• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Way Out West: John Maus bjöd på lika delar pop som expressionism

11 augusti, 2012 by Jonatan Södergren

John Maus, Storan
Way Out West 10 augusti 2012
Betyg: 4

För den som inte känner till den avantgardiske musikern sedan tidigare kan John Maus på scen nog framstå som en rätt besynnerlig syn. Han hoppar och han gestikulerar. Han slår till och med sig själv i ansiktet i ren frustration. Dessutom sjunger – eller snarare skriker – han karaoke över sina egna förinspelade låtar. Antingen älskar eller så hatar du det.

De flesta som tagit sig till Storan verkar dock vara med på noterna. John Maus senaste skiva We Must Become the Pitiless Censors of Ourselves är ett litet mästerverk där mötet mellan analoga synthar och poppiga melodier för tankarna till såväl konsten som till hans tidigare samarbetspartner Ariel Pink – men på scen är allt ännu trasigare än på skiva. Det är mer hysteriskt och brutalt. Publiken hoppar och slår frenetiskt nävarna i luften. När de sjunger med i avslutande Believer når det nästan spirituella höjder. Men efter bara en halvtimme är konserten över och då har han ännu inte spelat sin cover på Molly Nilssons Hey Moon. Däremot bjöds vi på Street Lights och det räcker långt.

Arkiverad under: Musik Taggad som: John Maus, Stay Out West, Storan, Way Out West

Way Out West: Blur infriar förväntningarna

11 augusti, 2012 by Jonatan Södergren

Blur, Flamingo
Way Out West 10 augusti 2012
Betyg: 4

Vad ska man egentligen förvänta sig när ett av 90-talets mest inflytelserika brittiska band återförenas. Vanligtvis är skepticism berättigad men när Blur sålde ut Hyde Park två gånger om 2009 stod det klart att ingenting hade förändrats. När Damon Albarn kliver på Flamingo-scenen är det till och med i samma gamla Fred Perry-piké som vi är vana vid.

Redan när Bon Iver håller på att avsluta sin spelning på scenen mitt emot sjunger de mest förväntansfulla fansen på allsångsklassikern Tender. Bandet inleder sedan med Girls and Boys och det bjuds på en ordentlig hitkavalkad. Men även mer sällsynta låtar – såsom B-sidan Young and Lovely – får plats i låtlistan. Out of Time är ett möte mellan brittpop och afrikansk musik. Av de två nya låtarna faller mig framför allt Beatles-inspirerade Under the Westway i smaken och avslutningsnumret The Universal är precis lika vacker som på skiva.

Ofta får låtarna tala för sig själva, men å andra sidan behövs inget mellansnack. Vi har alla en relation till låtarna. Vi kan alla sjunga med i Parklife och Song 2 – som föga förvånande är de två låtar som får igång publiken i särklass mest.

Förutom Damon Albarn har även lo fi-gitarristen Graham Coxon en gedigen solokarriär att ägna sig åt – så vem vet när, eller ens om, vi kommer få se Blur igen. På söndag spelar de på OS-avslutningen, men därefter verkar det inte finnas några konkreta planer. Däremot visar Way Out West-spelningen att Blur anno 2012 är fyra kompisar som unnar sig själva – och fansen – några få exklusiva spelningar för att alla de där klassiska låtarnas skull.

Följande låtar spelades:

Girls and Boys
Tracy Jacks
Jubilee
Beetlebum
Coffee and TV
Out of Time
Young and Lovely
Trimm Trabb
Caramel
Parklife
The Puritan
Popscene
Song 2
Tender
This is a Low

Sing
Under the Westway
Intermission
End of a Century
For Tomorrow
The Universal

Arkiverad under: Musik Taggad som: Blur, Damon Albarn, Way Out West

Way Out West: Hot Chip förvandlade festivalen till ett disco

10 augusti, 2012 by Jonatan Södergren

Hot Chip, Linné
Way Out West 9 augusti 2012
Betyg: 4

Det var publiken som stod för festen när Hot Chip intog Linné-scenen samtidigt som The Black Keys spelade på festivalens största scen under torsdagskvällen. Från inledande And I Was a Boy from School via hits som Over and Over, I Feel Better och en något omgjord version av Ready for the Floor förvandlade Way Out West till ett lyxigt disco. En hitkavalkad som sedan de spelade på Popaganda två år tidigare har blivit om möjligt ännu bättre nu när de tidigare under sommaren släppte sin kanske hittills starkaste skiva In Our Heads. Jag saknade visserligen Motion Sickness men av de nya låtarna sticker Don’t Deny Your Heart och framför allt Flutes ut som briljanta dansgolvsfyllare.

Frontfiguren Alexis Taylor är en kortvuxen man som när han gömmer sig bakom ett hav av synthar knappt går att se. Ibland gör han en tur ut på scenkanten där han släpper loss och dansar helt ohämmat – som för att bevisa att han faktiskt existerar. Precis som rösten, som låten som en hybrid mellan Neil Tennants ljusa och Bernard Sumners svajiga, är det en charmig och sympatisk syn. Med rötterna i just 80-talets elektroniska musik bevisar – som om vi behövde bli påminda – Hot Chip att London fortfarande är Mekka för dansant pop. Även om de på skiva kan bli lite för intelligenta för sitt eget bästa fyller är det live bara en sak som gäller när hela Way Out West förvandlas till ett disco: Dans, dans, dans.

Följande låtar spelades:

And I Was a Boy from School
Don’t Deny Your Heart
One Life Stand
Night and Day
Flutes
Over and Over
How Do You Do?
I Feel Better
Ready for the Floor
Everywhere
Hold On

Arkiverad under: Musik Taggad som: hot chip, Way Out West

Way Out West: Florence + the Machine mer än gotisk tragedi

10 augusti, 2012 by Jonatan Södergren

Florence + the Machine, Flamingo
Way Out West 9 augusti 2012
Betyg: 4

När Florence + the Machine spelade på Way Out West 2009 var det på lilla Linné-scenen som var utsmyckad med blommor. Hon hade nyss givit ut debutskivan Lungs. Tankarna fördes till en romantisk sagovärld och kontrasten mellan maskineri och det organiska var ett återkommande tema. Tre år och ytterligare ett album senare är hon tillbaka och tillhör festivalens största dragplåster – och hon har helt klart lyckats anpassa showen efter de förändrade förutsättningarna.

Ceremonials, hennes andra skiva som gavs ut nu i höstas, visade upp Florence + the Machines mer gotiska sida. I What the Water Gave Me tog hon an rollen som Virginia Woolf och gick samma öde till mötes när hon dränkte sig själv i låttexten.

Vad som slog mig var att det makabra var som bortblåst när Florence Welch – som hon egentligen heter – klev på Flamingo-scenen. Den rödhårige sångerskan verkade ovanligt gladlynt och förvånansvärt skicklig på att få igång publiken. Hon uppmanade folk att sätta sig på varandras axlar. Folk dansade – framför allt i den remixade avslutningen på Shake It Out – medan hon själv sprang runt på scen med all världens energi.

Sedan spelningen på Way Out West tre år tidigare tycks hon även ha mognat som sångerska. Hon har alltid varit välsignad med en röst som kan väcka liv i de döda – men ikväll fullständigt lyser hon av självsäkerhet. Från inledningen med Only If for a Night till avslutningen med No Light, No Light en timme senare. Det räcker långt – även om konserten dalar lite i mitten.

Foto: Jonatan Södergren

Arkiverad under: Musik Taggad som: Florence + The Machine, Way Out West

Way Out West: Mazzy Star förförde Annedalskyrkan

10 augusti, 2012 by Jonatan Södergren

Mazzy Star, Annedalskyrkan
Way Out West 9 augusti 2012
Betyg: 5

Sedan uppgifterna om Hope Sandoval och David Robacks återförening snurrade runt på nätet i höstas har mytomspunna 90-talsbandet Mazzy Star hunnit spela på bland annat Coachella och Primavera. Nu var turen kommen till Way Out West och en andäktig klubbspelning på Annedalskyrkan.

Kön ringlade sig lång utanför konsertlokalen – man kan fråga sig om inte Mazzy Star borde ha fått spela i Slottsskogen istället för något av de svenska banden som spelat på var och varenda svensk festival i år – men inför 800 lyckligt lottade personer kunde man verkligen ta på hur förväntan övergick till stillsam beundran redan i inledande Blue Flower. Precis som i Velvet Undergrounds bästa stunder känns det som att trilla in i en psykedelisk dimma. Hope Sandovals röst är precis lika förförisk nu som under 90-talets glansdagar – den griper tag i en, smälter och blir ett med oändligheten.

Himmelska framföranden av Halah och Still Cold följs av Blue Light och ett stilla lugn infinner sig. Lokalen är så gott som helt nedsläckt, det känns nästan som att sitta vid en hamn och se ut över havet en mild sommarnatt. Bara att det är Hope Sandoval som står framför en staty föreställande en korsfäst Jesus och smuttar på rött vin – vilket bidrar till den poetiska atmosfären. Att trollbundet hålla andan till bandets egentligen enda hit Fade Into You är en mäktig upplevelse, men höjdpunkten är avslutningen med ödesmättade psykedeliska mästerverket So Tonight That I Might See. Intimiteten och mörkret gör det här till festivalens kanske vackraste spelning. Förhoppningsvis kommer Mazzy Star tillbaka till Sverige inom en snar framtid så fler får chansen att se dem.

Följande låtar spelades:

Blue Flower
Disappear
Ghost Highway
Still Cold
Blue Light
She Hangs Brightly
Look on Down from the Bridge
Fade Into You
Lay Myself Down
So Tonight That I Might See

Så här lät det när Mazzy Star framförde Fade Into You på Coachella:

Arkiverad under: Musik Taggad som: Annedalskyrkan, Mazzy Star, Stay Out West, Way Out West

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1131
  • Sida 1132
  • Sida 1133
  • Sida 1134
  • Sida 1135
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1780
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in