John Maus

Mark Lanegan har släppts skivor med Isobel Campbell från från Belle & Sebastian och samarbetat med bland annat PJ Harvey och Josh Homme. Nu är den mörka sångaren, som tidigare i år släppte skivan Blues Funeral, klar för Göteborgsfestivalen Way Out West som äger rum i augusti.

Ane Brun och Frida Hyvönen tillhör de andra artisterna som blev klara för Slottsskogen. Även klubbakterna John Maus och Purity Ring presenterades.

John Maus

I ett barockt landskap där armador av skadeskjutna casio-syntar från tidigt 80-tal samsas om utrymmet med rudimentärt förprogrammerade trummaskiner står John Maus med taktpinnen och sticker hål på luftslott. En del John Carpenter och en del Händel ihopsydda i frontalloben till en förvriden siamesisk tvilling. I Maus värld är det dock det naturligaste som existerar.

Som en VHS-kassett överspelad ett femtiotal gånger är Maus ljudbild ett luddigt moln som snärjer oss likt Human Leagues ”Being Boiled” eller soundtracket från ”The Thing”. Att polaren heter Ariel Pink känns otroligt uppenbart men på det allra bästa sätt. Med sina tre kryptiska album har Maus fått små kretsar av fans att expandera likt en sprickfärdig heliumballong. Senaste ”We Must Become The Pitiless Censors of Ourselves” är en perfekt mash-up av ”Unknown Pleasures” och ”Q: Are We Not Men? A: We Are Devo” filtrerat genom Philip K Dicks penna. En manisk vansinnesfärd genom en hjärna som innehåller sin välförtjänta del av psykotiska manövrer.

Alla som sett John Maus live kan vittna om en manisk show med tvära kast och välkryddad galenskap, ett musikaliskt myteri gentemot gängse poser och en allmängiltig rockagenda. Maus är allt annat än vanlig. Och det kan ni tacka för.

Purity Ring

Vi dämpar vår vardagsångest med electrogazande pulsmakare i ett Cocillana-Etyfin-rus som vi stavar Purity Ring. Ångesten förvandlas omgående till ett accelererande livsbejakande tåg som kör över alla känsloregister vi kan frammana. De har endast tre låtar under sitt bibelbältes-älskande crunk-skärp men det är fullt tillräckligt när de är så beroendeframkallande som de är.

Det började för lite mer än tolv månaders sedan då ”Ungirthed” bloggades runt och retweetades var och varannan minut. Megan James och Corin Roddick hade skapat ett tvärsnitt där både dubpop och hiphop blottades och Purity Ring brände sig fast. Detta följdes upp av ”Lofticries” och ”Belispeak” som cementerade allt som James och Roddick hade skapat. Ekon av The Knife och Burial skallar runt men Purity Ring är framförallt pop i sin renaste form.

Med indiejätten 4AD i ryggen kommer Purity Ring droppa sin debut i juni och lagom till de gästar vårt kära Stay Out West så lär de vara samspelta nog för att kunna bjuda på mörk dansfest. Nedräkningen hade kanske redan börjat men viljan att påskynda den har aldrig känts så här blossande het.