5/5 2022
Valand i Göteborg (arrangör Jazzföreningen Nefertiti)
Grammisnominerade albumet Out Of The Bell Jar (a Tribute to Bob Dylan) kom 2019. Var med om den grandiosa releasespelningen på Södra Teatern under Stockholm Jazzfestival. Samma personer minus Johan Lindström och Brian Kramer står på Valands scen inför väsentligt färre åhörare, även om lokalen är välfylld. Innebär att den hyllade sångerskan Isabella Lundgren omger sig med Carl Bagge vid flygeln, Daniel Fredriksson bakom trumsetet, kontrabasist Niklas Fernqvist samt Daniel Migdal på violin. Samma manskap musicerar på skivan. Om jag inte missminner mig serveras samtliga sju spår live. En anmärkningsvärd detalj är att Lundgrens senaste alster är en annat, nämligen en högkvalitativ produktion bestående av standards med samma pianotrio.
Konserten inleds a cappella med Blowing In The Wind vars verser tas om när rytmsektionen hänger på. Blåfärgad sång ackompanjeras av pregnant basgång och kantslag. Oj vad snyggt vi förs in i ett önskvärt tillstånd, en sällsam värld. Blir som en spiritual när Lundgren satsar för fullt. Niklas Fernqvist anför raffinerat. I sitt första välplanerade mellansnack drar artisten sin numera ikoniska anekdot, om hur hennes dyrkan av den kärve Dylan (Isabellas egna omdöme) väcktes. Han vars musik ”pekar ut i världen”.
Ska sägas att musikerna fördelat uppdraget att arrangera, vilket oftast innebär att stöpa om så att längre instrumentala sjok näppeligen kan avkodas. I stick har originalen gjorts om till oigenkännligt skick. Kul för alla utom möjligen Dylanologer, vilka riskerar förvirring. Vi sveps med av jazziga omtolkningar av You Make Me Lonesome When You Go jämte Carl Bagges finurliga arr på The Times Are A Changing. Pianotrion med feature från Daniel Fredriksson höjer intensiteten påtagligt, kastar loss. Vi åker med. Klang, harmonier och den hundraprocentiga inställningen alstrar total närvaro. Huvudrollsinnehavarens uppfordrande, ej inlindade stämma, fyller rummet.
Daniel Migdal tillför i första hand element av americana. Nästan obegripligt vackra versionen av It Ain´t Me Babe har jag hänförts av åtskilliga gånger live. Inget undantag denna gång när violin tillåts dominera. I sticket levereras grant bassolo. Fäster mig som vanligt vid fabulösa tonartshöjningar.
Andra set börjar med titellåten, den hommage Lundgren skrivit tillsammans med Brian Kramer. Förunderligt soft utmejslad genom främst pianistens varliga anslag. Noterar artistens underbara kontroll över sitt vokala uttryck. Dylans religiöst anstrukna Trouble introduceras, kallas klagosång. Bärs fram av vemodig diskant med stråkinstrumentet i förgrunden. Soundet är impregnerat i blues, ett långsamt svepande sväng med accentuerade rytmer. Daniel Fredriksson positioner sig i täten medan en bönfallande violin gör starkt avtryck. Låter som man inrett en plats för improvisatoriskt broderande. Konsertens kontraster är lika verkningsfulla som spektakulära. Lay Down Your Weary Tune presenteras som en tidig, obskyr låt ur Dylans enorma katalog. Utvecklas till hyperintressant och upprymd kammarjazz å ena sidan. Å andra sidan behaglig sophisti pop.
Han som beskrivs i termer av kompromisslös med osviklig integritet tolkas vidare, genom egensinnigt arr på klassiska Forever Young, tillägnad upphovsmannens barn får vi veta. Migdal färgar förtjänstfullt. Melodin varvas upp gradvis, för att efterhand försynt nedstiga och omsluta oss. Tillvägagångssättet får mig att tänka på Emma Swifts fullträff, albumet Blonde on Tracks, en annan aktuell Dylan-tribut. Som extranummer serveras Ring Them Bells från Oh Mercy, en låt som inte finns på deras skiva. Framförs makalöst finstämt och elegant i melankolisk, fast hoppfull skrud. Apropå legendaren som märkligt nog tilldelats Nobelpris har jag varit på två konserter, varav den senaste i Scandinavium 2019. Då framfördes både Blowin´In The Wind och It Ain´t Me Babe.
Publiken lyssnar andäktigt. Ljudet är perfekt, vistas i luftig atmosfär. Hänförande sång, fräscha solon, spännande arr, originalens episka teman och instrumentalisternas samarbete trollbinder. Vi erbjuds en slags fristad från en problematisk omvärld. Det modiga förhållningssättet resulterar i magi.