30/4 2022
Stora Teatern i Göteborg
Jag uppskattar Bodil Malmstens författarskap, vilket uppmärksammades i en intressant dokumentär nyligen på SVT. Har hört henne på Bokens Dag och läst ett antal böcker, varav jag äger omkring fyra stycken. Talspråkliga vändningarna i dikterna attraherar liksom filosofiska språng. Inom sig hör man poetens egen röst med de karaktäristiska betoningarna. Allra mest framstående var Malmsten i mina ögon på kåserier och självbiografiskt berättande. Hon etablerade ett nära förhållande till mustig beatbaserad musik och singer-songwriters, något som möjligen var en ingång i förhållandet med Kjell Andersson på EMI.
Innan hon tragiskt gick bort (formulering poeten hatade) i cancer, uppmuntrades Ellen Sundberg av Malmsten att börja sjunga på svenska, efter fyra plattor med engelska texter draperade i en sorts americana. Ett framgångsrikt projekt blev då att tolka egensinnigt ordrike Kjell Höglund. Och från festivalen Storsjöyran inkom beställning om att tonsätta Bodil Malmstens verser, ett erbjudande svårt att motstå. Till saken hör att båda kommer från samma by I Jämtland, vilket lanseras som ett osannolikt sammanträffande. Gillade konserten med 90-talisten i Falkenberg ingående i en Rootsy-gala samt intim spelning i Kungsbacka helt baserad på tonsättningarna av Kjell Höglunds alternativa visor.
Storan är välfylld och ljudet går inte att klaga på. Däremot uppstår ojämnvikt avseende balansen. Trummorna dominerar på bekostnad av broderier från gitarr och lap steel. Summa Summarum råder ändå goda förutsättningar.
Evenemanget krockar med Chalmeristernas Cortége konstigt nog, varför några senkomna som fastnat i trafiken släpps in efter utsatt tid. Skivomslaget projiceras på backdrop och pianoklanger i inspelad form bildar intro. Istället för informativt mellansnack turas Sundberg och hennes producent och klaviaturspelare Jonatan Lundberg (Jakob Hellman, Mattias Alkberg) om, att läsa strofer av den prisade poeten och författaren. Ellen innantill medan Jonatan memorerat dessa fragment. Att ingen kommunikation sker med publiken markerar att det är frågan om en föreställning. I ett sent skede när bandet tar i sipprar till och med Bodil Malmstens röst fram ur högtalare. Hade emellertid önskat någon motivering live, någon deklaration till varför artisten valt att lyfta fram Malmstens specifika språk.
Har försökt utröna vilka fler som står på scenen i Göteborg. Var svårt att uppfatta musikernas namn. På gitarr och lap steel måste det ha varit Johan Arveli – på skivan multiinstrumentalist tillika inspelningstekniker (proddat Grammisnominerade Hoven Droven). På bas sågs Robin Lindqvist. Ellen ackompanjerar sin sång på akustisk gitarr i flera låtar. Avsaknaden av trummor bidrog nog till att plattan Grammisnominerades i kategorin visa/ Singer- Songwriter. Tyvärr adderas sådan när tonsättningarna framförs live. Vet inte vem det var, kom däremot omgående fram till att denna tillförsel blev en tråkig felinvestering. Borde i så fall rekryteras en mer spännande rytmläggare, exempelvis Konrad Agnas eller Ola Bothzén.
Albumet Ett bloss för Bodil Malmsten (också titel på den utgåva från 1988 med samlade dikter som jag äger) innehåller elva tonsättningar, av vilka Sundberg skrivit samtliga utom två. Antar att alla spelades under föreställningens cirka sjuttio minuter. Död, längtan, saknad och utanförskap ska ha framstått som utkristalliserande teman. Kändes naturligt att Ett bloss för moster Lillie gjordes som inplanerat extranummer. Då infann sig vad jag suktade efter när Sundberg lirar munspel, nämligen ett stiligt suggestivt arr. Andra musikaliskt omvandlade dikter som stack ut var vaggvisan till Gerard Bonnier, Det här är hjärtat samt Döden 1986. Den upplästa formulering jag främst tog till mig turnerade funderingar kring en älskad medmänniska. (”Vill att ingenting ska hända dig – fel, vill att allt ska hända dig”).
Trist att föreställningen innebar besvikelse. Blev trevligt, men ljummet utan att nå hjärtat. Mer av dynamik och suggestiva inslag hade definitivt behövts. Kändes som om låtarna stöpta i förhållandevis konform rockkompsstuk mest redovisades, gjordes i samma anda som Kjell Höglund-projektet. Dock, några bränner det till med distad gitarr och uttrycksfullt tonmåleri från elpianot. Också en brist att Bodil Malmstens unika texter långt ifrån alltid gick fram, även om Sundbergs jämtländska tonfall genererar äkthet.