John Maus, Storan
Way Out West 10 augusti 2012
Betyg: 4
För den som inte känner till den avantgardiske musikern sedan tidigare kan John Maus på scen nog framstå som en rätt besynnerlig syn. Han hoppar och han gestikulerar. Han slår till och med sig själv i ansiktet i ren frustration. Dessutom sjunger – eller snarare skriker – han karaoke över sina egna förinspelade låtar. Antingen älskar eller så hatar du det.
De flesta som tagit sig till Storan verkar dock vara med på noterna. John Maus senaste skiva We Must Become the Pitiless Censors of Ourselves är ett litet mästerverk där mötet mellan analoga synthar och poppiga melodier för tankarna till såväl konsten som till hans tidigare samarbetspartner Ariel Pink – men på scen är allt ännu trasigare än på skiva. Det är mer hysteriskt och brutalt. Publiken hoppar och slår frenetiskt nävarna i luften. När de sjunger med i avslutande Believer når det nästan spirituella höjder. Men efter bara en halvtimme är konserten över och då har han ännu inte spelat sin cover på Molly Nilssons Hey Moon. Däremot bjöds vi på Street Lights och det räcker långt.