda. Jag älskar verkligen att spela i band, så det kommer jag alltid att vilja göra, men det är störtkul att sitta ensam i studion — ofta på natten — och producera, både till Heró och till andra. Jag ser det inte som att det krockar. Förhoppningsvis blir det en vinn-vinn-situation. Urban Cone är inne i studion och jobbar på vår andra skiva och vi längtar efter att få visa upp vår nya musik, berättar Emil över mail.

Men han står inte helt själv, på 1992 tar Emil nämligen hjälp av sin gamla skolkompis Hedvig:

– Jag minns att jag såg henne på ett uppspel och tyckte att hon hade en så fantastiskt fin röst. Jag visste redan då att jag verkligen ville jobba tillsammans med henne på något sätt. Jag visste inte hur, men när jag började att producera till Emil Heró så visste jag direkt att jag ville skriva och spela in tillsammans med henne. Så jag slängde iväg ett mess och hon var peppad. Så vi började med en låt, som slutade med fyra stycken, de låtarna som utformar EP:n.

Vi bad Emil redogöra för de fyra låtarna som utgör 1992:

Television

Låten är inspirerad av ett citat från Andy Warhol som lyder: ”when I got my first television set, I stopped caring so much about having close relationships”. Efter jag hade hittat det citatet föll allt på plats.

Love

Kärlek på svenska då — och ja — det är faktiskt precis vad den handlar om. Jag ville göra en låt där det inte finns något annat än magisk och förblindad kärlek. Allting började med att jag satt vid pianot och skrev refrängen, därefter tillkom produktionen.

We Can Do It

Handlar om två barn med drömmar om allt det fantastiska ute i världen, om att ingenting kan stoppa dem, ingenting är omöjligt. Lite som att de har hittat nyckeln in till Narnia. Först kom refrängen och sedan skrev Hedvig sticket, när det satt blev det ganska självklart vad låten skulle handla om.

1992

Är väl en hyllning till det året antar jag, men den handlar och beskriver nog snarare känslor som finns inom en när man precis har fyllt 21. Från början var den helt instrumental, sedan skrev jag och Hedvig text.

Arkiverad under: Musik Taggad som: 1992, Emil Heró, Urban Cone

Kulturbloggen möter Urban Cone

30 oktober, 2012 by Jonatan Södergren

Det har surrats om Urban Cone ett tag, men nu släpper det unga Stockholms-bandet äntligen sitt debutalbum Our Youth och snart är det dags att erövra USA. Kulturbloggen mötte upp två femtedelar av bandet, de två vokalisterna Rasmus Flyckt (till höger på bilden) och Emil Gustafsson (till vänster), på Universals skivbolagskontor.

– Låtarna har fått jobba och utvecklas. Vi har ju släppt EP:s, så skivan består av fyra gamla och sex nya låtar. Vissa låtar skrev vi för ganska länge sedan, berättar Rasmus Flyckt.

– Vi har alltid varit ivriga att få ut ett album, men vi har varit tvungna att ha is i magen, fortsätter Emil Gustafsson. Nu känns det som att vi gjorde rätt eftersom det finns folk som väntar på skivan.

Har några av de äldre låtarna spelats in på nytt inför albumsläppet?

Rasmus: Vi har gjort en nyinspelning av Freak. Vi hade producerat hela skivan förutom just den låten, så vi spelade om den och remixade den på nytt. Nu är den mer rockig och ösig. Det ska bli kul att se om folk märker någon skillnad, det är ju fortfarande samma låt.

Hur mycket gör ni på egen hand?

Emil: Vi gör allting själva. Alltifrån omslag till att skriva och producera. Det är viktigt för oss att ha den kontrollen. Folk kanske inte tror det eftersom vi ligger på ett stort bolag, men vi har fått fria tyglar och kan göra allt själva.

Vilka är fördelarna med att göra allt själva?

Emil: För oss är det en stor fördel eftersom vi sitter på den kompetensen. Men det är olika från band till band. Det är många band som inte vill behöva göra allting. Nackdelen är att det är mycket jobb, men det är ju ändå någonting vi har valt själva.

Varför döpte ni albumet till Our Youth?

Rasmus: Spåret som avslutar skivan heter så och den är väldigt speciell för oss. Dessutom är det ett genomgående tema på skivan och en viktig utvecklingsperiod i ens liv.

Känner ni att det är en fördel att släppa skivan nu istället för när ni började få medial uppmärksamhet för något år sedan?

Rasmus: Det känns som att vi har byggt upp en grund nu. Vi har en fanbas som vill höra skivan och det är skönt att den är efterlängtad. Nu känns det bra att vi har väntat.

Emil: Jag tycker att vi har gjort rätt, nu måste vi bara bevisa att vi klarar av att hålla upp när vi väl släpper skivan.

Har ni funnit några nya intryck under året som gått? Är det några vitala skillnader mellan de ädre och de nyare låtarna?

Emil: När man lyssnar på skivan känns det som att den hänger ihop. Att det finns en röd tråd, trots att jag inte trodde att det skulle göra det. Jag tycker att det är en bra blandning av radiovänliga låtar och lite elektroniska ballader.

Rasmus: Det kommer alltid nya grejer man blir influerad av. Det är inget man kan stänga av, det bara blir så.

Kan ni berätta lite om vad ni blir influerade av? Det behöver inte nödvändigtvis vara musikrelaterat.

Emil: Det kan vara vad som helst. Vi har aldrig haft något ideal. Det är inget band vi vill låta som, utan musiken har alltid kommit till oss.

Rasmus: Jag tror det är mer upplevelser än musik. Det sker väldigt impulsivt vilket gör det intressant. Sedan är det mycket Stockholm över skivan, det är ju här allt vi sjunger om har hänt.

Snart är det dags för er första USA-turné. Är det första gången ni spelar i staterna över huvudtaget?

Rasmus: Det stämmer. Vi har spelat i Kanada förut men det här blir första gången vi spelar i USA.

Emil: Det har alltid varit en dröm att komma till staterna och spela på klubbar i Brooklyn.

Har ni blivit påverkade av amerikansk kultur?

Emil: Det tror jag, amerikansk propaganda liksom.

Rasmus: Det tar ju upp en stor del i media – Hollywood och alla akter som kommer därifrån. I USA vågar man drömma, det är en gemensam faktor. Vi har alltid sagt upp höga mål – som att bli världens största band – och de älskar ju sånt där.

Emil: ”I have a dream”, de är mer mottagliga för sånt medan vi har jantelagen som spökar. Sedan är USA världens största musikmarknad. Men vem vet, vi kanske har en romantiserad bild. Time will tell.

Foto: Emma Andersson

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Our Youth, Urban Cone

Popaganda fyller på med iamamiwhoami, Urban Cone och Korallreven

16 augusti, 2012 by Jonatan Södergren

Popaganda fyller på med iamamiwhoami, Urban Cone och Korallreven. Festivalen, som äger rum vid St Eriksbadet den 24:e och 25:e augusti, har sedan tidigare bland annat Damien Rice, Thåström och Major Lazer bland sina dragplåster.

iamamiwhoami

iamamiwhoami är mysteriet som först tycktes löst, men som visade sig vara mer komplicerat än vi trodde. Ni kan storyn vid det här laget. iamamiwhoamis kryptiska videor spreds på nätet och på bloggarna flödade spekulationerna om vem som låg bakom. Efter ytterligare några videor blev sångerskan mer synlig. Hon visade sig vara Jonna Lee och iamamiwhoami är ett fantastiskt audiovisuellt musikprojekt i yttersta framkant vad gäller det visuella. I juli fick projektet pris av MTV som ”bästa digitala geni”. Ungefär samtidigt släpptes det första fullängdsalbumet ”Kin” och äntligen fick den ovanligt trogna fanskaran njuta av musiken i ett mer sammanhållet format. Den 3 september släpps även filmen med samma namn som debutalbumet. Innan dess har vi ett spännande framträdande på Eriksdalsbadet och Popaganda att se fram emot. För någon vecka sedan gjorde Jonna Lee sin allra första intervju om iamamiwhoami. Hela intervjun finns att läsa på The Guardians hemsida.

Urban Cone

Urban Cone slog 2010 världen med häpnad när de släppte sin första låt ”Urban Photograph”. Hyllningarna var stora redan då, men sedan dess har såväl fanskaran som hit-portföljen ökat exponentiellt. Efter att i år ha erövrat Sverige och Europa återvänder kottarna till Popaganda för garanterad dans och allsång.

Korallreven

Med sin solblekta drömpop i pastell fick Korallreven ett rejält genombrott med “The Truest Faith” och “As Young As Yesterday”. Förra året släpptes debutskivan och det är inte konstigt att så många har fastnat för de fluffiga melodierna. Vem vill inte tankeförflytta sig till en varm klippa, ackompanjerat av toner lika fingertoppskänsliga och briljanta som de finaste studerna från Saint Etienne.

Klara artister sedan tidigare:

Thåström
Damien Rice
Friendly Fires
Patrick Wolf
Major Lazer
Frida Hyvönen
Deportees
Dungen
Little Dragon
Icona Pop
Love Antell
Hooray for Earth
Saint Lou Lou
Vulkano
Amanda Mair
Sameblod

Arkiverad under: Scen Taggad som: iamamiwhoami, Korallreven, Popaganda, Urban Cone

  • Sida 1
  • Sida 2
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Förbryllande mix av vag performance och konkret desperation – Måsen på Göteborgs Stadsteater

fritt efter Anton Tjechov (översättning … Läs mer om Förbryllande mix av vag performance och konkret desperation – Måsen på Göteborgs Stadsteater

Skaplig innehållsrik tribut till ett av rockhistoriens bästa band – The Who hyllas på Draken av ett gäng format av Ronander/ Bloom

30/10 2025 Draken Live i … Läs mer om Skaplig innehållsrik tribut till ett av rockhistoriens bästa band – The Who hyllas på Draken av ett gäng format av Ronander/ Bloom

Recension av tv-serie: Vi på Saltkråkan – höstlovets bästa tv-serie utan tvekan

Fotograf: SVT Vi på Saltkråkan Betyg … Läs mer om Recension av tv-serie: Vi på Saltkråkan – höstlovets bästa tv-serie utan tvekan

Filmrecension: Hemmet – gräsligt

Hemmet Betyg: 1 Svensk biopremiär: 29 … Läs mer om Filmrecension: Hemmet – gräsligt

Trollhättan Jazz & Blues 2025 dag 2 – Fullträffar avlöser varandra

25/10 2025 Folkets Hus i … Läs mer om Trollhättan Jazz & Blues 2025 dag 2 – Fullträffar avlöser varandra

Starkt kvartal för bokförsäljningen

Under det tredje kvartalet 2025 uppgick … Läs mer om Starkt kvartal för bokförsäljningen

Mästaren och Margarita – publikens favorit i Monster of Film

Mästaren och Margarita har vunnit … Läs mer om Mästaren och Margarita – publikens favorit i Monster of Film

Spelrecension: Ghost of Yotei – lika roligt som snyggt skrivet och presenterat

Ghost of Yotei Betyg 5 Utvecklat av … Läs mer om Spelrecension: Ghost of Yotei – lika roligt som snyggt skrivet och presenterat

Trollhättan Jazz- och bluesfestival dag 1 – Västsveriges främsta festival befäster sin ställning

24-25/10 2025 Folkets Hus i … Läs mer om Trollhättan Jazz- och bluesfestival dag 1 – Västsveriges främsta festival befäster sin ställning

Teaterkritik: LeMarcs hjärta pumpar nytt liv på Stadsteatern

Foto Sören Vilks LeMarc – Det som … Läs mer om Teaterkritik: LeMarcs hjärta pumpar nytt liv på Stadsteatern

I mästerlig monolog pendlas mellan rättfärdigande och rannsakande – Djävulens advokat i gästspel på Trixter

Manus: Rasmus Dahlstedt Regi: Peter … Läs mer om I mästerlig monolog pendlas mellan rättfärdigande och rannsakande – Djävulens advokat i gästspel på Trixter

Förledd: charm och mognad

Titel: Förledd  Författare: Elin … Läs mer om Förledd: charm och mognad

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in