Hot Chip, Linné
Way Out West 9 augusti 2012
Betyg: 4
Det var publiken som stod för festen när Hot Chip intog Linné-scenen samtidigt som The Black Keys spelade på festivalens största scen under torsdagskvällen. Från inledande And I Was a Boy from School via hits som Over and Over, I Feel Better och en något omgjord version av Ready for the Floor förvandlade Way Out West till ett lyxigt disco. En hitkavalkad som sedan de spelade på Popaganda två år tidigare har blivit om möjligt ännu bättre nu när de tidigare under sommaren släppte sin kanske hittills starkaste skiva In Our Heads. Jag saknade visserligen Motion Sickness men av de nya låtarna sticker Don’t Deny Your Heart och framför allt Flutes ut som briljanta dansgolvsfyllare.
Frontfiguren Alexis Taylor är en kortvuxen man som när han gömmer sig bakom ett hav av synthar knappt går att se. Ibland gör han en tur ut på scenkanten där han släpper loss och dansar helt ohämmat – som för att bevisa att han faktiskt existerar. Precis som rösten, som låten som en hybrid mellan Neil Tennants ljusa och Bernard Sumners svajiga, är det en charmig och sympatisk syn. Med rötterna i just 80-talets elektroniska musik bevisar – som om vi behövde bli påminda – Hot Chip att London fortfarande är Mekka för dansant pop. Även om de på skiva kan bli lite för intelligenta för sitt eget bästa fyller är det live bara en sak som gäller när hela Way Out West förvandlas till ett disco: Dans, dans, dans.
Följande låtar spelades:
And I Was a Boy from School
Don’t Deny Your Heart
One Life Stand
Night and Day
Flutes
Over and Over
How Do You Do?
I Feel Better
Ready for the Floor
Everywhere
Hold On