Sedan debutskivan The Family Jewels släpptes i början av förra året har Marina Diamandis hunnit bli en av våra absoluta favoritartister. Med den teatraliska rösten och de lika genialiskt som finurligt hopsnickrade poplåtarna dröjde det inte länge innan den walesiske sångerskan blev jämförd med drottningarna Kate Bush och Madonna.
Genombrottet på Emmaboda-festivalen 2009 var bara början och det är knappast någon överdrift att påstå att hon tillhörde höjdpunkterna på Way Out West i fjol. I år har hon haft fullt upp med att turnera med Katy Perry i staterna och skriva på sin andra skiva. Den 30:e juli besöker hon Östersund för en spelning på Storsjöyran. Kulturbloggen fick ett samtal från den färgstarka sångerskan.
Hur känns det att komma tillbaka till Sverige?
Jag har inte varit där sedan november men jag har gjort en del festivalspelningar under sommaren och det har gått bra så jag ser fram emot att komma tillbaka.
Har showen förändrats sedan senast du var här?
Stilistiskt har det skett en del förändringar. Det är mörkare och mer gotiskt för att spegla skivan jag håller på att skriva men den innehåller fortfarande en del hamburgare.
Senast jag träffade dig berättade du att du ville få ut den nya skivan lagom till din födelsedag i oktober.
Haha, du har bra minne. Tyvärr kommer den inte förrän lite efter min födelsedag, troligtvis inte 2011 utan snarare i början av 2012.
Har du hunnit bestämma en titel på skivan?
Det har jag, men jag får inte avslöja den ännu.
Skiljer sig de nya låtarna från de gamla?
Det har skett en naturlig utveckling mot mörk elektronisk musik men det förekommer fortfarande levande och organiska element. Överlag är de nya låtarna mörkare och kallare än tidigare.
Kan du fortfarande relatera till låtarna på förra skivan?
Definitivt, fast vissa låtar kan jag ju relatera bättre till än andra.
Jag minns att du berättade att den nya skivan skulle ta upp teman som kvinnlig sexualitet. Tycker du att kvinnors sexualitet skiljer sig från mäns och i så fall på vilket sätt?
För att börja med att besvara den första frågan så tänkte jag att hela skivan skulle handla om kvinnlig sexualitet men i slutändan blev det bara en låt som behandlade det ämnet. Problemet med att ha en idé som man först tycker är spännande är att man tröttnar efter ett tag. Självklart skiljer sig kvinnlig och manlig sexualitet från varandra på grund av samhällets normer men inte nödvändigtvis på ett negativt sätt. Det har definitivt skett en hel del förändring inom det området de senaste femtio åren.
Kan du nämna några skivor du har lyssnat på den senaste tiden?
James Blakes skiva men vilka andra har jag lyssnat på. Jag måste se efter i min iPod. Yann Tiersens nya är antagligen min favoritskiva från det senaste året.
Hur ser en perfekt dag ut för dig?
Det är när jag är upptagen, jag gillar inte att ta det lugnt. Antingen är jag hemma i London och skriver en låt eller så är jag i New York och spela in en musikvideo. Det är vad jag älskar mest att göra.
Vilken musikvideo har varit roligast att spela in?
Hollywood var roligast men I’m Not a Robot är en annan favorit. Den blev så simpel vilket berodde på att vi inte handskades med lika mycket pengar på den tiden.
Vart ser du dig själv om fem år?
Förhoppningsvis är min musik välkänd internationellt. Jag vill kunna känna att jag har åstadkommit något. Med framgång skulle jag nog må mycket bättre.
I Are you Satisfied? sjunger du om ”an average life”, vad är ett ”average life” enligt dig?
Det handlar om att inte nöja sig med vad du får serverat framför dig utan att ständigt sträva efter att åstadkomma något i ditt liv. Det spelar ingen roll vilket yrke du har så länge du på ett personligt plan känner att du inte nöjer dig med vad du får givet. Om du bekämpar ditt öde kan du skapa ditt eget liv. Första albumet genomsyrades av att jag ifrågasatte mina ambitioner att bli känd då kändisskap utan anledning är det tommaste som finns.
Foto: Linnea Amling