• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Extatisk publik tillskansar sig extranummer – Azymuth på Nefertiti

2 oktober, 2022 by Mats Hallberg

Nefertiti i Göteborg

30/9 2022

Ska erkänna att närmare koll på Azymuth från Brasilien saknades. Hade deras namn i bakhuvudet då trions musik är mäkta populär hos dj:s. Var inte första gången Nef besöktes, eftersom trumslagaren Ivan Conti betonade att här kände man sig hemma. Under en närmare femtioårig karriär har cirka trettio plattor släppts, många på ett skivbolag i London. Funkfusion-bandet består denna kokande kväll av grundaren Ivan Conti, Kiko Continentino på allehanda keyboards samt snabbinkallade Moyses Dos Santos på elbas, härstammande från Sau Paolo och firad studiomusiker bosatt i London. Musikerna uttryckte flera gånger sin beundran för varandra. Och Dos Santos som hann repa med Azymuth, sa att hans dröm blivit verklighet.

Konserten denna regniga kväll börjar på utsatt tid utan varken presentation eller välkomstapplåder. Den kommer pågå i omkring två timmar exklusive paus, vilket trevligt nog är längre än planerat beroende på översvallande respons. Är inte fullsatt, även om det köpts skapligt med biljetter. Sitter på lagom avstånd och njuter av böljande tongångar där inslag av brasilianska varianten av samba, tillhör det som gör gruppen unik. Trion visar sig vara mästerliga på behagliga sound, samtidigt som en virtuos läggning omgående exponeras.

pressfoto från officiella hemsidan för Aymuth

Ett repetitivt mönster på synt utgör inledande intro. Succén grundläggs redan i andra funkfusion-doftande låten med dess utmejslade drag av Headhunters i sig. Vocoder och slapbass-teknik används effektfullt. Läckert sväng, hela tiden med intakt dynamik. Ljudet är perfekt, spejsigt luftigt vilket ställets berömde ljudtekniker ska harangeras för. Moog, synt och keyboard som vant hanteras med händer över flera klaviaturer samtidigt, är de ljudkällor som ligger högst utan att obalans uppstår. Uppdelningen bas – diskant är föredömlig.

Ballad från senaste skivan spelas, ger dem möjlighet att pusta ut. Låter sfäriskt groovy i mjukt rundade tongångar. Sjungs ofta smeksamt ordlöst, ibland på portugisiska från främst Conti. Attraheras av en funkig smooth samba färgad av vinande tema från Continentino. Trion känns väldigt sammansvetsad trots vikarie på bas. Agerar coolt avspända och verkar genuint lyckliga över att vara på scen. Virtuosa färdigheter förefaller inte vara något självändamål, fast det otvetydigt existerar i deras DNA. Goda stämningen tilltar än mer när Azymuth uppmanar till allsång i form av nynnande, i gungande låt från 1973 som toppas av ett par fräcka övergångar.

Foto från officiella hemsidan

Andra set sätts igång med sugande Headhunters-vibe. Taktfast pumpande och infallsrikt beat. Nestorn bakom trumsetet matar på med sin vägvinnande teknik. Skenbart självgående sväng uppstår när hans medmusiker hakar på. Utan att lättheten överges märks avancerat samspel. Eggande harmonik får mig att vilja följa med in, i för mig icke tidigare utforskad värld. Även om teman etsar sig fast mer än specifika låtar undviks ytlighet. Blir istället emellanåt intrikat groovy utan att hamna i snårig terräng.

Likt landsmannen Airto Moreira tar Ivan Conti fram tamburinen och lanserar perkussiva elementen i samba. Ett inslag som röner stor uppskattning förstås. Mannen med alla klaviaturer tar vid med sitt lysande funkiga tonmåleri. Blixtinkallad basisten är en gigant, någon jag också borde haft koll på kan tyckas. I ett segment blir musiken intensivare vilket basgitarren bidrar till i högsta grad. Conti återkommer med ett dramatiskt, polyrytmiskt trumsolo.

Montage Mattias Lundin

I ett euforiskt gig, avspänt och ändå fokuserat, sägs att ”we´re gonna do some seroius music”, vilket råkar vara liktydigt med att med spela komposition av Chick Corea. Med fenomenalt skickligt understöd broderas friskt av Kiko Continentiono. Ett intro bestående av feta basgångar får publiken att jubla. När övriga kuggar i uppstår äkta ”brasse-funk”. Med benäget bistånd av exalterat nynnande publik surfas på en jättevåg av glädje.

I planerade extranumret görs deras främsta hit Jazz Carnival . Lycksaliga fans vill inte låta sig nöjas. Ser till att Azymuth stannar kvar på scen, genom att ihållande sjunga ramsa som sprider extas. Efter melodin med sin lättsinnigt lunkande refräng, ges på begäran två låtar till som plöjer i liknande fåror. En exceptionellt upplyftande konsert avrundas således spänstigt med ett fyrverkeri av snabbt musicerande.

Arkiverad under: Musik, Recension, Scen

Danny Saucedo – The Runaway Show 2.0 fick Cirkus att koka

30 september, 2022 by Rosemari Södergren

The Runaway Show 2.0 med Danny Saucedo
Premiär på Cirkus 29 september 2022
Betyg 5 av 5

Cirkus kokade av dans, applåder och entusiasm under Danny Saucedos premiär av The Runaway show 2.0. Publiken var helt med och det märktes att de älskade Danny och showen.

Danny Saucedo har mognat till en stor artist. Han påminner om George Michael och han är en modern version av en ung Jan Malmsjö som också är en sång- och dansman. Att Danny hade potential att bli en stor artist var det säkert fler än jag som kände redan då han var med i Idol 2014. Idag har han tagit en plats bland våra stora artister, jag törs säga att han är på god väg att bli en världsartist.

Han bjöd på mycket fart och mycket dans tillsammans med tio fantastiska dansare. Scenen gick ut över nästan hela golvet vilket gjorde både att Danny och dansarna hade bra utrymme att röra sig på och var man än satt i publiken kunde man se bra.

I det första numret kom dansarna ut med masker på huvudet som gav associationer till antika myters gudar och gudinnor och Danny var iklädd en fotsid svart klädnad som såg ut som någon slags präst från Egypten eller antika Grekland. En smart symbol för hela föreställningen.

Danny bjöd på både nya låtar och en del av sina tidigare hits och någon cover dessutom. Till de välkända hitsen var det många som sjöng med. Han har fans som hänger med och dansar och sjunger.

Vilket imponerande arbete som lagts ned på kostym och masker och ljus och scenbilder under hela föreställningen. Scenbilderna hade alla olika karaktär och färger. Snyggt och gediget.

Danny pratade mellan några låtar och då bjöd han på en del tankar som kändes personliga. Men hans mellansnack var sparsmakat och tog inte stor del av showen. Jag tror det var ett bra val av honom så publiken nog mest ville se hans sång och dans.

På scenens bakre del visades korta videoklipp med en ung man tillsammans en kvinna som pratade om sin funderingar och känslor kring deras relation och kärlek. Relation och kärlek var i fokus på flera sätt i föreställningen, på ett sätt som bjöd in till tankar och fördjupning och mynnar ut i tanken att första steget för att hitta en bra relation kanske är att lära sig älska sig själv, att tycka om sig själv och acceptera sig själv som den man är och inte bygga sitt självförtroende på en kärleksrelation.

Dans och fart dominerade men Danny bjöd på några lugnare nummer där han satt ned med en gitarr och bjöd på ballad. Jag personligen skulle gärna se ännu lite er av den sidan av honom.

Danny Saucedos The Runaway Show 2.0 är en stor föreställning, en show med musik, dans, tankar och bilder och som ingen lär kunna sitta still till. Det är bara att dansa med. Det är något vi alla kan behöva under de tunga tider vi lever i.

Foto: Markus Gårder

Foto: Markus Gårder

Arkiverad under: Musik, Recension, Toppnytt Taggad som: Cirkus, Danny Saucedo, The runaway show 2.0

Idealisk hyllning i intimt format – ”Ovan regnbågen” med Isabella Lundgren

30 september, 2022 by Mats Hallberg

foton Leif Wivatt

29/9 2022

Kungsbacka Teater

Ovan Regnbågen – Judy Garland 100 år

Redan i 7-års åldern kom Isabella Lundgren i kontakt med Judy Garland (1922-1969) genom att hennes pappa skaffade en VHS med Trollkarlen från Oz. Sedan kom ikoniska sångerskan och skådespelerskan att bli värmländskans idol. Och med tanke på hennes lidelsefulla artisteri, finns näppeligen någon annan som bättre kan tolka älskade underhållaren och dennes komplicerade tillvaro. Samma dag Judy Garland skulle fyllt seklet jämt stod Lundgren på scen i Stockholms Konserthus med Carl Bagge trio och Kungliga Filharmonikerna (dessutom gästade Stockholm Voices och Bo Sundström).

Inför en publik som borde varit betydligt större besöker djupt respekterade jazzsångerskan Kungsbacka tillsammans med den trio hon nog gjort tresiffrigt antal gig med och flera skivor. Jag har i recensioner lovordat flera av konserterna. Carl Bagge trio består av honom själv vid flygeln, Niklas Fernqvist på kontrabas och bakom trummorna Daniel Fredriksson. Tre excellenta musiker jag hört i skilda sammanhang, varav somliga blivit omskrivna av undertecknad.

Ovan regnbågen är en mycket välplanerad konsert med upplysande nedslag i hyllningsobjektets problematiska liv. Den pågick i drygt 75 minuter i en modern teater där man sitter bekvämt. Ska understrykas att ljus- och ljudansvariga berömdes. Ljudet är ypperligt, i topp vad gäller scener i Västsverige. Således goda förutsättningar vilka givetvis resulterar i minnesvärd upplevelse.

Fredriksson – Fernqvist – Lundgren – Bagge

Rock- a- Bye Your Baby (Swanee) inleder. Lundgrens emfatiska engagemang märks omgående. Pianotrion spelar efter noter, lite stramt stringent i första låtarna. De vet exakt vad som ska uttryckas och hur. I filmmelodin You Make Me Love You ingår ett piggt basfeature. Isabella Lundgren ger oss emellan låtarna hållpunkter om Garland, fragment att relatera till inklusive leverans av centrala citat. Sysslan utförs noggrant och med omsorgsfullt vald rytm.

Sången pendlar från att vara smekande len till genomträngande på ett drabbande vis. Lundgren bemästrar perfekt en egen, delvis spetsig stil omöjlig att kopiera. När stämbanden öppnas på vid gavel blir hon en oemotståndlig kraft, precis som Judy Garland.

I I´m Nobody´s Baby glänser pianist Carl Bagge på bluesig botten. En bit in i tribut-konserten registreras att han föga förvånande utgör musikens medelpunkt. Tyngdpunkten förskjuts något i senare delen när formidabla rytmsektionen lägger beslag på mer utrymme. The Trolley Song som är soundtrack från Meet Me In St. Louis (1944) lanseras som en av gulligaste och mest sentimentala kompositioner som gjorts för vita duken. Visar sig vara just en glad och rivig låt där pianotrion får svängrum, vilket artar sig till en rytmisk uppvisning från samtliga.

En av Garlands på repertoaren populäraste melodier hämtades från en Broadway-revy. Oförlikneliga Lundgren har knappast låtit lika mycket musikalstjärna som i Zing! Went The Strings Of My Heart. I stick jazzar trion loss elegant påtagligt inspirerade. Uppsluppna andan närmast en motpol till de inledande strikta tongångarna. I Had´nt Abyone´Till You framförs med perfekt tajming på duo med Carl Bagge. Gripande tolkning! Lundgren berättar att hon konstnärligt ser Judy Garland som en vägvisare, för artister som vill vara uppriktiga och så närvarande det bara går.

Från en film i slutet av en alltför kort karriär hämtas ett statement med titeln I Don´t Care. Blir åka av med Daniel Fredriksson i förarsätet och en suverän stämma i förgrunden. I den tindrande, elastiska megahit Garland förknippas med – Over The Rainbow sjungen av vad som beskrivits som en genomskinlig sextonåring – noteras det enastående samförstånd Lundgren utarbetat med Bagge, varefter batterist och kontrabasist försynt kompletterar. Ljuvligt tas denna signaturmelodi an, även om Freddie Wadlings version framkallar mer gåshud.

Extranumret blev något oväntat I Can´t Get You Anything But Love, vars mest kända interpreter förmodligen är Lena Horne, Louis Armstrong och Ella Fitzgerald. På nätet finns sjungandes live i mogen ålder, avskalat dröjande. Jazzbetonade kvartetten på Kungsbacka Teater bestämde sig för markant annorlunda sound. Denna form av födelsedagshälsning till pianisten Filip Ekestubbe framförs med attraktivt schwung.

Ytterst givande att få ta del av helt nytt utbud från en fulländad artist och den pianotrio som med osviklig auktoritet ackompanjerar, det vill säga utsökta Carl Bagge trio. Deras elegant avspända beteende och samtrimmade musicerande lyfter perfekt fram Judy Garlands storhet.

Foton: Leif Wivatt

Arkiverad under: Musik, Recension, Scen

Lyssna: Johnossi – Late Night Rider

25 september, 2022 by Redaktionen

Johnossi har släppt en ny singel: ”Late Night Rider”.
Låten fullbordar deras senaste album ”Mad Gone Wild” och höjer förväntningarna på sångaren John Engelberts medverkan i höstens säsong av Så mycket bättre.

Johnossi om låten:
Vi är skapelser i natten. Vi rör oss snabbt, vi svettas, vi ilsknar, vi älskar – ’I wanna be your Late Night Rider, you can hold my hand’.

Arkiverad under: Musik, Toppnytt

Bilder: Machine Head på Hovet

25 september, 2022 by Redaktionen

Machine Head på Hovet
Vikings and lionhearts tour 24 September 2022

Machine Head bildades 1991 i Oakland, Kalifornien av Robb Flynn, den enda originalmedlem som är kvar i bandet.
Senaste plattan är Of Kingdom and Crown.

Robb Flynn blandar rap och sång med kraftfulla skrik för att få fram sitt budskap.

Arkiverad under: Musik, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 115
  • Sida 116
  • Sida 117
  • Sida 118
  • Sida 119
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in